tisdag 25 november 2014

Jag tänkte fel

Nej, det var inte fel tänkt att jag borde skriva om de bokskrivande - Björck, Tronêt och Willny - men detta är ju en webblog så i denna dagboksvärld får man ta det som tränger sig före. Och det är ett grundläggande tankefel, byggt på någon slags fördom, som nu ställer sig främst i mitt medvetande och bråkar med mig..

Så här tänkte jag:
Vi har blivit väldigt duktiga i vårt arbete att hitta anknytningspunkter, ibland självklara, andra gånger överraskande, till samtiden. Vi vill ju visa att Kyrkans frågor också är människors frågor och att Kyrkans svar ger oss de där viktiga infallsvinklarna på våra liv och på - Verkligheten. Vi är tränade att undvika Kanaans tungomål och vi leker inte semiter för 2000 år sedan heller i vår förkunnelse. Det lilla problemet är att  vi i allt detta tappat fokus på Kyrkans svar, inte ens kan tala Kanaans tungomål och alls inte vet hur man leker semiter. Vi har - med Horkheimer och Adorno - blivit duktigare men dummare.
Återstår alltså att fokusera lite bättre, så blir det bra för alla. Lite kyrklig samling, helt enkelt. För det där arbetet med att knyta an är själva arbetsuppgiften för en förkunnare som vill vara något litet av missionär - alltså en utsänd - och apostolisk kristendom är just utsänd kristendom, på väg till nya folk och nya människor.

Det här sättet att tänka kunde uppfattas ha förtjänster - men jag tänkte fel, såg inte vad som hänt och händer. Jag upptäckte inte att de andra orden stod för ett annat innehåll. Inte Kyrkans tro, den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga, utan den slags ideologiska överbyggnad som rätteligen ska identifieras som civilreligion. Det handlade mer om anpassning än om evangeliets anknytning. Jag menar inte att kristendom alls inte kan relatera till civilreligionen och "den moderna människan av idag" (moderna människor av i går fanns också och består världen får vi se moderna människor av i morgon också). Det vi ser är dock något annat. Vi ser civilreligionen som ersättning för Kyrkans tro.

Det är alls inte konstigt och kanske därför i förstone inte så lätt att upptäcka. Människan är i grunden religiös och pyntar sig gärna religiöst. Efterföljelse och kors är alls inte lika attraktivt och Jesus utmanar just till detta icke-attraktiva. Hellre då lite Gud, dygd och odödlighet i lagom dos - och så kan väl Rousseau sammanfattas.

Det finns något vi kan kalla "Gud" och vi ska leva dygdigt (miljö och fred och några allmänt filantropiska hållningar) och vi kommer till himlen hela bunten för utan oss blir det ingen himmel. Det är dock bäst att allt sker i lagom dos. Extremism ska undvikas. Det är ungefär som när man byggt om församlingshemmet i Blädinge och någon av de förtroendevalda konstaterade att allt gått bra. Det gör det nämligen "när man inte blandar in religion i det hela." Vi förstår hur han tänkte och förfaller inte till definitionshysteri. Men sekulariseringen får sina konsekvenser för verklighetsuppfattningen, kan man säga.

Att Svenska kyrkan blir civilreligionens arena är inte heller konstigt. "Folkkyrkor kan inte stå emot", konstaterade Jürgen Moltmann. De kan bara, till nöds, tänker jag, stå emot om de har en medveten kärna, en kader av präster . diakoner och lekfolk som vet vilket ärendet är och vad firman tillverkar samt är beredda att stå för det. Utan detta medvetna gudsfolk är folkkyrkan bara en plats för religiösa intressen, dvs samtidsideologi i religiöst format. Det samhälliga pyntat och därmed bekräftat, om ni så vill.

Vad har alltså hänt?
På en nivå står Svenska kyrkan fast vid sitt reformkatolska arv. Det kan man se i Confessio Augustana, i de traditionella kyrkliga ordningarna, i liturgin. Man kan mestadels, men inte helt och fullt, förstå det när man examinerar Kyrkoordningen.
Detta är en sak.

På den andra nivån har Svenska kyrkan skiftat gestalt. Nu kan utan omsvep sådant läras av prästerskapet som väldigt, väldigt få präster sa när jag läste teologi och prästvigdes. Så få var de då, att de uppmärksammades. Några av de reformsinnade liberalteologerna förde fram sina meningar så akademabelt att det knappast störde någon. Bortsett förstås från Ingmar Ström, som kunde förse svenska folket med sådant som svenska folket ville höra. Det blev något annat och mera då. Andra läror och andra ordningar slog utan nämnvärd teologisk uppmärksamhet igenom, med konsekvens att de gamla ordningarna skulle bort. Och vi hålls med ett religionsvetenskapligt utbildat prästerskap, inte med teologer!

Det betyder, på sitt sätt konsekvent, att distriktschefen bokar av den som skulle komma och tala om ett helgon med den klockrena motiveringen att "några i arbetslagen kunde bli kränkta om det kommer en föredragshållare som inte kan viga samkönade par."
Må vara att läran är en annan men lärotukten består och detta i skärpt form.
Men skulle föredragshållaren inte tala om helgon?
Jo, men saken handlade nu inte om föredraget utan om föredragshållarens inställning. Om teologi? Självfallet inte.

I fredags skrev Erik Helmerson i DN att det är dags att censurera censorerna. Nu har de nämligen gett sig på björnen Paddington som tydligen ger sexuella antydningar och därför kan vara olämplig för barn under åtta år. Jag är inte mycket för censur - jag skulle i Svenska kyrkans sammanhang nöja mig med att civilreligionens preferenser bara blottlades och att kristen tro kunde fungera som kritisk instans. Också detta att man medgav att det finns två slags trossystem sammanhållna i Svenska kyrkan, skulle vara rätt befriande. Tankestrukturen "vi och dom" avslöjad och de två tankestrukturerna hederligt definierade.
Jag hör nämligen till dem som inte bara tror på Gud. Jag tror hedningar om intellektuell hederlighet också. De närmast nyfnoskiga religionsutövarna i Svenska kyrkan sätter jag däremot ingen tro till. Varför gör ni?
Finns det inga hederliga hedningar som nu kan komma de kyrkokristna till hjälp?!

44 kommentarer:

  1. En pärla till bloggpost.

    Och kanske ett för "de närmast nyfnoskiga religionsutövarna i Svenska Kyrkan" befriande och glädjande erkännande från Bloggaren, att han tänkt fel?

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  2. Censuren är dock inte gratis.
    På nyheterna i morse sas det att 115miljoner kronor gått till avgångsvederlag från SvK för att undvika att hamna i arbetsdomstolen.
    Jag hörde inte hur många års ackumulerad kostnad det rörde sig om.

    Men det är helt klart att vissa misshagliga censureras genom orättfärdigt arbetsrättsligt förfarande. AD kan ju döma till max 36 månadslöners avgångsvederlag. Om det totalt saknas saklig grund så hamnar man nära de beloppen.

    "Ditt medlemskap gör nytta" eller något sådant stod det i broschyren i vapenhuset. Medlemsavgiften går till att censurera och köpa ut sanningssägarna.

    Gillar man inte censur så får man väl helt enkelt sluta betala för den ;)

    Det är inte utan att man undrar om statskyrkokramare gillar dagens censureringsförfarande för 115 miljoner? Kanske väl använda pengar?
    Man undrar ju hur biskopskandidaterna tycker i ärendet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade varit intressant att veta hur stor andel av de 115 miljonerna som gått till utköp av präster med fel åsikt.

      Radera
    2. Beloppet (jag hörde inte detta på radion i morse så jag vet inte vilken tidperiod det rör sig om) måste delas i minst två delar: dels de utsorterades del som Peter T skriver om, dels en dessvärre icke ringa del som gått åt till att köpa ut felrekryterade kyrkoherdar som betett sig ytterst olämpligt i sitt ledar- och chefskap.
      Det finns väl också kyrkoherdar som utsorterats och köpts ut då de inte varit kyrkopolitiskt korrekta - KPK - och därmed inte fallit kyrkorådspolitikerna i smaken. Sorteringskriterierna härvidlag har hårdnat - det gäller på många håll att ha en så kallad människosyn som är KPK.
      Hakon

      Radera
    3. Enligt artikel i DN rörde det sig om 115 miljoner för de senaste fem åren.

      Radera
    4. Sedan 2010....
      25 miljoner per år i runda slängar.
      Kan inte Kyrkomötet ta ett beslut på att låta alla arbetsrättsliga konflikter gå till AD?
      Eller åtminstone ha en central budget per år och när det är uppnått så får man låta bli att köpa ut mer det året?

      Vad är SvKs viktigaste resurs?
      - personalen? (inte troligt om man tänker på ovanstående)
      - gudstjänstfirarna? (jo tjena, den uppmuntran har man ju saknat ett tag)
      - de förtroendevalda (men varför då en strukturreform som minskar antalet förtroendevalda)?
      - Fastighetsbeståndet? (som bara står och förfaller)
      - Bekännelseskrifterna (hm, jo de högaktas ju *ler*)
      - Medlemmarna (nu kanske det närmar sig?)
      - Medlemsintäkterna (japp, där satt den! Allt som görs och sägs är för att minimera medlemsflykten)

      Man undrar ju vilka andra kyrkor genom historien som gjort samma prioriteringar?

      Radera
    5. DN har idag en stor artikel om de avskedade och de utköpta prästerna. Om jag tolkar den artikeln bokstavligt/rätt så gäller de 115 miljonerna enbart avgångsvederlag under de senaste fem åren. Till detta torde komma kostnader för Svenska Kyrkans förluster i Arbetsdomstolen. Till dessa kostnader hör ju inte enbart x antal månadslöner utan också skadestånd, egna och motpartens alla rättegångskostnader och inte minst kantstött renommé.

      Om Svenska Kyrkan dessutom inte förstår innebörden av eller glömmer bort (som i det beskrivna ärendet från Tvååker) att deras präst har en så kallad fullmaktstjänst och de därför får betala hans fram till 67 års ålder - ja, då blir det dyrt. 6 miljoner kr är mycket pengar i ett litet landsortspastorat, även om själva lönedelen i beloppet ska fördelas över 11 år.

      Jag i Halland

      Radera
  3. Tack, dr Sandahl, för en förstklassig blogpost!

    Detta är den bästa sammanfattning jag läst ang. hur "den nya religionen" (relativistisk, universalistisk, feministisk, antropocentrisk och hedonistisk) har tagit över i Svky.

    Förändringarna gällande vad som (i de flesta fall) förkunnas är så omfattande att man kan benämna samfundet som "postkristet" (vilket Moskva redan har gjort).
    De kvarvarande resterna av "ortodoxi" går att finna i vissa församlingar eller mindre institutioner men i övrigt så ökar förfallet!
    /Antony

    SvaraRadera
  4. Bloggen innehåller så pass många antydningar för analys att det vore önskvärt att DS utvecklade sina tankar mer och inte nöjde sig att komma med antydningar.

    Tex Kyrkans två kulturer , civilreligion kontra kyrkans budskap. Verklighetstolkningar.

    Alla dessa teman behöver mer eftertanke och mera formuleringar.

    Låt inte den snabba tanken ivra sig och låta styras med den nästa irritationen.Stanna upp och säg mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror marcus sr är ganska rejält juvenil beträffande det kyrkliga. Då behöver man börja i elementa.

      Elak Katten Måns

      Radera
    2. Bäste Katten, varför denna spydighet? DS skriver intressanta tankegångar som är värt att tänka mer på även om man har följt dom kyrkliga diskussioner under en längre tid. Vem mer skriver om kyrkans inre sekularisering som civilreligion? DS är som bäst när han utvecklar sina tankegångar och inte bara nämner några teman.

      När får vi läsa om Kattens egna tankar utöver allmänna spydigheter?

      Radera
  5. Det är nog inte lätt för vilken familj, församling, kyrka, förening, parti eller nation, som helst, som har tappat bort målet, meningen, riktningen, värdet och betydelsen av någon Gudstro, att kunna på ett övertygande sätt förklara just värdet, meningen och betydelsen med alla ansträngningar, alla svårigheter, alla sorger och bekymmer kring just en Gudstro och över huvud taget av en bekräftelse av Guds Existens.

    Kanske är det svårt att idag kunna övertyga om det värdefulla i att rikta fokus och uppmärksamhet på ett sammanhang, ett språk, en mening kring en sådan tro när samtidigt en överallt närvarande s.k. upplyst och s.k. förnuftig modernitet konstant vill förmedla samma sammanhang, samma språk och samma mening som varande någonting fullkomligt oviktigt, någonting meningslöst och egentligen något totalt onödigt, samt någonting kan anses riskera att vara hämmande, någonting gränssättande och därmed någonting begränsande, någonting som vill hävda skillnader mellan bra och dåligt, gott och ont, rätt och fel, sant och falskt och som därmed riskerar att vilja försöka agera som en auktoritet, men som av just den s.k. vetenskapen då gärna uppfattas som en konkurrent om just auktoritet, och som just därför av denna vetenskap vill menas vara någonting utan något egentligt värde eller utan varje uns av någonting som helst begripligt för en modern människa, som kanske då vill anse sig vara just en modern och förnuftig, en rationell och en s.k. upplyst människa...

    Det är det språkliga, och särskilt det teologiskt språkliga, som vill bekämpas, till förmån för det icke-språkliga, och till förmån för det – djuriska – tillståndet, vildjurtillståndet, som det moderna samhället strävar med alla möjliga massmediala medel, störande ljud, fladdrande och hoppande bilder samt propaganda för låghet, materialism och primitivism som ideal, som om människan inte alls vore en med nödvändighet kulturell varelse. Som om människan vore endast ett djur som endast behöver mat, fortplantning, revir och sömn i livet. Som om man vill förneka människan mänsklig identitet och istället sakta men säkert fösa henne fram till en mer djurisk identitetsnivå, där barnfilmer tidigt skall lära barn att identifiera sig med djur som om djur verkligen vore människor, samt reklamfilm och övrig film där också det djuriska tillståndet blir presenterat som identifieringsriktmärke, som om djuren vore människor….
    …..
    JB
    forts.

    SvaraRadera
  6. Följande intressanta utdrag beskriver händelseförlopp i det moderniserade samhället under 1900-talet, från boken: Du sköna Nya Psykiatriska Värld, av Peter Anstrin:

    Psykiatriker G. Brock Chisholm håller tal vid stiftandet av World Federation of Mental Health 1948.
    Inriktningen skulle vara på ett världssamhälle och en Världsregering, där psykiatriker skulle ha en överordnad roll. Han sade:

    ”För att uppnå en Världsregering är det nödvändigt att från människors sinnen avlägsna deras individualitet, deras lojalitet för familjetraditioner, deras patriotism och deras religiösa dogmer.”

    Ett 50-tal psykiatriker, psykologer, socialarbetare och lärare från Sverige närvarade.

    G. Brock Chisholm blev senare ordförande för WFMH samt senare även grundare och chef för World Health Organisation (WHO) vid FN.

    Han hade några år tidigare (oktober 1945) hållit ett brandtal i Washington DC till en stor grupp psykiatriker och regeringstjänstemän.
    Han menade att han hade hittat orsaken till mentala störningar:
    ”Vad är det för grundläggande störning som vi inte vet någonting om men som existerar i varje civilisation? Den enda psykologiska kraft som kan framkalla dessa perversiteter är moralbegrepp om rätt och fel. Omtolkningen och till sist utplånandet av begrepp om rätt och fel är det eftersatta målet för praktiskt taget all psykoterapi. Om släktet skall befrias från dess förlamande börda av gott och ont så måste det vara psykiatrikerna som tar första steget.”
    JB
    forts.

    SvaraRadera
  7. Vanliga människor som gick i kyrkan, inte stal eller drack, var trogna, skötte sina arbeten och satte värde på höga ideal, var plötsligt, enligt psykiatrikerna, de verkligt psykiskt sjuka.

    Att inte protestera mot kampanjer om s.k. befrielsegörande gränsöverträdelser, s.k. omoral, ansågs automatiskt för att vara någonting friskt och sunt och också för att vara modernt och frigjort.


    Psykiatriker och professor Harry Overstreet, en känd skribent i lärartidningar i USA, beskrev 1952 i sin bok The Great Enterprise, om dem som trodde på sina föräldrar, på kyrkan eller på sina lärare:
    ”Sådana människor kan verka ’normala’ på så sätt att de kan sköta ett jobb och agera som dugliga samhällsmedborgare, men de är, som vi nu kan se, en bra bit på väg mot att bli mentalt sjuka.”

    ….

    Infiltration av kyrkan är mer eller mindre klar.

    Kvar står en del grupper med inriktning på människan som en själslig varelse. De attackeras från olika håll.

    De ursprungliga idéerna var Chisholm, ordförande för WFMH och senare WHO, samt J. R. Rees, en gång vice VD för Tavistock Clinic, enheten för psykologisk krigföring i Storbritannien, samt förste ordförande i WFMH.


    Det var i ett tal den 18 juni 1940 som Rees beskrev psykiatrins mål på följande sätt:

    ”Vi har framgångsrikt attackerat ett antal yrkesgrupper. De två lättaste av dem är naturligtvis läraryrket, prästerskapet och kyrkan; de två svåraste är rättsväsendet och medicinen.”


    Rees var ogenerat rättfram när han sa: ”Vi måste efterlikna diktaturerna och organisera någon slags femtekolonnaktivitet.”


    Vid en av WFMH:s inledande konferenser utsattes familjen för en direkt attack:

    -”Och familjen skall därför om möjligt försvagas för att befria individer och särskilt barnen från familjelivets tvångsvälde.”



    Tidigare under 1945 hade Chisholm angett inriktningen för WFMH och världspsykiatrin när han sa:

    ”Att lära om gott och ont är att endast kontrollera barnen. Att påtvingas lokala, familjära och nationella lojaliteter är att förblinda barnen från att se sitt underbara intellektuella arv. De oundvikliga resultaten är frustrering, underlägsenhet, neuroser och en oförmåga att njuta av livet, att tänka klart eller att kunna skapa en värld som passar att leva i.”



    På så sätt kunde den nya ”behavouristiska” eliten, som betraktade sig själva som gudar, dock utan själ, nästla sig in bland regeringar, myndigheter, kyrkor, universitet, massmedier och skolor.



    Journalisten och författaren Bernard Schreiber skrev i slutet på sin bok: The Men Behind Hitler, en bok om psykiatrikers roll under andra världskrigets storskaliga rationella bestialitet:

    ”Nazism må vara upplöst men psykiatriker finns fortfarande. Kanske var detta det vapen som Goebbels skröt om skulle leda till det Tredje Rikets återuppståndelse. Inte en superbomb och inte en dödsstråle utan en blåkopia av psykologisk manipulation till människofientlig blindhet, identitetslöshet, hat, ofrihet och slaveri.”
    JB







    SvaraRadera
    Svar
    1. Var det allt du hade att säga?
      /K

      Radera
    2. Signaturen K önskar sig tydligen längre kommentarer eller är alternativt övermättad av min korta kommentar som då i denne stackars signatur K´s ögon synes istället vara alltför lång, vilket då föranleder stackars K att vilja kommentera kommentaren med en slags elakhet orsakad då av att stackars signaturen K själv kanske har bristande fattningsförmågor som automatiskt då blir alldeles för övermäktigt överansträngda när stackars K är så illa nödd, piskad och tvungen att med stor möda och svettande panna försöka traggla sig igenom den i dennes ögon då kanske alltför långa kommentar.

      Det är uppenbarligen synd om signaturen K.
      JB

      Radera
  8. marcus sr: "civilreligion kontra kyrkans budskap"

    En tydlig definition på båda skulle jag vilja ha, till att börja med.

    Bloggardag: "...ett religionsvetenskapligt utbildat prästerskap, inte med teologer!"

    Ursäkta min dumhet men jag förstår inte skillnaden mellan dom.


    En anonym en

    SvaraRadera
  9. Anonym en,

    Du får säkert ett bättre och mer uttömmande svar från andra. Jag vill bara nämna att teologi utifrån kristen synpunkt handlar om det komplexa :Läran om den kristna Guden. Vi hävdar att det finns bara en och kunskapen om denna Gud handlar om uppenbarelse- den som förmedlats genonom Gamla och nya testamentet och som vi kristna tillber och förtröstar på.
    Religionsvetenskap är något helt annat- det innebär t ex att studera Allah, och andra religioner varav några inte har en gud alls och andra otaliga.
    Religionsvetenskap är förvisso nyttig när man vill förstå andra människors religion och tänkesätt. Den är dock förödande om man tror att man med detta kan komma fram till någon slags samsyn.
    Sanningen är en och vi kristna hävdar med emfas att vi har denna. Att det bara finns en väg till himlen. Hävdar med Jesu ord att han är sanningen ,vägen och livet och att ingen annan väg finns.
    Det kan låta högmodigt -framförallt i våra dagar när allt ses som relativt och man citerar gärna Pontius Pilatus- vad är sanning?

    Det är dock det som är kristendom och en anledning varför vi måste missionera och inte sammanjämka trots llt det hat det ger mot oss kristna. Helt enkelt därför att sanningen är en.Blandningen har inget med sanningen att göra där gäller att hela degen blir en surdeg om man blandar in aldrig så lite surdeg.
    Vill man inte ha surdeg så måste man stå upp för sanningen.
    TYvärr är det inte SVeK´s ambition, inte heller dess biskopar som hellre vill skryta med sina akademiska meriter än med att vara apologet.

    Naturligtvis kan en muslim tala om att vara teolog och utvecklar då sin uppfattning om Allah och hävdar att vi missförstått honom -det är en annan sak. När den kristne talar om teologi talar han om den Jesus benämner fadern.
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tacksam för att du svarade HH. Alltså definieras ordet teologi olika av olika trosuppfattningsrepresentanter. Men som ett ämne på universitet borde teologi definieras exakt likadant för alla studerande.

      Så här står det i Wikipedia om theology:

      Theology is the systematic and rational study of concepts of God and of the nature of religious truths, or the learned profession acquired by completing specialized training in religious studies, usually at a university, seminary or school of divinity.

      Det står alltså "concepts of God " och "nature of religious truths".
      I plural.

      En anonym en



      Radera
  10. Peter T
    Vi kanske skall vänta på BOD´s kommentar re utköp?

    Han hävdar ju med frenesi att sådant inte förekommit. Alltså inga utköp pga svårigheter att hävda den apostoliska linjen. I vart fall inte med politrukernas medbverkan.

    //HH

    SvaraRadera
  11. Två ärenden: utköp och två religioner.

    Utköp – beror ofta på usla arbetsgivare – kyrkoherdar eller kyrkopolitiker, men drabbar de utköpta som får väldigt svårt att komma igen då andra arbetsgivare tar för givet att felet ligger hos den utköpte. Ett av de värsta exemplen på detta är Strängnäs stift där utköpta inte är vatten värd.

    Två religioner – även om den tydliga gränsen knappast är kvinnliga präster borde Ulla-Carin Holms resultat rörande detta i sin avhandling analyseras och lyftas fram mer i ljuset av den utveckling som skett sedan hon lade fram den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag sökte jobb efter utköp från Oskarshamns folkhögskola sade den man som intervjuade mig, apropå mitt utköp, att han kände folk som hade varit anställda inom Svenska kyrkan, så han visste hur det kunde vara...
      Och så fick jag jobbet direkt! Och detta var inte ens Växjö stift!

      Radera
  12. Att tala om vad andra gör för fel är lätt, och det ger många "gilla-inlägg" från Doakören. Det jag önskar är att någon enda gång få läsa om hur det borde vara, hur kyrkan borde vara. Att kvinnliga präster ska avskaffas är ju ganska klart, men annars? Snälla, beskriv visionen för Svenska kyrkan: Hur borde hon vara? I verkligheten, idag, inte igår, med gudstjänster, präster, övriga anställda, kyrkor, församlingsmedlemmar mm? Min fråga ställs helt utan ironi eller sarkasm.
    KD

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra fråga KD.
      Om man läser igenom ironin i mitt budskap ovan så är receptet lite mer tvärtom.
      Fokus på gudstjäntlivet och gudstjänstdeltagarna.
      Fokus på att lära i enlighet med bekännelsen och dess bokstav.
      Fokus på det lokala i en episkopal struktur.
      Fokus på en ödmjuk ekumenik med utrymme för självkritik mot den egna åsikten.
      En lokal kyrka ska kunna fungera utan anställda och fortfarande vara kyrka. När det är möjligt så har man brutit upp tillräckligt många strukturproblem att kyrkan kan börja fungera igen.

      Radera
  13. Bloggardag: "och apostolisk kristendom är just utsänd kristendom, på väg till nya folk och nya människor."

    Handlar det då om att försöka göra de nya folken och de nya människorna anhängare till den kristna teologin eller att hjälpa dem komma i kontakt med den levande Jesus Kristus?

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur ser kristen teologi utan den levande Jesus Kristus ut?
      /Per H

      Radera
    2. När Jesus menas säga: - Ingen kommer till Fadern utom genom Mig, så kan man fundera över vad det egentligen betyder….

      Att även s.k. kristendom tydligen är en s.k. blodofferritual, där Offerlammet, Det Hela och Det Rena Offerlammet, Det Fullkomliga Offerlammet, är det som Offras, och att det just därför är Hans Blod som anses kunna medföra möjligheter till s.k. Rening från eventuella separationer eller överträdelser från Guds Vilja, från Guds Lag, som eventuellt då anses ha överträtts, liknar också judendomens blodofferritualer. Alldeles liksom de tidigare blodofferritualerna och blodofferfesterna, där det oftast offrades djur som ersättningsoffer och ersättningsblod till Guden, som då skulle blidka Gud från vilja till straff för eventuella tillkortakommanden eller överträdelser mot Hans Lag. Dessa ritualer som också då ansågs skulle kunna skapa försoning och kunna skapa ett renat och ett förnyat förhållande till Guden, till Fadern, där man då ansåg att Gud skulle låta sig blidkas och bli försonande inställd, och så att säga bli mättad med blodoffrens kompensationsblod, och därmed vilja avstå från att utkräva hämnd för deras överträdelser och s.k. synder mot Lagen….

      Att Kaifas där i Jerusalem faktiskt säger att han är rädd för att den romerska makten, att den skall komma och slå ned hela den judiska församlingen, samt deras hus för tillbedjan, samt riskera att döda dem alla, enbart för att det romerska makten anar upprorsugglor i mossen i den romerska provinsen Judéen, ledda då av – den där människan - , som Kaifas säger, och att Jesus tar på sig skuld och ansvar för den s.k. upprorsrörelsen och låter sig korsfästas, samt att Kaifas efteråt säger till ståthållaren Pontius Pilatus att – Vi har ingen annan konung än Kejsaren, det talar för att det offer som där och då skedde, det skedde främst för att beskydda den judiska församlingen och det judiska folket från att slås sönder och samman av den romerska maktens hejdukar….

      Jesus lärjungar och efterföljare fortsätter sedan att predika hans lära till förtret och ilska för de konservativa fariséerna och de skriftlärde, de judiska makthavarna, varför de skickar ut den skriftlärde farisén samt romerske medborgaren Saul, dvs. senare Paulus, för att dräpa lärjungarna för brottet kätteri och otrohet…..
      JB

      Radera
  14. HH,

    -Vad påstår Du nu - utan någon som helst grund - att jag har skrivit? Rannsaka Dig själv först och Dina tidigare beskyllningar om att ÄB-valet var riggat, att mygel förekom, att det var bestämt att en kvinna skulle bli ÄB och att valet inte var demokratiskt.

    På anmaningar att konkretisera beskyllningarna och kränkningarna har Du tigit. Och nu dyker nya påståenden upp i annan fråga.
    Naturligtvis kan Du på intet sätt styrka dem heller.

    Exemplen räcker - särskilt tillsammans med flera andra tidigare - länge för den givna slutsatsen, att Du inte är någon seriös debattör i kyrkofrågor. Bara en röst, som vräker ur sig anklagelser och beskyllningar mot Svenska kyrkan utan att sedan alls kunna stå för dem. Inte konstigt då slikt är sanningslöst!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  15. Inte finns hans like - han som heter Dike! /Poli Truken.

    SvaraRadera
  16. BOD,
    Jag skrev i en tidigare kommentar just om alla utköp.Du förnekade att sådant förekom eller rättare sagt , när det förekom handlade om undantag

    Jag skrev bl.a om en organist med över trettio års tjänstgöring i samma församling. En omtyckt sådant men som inte ville spela sådan musik som politikerna ville introducera. Han hade dock alltid sett till att de fick den musik de ville ha genom att se till att det då hyrdes in vikarier. Detta delvis på egen bekostnad.

    Du bad mig bevisa(?) dessa och i övrigt förneka dessa. Hur är det med minnet egentligen.?

    Övrigt. Re tidigare inlägg. Varför inte svara på de frågor Du får en enda gång -rakt upp och ner istället för att låtsas okunnig och komma med motfrågor? Gör det och sedan kanske en diskussion kan komma tillstånd.

    Lär sig inte en redaktör att läsa innantill och förstå vad som efterfrågas? Är denna förmåga något som förloras när man blir politruk eller är denna oförmåga en nödvändighet i värvet som politruk?

    // HH

    SvaraRadera
  17. Om något är befängt, kommer det från Bengt.

    En diktstrof från olof, gör klarhet i hans rike!

    Go Bengt Olof Dike!

    Önskar
    Polytruck:arna, som gafflar mest! :-)

    SvaraRadera
  18. "Hur ser kristen teologi utan den levande Jesus Kristus ut?" frågar Per H

    Bara teori utan någon erfarenhet av Jesu kärleksfulla närvaro. Tekniskt korrekt utförda ritualer med kemiskt korrekta substanser utförda av biologiskt korrekt konstruerade personer.

    En anonym en

    SvaraRadera
  19. HH!

    -Och var finns beläggen för Dina groteska påståenden om ÄB-valet, frågar jag nu för fjärde gången?
    Odemokratiskt, riggar, på förhand uppgjort, kvinna utsedd på förhand, etc, etc???

    Kläm nu fram beläggen och försök inte dölja tystnaden med ordproduktion i andra frågor!
    Gör Du äntligen inte detta, har Du - på ren och oförfalskad svenska - manifesterat en ynklig feghet, bortsett då ifrån oförskämdheterna om det aktuella valet.

    Annorzzz senaste kommentar lämnas utan avseende, då den i sin tomhet genom rim på mitt namn bara är ägnad att få producenten själv att skratta.
    Samtidigt är kommentaren representativ för Annorzzz återkommande inslag på detta kommentatorsfält.

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD har humor: "utan avseende" = 36 ord. :-)
      /Per H

      Radera
  20. BOD,
    Varför upprepning av dina frågor innan DU besvarat mina? Jag frågade vilken eller vilka, förutsätter att Du kan (?) läsa innantill av efterföljande påståenden Du förnekade.

    Jag inser av ditt politrukskrivande att Du låtsas okunnig och förnekar all kännedom och hellre talar om annat. OK men kräv Då inga svar.

    Lär Dig för övrigt alltså att läsa innantill , Du var väl redaktör? Undrar hur mycket Du agerat röstboskap utan att ha minsta aning om vad Du röstat på eller för.

    //HH.

    SvaraRadera
  21. Dike politrucken
    talar som en drucken.
    Inte vill han, inte kan han
    någonting förstå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vuxna, allvarligt syftande människor borde hålla sig för goda för den här sortens pajkastning oavsett vilken ståndpunkt de representerar.

      Hasse

      Radera
  22. Hasse har förstås helt rätt!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  23. Ingen är hans like
    politrucken Dike.
    Men man kan dock
    men man kan dock
    aldrig honom tro.

    SvaraRadera
  24. Varför inte försöka med lite vänlig ironi? Lite smårolig kritik utan drag av skolgårdsgräl?

    Det finns argument för allting.
    Det finns argument mot allting.
    Bra argument, starka argument.
    Dåliga argument, svaga argument.

    Det får man vänja sig vid.

    Och känner man sig sen manad att gå över till pajkastning, kan man ju försöka göra det lite elegant och underhållande?


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  25. Saliga äro de renhjärtade! Ingenting med samepolitik att göra...

    SvaraRadera
  26. -Det står Anonym helt fritt och sant
    att aldrig tro på det som är relevant;
    Han lyssnar blott och bart på egen mun,
    ty för honom är världen hans eget rum.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera