söndag 16 november 2014

Samvetslöst i Kronobergs län och annorstädes

Kådisarna i Kronobergs län fick med sig sina allianskompisar - FP la ner sin röst - och en utredning om samvetsklausul i vården skulle tillsättas. Saken väckte uppståndelse av det slag som den uppståndelse är, som tar död på ett förslag. Kamraterna sprang ifrån och där står kådisarna ensamma kvar inför landstingsfullmäktige. Stalltips: det blir ingen utredning.

Saken om en samvetsklausul gällde i själva verket hela abortfrågan, fick vi veta. Och så uppstod i riksdagen, på ledarsidor och i insändare en abortdebatt. Argumentet mot en samvetsklausul var att det inte är någon mänsklig rättighet att få arbeta i vården. Det är ett klent argument. Saken gällde väl närmast om några barnmorskor skulle kunna ägna sig förlossningar medan andra ägnar sig åt sysslorna på gyn. Om detta går till och med i Norge, kunde det kanske gå i Sverige? Men saken får inte utredas. Det är uppenbarligen känsligt - och jag kan förstå det, för när nuvarande abortlagstiftning antogs, gavs just utrymme för samvetsbetänkligheter. Påminn aldrig om det som gavs som förutsättningar när beslut fattades, för det kan ofta bara bli pinsamt

Lustiga journalister skrev. Om du tar ett arbete ska det utföras, läste jag. Journalisten glömde att han har just ett sådant undantag i jobbet. Han behöver inte skriva om sådant som står hans övertygelse emot.
Från en ledare sparar jag två citat: "Varken kyrka eller stat har i kvinnans liv eller underliv att göra." Samt det där att det är "viktigt att inte anställa folk som är för gudsnådeliga för att göra ett professionellt och medmänskligt arbete."
Där satt den. Den godsinta nihilismen har sitt underhållningsvärde.

Det för tillfället mest intressanta är kanske hur begreppet samvete uppfattas.
Vårdförbundets ordförande tänkte tydligen att saken handlade om att var och en fick göra som han eller hon ville. Men sam-vete betyder något tillsammans, en vetskap tillsammans, förmodar jag. I den stora tradition som byggt västerlandet har det handlat om ett samvete upplyst av Guds ord. Och då fattar jag:
I vår typ av samhälle kan över huvud taget inga samvetsfrågor ställas.
Det finns inte längre en gemensam värdegrund för att ställa den sortens frågor. Alltså blir vi utlämnade åt den nihilism som innebär majoritetsdiktatur - och majoriteten styrs av en fåtalsdiktatur, det fåtal som har hand om megafonerna.

Alla sprang i vild panik ifrån förslaget om utredning när det började blåsa. Alla hade varsitt argument för reträtten. Det är lika oordnat som reträtterna under 30-åriga krigets första decennier. Då blir mitt intresse stort. De är uppenbarligen rädda. Vem vill ha politiker som räddhågset springer sin väg? Inte jag. Jag vill ha politiker som reder ut komplicerade sammanhang och visar sig kunna hantera komplikationer också kontra de högröstade. Och jag vill se sakliga politiker, de som diskuterar det som diskuteras och inte allsköns påhittade hotbilder.

Så skulle jag nog också vilja möta begåvade människor med förmåga att förstå att någon kanske med glädje vill vara just barnmorska i livets tjänst och just därför inte vill ägna sig åt aborter för hur det än är med aborter så avslutas ett liv.
Ska det inte vara möjligt att vidgå att verksamheterna med vettiga skäl skulle kunna uppfattas som konträra? Eller är det något jag missförstått? Skulle det kunna visa sig att många i sjukvården om det blev fritt fram att tacka nej till att medverka vid aborter, skulle ta chansen? Då finns det en större fråga att diskutera.

Just nu tror jag det räcker för mig att konstatera att samvetet i vår typ av samhälle är en ohanterlig storhet. Det borde skrämma. Lever vi i en totalitär demokrati, där det demokratiska förvandlats till en kundrelation och kunden får, bortsett från opinionsundersökningar, säga sitt i val vart fjärde år.
All offentlig makt utgår från folket - men vart tog den vägen?
Som vi brukar undra.

Själv ska jag denna morgon sätta mig på tåget för att komma till kyrkomötet. Ingen högmässa för mig på Söndagen före Domssöndagen, en dag jag gillar så skarpt. Det säger en hel del om hur just ett kyrkomöte planeras, ett möte utan kyrka och i vart fall utan kyrkogång. Ni får väl bära med mig när ni unnar er den lyx som en väl firad högmässa är. Lyckostar!

Till Uppsala alltså.
Där sitter en präst häktad för våldtäkt. Jag ser på nätet prästen uthängd med bild och allt - rätt förfärligt. Han tycks vara av en annan sexuell läggning än jag, vilket man kan fundera över om man läst sin Andrew Greeley och hans analyser av en sexualiserad kultur som påverkar oss alla. Jag läser Cornwell och i hans senaste roman Den hedniske krigaren om Uthreds våldsamma färder i England i skiftet kring 8- och 900-tal. sparar jag hedningen Uthreds replik: "Vilka dårar vi är."

Minns detta "vi". Besinna dårskapen.
Ingen syndare dömer andra syndare - men funderar över faktum.
Vilka dårar vi är - och var det en särskild dåraktighet att släppa loss något och pryda det med vackra ord som aposteln avvisar just som  dårskap, Rom 1? Får det följder? I så fall bär inte bara den som blir förövare ansvar utan alla de som i demokratisk ordning berett rum för dårskapen.
Tänker jag. Och upprepar:
Vilka dårar vi är.
Minns Uthreds ord och läs Cornwells böcker, sju just nu. Bazar förlag. De första fem (sex?) finns som pocket.

22 kommentarer:

  1. Från denna "debatt"runda bär jag med mig två intryck. Det ena är Vårdförbundets ordförande som inte klarade av att argumentera utan bara upprepade sin argumentation gång på gång. Tredje-fjärde gången var tonen inte saklig längre utan den moraliska indignationen hördes tydligt. Det går inte att tro annat än att den finns där hela tiden bakom fasaden.
    Det andra är en insikt kring enhetlighetsargumentationen: om en får måste alla få. Är det så att Vårdförbundet vet att om tvånget släpps så rasar hela systemet? Är det rädsla för en sådan utveckling som gör dem så hårda? Eller är det "bara" avståndstagandet från den som vågar vara människa i stället för kugge i maskineriet? Du skall inte tro att du är något! Vi tänker inte tillåta dig att vara något...

    SvaraRadera
  2. Maja säger apropå vår Uppsalaskandal, att nå't skall väl de moderna prästerna ha att göra, utom att springa på kurser? När kyrkan numera inte gör annat än att betala ut löner, alltså?

    Se'n har hon i genusvetenskapen fått lära sig, att det inte är så lätt med köns(de-)konstruktion. Man måste förstå, att det kan bli lite snett ibland, ler hon med sitt söta leende.

    Jag frågar mig verkligen vad hon egentligen ser i den där dekonstruerade svanslösingen! Är hon bara medlidsam?


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  3. I vissa frågor kommer de sekulariserade svennarnas egentliga religion till synes. Kronobergshistorien är njutbar!!

    Bigotteri och häxjakt är bland de sekulariserade och deras medieprästerskap norm. 'Värdegrund', rent av?


    Argus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade nog sagt kättarjakt i stället för häxjakt. Jag uppfattar det också som att det är (lag)religion saken egentligen gäller.

      Radera
  4. Att låta dem som inte vill delta i aborter slippa det borde inte vara någon stor grej. Det är en fråga om organisation. Det handlar ju inte om pyttesmå arbetsplatser. MEN – jag förstår varför man absolut inte vill ta hänsyn till någons samvete eftersom det skulle innebära ett erkännande av att frågan inte är så enkel som RFSU med anhang säger. Då skulle man bli tvungen att tillåta att abort diskuteras och det får absolut icke ske. Och det är onekligen intressant att fundera över vad det skulle innebära om det visade sig att många inom vården skulle välja bort att delta i aborter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De frikostiga aborterna med en gräns långt över den normala inom Europa är en fruktansvärd fläck för vårt samhälle. Ännu värre är det när människor anklagas för att inte vilja ta död på levande foster i ett arbete som ska främja livet. Hur långt har vi sjunkit i det här samhället? Men är det verkligen RFSU som ligger bakom detta? Är det inte FP-damerna? Därför lämnade jag det partiet efter åtta år.

      Radera
    2. Efter vad jag förstått är RFSU väldigt på hugget vid minsta sak som kan tolkas som att aborterna ifrågasätts. När Uppsala universitet skulle ha ett seminarium om trafficking, där drottningen skulle få ett pris för sitt arbete mot denna företeelse, började, efter vad jag läst, RSFU larma om att organisationen som stod bakom seminariet och priset också var negativ till abort. RFSU:s larmande ledde bl.a. till någon upprörd ledare i Aftonbladet och sedan till att både universitetet och drottningen backade ur. Seminariet handlade alls inte om aborter men är man mot aborter är man persona non grata. Världen i dag skriver om det hela. http://www.varldenidag.se/

      Men RFSU är ju inte ensamma om sitt stöd till dödandet. Inget riksdagsparti vågar vara emot abort, förutom SD. De är dock inte helt emot men vill åtminstone begränsa abortmöjligheten till de tolv första veckorna av graviditeten. Att FP är så positiva till abort förvånar mig egentligen inte, med tanke på de FP-damer jag träffat. Att KD inte sätter ner foten är dock en skam för det partiet.

      Radera
    3. Håller med om KD. Åtminstone borde de inte ha gått med på den övre gränsen 18/22 veckor! Men de är inte mottagliga för någon abortdiskussion, i vart fall inte partiledningen. Jag har mejlat i frågan med Göran Hägglund. Synd att inte SD driver frågan!

      Radera
  5. "Jag vill ha politiker som reder ut komplicerade sammanhang och visar sig kunna hantera komplikationer också kontra de högröstade. Och jag vill se sakliga politiker, de som diskuterar det som diskuteras och inte allsköns påhittade hotbilder".

    -Tack för denna - på gränsen till - kärleksförklaring till politiker, åtminstone sakliga sådana. Jag utgår givetvis ifrån att den gäller också Svenska kyrkans demokratiska beslutsinstanser.

    Bra att bloggpappan också har en tilltro till att politiker sätter de "högröstade" på plats.

    -Läs och begrunda de kloka orden, ni kommentatorer på denna blogg som kan inrangeras i denna kategori! Lägg då tonvikten på "begrunda"!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD

      Kan du ge något exempel på att BOD själv rett ut något komplicerat sammanhang ens här på bloggen...

      Väntar på att Mr Saklighet kan exempifiera sin politiska superförmåga.

      PS Vi har de politiker vi förtjänar, fast SveK har (nog) ett slags otro-likt o-roligt bottenrekord. DS

      Radera
  6. "Barmhärtigheten triumferar över domen". Detta torde gälla även för den häktade prästen. Skulle så kallade hbtq-certifieringar kunna förhindra en tragik som denna? Är det inte så att vi slagit in på den liberala väg som saknar barmhärtighet? Det är inte den oföränderliga läran som är obarmhärtig utan vårt "stenhjärta" som med nöd och näppe lovsjunger Jesu verk med de torftiga orden: Det du gjorde det du sa är viktigt än.

    SvaraRadera
  7. Jag kommer osökt att tänka på Orwell och 1984 med nyspråkskostruktioner.
    En liten övrsättning ur ordboken:

    Liberal - åsiktskonform
    Åsiktsfrihet - handlingskonformitet
    Minoritet - rättfärdiga mobbningsoffer

    Tänk vilket föregångsland Norge är, trots sitt ibland hårdare offentliga regelverk som ändå ger utrymme för individen.

    SvaraRadera
  8. Jag upphör inte att förundras över hur lagisk den frisinnade civilreligionen är i vissa frågor. Och hur inkonsekvent.

    Kondom och ev p-piller gratis till 13-åringar på Ungdomsmottagningen. Analsexundervisning och könsdekonstruktivism före 15 års ålder i skolan.
    Och pedofilskräck upptill.

    Hårt samhällstryck för aborter och eutanasi (än så länge i skymundan). Allas lika värde med läpparnas bekännelse.

    Sexualisering av det mesta.
    Feminism som statsideologi.

    Kan vi se en anledning till att man är så rädd för traditionell kristen tro??


    GG

    SvaraRadera
  9. Annorzzz!

    Jag håller i varje fall inte på med fjantigheter som att debattera på lekskolenivå som "dikeskörning" o dylikt. Sådant som är typiskt, då sakargumenten tryter.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD

      IMHO (in my humble opinion) är hela din person/yrke lekskolenivå alltigenom.

      Sen kan jag hålla med om att jag hållit en låg nivå med dig. Det har ofta varit i syfte att vara rolig. Vi delar säkert inte samma humor (jag vet inte ens om du har någon), men det pinsammaste med din kommentar är vad som inte sägs; utan att du går "ad hominem", lägger en "red herring" och faltiskt inte ger ett enda exempel på saklig utredande verksamhet av komplexa frågor.

      That speaks volumes... :-)

      Allt Gott

      Radera
  10. Totalitära maktstrukturer tål inte människors samvete. Det handlar mindre om frågan i dig än om att man till varje pris måste undvika en situation där människor tänker själva och tar egna moraliska beslut. Då skulle systemet falla samman. Alla totalitära system hålls nämligen samman av endast en sak, och det är inte ideologi eller värdegrund för det saknas i verklig mening, nämligen en åsiktsgemenskap definierad av ledningen. Byter ledningen åsikt så måste organisationen göra det och då kan inte medlemmar få tänka själva. Deras fokus måste vara att lyssna av ledningens meddelanden.

    Ovanpå detta kommer den mycket obehagliga motviljan mot frihet som inte kan tåla ens intellektuell frihet. Den totalitäre är mindre intresserad av att få sin vilja genomförd, vilket ju kan göras utan allas medgivande, än att äga allas tankar.

    SvaraRadera
  11. VÄNSTERTRAFIKEN TILLBAKA !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Motboken då?

      Radera
    2. Det var bättre förr!

      På GA Danells tid, alltså.

      Radera
  12. "Varken kyrka eller stat har i kvinnans liv eller underliv att göra."

    Man kan fråga sig vad överheten då har med pappamånader och val av barnomsorg (subventionering av de lydiga och ekonomisk bestraffning av de olydiga) att göra.

    Aha! Det har att göra med om man har "rätt" religion/värdegrund eller ej.


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  13. Jag har skrivit mycket om detta under åren. Abort är ett misslyckande. Ibland för kvinnan som haft oskyddat sex med någon hon inte vill ha familj tillsammans med.
    Men mest för vårt samhälle där en oplanerad graviditet blir en katastrof. Jag blev med barn som student. Det var inte någon katastrof. Vi fick hela hyran betald av kommunen och extra studiebidrag. Pinsamt att säga men vi hade bättre ekonomi då än när vi började vårt arbetsliv.

    Ibland är abort det minst onda av flera alternativ. Då måste barmhärtigheten tillåta ett avslut. Kvinnan ska då garanteras stöd. Vilket sällan ges.

    Jämförelsen mellan barnmoskeriet och journalistiken är bra. Gammal räv som jag itutades att vi aldrig kunde tvingas skriva något, göra ett arbete som kränkte vad vi ansåg som rätt. Där finns verkligen en samvetsklausul.

    SvaraRadera
  14. Bernard Cornwells åttonde bok "the Empty Throne" finns också ute.
    Stefan

    SvaraRadera