Gummi

Rubriken skulle kunna åsyfta mycket. Rättsskipningen i Svenska kyrkan med gummiparagrafer, kanske. Eller den kondomutdelande domprosten i Luleå, som jag numera kallar Kondomprosten. Men saken är enklare: Gummiband!

Min vän pastor P lär sig mycket för han talar med sin fru. Hon är bibliotekarie och dväljes dagligen i den intellektuella miljö som ger henne något att berätta för sin man. Inte nog med det. Pastor P är omtänksam och berättar ibland vilka pärlor hans fru har kastat. Som om den där boken om judendom hon läste för ett kvartssekel sedan eller så.

Ni vet att det finns ortodoxa och liberala judar med spänningar dem emellan.
Med denna spänning är det som med ett gummiband som spänts mellan två punkter.
Skulle gummibandet hakas av från den ena, skulle det bara hänga och spänningen vara borta.
Bilden är lysande.
Motsatserna är verkliga men de hindras genom gummibandet från att bli motsättningar. Motsatserna hålls samman.

Så går vi till det svenskkyrkliga.
Vad har hänt?
Gummibandet hakades av. När de motkristna var definierade och marginaliserade i syfte att de skulle elimineras så fanns det inget gummiband som garanterade spänningen. Det bara hänger där. Och det vet många som känner uppgivenheten. Många - inte bara de högkyrkliga utan många i kategorin insiktsfulla- Uppgivenheten kan synliggöras. Häng upp ett gummiband på väggen  framför dig, så ser du hur det är och vad som saknas. TVÅ fästpunkter - och ett samspel.

Bilder är bilder, det vet jag. Verkligheten kan kompliceras mer än så. Behövs det för att förstå vårt svenskkyrkliga fall? En kyrka är en organism där allt hör samman. När en del i denna organism gör sig kvitt andra delar, skadas organismen, kroppen. Det är det vi ser i det kyrkligt självförstörande.

Kommentatorn Olsson profeterar att Jesus inte kommer tillbaka år 2015 "heller" för han har inte kommit ännu. Inte? Jag mötte honom i högmässan senast. Olsson kanske vill möta honom på något annat sätt. Det kan plötsligt bli så att Olsson får träda fram inför sin Frälsare. Det annonseras återkommande i dagspressen om många som fått göra det och några är i min ålder, andra yngre och ett gäng faktiskt också äldre. Om Olsson inte tror att den här världens tid kommer att ta slut, är det något han missförstått för det hela tickar på och för varje dag är världen ett steg närmare. Då verkar det lite obegåvat att inte ta vara på tiden, den som är en tid av nåd. Lika obegåvat som att inte veta att Sbvenska kyrkan inte är en idorttsförening.