söndag 2 november 2014

Undervattensverksamhet

Som alla förstår har överstarna Salander och Olofsson återkommande hört av sig de gångna veckorna. Nödsignal från Stockholms skärgård till Kaliningrad är ju anledning till verksamhet inom deras specialitet: underrättelsetjänst. Och allt som verkar ubåtsjakt - med betoning på jakt och inte på u-et i ubåt - triggar alla som har ett marint förflutet samt alla journalister som inte har det. Effekten blir besynnerlig när media snabbt ska rapportera om något som tar lång tid.

Överstarna är noga med sin tystnadsplikt men ibland talar också tystnaden. Jag återgäldade deras vänligheter att hålla mig någotsånär uppdaterad med texter från Dagens Seglora. Där kunde jag läsa de klassiska kristliga texterna, de som alltid tycks ackompanjera rykten om krig och kris.

Bäst tyckte Olofsson och Salander om Ann-Cathrin Jarls klartänkta insats Vägen till fred är fred (21 okt).  Ubåtsjakt var hon inte för eftersom hon uppfattade att detta att hitta en ubåt verkade vara "en nästan omöjlig uppgift". Nu var det kanske inte en konventionell ubåt den här gången men överstarna upprepade insikten att det under fredsförhållanden eller under beredskap inte är så enkelt. Nog kan vi hitta en ubåt och visst kan vi få upp den när det är krig men IKFN (den instruktion som gäller/gällde för krigsmakten under fred och neutralitet) begränsar möjligheten att spränga en ubåt. Klokt nog. Där sitter 40-70 sjömän varav de flesta inte har en aning om var ubåten befinner sig. Skulle vi spränga dem när ubåten passerar en minslinga och sedan återsända det som finns kvar av deras kroppar, dvs allt från naveln och uppåt?

"Man måste prata med varandra och förhandla om hur man förhåller sig till varandra", skriver Jarl, som kanske kunde prövat den hållningen i Svenska kyrkan först för att lära sig mekanismerna. I Svenska kyrkan har sannerligen inte vägen till fred varit fred utan utmönstrande - marginalisering i syfte att eliminera. Det där att prata med varandra och hitta förhållningsregler är de högkyrkligas sätt att försöka hantera den teologiska oenigheten om ämbetet, inte Jarls. Det är underhållande att se hur de stora orden skrumpnar så fort vi kommer till den kyrkliga praktiken eller praxis som det så befrielseteologiskt heter.

Tillbaka till våra vänner överstarna. Jarl skriver: "Det är nu som det var då - det finns ingen bra och säker militär metod att lösa frågan om främmande fartyg på svenskt vatten." En bra och säker metod skulle väl vara att inte släppa in dem, menade överstarna. Det är möjligt men kostar pengar. Jarl själv förde vidare ett förslag att träna sälar i ubåtsjakt och påstod att det fanns "ett långt framskridet experiment under den förra ubåtskrisen utanför Karlskrona" att träna och sätta in sälar.

Om detta vet jag inget och det är nog att veta mer än Ann-Cathrin Jarl. Hon var alltså ärkebiskop Wejryds handgångna i ärkebiskopsämbetet, ett påpekande som alltid är lika kärt att få göra.

Att Dagens Seglora, som i allt mindre utsträckning har något att skriva om Svenska kyrkan, får en kvarts miljon av Stockholms stift är också ett besked att upprepa.

Vad med aktiviteter i svenska vatten?
Det är tjänstefel att inte förbereda sig för alla tänkbara militära eventualiteter och detta gäller runtom Östersjön. På Sovjetunionens tid var förberedelserna goda. Det vet vi bland annat när finska officerare var på Frunze-akademin och såg sovjetiska kartor över Västtyskland där strömhastigheten också i mindre vattendrag var inskrivna, alltså förberedelse för pansar genom Fuldapasset.

14 kommentarer:

  1. SU , vet vi numera, skulle från dag 1 ha satt in kärnvapen mot Sverige. Vad hade Sverige kunnat sätta in?

    Aha!

    Man kunde ha skickat fram Ann-Cathrin Jarl och Gudrun Schyman för att prata. Warschavapakten hade rimligen snabbt kapitulerat.


    J

    SvaraRadera
  2. Nu förstår jag inte överstarna, just när det gäller främmande ubåtar i undervattensläge skiljer inte svensk lag på krig och fred. I den paragraf som brukar kallas ubåtsjaktsförordningen står:

    15 § En utländsk ubåt som påträffas i undervattensläge inom svenskt inre vatten skall hindras från att bedriva fortsatt verksamhet där. Därvid får vapenmakt tillgripas utan föregående varning. Om det behövs, får sådana vapen användas som medför risk för att ubåten sänks eller görs manöveroduglig på något annat sätt. Om ubåten intar övervattensläge, skall den identifieras och för vidare åtgärder föras till en ankarplats.
    En utländsk ubåt som påträffas i undervattensläge inom territorialhavet skall avvisas från territoriet. Om det är nödvändigt skall vapenmakt tillgripas. Då särskilda förhållanden kräver det, får därvid enligt Försvarsmakten bestämmande vapenmakt i syfte att förhindra fortsatt verksamhet tillgripas utan föregående varning. Förordning (1994:533).
    http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19820756.htm

    Gud välsigne våra sjömän!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade kanske varit värt priset för en sänkt främmande ubåt för att i fortsättningen slippa problemet med snokande ubåtar i våra farvatten. Vi måste nog våga visa att vi menar allvar när vi förfasar oss över dessa kränkningar. Heder åt förre statsministern Torbjörn Fälldin när den ryske ubåten U 137 stod på grund i Blekinge skärgård och risk fanns för en rysk fritagning. Orden från Fälldin var: "Vi håller landets gränser". Den målsättningen borde gälla även nu, men Sverige sittande regering har tydligen blivit fegare.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  3. "Vägen till fred är fred." Det är nog anledning att påminna om 120:e psalmens illusionslösa konstaterande om tillståndet i världen: "Så snart jag talar om fred är de redo till krig."

    SvaraRadera
  4. Jag upplever det lite märkligt att från och till hävdas det att det finns undervattensverksamhet i vår skärgård. Beviset är att marinen åker kors och tvärs inför pressen, som också åker kors och tvärs. Höga militära informatörer står som kyrkan informatörer och säger ingenting.
    Med så enkla knep låter jag mig inte luras vare sig i militära eller kyrkliga frågor.
    De bilder som ska bevisa undervattenfarkoster är också av någon outgrundlig anledning lika suddiga som bilder på Storsjöodjuret.
    Militären skall sköta sitt jobb och inte göra det till publika jippon!

    SvaraRadera
  5. Det är alltid lika intressant när den kyrkliga överhetens stortrutar öppnar munnen. Den förkrossande sakkunskapen formligen lyser igenom, fast den som vet lite mer bör ju ställa sig frågan varför i all sin dar vi ska prata och förhandla i det världsliga när vi nu inte gör det i det kyrkliga där Ann-Cathrin Jarl, Wejryd and the rest of the muppetshow, har styrt och ställt efter behag. Att man har mage att komma och ålägga andra det man inte klarat/velat göra själv är ganska fräckt!! Ska det uppvisas samma brist på tolerans i det världsliga som i det kyrkliga med Jarl & Co så är det lika bra att bädda i skyddsrummet direkt och bunkra konserver. Den svenskkyrkliga överheten kan möjligtvis prata fred och dialog men mer är det inte!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  6. Leo, jag kan nog inte skuldbelägga militären för att kvällspressen m.fl. medier drar igång ett eget pådrag som saknar all sans och balans och drar ett löjets skimmer - en känsla av alltsammans är "publika jippon" - även över välmotiverade och seriösa spaningar. Där militären faktiskt är föredömligt återhållsam i sina kommentarer är det ingen ände på de mediala spekulationerna.

    SvaraRadera
  7. Jarl tar ett bra initiativ. SvK har lyckosamt slagit sig in på klimatpolitikens och utrikespolitikens område. Det är hög tid att Uppsala tar kommandot också över försvarspolitiken. Jarl, Jackelén och nya forskningschefen kan turas om på de försvarsoperativa pressträffarna med ett koppel av informatörer och pr-konsulter i släptåg, förstås! Sedan kan Helle Klein ge en politisk kommentar i nyhetsstudion i direktsändning, förstås!
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  8. Si vis pacem, para bellum!

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  9. Anders Stenström3 november 2014 kl. 09:28

    Vad gäller projektet att träna sälar för ubåtsspaning hörde Jarl säkert liksom jag ett intressant program på P1 nyligen om detta. Dock var det under andra världskriget som projektet pågick. Det som skedde 1981 var att radioprogrammet om projektet sändes första gången då.
    Programmet finns på världsväven, under /sverigesradio.se/sida/avsnitt/448852?programid=412.

    SvaraRadera
  10. Undrar vad som hade hänt om Karl IX hade undvikit blodbadet på Sigismunds anhängare i Linköping år 1600, och istället försökt samtala dessa - motståndare - tillrätta -…

    Hade Sverige då åter kanske blivit katolskt är frågan, och kanske hade då den – rättmätige arvingen - , Sigismund, intagit tronen?….

    Svårt att veta förstås….

    Men halshuggningar, både fysiska och verbala sådana, och liknande förfaranden, samt andra lika tydliga, resoluta, drastiska, beslutsamma, huggande, aggressiva eller bestämda gränssättningar vid övertramp, svek, otro eller bedrägligt förfarande, är tydligen ändå vad som uppenbarligen vad ibland har krävts för att kunna mota bort - potentiella fiender - ?...

    Eller i värsta fall – landsförrädare - , så att dessa då förhoppningsvis skall kunna förstå att de just begår – övertramp - ? Och att de – kränker gränser – av olika slag? Både individers gränser och också landets gränser. Detta som genom historiens gång vid upprepade tillfällen har visat sig behövas, både i smått som i stort….

    En del människor förstår inte finstilta eller små vinkar, utan behöver skällas ut rejält…

    Att sådana som kränker gränser gärna då kanske vill säga; - Titta så elaka svenskarna är som bombar, attackerar eller bedriver ett aggressivt – självförsvar - . - Ett sådant – okristligt beteende - …


    Varför vänder svenskar inte – andra sidan till - och låter sig villigt erövras, intas, hotas, kränkas, förödmjukas, förlöjligas, hånas eller baktalas? Varför skall de – sätta sig emot att bli – attackerade - ?

    Varför skall de försöka – sticka upp - och – tro sig själva om att de skulle vara värda att – försvara - vid angrepp av olika slag ?...



    Nej, nej…..

    Povel Ramel:…- ”Stick inte upp, stick hellre ned, stick åt sidan, det lönar sig mer. - Du skall göra som Svenssons gör och inte skilja dig från mängden , du skall tro det som Svenssons tror… Om du skall tro något alls.”…

    Hmm…

    Det – ockuperade Sverige - ? De - ockuperade svenskarna - ?...


    Sverige och det svenska folket som sedan 1600-talet fått lära sig att – veta hut - och – huka sig i bänkarna - ?...Annars har de alla– åkt på stryk -? Alla som verkat ha på något sätt velat– sticka upp – (mot – etablissemangets - viljor, önskningar, styrande och ställande - ), har på det ena eller det andra sättet blivit – halshuggna - ...

    Jo, jo…

    Arma svenska folk…

    Kanske inte så konstigt att ca 1 miljon av ca tre miljoner i befolkningen, tog till flykten till Amerikat...och till den ...- Nya Världen - .... Vem vet...

    JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sigismund gjorde misstaget att skona sin farbror, den blivande Karl IX och hans anhängare, när han hade dem i rävsaxen vid Stångebro.

      Rimligen hade den reformerte Karls inflytande då eliminerats. Rekatolicering var kanske inte målet för Sigismund, utan snarare en situation som i Polen, där lutherdom (mest i det kulturellt tyska Preussen, samt bland städernas oftast tysktalande köpmannaklass) och katolicism för rikets litauiska, ukrainska, vitryska, rutenska och polska befolkningar sammanlevde i för tiden stor harmoni.

      Personligen beklagar jag Sigismunds storsinthet.

      GG

      Radera
    2. Ps. till min tidigare kommentar...

      ...Och naturligtvis även – arma - också alla andra olika folk, även de ; t ex ryssar, fransmän, tyskar, engelsmän, polacker, judar, romer, samer, greker, spanjorer, indier, amerikaner, kineser osv., osv., som också de vid olika tider har kunnat utsättas för liknande behandling av deras egna respektive – etablissemang - , som kanske inte har haft några andra metoder att kunna använda sig av för att just kunna utöva – dominans - och för att kunna utöva – makt - , än just – mycket stränga straff - , eller - halshuggande behandlingar - , då av deras egna – uppstudsiga - eller oppositionella undersåtar, som eventuellt velat störa eller motsätta sig just deras egna innehavare av – makt- .

      Ds.

      JB

      Radera
  11. Ja det är intressant att fråga sig om Sverige ska bli ett nytt Polen. Media är väl så gott som där. Det är kanske Gudrun som är vårt otäckaste vapen idag om översten ursäkten (svordomar räcker inte)... Ladda med Gudrun i pannorna så vågar vare sig ryss eller polack hit.

    SvaraRadera