Åbo Akademi i särklass

Missförstå mig inte. Vi lever i ett på papperet fritt land.

I detta land får dåliga böcker skrivas - och det gäller båda rikshalvorna, Sverige och Finland. De får dessutom läggas fram som avhandlingar och försvaras, men därmed upphör författarens ansvar för det är en fakultet eller en akademi som gör den vetenskapliga prövningen. Somliga alster håller inte måttet. Ingen större sak i det. Människovärdet beror inte på avhandling eller akademisk titel. Men om en undermålig avhandling, en som inte håller något rimligt vetenskapligt mått, likväl godkänns, sänker detta akademiens värde. Som i ett aktuellt fall: Åbo Akademis vetenskapliga anseende,

Jag har alltså läst Kenneth Bernhard Bergers avhandling "För den eviga döden, bevara oss, milde Herre Gud." Svenskkyrklig, klassisk, bibel- och bekännelsetrogen kristen tro i ljuset av kognitiva och djuppsykologiska förståelsegrunder. (Åbo Akademis förlag 2014)
Avhandlingen går att ladda ner.
https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/99019/berger_kenneth.pdf?sequence=2

Författaren presenterar först frågeställningar, forskningsläge, teori samt material och metod på sidorna 18 till 188. Det står då klart att han valt texter av Christian Braw, Yngve Kalin och Fredrik Sidenvall för att förstå dem kognitivt och djuppsykologiskt.

Sedan analyseras de tre, en efter en. Braw  s 189-264, Kalin s 265-322 och Sidenvall s 323-389.

Därefter kommer två kapitel om tolkningslinjer - kognitiva och djuppsykologiska i allmänhet och till dels tillämpat på de tre, s 390-499 och slutligast sammanfattas undersökningsresultatet s 500-508 och i kapitel 12 anges framtida forskning, s 509-511. Med sammanfattningar på engelska, tyska och franska samt käll och litteraturförteckning blir boken en stabil sak på 565 sidor.

Vad har författaren uppnått? Han har ur sitt perspektiv uppfyllt sin önskan om en djupare kunskapsbaserad förståelse för konservativ tro och fromhet inom Svenska kyrkan och genom sina teorier "tillhandahållit en djupare kunskap om den konservativa trostolkningens egna inre psykologiska dynamik." (s 507) Så då vet ni!

Har Berger träffat de tre? Nej.
Har han gått igenom texter av lika slag? Nej. Han har plockat bland Christian Braws texter, tagit Yngve Kalins ordförandebrev till Kyrklig Samling (på nätet) och fått fatt på en liten bok av Fredrik Sidenvall från år 2000. Var den boken på omkring hundra sidor så är det väl en framgång att få den analyserad på 66 sidor, må man säga.
Tre olika skriftställare som skrivit texter av olika karaktär hålls samman för de ses alla som företrädare för en konservativ syn. Men varför konservativ? Kan de inte lika väl uppfattas vara radikala genom sitt ifrågasättande och genom sin plädering för att Kyrkan måste gå tillbaka till sina källor (ad Fontes).

Finns det då några vetenskapliga sanningar att här och nu hålla fram? Vad sägs t ex om detta?

Författaren finner att Braw och Sidenvall utifrån texterna inte förespråkar aga. Varför skulle de det? Jo, det beror på att trosrörelsen i Sverige anklagats för detta. (s 376). Men Kalin då?

Braw kommer dock undan. Han talar visserligen om kyrkokampen men det förefaller "inte som om han ägnar sig åt dess mer extrema excesser, så som kampen kommer till uttryck t ex hos Fredrik Sidenvall och Dag Sandahl (hoppsan, hur kom jag in här och vari består de extrema excesserna vetenskapligt sett? DS) eller tidigare hos t ex G.A. Danell." (s 251)

Braws miljöengagemang är inte entydigt. Det beror på att hans synsätt "nog ändå slutligen ses i relation till kristna eskatologiska föreställningar" (s 236) Hur kan detta påstående verifieras vetenskapligt om man ska göra det? "Nog ändå", som det heter.
Berger vet uppenbarligen ingenting om granar i februari, dem Christian trodde var döende för han hade inte riktigt pejl på hur granar ser ut i februari och blev irriterad på mig som förhöll mig kallsinnig till miljöförstöringen av granar just i Slätthög! Granarna engagerade honom storligen, kan jag försäkra. I tiden, liksom.

Hos Yngve Kalin framkommer det tydligt att han "inte ser den tro som bygger på modernistisk teologi som på djupet förankrad". (s 280) Det kanske han inte tycker, men belägget är att Kalin konstaterar att två kyrkliga debattörer JämO-anmälde de inomkyrkliga samtalen om ämbetet och, här är själva beviset där det framkommer, "skapade panik bland modernisterna" (kursiv som vanligt av Berger som idogt söker uttryck som ska bekräfta det han redan vet). Men hur kom Berger fram till den slutsatsen att övertygelsen saknar djup eftersom vi egentligen inte vet vad som skapade paniken, bara vad som utlöste den?

När Kalin anknyter till ordet om "sanningslöst" (Matt 5:11), blir det till en beskrivning av "hur främlingsgruppen av egengruppen beskrivs som den som är sanningslös" - men hur man än vrider på citatet av Kalin är det faktiskt inte det som påstås, eller? (s 296)
På motsvarande sätt påstås, med Bergers kursiv, att det kommer att "utkrävas ansvar" av "majoritetskyrkans ledning" när Kalin enkelt skriver det "det faller ett stort ansvar på kyrkans ledning" (s 318)

Kanske ska jag komplettera med Bergers insikt: "Jag vill mer allmänt peka på att det finns en spänning mellan konservativas generella ovilja till eller bristande motivation till ökad kunskap om det egna jaget, å ena sidan, och konservativ kristen trostolknings starka betoning av behovet av självrannsakan, å det andra. Psykologiskt finns här en motsägelse." (s 319)
Eller möjligtvis en missuppfattning av någon någonstans?

Nu går vi vidare till Fredrik Sidenvall, som uppfattas uppfatta hot. "Den s k skilsmässan mellan Svenska kyrkan och staten 2000 kan också ha funnits i Sidenvalls hotbild." (s 330) Men satt inte Fredrik Sidenvall för POSK i kyrkomötet och går det inte då att undersöka hur han röstade i frågan? Fredrik, numera Paul Harris Fellow, blir kanske häpen över Bergers antagande, lika häpen som jag?

I grunden menar Berger att Sidenvall vill ha säkerhet och det som inte är visst, klart och tydligt blir ett hot. Certainity Orientation, alltså (understundom felstavat hos Berger). Sidenvall ser det kroppsliga som något problematiskt, "jag höll på att skriva lystet", menar Berger. 1 Joh 2:16 är det bibelord Sidenvall i all oskuld anfört. Det skulle han inte ha gjort. Fällan slår igen. Låt oss här bortse från att det är svårt att just ur en teologisk text hämta sakinformation om kroppslig lusta.

På motsvarande sätt som när Kalin behandlas, ägnar sig Berger åt omskrivningar. Sidenvall pekar på ämbetsfrågan och menar att läroämbetet är ett av Guds viktigaste redskap. Därför är striden kring ämbetet ingen tillfällighet. Håll i er nu, kursiveringen är som vanligt Bergers:
 "Genom de kvinnliga prästerna, låter han oss förstå, hotas den rätta bekännelsen och läran och de har inte heller någon förmåga att genom sin förkunnelse uppväcka en levande och frälsande tro som skulle kunna leda till evig salighet."

Fredrik Sidenvall får nog vara tacksam att Berger frikänner honom och dr Braw från att förespråka barnaga. Däremot knyts hans tal om kyrkotukt till Amish-folket (s 455) även om Berger noterar att Braw, Kalin och Sidenvall bejakar moderniteten så att de använder datorer. Att de tre faktiskt kör bil, påpekas dock inte.

Det finns mycket mer att säga men I kunnen icke nu bära det.

Och forskningsresultatet?
"Jag har alltså i mina källtexter funnit spår av otillräcklig eller bristande tillit och jag har tentativt kopplat detta drag till en otrygg anknytningsstil som huvudsakligen tycks uppvisa avvisande drag." (s 505) Detta är nu vid Åbo Akademi vetenskapligt fastlagd sanning.

Pojkarna tycks dessutom i grunden vara rädda för den eviga döden. Så var den saken vetenskapligt fastställd. (s 499) Fast det tycker jag är rätt sympatiskt. Det borde alla vara. Kunde saken skrivas in i någon universitets- och högskolestatut?

Vem var opponent och vilka satt i betygsnämnden?
Jag hotar inte med den eviga döden men med akademisk vanära. Det är faktiskt en skyldighet att slå vakt om vetenskapligheten, när avhandlingar läggs fram. Åbo Akademi ska nog ställas i särklass nu. Särklassmässig, alltså. Så här uselt får det inte vara. Det borde inte finnas ingen vetenskap som heter "fördomsbekräftelse" och som man alltså kan doktorera i. Inte ens vid Åbo Akademi.

Jag ska återkomma till temat Bergers avhandling när jag väl samlat mig något. För det finns, som man säger, mera.