God jul 2014

Min vän Lappen kan man lita på. Han försåg mig med NSD:s artiklar om det hemska
kvinnoprästmotståndet i Luleå stift. Det befrämjar julstämningen att tänka lite över detta hemska, själva det just nu kompakta mörkret i Luleå stift, för trots allt - eller just därför - föddes ju Frälsaren in i mörkret.
Vad fick vi veta, vi som läste NSD?

12 december var det en nyhet att det fanns ett motstånd som lever kvar. Komminister Monika Metsävainio är för åsiktsfrihet med någon liten inskränkning: "Inom kyrkans organisation måste vi däremot hålla oss till ordningen och samverka både kvinnor och män, även om det går lite si och så med det."

Metsävainio går aldrig i "klinch med de som tänker annorlunda" - NSD stavar och skriver svenska så. "Det berör mig inte" - men hon vet att många kvinnor i kyrkan tar illa vid sig: "Man måste ha skinn på nästan (sic! DS), så är det." Är det renskinn man måste ha på nästan? Norrland förbryllar. "Men det är ju så att det finns galningar överallt, det går inte att låta sig påverkas av dem."

Nu kunde ju uttalandet om galningar komma att uppfattas som att det finns en koppling mellan att stå för Kyrkans klassiska ämbetsuppfattning och galenskap. Sjukdomsdiagnos på motståndare påminner om den politiska psykiatrin i dåtidens Sovjetunionen. Fast egentligen kommer det mera:
"Jag tror att människor som är emot kvinnliga präster har fastnat någonstans, de har inte än upptäckt trons hemlighet." Eller så är det just detta de har gjort. Galenskap och bristande förmåga att fatta trons hemlighet. Jag säger då det.

Metsävainios mentalitet gör sig i NSD och kan vinna folklig uppskattning.
Det gör också Åsa Alanentalos mening. Hon har visserligen lämnat Svenska kyrkan och blivit pingstvän och är därtill kristdemokrat, extra allt liksom, men för henne "är det självklart att både kvinnor och män kan vara präst". Intresseklubben noterar, men undrar samfällt varför hon då ska höra till ett sammanhang där man inte har präster just utan nöjer sig med pastorer och evangelister samt äldstebröder.

Kyrkoherde Roland Hemphälä vill alltid lyssna men tycks trygg:
"Att någon kvinnoprästmotståndare skulle slinka igenom utbildningen nu är omöjligt, den är fem år lång."
Välan, komiken till trots, hur skulle kyrkoherde Hemphälä reagera om en som redan är präst efter omsorgsfulla studier kom på att 1958 års riksdagsbeslut är felaktigt? Man kan ju till äventyrs läsa någon bok fast man är utbildad redan.

Birgitta Pirhonen har dock lämnat Tornedalen. Kvinnoprästmotståndet var för hårt.

Metsävainio, Alanentalo, Hemphälä och Pirhonen har sålunda samlat sig. Och Björn Söder skulle kunna vara alldeles trygg. Så här tänker de riktigt svenska. Svenskt, nationellt, totalitärt. Smålänningar har emellertid lärt sig göra motstånd!

NSD fortsatte sin bevakning.
Den 16 december meddelades att tidningen i fyra dagar sökt biskop Stiglund för en kommentar. Emma Larsson, biskopens pressekreterare fick frågan om detta betyder att biskopen inte vill kommentera. Hon svarade: "Det kan vara så."

Vad undvek biskopen att kommentera? Att komminister Anna knäcktes av "kvinnomotståndet" (sic! DS) och nu fått en tjänst i Vittangi. Hon ser sig av domkapitlets beslut fått bekräftat att "det var inte mitt fel". NSD vet att hon fick "rätt i sak" - och det är väl ett kreativt sätt att läsa det domkapitelsbeslut där ingen fälldes och kritiken som kapitlet levererade inte hade bäring på Anna Fjällborgs klagomål utan att på att kyrkoherden blivit arg och komministern lurats i en fälla under utredningen!
Om biskopen vet NSD berätta, att han förr var kvinnoprästmotståndare men ändrade sig och att han nu själv via domkapitlet dömer "om repressalier mot de som inte följer kyrkans regel om att samarbeta kvinnor och män." Ett rätt till NSD I alla fall.

Vad har allt detta trista i Norrlands kompakta mörker med jul att göra, alltså?
Allt. Det var till sån här skit Gud kom och blev människa. Då anar också ni som inte fattat trons hemlighet.

Nu!
Dressmanns har kampanj för flanellskjortor. Den som vill fira Flanellskjortans dag den 2 januari - inte minst mot bakgrund av NSD:s artiklar - stolpar iväg och köper en flanellskjorta eller dyker in i garderoben och hittar en skjorta samt och så skrudar vi oss därefter mycket medvetet och stolt.

Man kan ge varandra goda önskningar på Flanellskjortans dag.
Ni vet vad man säger:
Stolt Flanellskjortans dag (önskar jag dig) eftersom dagen handlar om att gå emot strömmen.
Men inte förrän den 2 januari.
Vill man friska upp tankarna kring dagen, får man gå tillbaka till januari 2014 på Bloggardag. 

Gin&Tonic Monday infaller för övrigt den 16 februari år 2015. Bara så ni vet och kan förbereda er.

Till dess: Ha en God Jul, men gör ingenting under julen som ni inte kan göra i min närvaro! Bloggardag ska meditera över mandomsanammelsens mysterium en dag i alla fall, kanske två. Och inte minst detta att den skallande hemligheten i julnatten . när allt kom i rörelse,var att själva döden skulle upplösas. Det skrev Ignatios till de kristna i Efesos när han händelsevis passerade förbi. /Ignatios brev efesierna 19:3)
I denna glada upplösning lever vi.