Jag tror inte detta

Jag har i min levnad läst texter av präster i Svenska kyrkan, hört utläggningar, föredrag, föreläsningar, inlägg mm mm och ibland haft anledning till invändningar eller så kallade påhak. Jag har då utgått från att vi i egentlig mening och i grunden varit överens. Jag menar det där med att Jesus är Kristus och att Kyrkan är Kristi kyrka. Jag betvivlar allt mer denna utgångspunkt. Det är kanske enklare att utgå från att präster i Svenska kyrkan alls inte är överens ens i det grundläggande?

Dagens Seglora, alltså.
Helena Myrstener hävdar att frågan om samvetsfrihet inte kan skiljas från aborträtten och då gäller det något viktigt för "rätten till fri abort ska inte ifrågasättas". Abortfrågan är en kvinnofråga. Lite mer komplicerad än så har väl Svenska kyrkan sett abortfrågan vara. Man kunde ju tänka sig att någon ville föra det ofödda barnets talan. Kyrkan i vart fall. För både Jesus och Johannes Döparen hade väl rykt på normala kriterier för abort, eller?

Jag tänkte att präster skulle se det mänskliga livet som något som ska skyddas från konceptionsögonblicket med följd att distinkta politiska krav ska resas på ett samhälle som ska se till att skydda det mänskliga livet. Nu är det inte så. Helena Myrstener argumenterar principiellt nihilistiskt och samvetsfriheten viftas bort. Den var nu i Kronobergs län inte kopplad till abortfrågan för tanken var samvetsfrihet rakt av, kanske inte minst som euthanasifrågan väntar i kulisserna.

Det kan bekymra mig när samvetsfrågor viftas bort - för sådant bortviftande hör till vardagen i totalitära samhällen, sådana som inte tål ifrågasättande. Men det dagsaktuella samtalet kanske skulle gälla ett prästerskap som inte står samman i en fråga som denna? Jag, som är präst i Svenska kyrkan, tror inte som Myrstener. Och det är inte jag som avviker från Kyrkans övertygelse eller från vad Svenska kyrkan sagt i sina remissvar åren igenom.

Dagens Seglora igen.
"Berättelsen om julen kan expanderas och bygga broar till andra religioner", skriver Helena Ekhem. Denna expansion tar emot för den som vill hålla julen "ren", menar hon. Sauberhalten-argumentet är alltid gångbart. Men berättelsen om julen kan expanderas till ungefär vad som helst, kommersiellt eller religiöst lika. Problematiken är bara den, som biskop Persenius oefterhärmligt brukar konstatera i skilda frågor där det finns något problem, problematiken är bara den att evangeliet inte riktigt kan hanteras så att det "expanderas". Det är vad det är. I mötet med rationalism och i mötet med religion. Och präster finns till för att förkunna evangeliet och inte legenderna. En teater kan konstruera sig tre abrahamitiska religioner och knåda dem lite hur som helst. Den som ska förkunna evangeliet och vigts till den uppgiften under bön och med åthävor, kan inte.

Ekhem ger exempel på en mängd traditioner och vi sägs vara bra på traditioner i Sverige som "oktoberfest" och "Halloween", "kräftpremiär" samt "gåsamiddag". Ska de tre abrahamitiska religionernas folk bjudas till kräftskiva och ska våra muslimska grannar få äta Bratwurst och dricka öl och vara som folk - eller? "Till flera av högtiderna hör sånger, danser, berättelser, mat och prydnadssaker", skriver Ekhem. Men drycker hör väl i hög grad till svenska fester. Snaps och visor med muslimer, det kan bli något. Ska glögg serveras, vill det till att hålla reda på de olika sorterna annars kan det bli lätt kaotiskt. "Samtidigt är den öppna tron ett redskap att bygga ett fredligare samhälle där nya svenskar tas emot med värme och förväntan." Skål, alltså?

Tron ses instrumentalt och konstrueras därefter. Jag tror inte detta heller. Jag tror evangeliets radikala öppenhet och jag tror att evangeliet får konsekvenser men denna min hållning ter sig vara något annat än Ekhems. Jag har väl, kan man anta, förfallit till att hålla julens berättelsen "ren". Men tron är inte en berättelse. Tron är ett svar eller en hållning till det glada budskapet och det handlar om Gud som blir människa och om hur krubba och kors hör samman. Detta är den kristna trons unika. Han som ligger i krubbhöet i stallet är Gud. Inte en profet. Ekhem vill plädera för "den möjlighet till att bygga ett varmare och fredligare samhälle som religionen innebär". Dra den om Rödluvan också!

Det kan förstås vara bra att förstå vad jag inte tror. Fast ter det sig inte lite märkligt med kyrkliga subsidier till Dagens Seglora? Inget ont om seglorianernas näringsfrång. Var fräck, var fräck så går du fram i livet, som det heter (Matt 29:36). Men skulle inte de kyrkliga pengarna användas för - evangeliet?