Ordvalsproblematik

Vem är jag att släppa Bergers vid Åbo Akademi, glöm inte detta, framlagda och godkända doktorsavhandling och introducerad på Bloggardag i går.

Kamraterna Braw och Kalins ordval visar sig enligt Berger vara "problematiskt" (avh s 401). Berger är dock i fallet Braw förstående och kallar det hela "olycksfall i arbetet". Vad har Braw skrivit? Svordomar? Könsord? Blasfemier? Nej. Han har skrivit "rum att leva" och "livsrum" och detta "livsrum" är "helt i linje med Kalins lika olyckligt valda begrepp som är 'livsrum'."  (kursiveringarna är Bergers)
Tänk, det begriper till och med jag, att ett ord som "livsrum" är lika olyckligt som ett ord "livsrum", givet att man tänker så. Hur tänker man då, givet att man alls tänker?

"Mot bakgrund av Europas och särskilt Tysklands 1900-talshistoria är ett sådant ordval dock mycket olyckligt, även om jag inte på något vis skulle vilja hävda eller ännu mindre tror att det skulle finnas någon koppling till det historiskt extremt belastade "Lebensraum", vare sig från Braws eller Kalins sida."

Men Braw är "synnerligen väl insatt i det tyska språket, såväl som i den tyska kulturen och historien och därför ger ändå ordvalet ett minst sagt ovarsamt intryck." När Braw därtill i sin första essäsamling år 1980 använder orden "slutlig lösning" är detta "olyckligt på gränsen till omdömeslöst." (avh s 401-402)

Kalin använder också begreppet livsrum, alltså.
Det är "en liknande omedvetenhet eller tanklöshet"(s 403) och Kalin  bör förstås klandras. Men vad för det fall Kalin är en begåvad man som medvetet, som den gamle journalist han är, använder orden medvetet? Berger ger i  en tättryckt fotnot om vid pass en trycksida en tysk introduktion till begreppet "Lebensraum",  men glömmer att referera till Rudolf Kjellin och Adrian Molin, ser jag. Det hade kanske varit om inte annat så geopolitiskt motiverat.

Braw har för den delen "en annan gång" använt uttrycket "genetisk laddning", ett begrepp som också på samma sätt kan ge associationer till Tredje riket och till andra totalitära regimer..." Berger hukar dock lite och skriver att Braw reserverar sig med ett "om nu uttrycket tillåts." Men gör det det? Braw skrev detta betänkliga år 2001 så rimligtvis är det fortfarande straffbart, eller?

Kalin har använt begreppet "etisk rensning" och Berger finner (s 404) begreppet så värdeladdat och ha en så pass specifik betydelse att det enligt hans mening inte kan användas.

Vi kallar just detta som Berger redovisar för  - vetenskap!

Bergers"just gjorda  anmärkningar måste förstås i ett mer europeiskt snarare än ett begränsat svenskt perspektiv. Särskilt i Tyskland är det i dag omöjligt och politiskt totalt inkorrekt att använda något av de begrepp som genom nazismen blivit särskilt laddade i något sammanhang. Den som gör det blir kraftigt kritiserad och kommer i det lindrigare fallet undan med karaktäristiken en språklig urspårning. En sådan urspårning menar jag att man också i mina källtexter på ett sätt kan tala om." (s 404)

Vad är nu att säga? Ett: Es lebe Neuropa!
Eller kalla de urspårade entartete?
Nu är det tyska ett raster över landet vårt och det är, som bekant, inte första gången. Jag tänker på Hansan, förstås.
Jag piggar upp mig och spelar https://www.youtube.com/watch?v=zKSj_zOfOw8
Det gäller sich einzuordnen.
Nu kan vi inte tala svenska utan att snegla på tyskan. Men det kom lite plötsligt, som flickan sa. Plötzlich!

Är inte saken också i övrigt rätt klar?
Också om Berger inte riktigt tänker så men så listigt markerar hur han inte tänker att många andra hamnar i det tankespåret, skulle begreppen kunna komma att uppfattas som att det skulle finnas en koppling mellan Svenska kyrkan och Nazityskland.
Saknar inte texterna "det mått av omdömesgillhet som förväntas av en präst i Svenska kyrkan" (Överklagandenämnden 2014/33) och har inte Braw och Kalin "genom sitt agerande överskridit den gräns för yttrandefriheten som vigningen till präst för med sig." (Överklagandenämnden igen)
Tid att anmäla dr Braw för Växjö domkapitel och Kalin för Göteborgs domkapitel.
Välkomna i klubben!
Braw och Kalin har väl några vänner kvar som kan bevisa dem denna sista heder att anmäla dem?

Att Kalin talat om Svenska kyrkan som (Bergers kursiv) "poliskyrka" (avh s 279) ska han dock inte hållas ansvarig för. Kalin återger vad biskop Bertil E Gärtner sagt. Detta faktum behöver kanske dock inte, närmare besett, hindra Göteborgs domkapitel mer än det hindrade Berger...

Låt mig nu återvända till min grundtanke.
Det står Kenneth B Berger fritt att konstruera sina texter. Sverige och Finland är på papperet fria länder.
Lite embarraserande skulle kanske Braw, Kalin och Sidenvall kunna uppfatta att de - fast inte de, för Berger styr inte på på person utan skriver och analyserar endast vad personer skrivit i offentliga texter, att de likväl hanterats illa.
Berger analyserar texterna för att komma åt de skrivande personernas psykologi, som typer för ett kollektiv där många av oss innefattas (ja, ni fattar! - fast inte riktigt jag, som går lite fri eftersom jag inte uppfattas som politiskt konservativ som de andra kyrkligt konservativa - även om jag är benägen för extrema excesser). De som analyseras har både avslöjat sig i en begränsad textmassa och blivit urtyper för alla andra som ägnar sig åt radikalt ifrågasättande av nyreligionen i Svenska kyrkan.

Problemet är inte Berger. Problemet är Åbo Akademi.
Med denna akademi samarbetar Svenska kyrkan genom Stockholms stift och låter fem doktorander forska på halvtid för medel uttagna av medlemmarna. Borde inte detta samarbeta omedelbart avbrytas - av respekt för grundläggande vetenskapsideal?
Kanske inte ändå, eftersom religionsvetenskapen, som den lärde doktor Back påpekat, inte hör till teologin utan filosofin i Åbo. Det förklarar en del.
När jag blir rektor för akademin, tänker jag efter det inträffade ändra på det förhållandet. Jag vill nämligen inte riskera Åbo Akademis ranking. Men tills vidare är det nog, sorgligt att säga, varningsflagg för Åbo Akademi. Det är upp till akademin att genomföra akademisk renhållning. Sauberhalten, som det så passligt heter.
Och då fattar Berger vad som avses.
Fast självfallet på det sätt som är hans alldeles egna. Men numera upphöjt till - vetenskap.