Året var 1975

Jag minns året 1975. Sven Lindegård var biskop i Växjö stift och stiftet hade en samrådsgrupp. Året innan hade Gustaf Wingren avsagt sig prästämbetet eftersom Lindegård sagt nej till att prästviga Eva Petersson. Hon prästvigdes i Luleå. Samtalen fortsatte. Jag har fortfarande inte någon känsla att vi, ifrågasättarna, var de sämst pålästa....

Däremot minns jag inte det enhälliga riksdagsbeslutet om att Sverige skulle bli - ja, vad det nu skulle bli. Mångkulturellt eller vad? Den flykting- och asylpolitik vi nu har, bottnar i det beslutet. Sägs det. Men jag ser inga journalister förklara sambandet för mig. Jag ser över huvud taget ingen folkbildariver att reda upp vad beslutet gick ut på. Det är nog skada. Var det ett beslut som för alltid förändrade Sverige från att ha varit en nationell välfärdsstat, där välfärden betalades och fördelades mellan 7 miljoner människor till att bli en annan typ av stat, där fler människor skulle ha del av välståndet?

Sådant kan man tänka är god kristendom i praktiken. Men det vore kanske av värde om folket i den nationella välfärdsstaten visste vad som nu förväntades.

Detta folk är nämligen nationalistiskt fostrat. Fädernas kyrka stod mitt i byn. I den var alla tvångsmässigt anslutna tills Sverige fick en religionsfrihetslag. Det fick vi trea sist av alla Europas länder. Efter oss kom Grekland och Spanien. I krigsmakten förrättades korum och bara de samvetsömma kunde be sig fria. En generation tidigare hade riksdag och kyrkomöte enats i ett gemensamt uttalande att "Den svenska linjen är den kristna linjen", vilket inte riktigt är detsamma som att "Den kristna linjen är den svenska linjen", men den tanken låg möjligtvis inte helt bortom horisonten. ATP var till för svenskar och svensk var man genom sitt medborgarskap. Medfött. De som ville ansöka om det, hade varit länge i landet. Och några kunde vara länge i landet - 40- 50 år eller så - utan att ansöka om svenskt medborgarskap. Skolundervisningen var nationalistisk. I varje fall när det handlade om historia men också i geografi och samhällskunskap var det svenskcentrerade draget tydligt. Lappungar och finnungar skulle ha stryk om de inte talade svenska på rasterna i skolan. Så är många av oss i statlig regim fostrade. Några ifrågasatte normen. Det var inte populärt.

Nu röstar tydligen äldre odalmän på SD. Deras motiv kan variera. Ett bör väl vara den nationalistiska fostran de fått. Sverige är bäst. Och detta att Sverige är bäst och går före, tycks vara en användbar tankefigur. Men antagligen är de äldre odalmännen inte rasister och inte fascister av ny eller gammal modell. Möjligtvis är de politikerföraktare. De ser de i ungdomsförbunden broilade och känner inte igen att det av detta går att skapa en förtroendevald hur mycket politiska positioner de broilade än får. De blir apparatjiks. Apparatjiks är äldre odalmän emot. De röstar därefter för lantisar är inte mindre smarta än stockholmare - alldeles bortsett från att de flesta stockholmare egentligen är lantisar. Själv är jag född i Oscars församling.

I övrigt är jag emot den politik som bedrivs, där det obekymrat plockas i min plånbok för att fördröja satsningar som beslutats eller införa ett kostsamt extra val - till oklar nytta. Jag är för folkstyre. Och det kommer nerifrån och ger just de betingelser som parlamentariker har att hantera. Så vad var det som bestämdes år 1975 och som jag aldrig riktigt fattade?

I Rapport i går kväll såg jag Julia Kronlid, SD, sopa banan med pastor Stefan Swärd. Han skulle jaga vidare utifrån samlingsuppropet med 380 pastorer, där det hävdades att det är ställt utom allt tvivel att den människosyn som präglar SD är allt annat än kristen. Swärd var inte skarp. När han insåg att han höll på att tappa bort sig, valde han att spela ut kortet om "nation" - och då var tiden ute så det blev inget av det heller. Julia Kronlid var spänd, hördes. Men inslaget blev hennes. Swärdstackarn försökte dessförinnan säga att det fanns gott om plats i Sverige. Jo, ska vi göra som med finnarna från Savolax - skicka dem till obygden i norra Värmland för att bygga sig hem och skaffa sig utkomst där? Folk fattar när det fablas.
Ska man komma åt SD genom att ge partiet alltmer tid i etern med undermåliga motståndare, så bjuder media på mycket!

I går kom också beskedet att Axel W. Karlsson har en "verklighetsuppfattning och människosyn" som biskopen Eckerdal "med skärpa" tar avstånd från. Men domkapitlet ingriper inte? Märkligt! Karlsson kan alltså så rustad träda upp i en predikstol?

Nu kan Axel W. Karlsson komma på en del bibelord som kunde styrka hans tanke att det där med att göra gott har en prioritetsordning och han skulle till äventyrs kunna förvirra genom att ta upp hur det var i Jerusalem den första pingstdagen. Var det inte representanter för nationer samlade då.
Å andra sidan kunde biskopen turnera med att påpeka hur nationsbegreppet luckras upp. Det är Abraham, en utifrån , som blir stamfader, och Rut hör till fast hon var moabitiska.
Det är inte lätt med den universalistiska Kyrkan som tycks ha plats både för särart och gränsöverskridande.

Hur biskopen så enkelt kan fastslå att Axel W. Karlssons idévärld är "densamma som gett förutsättningar till förföljelse av judar, romer, samer och andra" är nog värt beundran - om inte de hermeneutiskt skolade tycker det är värt undran. Biskopen tar "som biskop och försvarare av kyrkans enhet definitivt avstånd från den sortens grumliga idévärld" som Karlsson uttrycker. Är då biskopen Eckerdal helt säker på att han fattat vad Karlsson faktiskt menar?

Axel W. Karlsson ser nu fram emot ingående och återkommande samtal med biskop Eckerdal.
Det är nästan så man ska tycka synd om - Eckerdal!