Far åt helvete,

Ska vi så återvända till Överklagandenämndens beslut? 2 Petr 2:22!

Besked gavs: Den grundlagsfästa yttrandefrihet som varje medborgare tillförsäkrats gentemot det allmänna, är på något sätt inskränkt för präster. Inte utifrån det löfte de gett, det som handlar om Bibel och bekännelse, dock. Här styrs i stället på den i alla meningar absoluta kategorin "olämpligt". Och det vet ju alla - oavsett intressen (egna eller andras) - vad det är, eller?
Antagligen betyder det att man inte får säga "vad som helst" - och till detta "vad som helst" inräknas icke sällan just Sanningen. Det vet vi från historia och samtid, från kyrkoliv och från värld, förstås.
Överklagandenämnden finner att jag "överskridit den gräns  för yttrandefriheten som vigningen till präst för med sig."

Domkapitlets dom grundas i något som jag borde fattat - det jag skrev "kunde kunna komma att uppfattas" på det sätt som kapitlet väljer att - i två versioner - uppfatta saken. Mer om detta strax.
Överklagandenämnden styr mer på person. Här är det tydligt att det jag skrivit "framstår som klart kränkande och mycket olämpligt. Texterna saknar det mått av omdömesgillhet som förväntas av en präst i Svenska kyrkan."

Vad ingendera parten tagit upp är det jag kunde visa genom en skärmdumpsbilaga, hur Helena Myrstener och Kent Wisti m fl kring Seglora Smedja och Dagens Seglora dialogerat på temat att undvika debatt med mig utan hellre anmäla mig. Om jag förstår det rätt: få andra att anmäla, även om pastor Wisti visst kunde tänka sig att skriva på en kollektiv anmälan.
Och så kom anmälningar. Domkapitlet struntade dock i att pröva anklagelsen att "en rad kvinnofientliga inlägg" förekom på bloggen. Varför togs den saken aldrig upp? Är jag aldrig egentligen misstänkt fast anmäld, friad eller står anklagelsen fast? Är någon anmälningslysten, så anmäl mig för en rad kvinnofientliga inlägg på bloggen åren igenom, så får vi se hur det går.

Som ni kanske minns, fick jag en uppsättning tyska glosor att kommentera sedan Domkapitlet inte fått igenom sin tidigare dom, där jag anklagats för att, ja vad då egentligen?

"Ovan citerade bliogginlägg indikerar enligt domkapitlets uppfattning en koppling mellan Antje Jackelén och det gamla Nazityskland att en präst uttalar sig så är både anmärkningsvärt och synnerligen klandervärt."
Men saken gäller inte något som står i texten utan en eiseges, inläsning i texten. Det mest anmärkningsvärda är domkapitlets sätt att läsa, kunde man komma att mena.

Domen undanröjdes och till denna tidigare anklagelse hade jag inte att ta ställning när domkapitlet i somras skickade över brev till mig. Den kom då helt enkelt bort och förblev borta fast jag två gånger frågade om saken.

Den nya anklagelsen, som jag inte heller fått bemöta, gällde nu att "hans (mina alltså, DS) skrivna ord kunde komma att uppfattas som att han anser att det skulle finnas en koppling mellan tillsättandet av ärkebiskopen och nazityskland."
Hade kapitlet frågat, men gjorde aldrig, hade jag klart deklarerat att någon sådan koppling har jag inte i min vildaste fantasi föreställt mig men domkapitlets fråga kanske gjort mig osäker. Fanns här något jag borde fattat i sak?
Annars var detta med "kunde komma att uppfattas" uppenbarligen i sak riktigt eftersom domkapitlet valt att se saken så.
Man kunde då komma till slutsatsen att vi haft en för släpphänt politik när det gäller vård av behövande och inte borde vara så frikostiga med frigång. Kunde komma att dra slutsatsen, väl att märka. Ingenting om hur det faktiskt förhåller sig, förstås.
Nå, detta jag inte konfronterades med blev domen i domkapitlet. Enhälligt

Överklagandenämnden konstaterade att domkapitlet "inte helt har följt den ordning för prövning av obehörighetsärenden som nämnden redovisat ovan". Denna "brist", nämndens ord, är dock inte så allvarlig att ärendet skulle förvisas till ny handläggning. Vari bestod bristen? Att ärendet inte dokumenterats noga och så ska rätteligen ske i en så allvarlig fråga som det här gäller, nämligen obehörighet.

Det finns "inte några anteckningar från vad som sades när Dag Sandahl hördes muntligen inför domkapitlet. Inte heller innehåller domkapitlets beslut något referat eller någon sammanfattning av det som Dag Sandahl uppgav."
Nähä. Så om jag avvisat domkapitlets anklagelse går inte att veta alltså.
Men det spelar ingen roll eftersom Överklagandenämnden egentligen avgör något annat - och något rätt oprecist.

Det ska väl upprepas. Svenska kyrkan hålls med en kyrkopolitisk justis. Det finns inga meningar i några bloggínlägg som indikerar eller kopplar så som det påstås.
Och, hast du mir gesehen, vid stiftsfullmäktiges sammanträde fanns en sammanställning där domkapitlets valda presenterades med grupptillhörighet. De företräder kyrkopolitiska grupperingar, alltså. De är nämndemän så som de mest klandervärda sverigedemokraterna vill uppfatta rollen. Sanslöst! Sa jag något om saken. Nej, jag förbidade tillfället och det kom här. Tala om att ett domkapitel i avsevärd mån skadat det anseende ett domkapitel bör ha.

I tisdags damp så i brevlådan domkapitlets nya skrivelse ner till mig.

Nu inbjuds jag att iförd kavaj äta lunch på Östrabo den 10 december kl 12. Domkapitlet vill tacka präster och diakoner som under  året avgår med pension.

Så fick jag problem. Först med klädseln. Är det inte så högtidligt efter att ha varit präst i mer än åtta lustrum att kaftan borde gälla? Sedan kom de bibliska problemen.
1. Jag tror att domkapitlet mycket hellre än tacka mig vill ge mig en näsbränna om man nämligen skulle se in i domkapitlets mörka själ. Varför skulle ledamöterna, som enhälligt försett mig med en skriftlig erinran, få för sig att vilja tacka just mig? Det har de ju redan gjort utifrån kyrkoordningens 31 kap 12§.
 2. Jag läser Psaltaren. Ska jag sitta med dem som bespottat mig, Ps 1:1 (1917 års översättning)?
Men borde inte domkapitlet kunnat förstå, att en lunchinbjudan till mig, den dömde, skulle kunna komma att uppfattas som ytterligare en neslighet mot mig?
Jag äter lunch på egen hand. Kanske enkel och veganinspirerad?

Då slår det mig, att mitt kommatecken i rubriken till denna bloggpost skulle kunna uppfattas som ett utropstecken. Jag kan då bli anmäld igen, nu för svordomsbruk i stället för att, som jag avsett, ha redovisat vegankost. Till denna kost inspirerades jag av Peter May och hans nya bok Lewismannen (Modernista 2014), som jag läste till långt utåt natten i förrgår.
Dramat utspelar sig på Hebriderna; North Uist och South Uist samt Harris. Man kommer dit med plan till Stornoway. Där ute på öarna äter far sin frukost, som består av sädesslag och kärnmjölk och bland sädeskornen återfinns helvete. Mor äter gröt. Havregrynsgröt. Vi är dock i Skottland.
Far åt helvete, mor åt gröt.
Slår fällan till nu - eller insikten att (den ohelgade) betraktaren av alla har sett något i texten som alls inte finns där?

Som överstelöjtnant E skulle berättat:
Fröken vid kvartssamtalet: "Er son kan så många fräcka sånger."
Pappan: "Sjunger han dem?"
Fröken: "Nej, han visslar dem."