Årets blogg

Jag läste Kyrkans Tidning för att se om inte någon blogg fått utmärkelsen "Årets blogg". Så här långt inte och nr 51-52 var årets sista. Kyrkliga Ting eller Stillsam kunde man tänka sig som kandidater. Den förra därför att Almedals-historien uppmärksammades, ni vet det där sammanhållna mellan Kyrkans Hus och en PR-byrå. Men Stillsam går inte heller av för hackor. Där levereras många allvarliga insikter. Anders Brogrens insatser ska kanske inte kallas just blogg, men han gör en beundransvärd insats genom att fortlöpande förse oss med material. Och på sistone har Kyrklig dokumentation kommit till så att vi får tillgång till aktuella handlingar.

Hur eller hur så får vi se om Kyrkans Tidning kan samla sig.
Fast när det handlar om bloggar tror jag en sticker ut. Det är den som år 2013 blev årets blogg för att 2014 fällas inte bara av Domkapitlet i Växjö utan också av Överklagandenämnden. En olämplig blogg slår väl allt - och vad ska en blogg vara om inte just olämplig?

Visserligen blir det hela lite uppseendeväckande. Den grundlagsfästa yttrandefriheten begränsas för präster som för en kyrkopolitisk debatt, klargör Överklagandenämnden. Domkapitlet för ett resonemang om något som kunde komma att uppfattas som något och öppnar därmed vidunderliga perspektiv, där läsaren själv avgör vad som en text faktiskt innehåller. Intellektuellt utmanande blir förfaringssättet inte direkt. Men just denna effekt av bloggeriet borde göra just denna blogg till årets. Här avslöjas sådant som annars skulle ligga dolt i mörker - eller skymning. Nu kan vi tack vare bloggen veta hur översåtarna tänker och förstå något om takhöjden.

Takhöjden, ja.
Decennierna går fort och det som erövrades för 50 år sedan är inte sådant som utan vidare bevaras. Tryckfrihetens och yttrandefrihetens fiender finns överallt. Det var sant då och sant nu. De översåtliga vill inte att "vadsomhelst" ska få sägas - och "vadsomhelst" brukar betyda det de inte tycker om. Oftast har de goda skäl för att inte tycka om det också! Ifrågasättande hör inte till de anrättningar översåtare vill sätta i sig.

Takhöjden är lägre nu. Och mekanismerna för att sänka tak tycks undgå de flesta. Det sänks lite i taget och sänkningen kan ske med gillande från medierna, där en uppsättning journalister inte tycks förstå att att allvarlig och meningsfull journalistik är beroende av att människor vågar föra en debatt och offentligen vågar riskera att ha fel. Fast det är skillnad på journalister och journalister. Somliga har en drivkraft till tjänst. Andra skriver för att de tycker det är så roligt att skriva och synas. Jag ogillar ett samhälle där de verkliga sanningarna utsägs i slutna rum medan de samtida slagorden, tidsandans, utsäges eller utslungas i det offentliga som vore de ingivna av Den Helige Ande. Därför ser jag journalistens uppgift vara ett kall.

Detta om detta.
Ska vi inte helt enkelt nu ena oss om att Bloggardag blir årets blogg 2014 också? Eller ligger den saken Bloggardag i fatet, att inget enda inlägg detta år anmälts till Domkapitlet?

Och vad med Kyrkans Tidning?
Kanske farmors konstaterande i Jacobsens bok Mordet på änkeprostinnan är tillämpligt. Efter mordet bestämde sig fadern i familjen för en annan metod än pistolskott för att samla familjen, då en gäst ringde på och skulle hälsas av alla. Inte vapen längre efter det olycksaliga med änkeprostinnan. Farmor konstaterade: "Han har blivit feg, stackarn."