lördag 6 december 2014

Tystnadsplikten

Jag har talat med biskopar och frågat om tystnadsplikten efter domen mot Peter Artman. Min fråga - den intressanta - var förstås hur man skulle se på ett själavårdssamtal som Uppdrag Granskning riggat i direktsändning. Inte inspelat och redigerat, alltså. Svaret, det upprepade, var att tystnadsplikten likväl gäller för prästen. Jag fruktar att det svaret är korrekt. Det är prästens ansvar att se till, 1686 års kyrkolag, att ingen lurant finns tillstädes och kan höra samtalet. Men hur ska det gå till i mobiltelefonernas tidevarv? Ska prästen be den som söker tid för samtal att lämna sin telefon utanför - som i Homeland ungefär?

Jag frågade en biskop om inte ordningen skulle vara den, att den som söker tid för samtal får sitta naken under samtalet. Det trodde inte biskopen var en bra åtgärd. Inte jag heller, kanske. Men ett samtal i j'accuzzi-bad kunde vara en lösning. Det skulle inte gå att avlyssna. Ser man några rejält nariga och uttorkade präster i advents- och fastetid, kan man förstå att de hört mycket bikt. En biskop ville överväga att skilja striktare mellan själavård, den skyddade, och andliga samtal. Det kan man tänka sig, men det blir svårt i praktiken. Mycket får ändå bäring på person och personliga förhållanden om det inte är ett teologiskt seminarium som ska bedrivas.

Så konsekvensen? Jag vet inte.
Det måste ju vara möjligt att bikta för någon annan än församlingsprästen. Det är kanske till och med lämpligt mellan varven. Och till predikans dialogiska karaktär hör möjligheten till samtal med församlingsprästen i andliga frågor, som inte är eller behöver leda till bikt. Hur eller hur handlar det om kända personer. I varje fall efter ett tag. Men någon ska också kunna komma från ingenstans och veta att prästen finns som en resurs. Allt som skulle skärpa skyddet kring prästen, drabbar den som skulle behöva denna resurs i ett krisläge. Vi talar allvar. Tystnadsplikten kan vara det som står som ett skydd för den som annars velat ge upp och ta sitt liv. Så allvarligt är det.

Antagligen är vi tillbaka vid en punkt där ämbetet alldeles oskyddat finns till för människor. Bättre att en oskyldig präst får bära bördan än att en skyldig inte enkelt får chansen att bli  av med sin. Har präster lovats något annat i Frälsarens efterföljd?

År det inte förfärligt?
Jo. Och Martin Luther skulle, som i Galaterbrevskommentaren, konstatera att detta förfärliga ligger i kärlekens väsen. Kärleken är utsatt. Men präster måste leva så. Riktiga präster, alltså.

Vad Uppdrag Granskning gjorde var en illgärning. Men det handlar inte bara om redaktionen utan om det redaktionen förväntade sig att möta: präster som inte vågade tala fritt. Hade redaktionen varit lite mer vidsynt, hade den kunnat upptäcka att detta var den viktigare informationen från det kyrkliga - rädslans kultur. Den är - som alltid - välmotiverad. Redaktionen hade kunnat ta sig uppgiften an att belysa varför präster är så välmotiverat rädda och därmed försiktiga. Inte alla dock...

Blev Peter Artman lurad? Obetingat. Var det klokskap att dra honom inför domkapitlet? Ingalunda. Hade Peter en viktig poäng när han pekade på att tystnadsplikten skyddar det personliga och här var det alls inte något personligt utan något medialt påhittat? Ja, för så var det. Har Peter varit till nytta? Ja, han har klargjort något av det utsatta i att vara präst. Prästeri är livsform, inte kneg. Men utsattheten är till för andra på samma sätt som skyddet kring själavården har den enskilda människan i centrum. Hur mödosamt det än är, har Peter varit till nytta, och fått fram viktiga klargöranden. I onödan, förstås. För hade Uppdrag Granskning frågat Peter om bögbotande, hade han öppet gett svar.

Annars såg jag filmen om Anders Törnvalls försök att fånga in fenomenet Radler. Törnvall var tydligen värnpliktig officer men hade inte fått utbildningen att misstänksamt fundera över den möjliga förekomsten av inästlade agenter.Törnvall känner jag inte. Jag vet bara att han knåpade ihop den enda kritiska anmälan min avhandling fick men det är snart 28 år sedan. Kamraterna skrattade då illasinnat och gott: "Han har inte fattat att det är i det kyrkliga du fritt kan jagas men vid akademin är det annorlunda för här ska du bedömas efter förtjänst." Den repliken från det högre seminariet har följt mig när jag mött Törnvalls namn. Nu också. Det gäller att fatta vad som är vad.

Filmen då? Märkligast att Aleksander gick ut så hårt contra Anders Törnvall och den provokationen hanterade Törnvall väl och nog var det intressant att följa Törnvalls systematiska nystande.

Det finns dom som inte riktigt fattar vad som är vad, som alltså vänt Radler-frågan fram och tillbaka hur länge som helst i en mängd bloggkommentarer men aldrig förstått de svar som getts. Det är lite fascinerande. Eller mycket? Jo, mycket!
Och det är skillnad på brödpräster och helvetespräster eller, om uttrycket tillåts, fullkornspräster. Här är ånyo en finess med goda chanser att gå förbi.

28 kommentarer:

  1. Bra. Dessutom rätt slutsats i fallet Artman.

    SvaraRadera
  2. Vad som oroar mig mest i Radler von Weil-fallet, är tanken att Aleksander R har fungerat så väl. Blivit omtyckt, respekterad, varit förebildlig. Kan man vara sådan som blott och bart brödpräst? Är kanske Radler ändå en (någorlunda) hederlig person med kristen identitet?

    Var "agenturen" för honom mest en ovidkommande bisyssla som gav spänning? Lika oskyldig som att skriva bloggkommentarer på Seglora eller hos Bloggardag?

    Är det värre att vara DDR-agent än att vara Seglorian?

    Jag undrar bara i all stillsamhet.

    GG

    SvaraRadera
    Svar
    1. AR -en begåvad, charmig psykopat-/karriäristnatur?

      Sådana brukar bli mycket framgångsrika.

      P

      Radera
  3. Såg även ATs film och fascinerades av att den skulle kunna beskrivas som icke-mötet mellan två egocentriker. Om det som framförs som fakta stämmer verkar det klart att AR på 60-talet ställde till skada bland studentkamrater i Tyskland. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera om AR i Sverige egentligen var en fungerande spion. Som spionhanterare skulle jag slitit mitt hår över en agent vars fabuleringsförmåga verkar vara så stark. Hur skulle man veta vad som stämmer? Hur vet man vilka uppgifter som håller vid t ex vid utpressning?
    Hypotes: AR var bränd i DDR, t ex genom att lägga beslag på brev man anförtrotts istället för att kopiera dem. Han sändes till Sverige, troligen på eget initiativ, men också med en svag förhoppning att han mot förmodan kanske skulle hitta något av intresse. Så misstänker jag att historien om superspionen egentligen bör läsas. OBS! Detta är endast byggt på ATs film, jag äger ingen annan kunskap.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aleksander var nog så nyttig.

      Man ansträngde sig i Berlin och Moskva att få veta vad som egentligen tänktes i väst. Kyrkliga delegater från öst hade alltid kamera till hands. Arkiv byggdes upp. Den mesta informationen var ganska alldaglig och oskyldig. Men nog så viktig vid infiltration i skarpt läge. Must arbetar på samma sätt, men med mindre resurser.

      AR gavs av uppdragsgivarna en rejäl skjuts i sin akademiska karriär. Professur i DDR och högerhand åt Humboldtuniversitäts rektor, också han IM. Därigenom hade AR erfarenhet av administration av ett av Europas främsta universitet. Han sändes tillbaka, var tf professor i Åbo och Lund innan Säpo stoppade hans akademiska karriär. Han hade rimligen kunnat bli biskop i Lund, kanske ÄB, kanske universitetsrektor. Här börjar de svindlande perspektiven. Marcus Wolf, DDR:s spionchef arbetade mycket långsiktigt och framgångsrikt.

      Det var ingen tillfällighet att Aleksander blev IMS, d v s ansågs som en av få ytterst värdefulla toppagenter.

      DDR såg kyrkans potential. Det kanske vår kulturradikala elit också gör?

      P

      Radera
    2. Detta är nog ett rimligt svar till 10:47-inlägget, medan +Biörn (12:06) inte ser allmänintresset; han kanske aldrig rört sig i närheten av vare sig huvudpersonen och eller de militära kretsar som f Dag är väl insatt.

      Radera
    3. En ytterst värdefull toppagent som tas ifrån de flesta kontaktvägar till sin uppdragsgivare och hänvisas till vykort? Jag får inte det att gå ihop.

      Radera
    4. AR:s betydelse som toppagent låg i framtiden. Vid ockupation av Sverige hade DDR ansvaret för Sydsverige. Att i det fallet få exv biskopen i Lund eller rektorn för Lunds Universitet att gå i spetsen för krav (av humanitära skäl) på omedelbar vapenvila från svensk sida är en rimlig tanke. Att dessutom mycket adekvat information om ledande kretsars inställningar kunde erhållas, är också rimligt. Marcus Wolf arbetade långsiktigt. Inga risker skulle tas. Betänk Günther Guillaume! Han tilläts lika lite som Radler att exponera sig. Resultatet blev ett tyskt erkännande av Stalins gränser i utbyte mot - inget.

      Bingo!

      P

      Radera
    5. I ett samhälle som DDR är man bara "bränd" om man är misshaglig för staten.

      Radler von Weil sändes till Sverige på initiativ av Erich Mielke personligen (Besök gärna Mielkes bevarade kontor i brutalistisk DDR-stil på förutvarande Leninallé, där hans tidigare, numera grånade sekreterare serverar utmärkt hembakat i det autentiska fikarummet!). Radler var ett "plantat". Ingen vet hur långt en begåvad yngling kan nå med lite hjälp och mentorskap.

      Plantatet Günther Guillaume nådde den allra högsta toppen och blev Willy Brandts sekreterare och tankemässiga sparringpartner. Utformade stora delar av Helsingforsöverenskommelsen.

      Profesorn och biskopen Aleksander Radler hade kunnat bli ovärderlig som inflytandeagent i fred och femtekolonnare i krig.

      P

      Radera
  4. Såg också filmen om Törnvall och Radler och frågade mig hur en så tunn och intetsägande historia kunde få sändas på bästa tid. Inget blev klarlagt. I vems intresse presenterades detta? Dimridå för vad? Det måste väl finnas många berörda? DS som vet det mesta, måste väl veta mer? Törnvall är mig veterligt en marginalfigur i det svenskkyrkliga spelet.

    SvaraRadera
  5. Frimodig kyrkas motion ledde till en konferens och rapport (föreläsningarna) därifrån ska i dagarna till trycket. Fokus låg inte på personer utan på systemfrågan. Vad ville DDR ha och hur arbetade Stasi i relation till Sverige, Svenska kyrkan mm mm. I Svenska kyrkan torde knappast Radler varit den ende. Och till detta kom de personer som Stasi vänslades med, biskopar bl a. De var inte medlöpare men viktiga. Biskop Lars Carlsons roll i vänskapsförbundet är intressant. Biskop Lindegård blev tillsammans med Honecker hedersdoktor i Greifswald.
    Samtidigt måste det ha funnits informatörer i det politiska Sverige och spionage bedrevs mot det svenska försvaret, som bekant.
    Det mer uppseendeväckande med Radler var förstås att han som underrättelseman skickades till Sverige och de mer konspiratoriska kunde fundera över Gustaf Wingrens politiska väckelse. Den hade många bottnar. Var Radler en av omvändarna när den komplett politiskt anlngslöse Wingren blev vänster? Hur vänster han nu blev. Greta Hofsten hade väl rätt: "Gustaf begriper sig inte på politik."
    Spionens tillfredsställelse kanske är rätt enkel: "Jag vet något som du inte vet. Jag ser sammanhanget. Det gör inte du. Och egentligen är jag därmed lite finare än du." Översten i Sverige är general i Sovjetunionen. Och så ska vi minnas att det kalla krigets dagar var annorlunda. Det fanns i de militära staberna utarbetade krigsfall. I ett sådant scenario är alla pusselbitar, också de små, av intresse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "I Svenska kyrkan torde knappast Radler varit den ende."

      Bulldoggen Freisler Berntsson från Kyrkogatan morrar grymt och visar käftgarnityret (Det är INTE en vacker syn!). Han säger, att han vet nog hur ovanstående kunde kunna komma att tolkas...

      Bill och Bull förstår inte alls vad Freisler är så upprörd över.

      Elaka Katten Måns

      Radera
    2. I vart fall vågar väl ingen kyrkoanställd efter detta erkänna att hen förstår eller ännu mindre hjälpligt kan använda tyska språket. Det kunde kunna komma att uppfattas som diffamerande av somliga och föranleda Kirchenjustiz.

      Radera
  6. När vi har i Missionsprovinsen har funderat över vad tystnadsplikten omfattar, har vi noterat vad 1686 års kyrkolag stadgade (Kap. 7. Om hemliga skriftermål, § 2): "… och syndaren henne [synden] bekänner och ångrar samt bättring lovar, skall han avlösas, och ingen prästman må en sådan syndare och hans brott röja vid livsstraff till görande [när dödsstraffet avskaffades, i praktiken ändrat till förlust av prästämbetet]."

    Den totala tystnadsplikten, för vilken bara finns ett enda straff, gäller alltså vad som bekänts vid bikt. För själavård och andliga samtal gäller naturligtvis även tystnadsplikt, men trots allt på en något mindre förpliktande nivå, närmast som yrkesdisciplin. Så har uppenbarligen domkapitlet bedömt saken vad gäller Peter Artman, annars skulle det ju ha tagit från honom hans behörighet.

    Fristående från kyrkans bestämmelser tillerkänner allmän lag präster (och motsvarande) tystnadsplikt. Hur domstolar bedömer under vilka omständigheter en präst har rätt att åberopa tystnadsplikt, vet jag inte. Men jag förmodar att de tillerkänner präster stor rätt till detta.

    Men man skall kanske upplysa människor att vad som sägs till en präst inte med nödvändighet faller under tystnadsplikt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken får en präst (och motsvarande) inte höras som vittne inför domstol.

      "Den som är präst inom ett trossamfund eller den som i ett
      sådant samfund har motsvarande ställning får inte höras som
      vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller
      enskild själavård."

      Förbudet är utan undantag. Det måste också vara upp till prästen själv att avgöra frågan. En domstol kan inte avgöra saken utan att ta del av det som sagts och då är ju tystnadsplikten redan bruten.

      Jag tror att det är mycket ovanligt att en präst kallas som vittne i dylika fall, om det ens förekommer. En åklagare vet att det är meningslöst. Andra parter kallar inte vittnen utan att ha talat med dem först och då lär prästen förklara hur det ligger till.

      Din sista mening påminner mig om en person som ville trycka in allt möjligt i prästens tystnadsplikt. Skulle man hårdra det föll även fraser som "det är vackert väder i dag" inom tystnadsplikten.

      Radera
    2. Tack för det exakta citatet ur Rättegångsbalken!

      Radera
    3. Gunnar Andersson6 december 2014 17:46

      Är det inte så enkelt - eller bör vara - att bikten och tystnadsplikten börjar när prästen tar på sig biktstolan och säger I Faderns och Sonens och den helige Andes namn....?

      Radera
    4. Hur var det i fallet Sören Stadell, någon som minns?/ så. nilsson

      Radera
  7. Tänkte ett tag att Säpo kanske värvade Radler som dubbelagent för att få information om DDR (vadan den förvånande passiviteten när det gällde att "sätta dit honom"). Fast det skulle väl, antar jag, ha åberopats till hans försvar nu när DDR inte längre finns. Så det försöket att tyda allt till det bästa faller väl. Tyvärr. Sorgligt att botfärdigheten från Dagen-insändaren inte tycks finnas kvar. "Mina eventuella fel". Jaha. Men en sorts frivillig husarrest i Burträsk är väl ändå inte så kul.

    SvaraRadera
  8. Bra vändning av Holmberg 6 dec 17:28. Jag saknar frågan varför det är den först i södra Sverige klerikalt intresserade DDR spionen Radler som klätts av och ingen (?) annan? Det är onekligen intressant att det är Växjö stift som vill gå till botten med frågan. Är det Säpo eller annan media/underrättelseverksamhet som vill få fram andra/mer "kyrkliga" detaljer/kopplingar?

    SvaraRadera
  9. -Nej, jag måste - utan att ett ögonblick förhäva mig - betona att det INTE var FK i Växjö stift och BloggarDag som först ville gå till botten med den aktuella frågan. De som var med i Växjö kunde ta del av den motion, som jag skrev år 2000 till KM och vilken tillsammans med debatt- och utskottsprotokollen lagts ut, visar att det då inte fanns något som helst kyrkligt intresse att starta ett inträngande forskningsprojekt om kyrkliga företrädares flirt med kommunistdiktaturer och - omvänt . dessas infiltrationsförsök i Svenska kyrkan.

    I det senaste numret av KT påminde jag åter i en artikel om detta samt om att BloggarDag i debatten alls INTE stödde sådan forskning och alls INTE ville upplysa KM-ledamöterna om vem kyrkoherden var som han kände, samt därtill ansåg att det inte alls var någon idé att jaga biskop Lindegård eller andra som rest i kyrkliga ärenden i DDR.

    Jag har nämnt det förut och skriver det igen: i en sådan här forskning skall/måste naturligtvis namnen på dem fram som just fraterniserat med diktaturerna. Jag förstår inte att BloggarDag då inte ansåg detta men tolv år senare bejakar den enda rimliga slutsatsen. Dag har tidigare också hävdat att mitt förslag inte var tillräckligt pregnant och att det var därför han satte sig emot detta.
    Men detta stämmer inte, därför att utskottets avslagsmotivering var en annan: att forskning redan pågick och att man - med finare språk - inte ville hända ut skyldiga och skapa en ny kollektiv skuld.

    Med andra ord finns det många smutsiga trasor i byken.

    Rätt skall alltså vara rätt; det bör nog doakören besinna. Jag välkomnar självfallet bloggarens vändning, som brukar nämnas med ett prefix från ett djur, vilka en del lantbrukare fortfarande har, och uppskattar mycket Växjöinitiativet, trots att det togs tolv (12) år senare än mitt i KM.
    Läs alltså gärna min artikel i senaste numret av KT om saken.
    Kören behöver ju inte doande instämma i den, om avsändaren ej passar. Men den dokumenterade verkligheten talar sitt tydliga språk.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du la inte korten tillräckligt väl för att få igenom saken?
      Jag skrev inte om vem som först föreslog utan konstaterade i vilket stift det togs upp, uppenbart utifrån vänstiftskontakterna. Men varför hade just Växjö stift sådana vänkontakter? Det är väl mer intressant att fundera över.
      Är/var Växjö stift bättre på att rannsaka sig än t.ex. Stockholm? Hade Stasi särskilt satsat på Växjö? Det borde väl finnas än mer material i Stockholm med tanke på Lars Carlzon Tysklandsresor?
      För vilka är SvK idag nyttiga politiska idioter?

      Radera
  10. Kanske gick resonemanget så, att de "nyttiga idioterna" först borde hinna avlida, innan strålkastarna sattes på?

    Jag tar mig alltså en jamare i BOD:s kör, och Bill och Bull doar i bakgrunden!


    Elaka Katten Måns


    SvaraRadera
  11. BOD: Suck!!! Det här taskspeleriet försökte du med senast för lite ett år sedan drygt. Tyvärr har jag inga förhoppningar om att min ABC-lektion den gången går hem hos dig i dag heller. För nytillkomna bloggläsare (och som repetition för övriga, inkl BOD) hänvisas till http://bloggardag.blogspot.se/2013/11/brevet-dike-borde-ha-skrivit.html med åtföljande kommentarer.
    /Per H

    SvaraRadera
  12. Per H!

    Nu uppmanas Du att omedelbart konkretisera "taskspeleriet". På vilket sätt var mitt förslag/motion i KM ett taskspeleri? Och vad i övrigt i min strävan att belysa samröret mellan kyrkliga företrädare och kommunistiska diktaturer kan beskrivas med detta ord?

    Var vänlig att tala klarspråk om saken nu och vad som inte stämmer med min redovisning, ty det är väl sådant Du menar!

    Om svar anhålles således utan dröjsmål.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Något mer svar än "ad fontes" får du inte. Länken finns i min föregående kommentar. Läs och förstå!
      (Hoppas dröjsmålet var acceptabelt.)
      /Per H

      Radera
  13. Per H!

    Nej, jag kunde vänta det. Då är beskyllningens bumerangeffekt lika förödande som den är avslöjande.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Avslöjande är även oviljan att läsa och förstå.
      /Per H

      Radera