Tystnadsplikten

Jag har talat med biskopar och frågat om tystnadsplikten efter domen mot Peter Artman. Min fråga - den intressanta - var förstås hur man skulle se på ett själavårdssamtal som Uppdrag Granskning riggat i direktsändning. Inte inspelat och redigerat, alltså. Svaret, det upprepade, var att tystnadsplikten likväl gäller för prästen. Jag fruktar att det svaret är korrekt. Det är prästens ansvar att se till, 1686 års kyrkolag, att ingen lurant finns tillstädes och kan höra samtalet. Men hur ska det gå till i mobiltelefonernas tidevarv? Ska prästen be den som söker tid för samtal att lämna sin telefon utanför - som i Homeland ungefär?

Jag frågade en biskop om inte ordningen skulle vara den, att den som söker tid för samtal får sitta naken under samtalet. Det trodde inte biskopen var en bra åtgärd. Inte jag heller, kanske. Men ett samtal i j'accuzzi-bad kunde vara en lösning. Det skulle inte gå att avlyssna. Ser man några rejält nariga och uttorkade präster i advents- och fastetid, kan man förstå att de hört mycket bikt. En biskop ville överväga att skilja striktare mellan själavård, den skyddade, och andliga samtal. Det kan man tänka sig, men det blir svårt i praktiken. Mycket får ändå bäring på person och personliga förhållanden om det inte är ett teologiskt seminarium som ska bedrivas.

Så konsekvensen? Jag vet inte.
Det måste ju vara möjligt att bikta för någon annan än församlingsprästen. Det är kanske till och med lämpligt mellan varven. Och till predikans dialogiska karaktär hör möjligheten till samtal med församlingsprästen i andliga frågor, som inte är eller behöver leda till bikt. Hur eller hur handlar det om kända personer. I varje fall efter ett tag. Men någon ska också kunna komma från ingenstans och veta att prästen finns som en resurs. Allt som skulle skärpa skyddet kring prästen, drabbar den som skulle behöva denna resurs i ett krisläge. Vi talar allvar. Tystnadsplikten kan vara det som står som ett skydd för den som annars velat ge upp och ta sitt liv. Så allvarligt är det.

Antagligen är vi tillbaka vid en punkt där ämbetet alldeles oskyddat finns till för människor. Bättre att en oskyldig präst får bära bördan än att en skyldig inte enkelt får chansen att bli  av med sin. Har präster lovats något annat i Frälsarens efterföljd?

År det inte förfärligt?
Jo. Och Martin Luther skulle, som i Galaterbrevskommentaren, konstatera att detta förfärliga ligger i kärlekens väsen. Kärleken är utsatt. Men präster måste leva så. Riktiga präster, alltså.

Vad Uppdrag Granskning gjorde var en illgärning. Men det handlar inte bara om redaktionen utan om det redaktionen förväntade sig att möta: präster som inte vågade tala fritt. Hade redaktionen varit lite mer vidsynt, hade den kunnat upptäcka att detta var den viktigare informationen från det kyrkliga - rädslans kultur. Den är - som alltid - välmotiverad. Redaktionen hade kunnat ta sig uppgiften an att belysa varför präster är så välmotiverat rädda och därmed försiktiga. Inte alla dock...

Blev Peter Artman lurad? Obetingat. Var det klokskap att dra honom inför domkapitlet? Ingalunda. Hade Peter en viktig poäng när han pekade på att tystnadsplikten skyddar det personliga och här var det alls inte något personligt utan något medialt påhittat? Ja, för så var det. Har Peter varit till nytta? Ja, han har klargjort något av det utsatta i att vara präst. Prästeri är livsform, inte kneg. Men utsattheten är till för andra på samma sätt som skyddet kring själavården har den enskilda människan i centrum. Hur mödosamt det än är, har Peter varit till nytta, och fått fram viktiga klargöranden. I onödan, förstås. För hade Uppdrag Granskning frågat Peter om bögbotande, hade han öppet gett svar.

Annars såg jag filmen om Anders Törnvalls försök att fånga in fenomenet Radler. Törnvall var tydligen värnpliktig officer men hade inte fått utbildningen att misstänksamt fundera över den möjliga förekomsten av inästlade agenter.Törnvall känner jag inte. Jag vet bara att han knåpade ihop den enda kritiska anmälan min avhandling fick men det är snart 28 år sedan. Kamraterna skrattade då illasinnat och gott: "Han har inte fattat att det är i det kyrkliga du fritt kan jagas men vid akademin är det annorlunda för här ska du bedömas efter förtjänst." Den repliken från det högre seminariet har följt mig när jag mött Törnvalls namn. Nu också. Det gäller att fatta vad som är vad.

Filmen då? Märkligast att Aleksander gick ut så hårt contra Anders Törnvall och den provokationen hanterade Törnvall väl och nog var det intressant att följa Törnvalls systematiska nystande.

Det finns dom som inte riktigt fattar vad som är vad, som alltså vänt Radler-frågan fram och tillbaka hur länge som helst i en mängd bloggkommentarer men aldrig förstått de svar som getts. Det är lite fascinerande. Eller mycket? Jo, mycket!
Och det är skillnad på brödpräster och helvetespräster eller, om uttrycket tillåts, fullkornspräster. Här är ånyo en finess med goda chanser att gå förbi.