Dr F fuskade

Redan i november gick dr F igenom den svenskkyrkliga julkalendern. Man får inte öppna luckorna innan, det vet alla. Men om dr F gjorde, får väl jag? Så i julfriden kollade jag också de sista.

Under adventstiden har de många maningarna nått lucköppnarna. Några har jag sparat med datum på, de andra fanns under luckor, som jag kastat och därför inte kan datumbestämma längre:
3 Rensa bort leksaker du inte leker med längre och ge till en insamling
7 Tänd det andra adventsljuset. Tänk på någon som är sjuk.
9 Du är viktig!
10 Vad är du bra på?
14 Tänd det tredje adventsljuset. Tänk på någon som är ensam.
15 Pyssla ett julkort och skicka det till någon du vill göra glad
17 Du är fantastisk!
18 Vad tycker du är jobbigt med julen?
20 Skriv en snäll lapp och lägg i någons brevlåda
21 Tänd det fjärde adventsljuset. Be. Tack Gud för att du gjorde mig så bra
24 Gud är med dig alla dagar, alltid.
25 Vad tycker du är det bästa med julen?
Därtill:
Säg hej till någon du inte känner idag
Berätta för någon att du tycker om den
Du duger som du är!
Du är bra!
Bjud hem en kompis för att leka
Vad längtar du efter?
Trösta någon som verkar ledsen
Ät upp på din tallrik så att du inte behöver slänga maten
Du behövs!
Prata med din lärare i skolan och fråga om klassen kan göra något för barn som har det svårt
När känner du dig modig?

Det var det hela. Beskäftighet och moralism. Jag känner väl igen det hela. Det måste vara en lärarutbildad - förskollärare? - som fått till visdomsorden, som både ska bekräfta något och utmana. Låt mig lugnt säga att jag i närmare 60 år genomskådat konceptet och jag tycker mig ana att en genusanalys skulle ge vid handen att detta är kvinnors verk. Vi små gossar brukar känna igen tagen. Det brister i konkretion och konkretiseras det hela blir det scouthurtigt på lägsta nivå. Pinsamt, med andra ord.

I går gick julfriden in, så det är knappast läge för kritik men kanske för kringsyn?
Skulle inte en kyrklig adventskalender vara just kyrklig och ha ett och annat att säga om Jesus, han som är the Reason for the Season? Vore inte detta till och med befriande? Då menar jag befriande på ett annat sätt än det autistiska "du är bra!" som förstås blir ett "jag är bra och duger som jag är!" Evangeliet flyttar fokus till något mer än beskäftighet.

När det begav sig och Diakonistyrelsen försåg de kyrkliga med material, var det mer spännande. Då skulle materialet för hemmen konkretisera det som sas i söndagsskolan. Det kunde ske genom material om missionen eller om samtida världskriser. I Ungernkrisen 1956 skulle pengar skickas till flyktingar, så gottepåsen vid söndagsskolans julfest drogs in. Vi tyckte inte om det, men kunde förstå poängen. Fostran till solidaritet utan beskäftighet.

Så vad handlar detta jag ser i årets kalender om?
Inget som gör skillnad i alla fall.
Jag uppfattar en vuxenhållning, som låtsas dialog men som egentligen är något annat. Inget bus heller. Det är lika trist som den där julfesten när söndagsskolfröknarna klippt hål i godispåsarna av papper för att små pojkar inte skulle kunna blåsa upp dem och smälla dem. Det kallar jag närmast ett nidingsdåd. Tristkyrklighet. Evangeliet är roligare än så. Det gäller årets kalender också.

Jag anmäler avvikande mening. Jag vill ha något som griper tag i människors hjärtan därför att det avslöjar något med mening. Så var det sagt.
Detta kunde komma att uppfattas som att jag kopplar somlig svenskkyrklighet till tristess och håller den för att vara just tristkyrklighet.  Jag borde ha förstått detta och hållit mig inom den för präster begränsade yttrandefriheten i kyrkopolitiska spörsmål. Anmäl mig!

Delade för övrigt dr F ut kalendern i församlingen eller hur gjorde han?
Jag måste fråga.