Neologi

Min värderade vän Dr F har farit till östra rikshalvan och lämnat mig utan den djupa kunskap om Wallin han besitter. Men jag vänder mig till Danmark för att förstå trenderna i västerländsk kristenhet. Där finns sognepraest Per Ramsdal, som för Jyllands-Posten förklarar att han inte tror på att Gud har skapat eller att Jesus har uppstått. Att Jesus skulle ha uppstått är för övernaturligt för honom. "Men det er en vireklig vigtig fortaelling", säger han. Berättelsen är verkligen viktig. Det är konceptet att "berättelsen befriar", inte Frälsaren. Det finns folk som går på sådant snack. Andra gör det inte. Konsekvent efterfrågar Ramsdal en ny trosbekännelse som inte så kraftigt stampar av i det övernaturliga.

Ramsdal är tydlig med att det han, så att säga, inte tror kolliderar med vad Den danske folkekirke tror. Lite komplicerat blir det redan utifrån min insikt att i den kyrkan gäller: "Dere behöver ikke tro. Den danske folkekirke tror for dem." Så hur blir det när en präst icke-tror för de som inte tror?När Ramsdal begraver säger han ibland att vi ska möta den döde igen men det är något av en nödlögn, för det tror han inte själv på. Säger han till Jyllands-Posten så fortsättningsvis kan begravningsföljena förstå.

Ramsdal är inte ensam bland de danska prästerna. Jyllands-Posten fick Jan Basie att deklarera att det inte finns något "tekstunderlag" för att säga att uppståndelsen är en händelse i modern historisk mening. Ulla Charlotte Hansen blir också tydlig. Hon "tror godt" att Jesus blev korsfäst. Men när det gäller uppståndelsen tror hon inte att naturlagarna ändrades.

Det här är ju den nya läran, neologin från 17-1800-tal, igen. Och vi kan väl trygga oss vid att Danmark är Danmark  och fascineras över kommentaren att "vi har religionsfrihet i Danmark och den gäller också präster" - !? Så här går det till i ett land som är hårt sekulariserat - och som har statskyrka.

Jag går norröver där min vän Torbjörn Lindahl bloggar. Han har läst och skrivit om den lilla fina broschyren Rum för alla, som han inte uppfattade så! Syftet med trycksaken tycks mig vara att sälja in Svenska kyrkan genom att övertygande berätta mer. När det sker, är det oftast Kyrkans nyttighet som betonas. Så också här.

Vad sägs då om tron? "Tron är något personligt som inte kan vägas, mätas eller bedömas. Ibland är det lätt att tro, ibland väldigt svårt. Svenska kyrkan finns både för den som tror, den som söker och för den som tvivlar. Oavsett vilken inställning du har till Gud är du välkommen att dela din glädje och sorg, dina visioner och din ovisshet. I Svenska kyrkan finns rum och sammanhang där du får ställa frågor och föreslå svar. Tillsammans samtalar vi om livet och tron." (s 2)

Det låter något och jag ska inte fördärva konceptet genom att vilja fråga om ämbetsreformen eller enkönad vigsel och föreslå svar. Men nog är det rätt uppenbart att tro här inte handlar om trosinnehållet, det som tron tror - fides quae - utan om trosakten, att tron tror, fides qua. Och tro mig, man kan tro på precis vad som  helst. Men det gör inte kristen tro. Den vet vad den tror, dvs har tillit till.

Nu är Svenska kyrkan ett evangeliskt-lutherskt trossamfund. Saken markeras (s 4) "Det är viktigt att varken kyrkan eller tron finns för sin egen skull, utan för världens. Som reformatorisk kyrka vill vi både bevara ett ursprung och finna nya former. Det finns rörelse inbyggd i vår identitet." (s 4)
Det där med rörelsen är sant. En rörelse tillbaka! Vi vill finna den ursprungliga formen. Det som är reformatoriskt är apostoliskt och därmed katolskt, är den enda rimliga hållningen. Detta är inte vad som antyds i texten. Här presenteras en kyrka som är i rörelse och vad själva röran går ut på, får var och en själv föreställa sig. Vill någon föreslå svar?

Det måste nog blir på dette viset, när evangelium preciseras som en "vändpunkt", som gör att det alltid finns hopp. Jesus övervann döden, heter det. Så talar neologin om uppståndelsen från de döda.

I Malmö finns superkyrkoherde Ekhem. Han intervjuas i Sydsvenskan: "Vi har alla samma anfader i patriarken Abraham, vi kallas ju för de Abrahamitiska (sic med A! DS) religionerna", vet han att berätta med en samtidsideologisk faktoid. På så vis betonar kyrkoherden likheterna i de tre stora religionerna kristendom, judendom och islam. Det är fullt begripligt för neologerna är tydligt religiösa och i samma mån lika otydligt intellektuellt redliga.

Det år som strax ligger bakom oss tillsammans med en massa andra av våra år kanske vi ska avsluta med en personlig utmaning? Utmaningen att nästa år stå neologin emot, dvs stå för den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga, den där Gud talat till oss genom sitt Ord och möter oss i sakramenten, dvs en handfast och till dels mycket materiell andlighet? Fromsint och undanglidande samt pretentiöst skitprat ska jagas. Verkar det inte vara en riktigt uppmuntrande uppgift under det kommande året? I Danmark och i Sverige lika!

Tills vidare tar vi chansen att denna dag anlägga den allvarliga minen och till kringgående och kringstående säga: Gott slut!