söndag 2 augusti 2015

Bloggandets farlighet

Det är väl lika bra att blåsa av blogguppehållet när nu Torbjörn Lindahl anmälts till Domkapitlet i Luleå.

Sedan jag beslöt mig för att ta en paus tills andan faller på har det kommit 319 kommentarer på bloggen. Dessutom har ett par kommentatorer fört ett animerat samtal på en annan blogg om denna bloggpaus, har jag förstått. Kommentarerna kan leva et eget liv utan bloggposter att kommentera, det är uppenbart. Men avsikten med en blogg är inte att bereda utrymme för allsköns debatter hur informationsbärande de än är. Har man mycket på hjärtat får man blogga på egen sida. Nu blir det kanske inte så mycket hojtande här i fortsättningen eftersom några flitiga kommentatorer deklarerat att de ska avhålla sig från att läsa Bloggardag.

I fortsättningen önskar jag se signaturer under kommentarerna. Jag vet att alla inte kan skriva ut sina namn, mer om detta nedan. Men det kan inte vara farligt att använda en signatur. Ta ett martyrnamn om ni vill.
Hur med kränkande kommentarer? De rensas bort. Hur informationsbärande de än är.
Kommentarer som inte har med blogginlägget att göra tas också bort. Vill någon ha upp ett ämne till diskussion, får jag kanske besked om den saken. Det finns ju brevlådor och e-post kan skickas.

Nu till Lindahl-ärendet. Jag förmodar att ni läser Torbjörn Lindahls blogg. Han skriver med glimten i ögat och rannsakar företeelser i tiden. Det förbryterska bestod i att ha gycklade det medicinska begreppet "fobi" när det du ska användas om något annat. Det var, om nu bilden kan användas i detta sammanhang, att dra ner byxorna på konstruktörerna av nyspråk.

Överstarna Olofsson och Salander tipsade att det fanns handlingar att begära ut. Ni undrar över dem? Det ska ni inte göra. Det var för övnings skull - skojs skull? - de för flera år sedan la in mitt namn i sökmaskineriet för att se vad som skulle hända. Det hände en del. Jag hade klagat över att det hos Domkapitlet i Växjö ansamlats material om mig, som jag inte haft en aning om. Överstarna lovade att  ha särskild uppmärksamhet på just domkapitlen. Ibland kommer det ett besked at "du är med igen". Den här gången var det inte bara Torbjörn Lindahl som var på den kyrkliga tapeten. Också jag fick ett omnämnande. Alltså ringde jag för att få anmälningarna. Det dröjde några timmar och sedan fick jag materialet - maskerat! Hänvisningen till Kyrkoordningen gällde "enskilda förhållanden" - och till de enskilda förhållandena räknades namn, mitt också, samt det förhållandet att den ena anmälningen undertecknats "en anställd inom Svenska kyrkan". Enskilt förhållande? Jag gjorde två saker. Anmälde förhållandet till Överklagandenämnden samt ringde överste Salander för att få ut handlingarna med namnen kvar. Det ordnade Salander. Olofsson var ute med sin segelbåt, men vi kom överens att ses på Öland och det gjorde vi också en minnesvärd afton. Mer om detta i en kommande bloggpost.

Mona Eriksson, pedagog och arbetsledare, hade inte bara satt ut sitt namn på anmälan. Minns nu att anmälan gäller att ta kragen av Torbjörn Lindahl, alltså hårda tag. Det gör att leendet på Eriksson när jag kollade porträttgalleriet för Luleå domkyrkoförsamling, leve nätet, blir svårtytt. Vad är hon glad över? Pedagogiskt anges att Torbjörn hänvisar och ibland länkar till Dag Sandahls blig, varmed nog avses Bloggardag. Eriksson "anar" att Torbjörn serverar Dag Sandahl input från Luleå. Input? Därmed torde avses den kondom jag fick och som ligger på mitt skrivbord. Kondomen ligger kvar i förpackningen, den med text "STÖRST av allt är KÄRLEKEN Svenska kyrkan" så vad då med "input"? Eriksson anger med pedagogisk noggrannhet hur det är på denna bloggsida: "BloggarDag hänger ut vår domprost Charlott på ett oerhört nedsättande och kränkande sätt."

Torbjörn då? I sitt ämbete sårar han "kollegor, homosexuella (i och utanför församlingen), transexuella, (det står så, DS, men jag tror mig veta att tranors sexualliv aldrig varit ett ämne på Tobbes blogg, DS) muslimer, unga tjejer som gjort abort etc etc." Lägg märke till det vittfamnande "etc etc". Tar vi den anklagelsen på allvar kanske det skulle påpekats att den som mest blir utsatt på Tobbes blogg är han själv - för självironin är det återkommande.

Eriksson, vars telefonnummer finns på domkyrkoförsamlingens hemsida om ni vill ge henne ert stöd, har läst igenom bloggarna sedan januari 2014 och serverar domkapitlet ett urval av citat. Det blir något för barnen i himlen att få. Nu borde väl alla blogginläggen i sin helhet lämnas till kapitlet som god och nyttig läsning.

Olofsson är ute med båten och Salander sitter i Vedborm så nu vet jag inte hur det är med den anmälan Maria Johansson Berg lämnat in. Hon är S och kyrkofullmäktiges ordförande Har hon skrivit till domkapitlet eller går hon arbetsgivarvägen för att helt enkelt sparka Tobbe? Vi får väl klarhet i morgon, antar jag, men då utan signalspanarnas hjälp. De ska också få ha semester.

Det finns mer pikanta detaljer. Irene Gustafsson, S, sitter i domkapitlet. Hon har på Facebook tagit klar ställning mot Torbjörn. Hur är det med rättssäkerheten då? Om hon avstår från att utöva den dömande makten - hur ska vi veta att hon likväl inte bakom kulisserna kan påverka kapitlet? Det här ter sig allvarligt om man skulle tänka på begreppet "oväld". Tänker man "politisk eller kyrkopolitisk justis" är det inget problem.

Nu är nog inte sista ordet skrivet om fallet Lindahl på denna bloggsida, kan man förmoda. Jag ser att kyrkligdokumentation.nu redan kunnat lägga ut inte bara anmälningarna utan också Torbjörns svar till domkapitlet och alla blogginläggen den aktuella tiden. Frossa! Och fundera över maskeringarna
som gjort texten obegriplig också för mig, som är den som nämns oftast, tror jag. Men i klarhetens intresse är också domprosten Mats Hermansson maskerad.

Saken kan visa sig allvarlig på flera sätt. Ett är förstås att journalister inte längre kan hantera ord och alltså tydligen inte fattar Torbjörn Lindahls sätt att vända på fobibegreppet. Journalister utan ordförståelse - vad ger ni mig för det?

Uppdatering!
www.svt.se/nyheter/regionalt/norrbotten/prast-med-homofobi-anmäld
Kolla vad Maria Johansson Berg säger "i sin roll" - som kyrkofullmäktiges ordförande, alltså. Och så Gunnar Sjöberg sist. Vi gör inte skillnad på kärlek. Men det är väl inte sant? Jag har kläm på en massa kärlekar som brukar kritiseras, inte minst om man får höra ett skriftetal. Och vad sas i det senaste biskopsbrevet om sexualiteten egentligen - Ett brev i en folkets livsfråga - ?  Senaste? Ja, det är det väl för har ni sett något nytt från biskoparna?

30 kommentarer:

  1. Aj då!
    Jag som i eftermiddag eller ikväll tänkt skriva i samma anda om samma sak. Lät predikoförberedelser gå före - vilket jag gissar Tobbe av hjärtat gillar.
    Vad gäller din modifierade bloggpolicy tror jag att kvaliteten blir bättre om du gör så. Är glad att du återkommer.

    SvaraRadera
  2. I vår nuvarande "nihilistiska" kontext kan följande psalm ( 630 :2 från 1921 års tillägg) ge vägledning, inte minst för vårt episkopat, "Låt mig då att ensam vara, Herre Jesu Krist med Dig Hjälp att tomma tankars skara mellan oss ej tränger sig Hjärtats öra öppet gör Att Din herderöst jag hör Låt Din Ande till mig tala Stärka mig och mig hugsvala."

    SvaraRadera
  3. Tack för all käck, glad och munter uppmuntran. Och för att du hjälper till att lägga hela ärendet på den nivå där det hör hemma; det där med "input" tvingade mig föe en stund lägga ifrån mig telefonen för ett gott skratt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Goda skratt i all ära; anmälande fariséer och skriftlärde är farliga, skrämmer och stjäl kraft.

      GG

      Radera
  4. Bra att du är tillbaka, Dag! Dina nya modereringsregler är fullt rimliga och kan säkert hjälpa till att lyfta bloggen till tidigare nivåer.

    Vad gäller anmälan mot Torbjörn Lindahl tar man sig för pannan. Det han skrivit om homo- resp. islamofobi är inget annat än vad som gäller för klassisk kristen tro. Om en fullmäktigeordförande eller anställd i Svenska kyrkan finner detta stötande bör han eller hon fundera över sin egen ställning. Det borde vara självklart att den som inte omfattar den kristna tron inte heller engagerar sig i en (i vart fall påstått) kristen kyrka.

    SvaraRadera
  5. Den 31/8 1976 döptes nuvarande kronprinsessan Victoria av dåvarande ärkebiskop Olof Sundby. Victoria grät och skrek under dopgudstjänsten och Sundby blev JO-anmäld för barnmisshandel. Det är på motsvarande rättsliga nivå, som anmälan mot Sundby, de till DK i Luleå inkomna anmälningarna mot km Torbjörn Lindahl befinner sig. Tack vare Kyrklig Dokumentation kan var och en se själv. Anmälarnas förmåga att formulera sig kunde ha varit bättre men som sagt "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta" om vi får tala med Tegner. Hur många präster i Svenska Kyrkan är exempelvis beredda att "viga samkönade äktenskap" och till vad menar den ene anmälaren att "samkönade äktenskap" skall vigas? Samme anmälare skriver "Var och en får ha sina åsikter men att säga de öppet när man är präst är inte lämpligt". En annan anonym anmälare skriver exempelvis: "Därtill kommer även kyrkoordningens vistelseperspektiv som sträcker sig längre än medlemsbegreppet". En synnerligt dunkel mening som kan innehålla många dunkla tankar. Aposteln Paulus påminner oss att vi fortfarande ser dunkelt såsom i en spegel och Jesu varning till den framtida Kyrkoledaren: Dina tankar är inte Guds utan människors.

    SvaraRadera
  6. Ja, det borde egentligen vara ganska enkelt att försöka syna varför just ordet – fobiker - vill användas mot alla som uttalar sig med en viss skeptisk syn gentemot företeelser som kan ses som procentuellt ovanliga i det flesta befolkningar..
    Om man är skeptisk och betänksam till sådana livsstilar, av orsaker som har att göra med tro, eller andra orsaker, så behövde det ju inte genast handla om en sjuklig – fobi - för den sakens skull. Det är kan i stället ses som en relativt naturlig skepticism därför att det just procentuellt sett är en mycket liten andel av en befolkning som är homofila.

    Så ordet fobi, en överdriven eller sjuklig rädsla, blir ju då i sig självt ett – sjukligt överdrivet - ord, att använda sig av kanske.

    Kanske kunde man då i så fall sätta ordet – fobi - , på det mesta olika, lite märkliga, företeelser i samhället, när och om skeptiska, ifrågasättande eller kritiska synpunkter uttalas om än det ena än det andra? Eller om än de ena eller än de andra…?

    T ex:
    - Svenskfobi - ?...
    - Heterofobi - ?..
    - Normalitetsfobi- ?..
    - Kristendomsfobi- ?...

    Et cetera, osv., osv…
    JB

    SvaraRadera
  7. Kräv registrerat konto i stället dummeDag! Signaturer under kommentarerna kommer inte förändra någonting. Har du inte lärt någonting från Salander och Olofsson? :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi väntar och ser. Det finns så få fora för snabb kyrkodebatt. Värt att pröva om vi kan ha ett här!

      Radera
  8. Jag hoppas att mitt Googlekonton Peter räcker som signatur. Om bloggägaren så vill kan jag för honom ge mig tillkänna.
    1) Mycket bra med hårdare moderering.
    2) Kärnan i detta är rättsosäkerheten i svenska kyrkan.

    SvaraRadera
  9. Domkapitelfobi blir kanhända nästa nyord på tapeten?
    Var det inte en biskop som blev friad i Ansvarsnämnden för biskopar trots att denna kallat en präst och medkristen för "en finne i röven"?
    Skulle då användandet av ironi vara oförenligt med det anseende en präst bör ha?
    Jag hoppas att kyrkoherden blir hörd som karaktärsvittne såsom omnämnd i anmälan.

    Strindberg tål ibland att citeras: "Det är synd om människorna!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu vinner alla som slagit vad! Men nej jag kan inte hålla mig här.

      Peter T: Jag tilläts (?) inte kommentera på Lindahls blogg att dina uppgifter är felaktiga. Det gjorde mig frustrerad, i synnerhet när jag ser dem reproduceras här. Jag förklarar gärna varför under valfritt inlägg på min egen blogg för detta har inte helt med ämnet att göra, erkännes. Det är en typisk avstickare som kan bli en diskussion i sig.

      Radera
    2. Fast det är inte en bra lösning att flytta en fråga till andra bloggar speciellt om de skriver om katter, det erkänner jag. Så helst inte förstås.

      Radera
    3. Så jag har citerat Strindberg fel?
      Har jag citerat den i Ansvarsnämnden för Biskopar friade biskopen i Härnösand felaktigt?
      Jag hittar tyvärr inte Ansvarsnämndens beslut på Kyrklig Dokumentation, så jag får väl leta källor på denna bloggs historik. Det var väl Dag som anmälde till Ansvarsnämnden, så det borde gå att hitta.
      Jag återkommer på Annas blogg med källhänvisningar.

      Radera
    4. Japp, här var det felciterat.
      "den kända Ölandsprästen/kyrkopolitiken som har finnar i rumpan" är citatet hämtat från
      http://blogg.svk.phosdev.se/biskoptuulikki/2013/04/24/stockholmscentreringen-det-verkliga-problemet/

      Det intressanta i sammanhanget är att Ansvarsnämnden friar biskopen från ett lögnaktigt påstående om en prästs fysik.
      Att en präst i sin egen blogg ironiserar om begreppet fobi och beskriver sina egna åsikter drabbar nog ingen annan.
      Så om man följer den linjen blir det friande dom.

      Radera
    5. Peter T: Jag vill så gärna svara och jag har mycket att säga (surprise?). Men obönhörligen kommer diskussionen in på ett helt annat spår då. Att jag ser det som orätt (samt osannolikt) att Lindahl skulle prickas p g a de anmälningar som vi fått ta del av hittills har jag redan uttryckt på Lindahls blogg.

      Men synpunkter har jag som sagt och själva historien om finnar och (finländskor?) i röven är lika pikant som intressant, anser jag. Men ni vet ju hur jag är lagd.

      Radera
  10. Välkommen tillbaka, du är en viktig röst i den kyrkliga debatten/Sven-Åke Nilsson

    SvaraRadera
  11. Porträttgalleriet för Luleå domkyrkoförsamling var rätt nedslående, måste jag säga. Särskilt prästerna borde väl kunna fixa till sej lite bättre? Eller åtminstone fixa ett någorlunda trevligt fotografi? Männen ser ju nästan förbryterska ut. Lindahl har i varje fall prästkrage på (+-poäng för det); Nordins ansikte fyller dock ut fotot bättre (+-poäng för det).

    Däremot tycker jag inte att präster nödvändigtvis måste le och se trevliga ut på kort, så det handlar inte om det. En något bister min kan vad gäller det ämbetet vara nog så förtroendeingivande som en uppsmilad.

    (Sen behöver ni inte ta den här kommentaren på så blodigt allvar - skrev den mest för att testa de nya kommentarsreglerna).

    SvaraRadera
  12. Pigg, käck och munter. Godkänd

    SvaraRadera
  13. Torbjörn Lindahl har den äran att offentligen lida smälek för Jesu namns skull. Det höjer hans trovärdighet. Faktiskt är en domkapitelsanmärkning för sin oförvägenhet att förkunna, kanske det enda som en bibeltrogen präst kan förbättra sitt CV med nuförtiden. Vi betraktar det som en befordran! Det står skrivet, påminde Carl-Erik Sahlberg om i lördags på Frösön: "Men de FEGA och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden." (Upp 21:8)Kanske en liten vink till anonyma kommentatorer på denna blogg: "Varför är ni rädda för dem som kan döda kroppen, men sen inte kan göra något mer?" Vi behöver också "komma ut". De homosexuella på Pride har handlat föredömligt i detta och jag tror Gud välsignar det faktum att de valt att berätta sanningen om sig själva. "Sanningen ska göra er fria" sa Jesus. Kanhända gäller det också oss som brukar kalla oss bibeltrogna. Det är kanske dags att vara det i praktiken också, även om det kostar. "Den stolta ska ha sin stolthet i Herren" heter det ju! Kan en liten grupp homosexuella som vågar vara stolta och inte fega åstadkomma så mycket på så kort tid, vad månde väl inte vi som har vår stolthet i Herren åstadkomma när vi står upp för det vi är i Kristus och gör det modigt och tillsammans! Roligt att du är tillbaka på barrikaderna Dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis Gunvor! I just detta avseende ser även jag Rfsl - och faktiskt även SD:s kärntrupp (utan alla jämförelser i övrigt!!!) - som föredömliga. Det gäller ju att någon gång våga "komma ut", om man faktiskt, som Jörn Svensson uppmanade vänstern till, "vill ta ledningen och makten", inte bara behandlas som något katten släpat in.

      När jag vid mina hövliga (mot person) men skarpa (i sak) protester mot de totalqueera och direkt heteronormfientliga äktenskapsbesluten 2009 - det skulle ju nu inte bara förnekas att man-kvinna-förbundet är särskilt välsignat och väldesignat utan det skulle inte ens få ha ett eget begrepp ens i kyrkan - fick veta att det kunde leda till icke förutsedda konsekvenser (icke förlängt kantorsvikariat, det begrep jag ju, men orgelövningsförbud för all framtid(?) hade jag onekligen inte förutsett) tyckte jag att det trots allt kunde göra detsamma. Och jag påstår inte att mitt "martyrskap" ens var värt det namnet - nu jobbar jag i en församling där jag snarast gynnas av mitt ställningstagande - men jag önskar att fler kunde "sjunga ut" offentligt - inte bara mellan skål och vägg - om vad de tycker i känsliga frågor, jfr även samvetsfriheten för barnmorskor.

      För varje anonym som tiger i offentligheten för familjens (eller sin egen) skull, ökar ju trycket på andra att också hålla käft. Som Frostenson sjunger i Sionstoner 1972: "Bördan vi ej bar / läggs på andra ner." Men varje person som enkelt och frimodigt säger sitt hjärtas mening gör det lättare för andra att också göra det. (Möjligen med undantag för Åke Green - där såg jag snarare en "explosionseffekt": ju fler som tiger för länge, desto större är risken att någon mindre välartikulerad "brister ut" i icke alldeles välavvägda ordalag).

      Välkommen till barrikaderna, allesammans! Reclaim the church! Reformation 2017. Och begrunda Jörn Svenssons uppmaning: "Du skall ta ledningen och makten!" (Lägre än så kan siktet faktiskt inte ställas för dem som vill göra skillnad, vare sej det handlar om stat eller kyrka - det gäller bara att hålla ett självkritiskt öga på sin "maktlystnad"; Christian Braw har i en av sina ledarskapsböcker, minns tyvärr just nu inte vilken, ett tankeväckande kapitel om hur nödvändig maktkamp ska bedrivas).

      Radera
  14. Den "progressive" och liberale frågar: Vad skulle Jesus gjort idag? Svaret är givet och självklart för den progressive och liberale. Jesus skulle vara som oss vi som tror på kärleken. Den progressive och liberale tror egentligen inte på Jesus utan bara på sina egna kärleksfulla ideer. Den som vågar ifrågasätta den progressive och liberales ideer blir föremål för ett gränslöst hat till döds. Vi känner igen ropen: Bort med Honom Korsfäst Honom. Den progressive och liberale förblir inte i Jesu lära ( 2 Joh 9 ) utan tänker mer på varumärket och annpassningen till denna tidsålders väsende. Den progressive och liberale har stor kärlek till denna världen men saknar Gud och Guds kärlek. Gud bevare oss för den progressive och liberale.

    SvaraRadera
  15. Jag tycker det är bra att man som kyrkopolitiker åtminstone framstår med namn när man anmäler en präst. Heder åt sådana kyrkopolitiker, även om de är helt ute och cyklar. Anmälan mot Torbjörn Lindahl har nog nått den högsta stolle-nivån som jag trodde fanns. - Själv har jag blivit utsatt för något liknande av en kyrkomusiker som hade lindat kyrkofullmäktiges ordf runt lillfingret, ansåg att jag som kh hotade hans roll som självskriven kung I församlingen, med egen budget för kyrkomusiken som jag som ansvarig inte ens fick insyn i, och som när jag ifrågasatte hela systemet vad gällde "målstyrd budget" bokstavligen lastade in alla de olika församlingarnas kyrkorådsordförande I sin bil och körde till Domkapitlet för att klaga på "min arbetsledning" , (Ditt stift Dag!), vilket slutade med att jag lämnade min tjänst med omedelbar verkan efter eget beslut. Trots en massa tidningsskriverier, och ramaskri från bl a konfirmandföräldrar, övriga medarbetare m m . Och kyrkomusikern blev så FÖRVÅNAD när jag sa: Hit, men inte längre...! Facklig företrädare var han också, och har nu en ledande tjänst I stiftet.

    Det jag funderar lite på är dock hur de som pga sådana "konflikter" tvingas lämna sin egen kyrka (vilket jag inte tvingades till, men ändå gjorde då jag fått nog) kan vara kvar I Svenska Kyrkan och betala sin kyrkoavgift dit, för att ekonomiskt understödja det svenska kyrkan NU står för. Men det är väl upp till var och en...?

    Som ett litet tillägg, som Du gärna får plocka bort om Du vill, ser jag med bestörtning att en gammal kommentator som helst vill att kommentarerna ska handla om henne, redan nu får börja gnaga I kommentartorsfältet trots Dina mycket lovvärda löften om att redigera Din blogg! Och som initalt inte med ett ord berör Ditt bloggämne, utan skickar rök om Katter, frågor till andra bloggkommentatorer som vanligt, och snart, mycket snart har kvaddat också denna nystart av Din blogg. Och det vore sorgligt, för Din blogg behövs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även jag kan fråga mig om hur det är tänkt med kommentarerna med avseende på ovan. Inte i första hand för att den övre delen inte alls handlar om Lindahl-fallet, om man nu ska beskylla andra för att inte "med ett ord beröra Ditt bloggämne" utan med tanke på kränkande kommentarer som skulle "rensas bort".

      Genast ska det handla om hur man anser att jag är som person (i kränkande ordalag) och pådyvlas syften som jag inte har.Samt är man "bestört" över att man själv inte fått bestämma vilka kommentatorer som bloggägaren tillåter. Vill också påpeka att jag inte "skickar rök om Katter och frågor till andra bloggkommentatorer som vanligt". Det jag däremot gjorde var att påpeka en felaktig uppgift som en kommentator lämnat och som jag anser det inte vara oviktigt att rätta till då diskussionen om ansvarsnämnders "domar" och eventuella domar annars skulle föras på felaktiga premisser.

      Radera
    2. Jag blev glad över att bloggen återkom!
      Och att jag kunde uppfatta en ambition att hålla den på en saklig och därmed intressant nivå, där det är möjligt att föra konstruktiva samtal.
      Mitt intresse för det kristna budskapets utformning i Svenska kyrkan är den utanför ståendes, men det innebär inte att intresset är mindre ärligt eller seriöst.
      Jag fortsätter att finnas som läsare av bloggen. När sådant jag av olika skäl inte begriper googlar jag. På detta sätt lär jag mig en hel del och jag gillar att lära mig saker.
      Allt kändes bra, tills jag läste detta:

      "Som ett litet tillägg, som Du gärna får plocka bort om Du vill, ser jag med bestörtning att en gammal kommentator som helst vill att kommentarerna ska handla om henne, redan nu får börja gnaga I kommentartorsfältet trots Dina mycket lovvärda löften om att redigera Din blogg! Och som initalt inte med ett ord berör Ditt bloggämne, utan skickar rök om Katter, frågor till andra bloggkommentatorer som vanligt, och snart, mycket snart har kvaddat också denna nystart av Din blogg. Och det vore sorgligt, för Din blogg behövs."

      Jag tycker att detta var ett väldigt onödigt sätt att uttrycka att denna blogg behövs! En återgång till att inte tala i klartext - inte skriva namnet på den man menar - och på det sättet skapa osäkerhet och motsättningar. Gör inte så snälla alla kommentatorer, det sprider bara trista vibbar av vi och dem, eller ännu värre - vi mot en!
      Jag hoppas, att denna blogg kommer att fortsätta i den anda jag uppfattade i och med den formulerade uppstramningen. Alla samtal vinner på att föras med respekt och alla strider på att föras med blanka vapen - men allra bäst är det väl med fred och frihet, vänlighet och glädje, ja, kärlek!
      Ingrid Berlin

      Radera
  16. Torbjörn har jag länge beundrat för klart kristna resonemang och sympatisk
    inställning. Att kondomkontorets folk irriterats är följdriktigt. Men Dag, inte
    skall en sådan grej ligga på skrivbordet!!! /antiAnna

    SvaraRadera
  17. Intressant att just en pedagog anmält Torbjörn Lindahl. Det var en pedagog som drog igång domkapitelsärendet mot de nattvardsavstående prästerna på Vikbolandet. Det var väl bl.a. en pedagog som låg bakom anmälan som ledde till Göran Beijers avkragning? Och var det inte en pedagog som ledde bakom anmälan mot Dag som ledde till erinran för det han skrivit här på bloggen? Mitt intryck är att många pedagoger är lojala mot organisationen Svenska kyrkan, men inte alltid så förankrade i Kristi kyrkas tro och liv. Där till berättade en god vän till mig som hoppade av från pedagogutbildningen på Sigtuna hur det där odlades en hel del prästförakt på utbildningen. Vill man läsa om moderna domkapitelsärenden så rekommenderas Per Hanssons artikel i boken "Church work and management in change" eller Gunilla Ohlssons avhandling "Från ämbetsman till ämbetsbärare". / Markus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som pedagog blir jag lite dyster över generaliseringen jag läser in i denna kommentar. Men jag fattar kanske fel?! Förklara gärna om det kan anses höra till den debatt som förs här. Själv tycker jag det gör det - hur lätt det är att komma med omdömen om grupper på ett svepande sätt, det må sedan gälla pedagoger eller präster. Men kanske är jag ute och cyklar. Ville ändå fråga.
      Ingrid Berlin

      Radera
    2. Naturligtvis är det en förenkling, men det tycks faktiskt vara så att pedagoger är överrepresenterade som anmälare mot präster. Att det på pedagogutbildningen finns ganska gott om slängar mot präster tycks också tyvärr stämma. Delvis tror jag att det finns en förklaring i att sedan 30-40 år finns det inom stora delar av Svenska kyrkan ett dubbelt församlingsliv. Det finns kyrkofromheten där söndagen normalt är en gudstjänstdag och det finns församlingshemskyrkligheten som har sin bas i aktiviteterna på veckodagar. Ibland finns det ett samband där det anses naturligt att den som t.ex. är med i syföreningen eller ungdomsgruppen också går i kyrkan på söndagarna, men alltför ofta är det ett "kyrkligt" engagemang utan gudstjänstliv. Många pedagoger (men också många präster) är formade av just denna typ av kyrkligt engagemang och då är det tyvärr inte oväntat att det blir spänningar i samarbetet. / Markus
      PS: En annan sida av detta är hur många präster väljer att retirera från barn- och ungdomsarbetet, och det är numera snarare regel än undantag att kyrkoherden inte har konfirmander. DS

      Radera
  18. http://www.svenskakyrkan.se/Sve/Bilder/Bilder/Mona-E.jpg


    P

    SvaraRadera