söndag 18 oktober 2015

PBXL

PBXL ska utläsas Peter Bexell.
Han har nu, inspirerad av Vitterhetsakademin, på bokförlaget Artos gett ut Kyrkornas mysterier. Det är hans viktigaste bok och den bok som saknats. Han håller ihop perspektiven - byggnaderna och frågan "varför?". Varför finns de? Varför firar Kyrkans gudstjänster? Vilken är mässans hemlighet? Varför ett kyrkoår och hur är det uppbyggt? Och så byggnadsstilar, förstås. För att inte skriva ordet "vital kulturhistoria". Nu skrev jag det också.

Ni som läst Frithiof Dalbys Kyrkokalender har här fått den kompletta uppföljaren. I det bexellska opuset finns också en del tabeller, och faktauppgifter i särskilda rutor har östs ur ett ymnighetshorn. Missförstå mig inte! Allt  är pedagogiskt på ett nästan upphetsande vis. Den som vill veta, får veta.

I augusti månad 1966 hade den kristliga gymnasiströrelsen sedvanligt sommarmöte och de något äldre studenterna undervisade i små grupper de vetgitiga gymnasisterna. Man fick välja och jag valde något som nog nu skulle kallas "kyrkokunskap". Peter Bexell var den äldre studenten. Han blir 70 och jag är 67 så alla kan räkna ut att tre år dåförtiden var mer än det är nuförtiden. Han kunde mindre då också än nu - men tillräckligt. Och jag hade Dahlbys kyrkokalender och hade läst den, så helt nollställd var jag inte. Men jag gillade den bexellska entusiasmen. Han ledde gruppövningen, därför att den handlade om något som verkligen var intressant. Det kunde jag lätt märka på honom (när Peter är entusiastisk är det inte möjligt att missa den saken) och alltså själv entusiasmeras av.

Jag var på hemmaplan. S:t Sigfrids folkhögskola var ju just detta. Dåförtiden. Vi satt på fotbollsplanen och Peter ritade och skrev på papper han lagt ut i gräset. Det är övertygande med äldre kamrater som handleder. De hade den auktoritet som kom sig av deras frivillighet. Här var inte sådana som talade på betald tid och kollade klockan. Att dessa studenter i Lund förberett vinter- och sommarmötena och skrev bladet Pro Orthodoxia, som vi gymnasister kunde läsa, befäste intrycket av att vi tillsammans stod i en framtidsgemenskap. Här var de som ville Svenska kyrkan också kommande decennier. Tips om böcker man måste läsa, fick man också - i den något obearbetade form som böcker presenteras av studenter, som inte läst allt...

Till mötena städslades föredragshållare. Tor Hugo Holmström, Sune Wiman, sr Marianne, Eva Spångberg och många fler kom för att hålla föredrag.
Per Frostin och Martin Lind var rörelsens resesekreterare, avlösta lite senare av Folke Malmström, rättat från Malmberg men malmbergarna betyder mycket för mig också!. De har alltså alla haft betydelse för mig. Det är roligt att få erkänna det.
På söndagen var det högmässa i Växjö domkyrka med GA Danell. Han hade ju den egenheten att han fyllde domkyrkan. Han och han, förresten...

Var fanns den kritiska reflektionen?
Den som undrar, vet inget om 60-talet. Den var inbyggd i systemet. Vi visste att diskutera och värdera argument. Inte alla, kanske. Men tillräckligt många för att det skulle bli diskussioner. Det är fortsatt så i denna intellektuella tradition, där också Peter Bexell står.

Hållningen avslöjas i boken. Det finns småironiska dragningar och ett okynnigt leende lite här och var i texten.

Så vad gör man nu?
- Skaffar sig boken för eget bruk.
- Skaffar boken för att ha studiecirkel av gammalt gott märke.
Inser att boken Kyrkans mysterier (i pluralis) kan locka den som läst om da Vinci-koden och vet vad professor Langdon ägnar sig åt på ett sätt som slår igenom. Som Brown formulerat insikten: "Alla gillar ett bra mysterium." På så vis kan med lite fingerfärdighet den här boken bli en kyrkdörrsöppnare.
Här är motmedlet.
Motmedlet?
Medlet mot missmod.

* Hade jag varit biskop, hade jag bett kontraktsprostarna berätta hur de i sina kontrakt ville stimulera detta studium och berätta vad stiftet kunde göra för att backa upp dem.

* Hade jag varit kontraktsprost, hade jag frågat vad prästerna tänkte göra.

* Hade jag varit kyrkoherde, hade jag redan innan kontraktsprosten kommit loss, haft ett svar på den frågan, för då hade prästkollegiet kraftsamlat.

* Hade jag varit en enkel komminister på norra Öland, hade vi nog kört ett varv med boken i smågrupper/hemgrupper. Start med Oktoberfesten och Peter som introduktör av boken (10 min, öl, korv mm och hemska sånger därefter, boken i lådor att ta med sig hem). Och så hade jag funderat över stimulansåtgärder till våren när boken gåtts igenom. De vanliga högmässorna, förstås. Kanske några temagudstjänster i Nordölands kyrkor för att se det vi läst om - och så Silverstrands buss för fördjupningsseminarium. Kanske Peter hade fått följa med då.

Boken kostar på förlaget 235:-.
Om jag köpt 50 ex hade boken kostat 195:-, dvs 9.750:-, säger förläggaren och det löftet gäller er alla. Saken är förhandlad och klar. Detta motsvarar vad det kostar att inkl alla avgifter men utan kringkostnader hålla sig med en kyrkoherde i 6 timmar. Eller? Jag räknar 65000 som arbetsköparkostnad för en kyrkoherde. Det kan vara väl lågt, men jag är inte den som är den.

50 församlingsbor som jobbar i studiecirkel, firar temagudstjänster och reser på exkursion kommer att motsvarar 30 timmar i vart fall. 1500 mantimmar är då vad man får för sex ynka kyrkoherdetimmar. Och det kan vara tid när kyrkoherden reste till ett sammanträde, sammanträdde och reste hem igen...
Det gäller att räkna!
Och anmälsa saken hos Sensus och Bilda, som tar hem böckerna åt er,

Är inte 50 ex att tänka väl stort? Varför det? I dag läste jag förresten hos Gregorius att världen är full av präster men inte av arbetare i vingården. Det var en rolig spetsighet av Gregorius.
Slå till. Beställ. Sätt igång. Bli bokspridare och studieledare.

Lekmän, då?
Alla kan inte gå till kyrkoherden och tala för saken. Men några. De andra får göra som jag, som själv inte är något av allt det fina jag räknade upp i mina *-satser, så vad jag gör jag då?
Det jag redan gjort.
Läser boken, njuter och gläds över att ha den lätt tillgänglig i min bokhylla.

Men minns vad jag betecknat boken som. Motmedel. Läromedel som blir motmedel.
Don't mourne. Organize! Studiearbete!

7 kommentarer:

  1. Här kom en rejält positiv ansats i det andliga mörkret.

    -Hellre än att förbanna mörkret, tänd ett ljus!


    Argus

    SvaraRadera
  2. Han hette väl Malmström, den där Folke?

    SvaraRadera
  3. Började i alla fall med att ta med den till församlingsbiblioteket från Bokmässan. Har förtjust bläddrat, men inte hunnit läsa ordentligt ännu. Ska puffa för studiecirkel också..... Strålande idé!

    SvaraRadera
  4. Beskrivningen av KGF väcker många liknande minnen – även om jag höll till i Mellansvenska avd., med sommarmöten på Julita gård (upplåten för detta ändamål genom ett testamente) och vintermöten på Stjärnholms stiftsgård.

    Det som fanns i KGF har gått förlorat. Naturligtvis kunde KGF i sin form inte bestå, när gymnasiet förändrades. Men det som fanns där lyckades inte bli vidarefört i kyrkans ungdomsverksamhet.

    En orsak är att KGF sköttes av gymnasisterna själva, visserligen med bistånd av tidigare KGF:are som blivit studenter. I kyrkans ungdomsverksamhet var det ungdomssekreterare som skötte ruljansen. Ungdomarna blev objekt, till skillnad från KGF:arna som hade varit subjekt. Med minskat ansvarstagande blev det med tiden mindre entusiasm. Man bygger inte engagemang, om människor betraktas som föremål för verksamhet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den sistnämnda meningen har tyvärr alltför stor bäring på många gudstjänster i detta land, inte bara inom SvK.

      Radera
  5. Mycket fin bok som man läser och bläddrar i med mycket stor behållning. Noterar min kyrka, Fuxerna, som den såg ut när jag började här 1976. I dag finns ett fristående altare och i stället för Torvaldsens Kristusstaty finns ett antal ikoner av Erland Forsberg samt ett sakramentskåp där den röda lampan lyser! Ett tecken om något eller en katolicitetdmarkör som man brukar kalla det numera/ Roland Kristensson

    SvaraRadera
  6. Komministern på norra Öland kan ha fått en tanke men den inkluderar givetvis närvaro av bloggaren själv.

    SvaraRadera