måndag 5 oktober 2015

Pride så här i efterhand

Pridefestivalerna har avlöst varandra.
Mängder med människor har varit ute på parader. Det sägs ha varit parader för alla mänskors lika värde. Och kanske lite parad för allas rätt till kärlek. Men om nu alla har rätt till kärlek, förstår jag inte varför denna tydligen grundläggande rättighet inte har fastställts i grundlag och fått genomslag genom allmän lag. Den som då menar sig inte ha fått ut sin rätt, kunde då stämma någon. Staten, regionen eller kommunen lika. Eller EU?

Nu skulle ju den kritiske tittar- och lyssnar-konsumenten kunna dra sig till minnes att saken gällde HBT som blev HBTQ och nu ska bli HBTQI och kanske HBTQIA. Det är ett intresse paketerat i projektet. Det är rätt duktigt att kunna manifestera för något som rymmer så mycket mera utan att de som paraderar särskilt behöver redovisa insikter om detta breda spektrum, kulle man kunna tänka.

Så tänker inte jag.
Jag är materialist. Och lite ömsint. I Kalmar stod två unga kvinnor till synes ensamma om detta stora projekt som en Pridevecka är. Till den första presskonferensen kom visst bara en journalist. Det tog sig efterhand. Men hur kan de ansvariga klara livhanken det dryga halvår de fick slita med arrangemangen? De måste ha fått lön någonstansifrån. De måste ha resurser också. Tyg till flaggor och banderoller kostar.
Det är pengarna jag undrar över.
Vem betalar och vem hostar kvickt upp pengarna till en organisation som väl måste växa med uppgiften och därmed vara en satsning på något rätt okänt. Tänkte jag. Men så slog det mig, att saken kanske handlade om en affärsidé. Det är samma koncept som dras runt på en massa ställen. Vem äger konceptet? Tjänar någon penar på det? Hur ser det hela ut backstage? Var är den granskande journalistik som ger besked om den saken?

Det finns en rosa ekonomi, det jar jag förstått. Men hur är Pridekonceptet finansiellt/ekonomiskt? Det har ingen journalist berättat för mig. Hur ska jag få veta? Var är Prideeventens transparens? Eller ska jag tycka synd om de två tjejerna i Kalmar, som på heltid fick slita ideellt utan en krona i ersättning?

De skulle ha fram färg också.
Övergångsstället till affärshuset Baronen i Kalmar målades i regnbågsfärgerna. Jag såg övergångsstället i veckan, men knappt. Först insåg jag att det fanns ett problem med ett övergångsställe som målats i andra färger än den vita, som Vägtrafikförordningen anger.
Jag kan min Hegel. Det gick annorlunda till i verkligheten än i lagarna och det är tecknet på att ett samhälle håller på att bryta samman. Lite oroväckande. Men värre än så. Trafiken över det regnbågsmålade hade slitit på färgen så att all lyster försvunnit i smuts och avlagringar. Övergångsstället, som för alltid skulle vara regnbågsmålat, måste vara målat med föga beständig färg. Ska då kommunen måla nytt - på skattebetalarnas givmilda  bekostnad och i strid med Trafikverket?

Är detta själva Pridehemligheten?
Andra betalar. Och dessa andra vet inte att de betalar eller hur mycket de betalar och knappast ens varför heller.

Nu deltar Svenska kyrkan understundom i paraderandet.
Vem bestämde att Svenska kyrkan ska göra det? Någonstans är väl beslutet fattat i demokratiska former, dvs med möjlighet att reservera sig. Det är här finessen ligger i en demokrati. "Votering är begärd och ska verkställas" och efter voteringen kan man mäla sig ur gemenskapen av ja-sägare. Om inte - har några bemäktigat sig Svenska kyrkans namn.
Vilka är dom? Hur ställs de till ansvar? Här ställs grundfrågor, i varje fall om det handlar om en demokratisk folkkyrka.
Och för tydlighets vinnande, jag har här inga synpunkter på vilket beslutet blir. Det är beslutsprocessen jag flaggar för. Kan man få besked? Vem bestämde att Svenska kyrkan skulle delta - på ort efter ort? Kyrkostyrelsen har inte haft saken uppe. Och Kyrkomötet har bara sagt OK till HBT - inte till queer ens en gång.
Och hur fattas kommunala beslut och beslut i Länsstyrelsen om deltagande?

Flaggan hissas.
Jag kan ölänningarna. Regnbågsflaggan på campingen i min gamla församling var en affärsidé, det fattade alla. Nu tog campingägaren flaggan till Kalmar och hissade den på eget bevåg. Det skapade stor oreda under himmelen, men oredan la sig och först nu ska flaggan ner för att flyttas någonstans, vart minns jag faktiskt inte riktigt.
Jag ska inte insinuera något alls.
Fast ska jag dölja min vetskap om den tyska rörelsen med ambitioner att upprätta landet och samla massorna som körde just med flaggor och där grejen var att de skulle upp på officiella byggnader? Jag säger bara Danzig. Det var en rörelse som bars av ungdomlig entusiasm, den också. Den var för de stora manifestationerna under de pompösa slagorden. Den också. Och den var därtill nihilistisk, moralen skapades utifrån intressen. Så det kunde bli.

En Bruno Franzon skriver insändare i tidningen ÖstraSmåland idag. "Min Gud älskar mångfald. Hen skapade oss inte till stereotyper. Hen skapade oss till sin Avbild." Och "Jesus sa själv inte ett ord om homosexualitet!". Hur Franzon nu kan veta det. Det typiska slår mig. Allt ska återföras till Jesus - den Jesus som sänder Anden. Joh 16:12-13. Underligt att avfärda Jesus med Jesus! Men så blir det när Jesus blir en historisk figur och inte längre är Jesus Kristus, vars kropp är Kyrkan.

12 kommentarer:

  1. Enzo Bianchi, grundaren av "Bose kommunitet" är inte främmande för med sin liberala ideologi, att haspla ur sig sådana tongångar som att "det Jesus inget sagt om skall Kyrkan vara tyst" och då avses givetvis innehållet i evangelierna. Som "liberal" torde Bianchi bortse från Johannes, vilket är klassiskt liberalt. Att den helige Ande leder fram till Sanningen genom att påminna om allt det Jesus gör och säger och som inte ryms i några böcker bortser man givetvis ifrån. Bose kommunitet tycks inte ha något större inflytande i den katolska kyrkan i Italien, även om det finns somliga som åberopar sig på denna kommunitet gentemot berget.

    SvaraRadera
  2. BloggarDag,

    -Bloggfrågorna om Pride och Svenska kyrkans engagemang där är berättigade.

    Men jag förstår inte varför en ledamot av KM och tillika suppleant i KS undrar vem som har bestämt att kyrkan skall vara med. Varför tar han inte själv reda på saken i nämnda beslutsorgan eller på annat sätt? Det är ju faktiskt en styrelseengagerads uppgift.
    Då får vi läsare också svar på angelägna frågor.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  3. Här kan jag bidra med besked och kanske avskräckande exempel, beroende på hur man ser det, om hur finansiering och andra beslut tagits om HBTQ i Bodens pastorat.
    Bodens pastorat fick in en gemensam motion från Kyrkans Väl(borgerligt block) och (s) om att Bodens pastorat skulle HBT certifieras.(8 dagar in på den nya mandatperioden!). Beslutet att HBT certifiera togs i Kyrkorådet (trots att vi i Frimodig Kyrka tyckte det borde hanteras i kyrkofullmäktige) .
    Beslutet fick överlägsen majoritet, t o m kyrkoherde Hans Johansson röstade för(!), Borgerligt Alternativ lade ner sin röst. Enda som röstade emot var Frimodig Kyrka, som föreslog att utbildning "om allas lika värde" lika gärna kunna hållas av Kyrkoherden, som rimligen borde lärt sig att utlägga bibelns besked om detta ämne, och detta redan under sin utbildning!
    Mer än ett år senare, dvs våren 2015, när RFSL meddelat att man tyckte det var olämpligt att HBT certifiera Sv Kyrkan, så har Bodens Pastorats kyrkoråd (observera att Kyrkofullmäktige fortfarande inte har tillfrågats i ämnet), beslutat att genomföra utbildning i egen regi.
    Så om man summerar det, så har ett kyrkoråd i pastoratet tagit beslut som skulle kunna bli mycket dyrt att genomföra, ca 200 000 kr för 50 anställda som inledande kostnad, för att inte tala om hur detta skulle ha påverkat livet och arbestmiljön för mer konservaivt lagda perrsoner!

    Annat exempel är att Hans Johansson tagit ett eget beslut om att bidra med 5000 kr som sponsring till en HBT dag i Boden. Huvudtalare var FI:s ordförande Gudrun S. Även den dagen krävde säkert mycket "frivilligt arbete" som alltså sponsrades av många - skattebetalare och medlemmar i Sv Kyrkan!

    /Per-Eric Simma, Boden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka befogenheter har kyrkofäder? Det måste väl finnas stipulerar någonstans vilka beslut kyrkofäderna kan ta och vilka som fullmäktige måste ta beslut om. Särskilt när det gäller ekonomi bör det ju finnas beloppsgränser.

      Radera
    2. Nu är väl denne Hans Johansson ändå ingen kyrkofader (tack och lov ;o)

      Radera
    3. Antar att Populisten menar Kyrkoherden (fler som har problem med autokorrigering?) och där kan jag bara meddela att beloppsgränser finns i Boden och det finns väl inget egentligen att anmärka på i just det fallet. Problemet är väl snarare varför besluten alls tas om att medlemmarnas pengar ska användas på detta sätt..
      Men ska man tro BOD, så är det väl medlemmarnas vilja och därmed kan det inte vara fel, majoriteten har ju alltid rätt. Eller?

      Radera
  4. Vårt föränderliga samhälle har över- och underordnade trossatser.

    Värdegrunden Alla Människors Lika Värde och Utbytbarhet är överordnad allt. Därav följer Jämställdhet. Jämlikhet torgförs alltmera sällan. Allas Rätt till Kärlek marknadsförs intensivt.

    Trossatser åldras, slits och byts. När en trossats i konfrontation mot verkligheten tappat sin lockelse, seglar någon annan upp. Människan är ett religiöst djur. När hon inte tror på Jesus, hittar hon snart något annat att tro på. Värdegrund, t ex.

    Kristna kan till nöds accepteras om de inte sticker upp mot det religösa kittet i samhället. Företrädare för den kvarvarande kyrkan anpassar alltför gärna kristendomen till de aktuella värdena. Ibland bara mimicry och förställning. Oftare överlevnadsstrategi. Vem vill bli utsatt för den socialreligiösa majoritetens misstänksamhet och häxbål? Prelaterna hukar och sjunger försiktigtvis ljudligt med i tidens litanior och lovsånger i den andliga snålblåsten.


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  5. Visst har du helt rätt i att Pride är kommersialism i sin prydno, även om tanken från början nog var god! Dessutom är det starkt profilerat i vänster/mp inriktning. De som har genomskådat går inte heller på detta löjliga jippo, där människor av helt olika sort buntas ihop till något HBTQ. Vad har transorna med ett vanligt homosexuellt par att göra? Och tänk vad RFSL tjänar på HBTQ certifieringarna! Borde inte kommunalpolitikerna vakna? Och människor inse att dessa parader nog mera missgynnar än gagnar saken ifråga. För kyrkans del borde den vara att homosexuella par i trogna förhållanden respekteras. Inte att man ställer upp på alla möjliga avarter för att vara vidsynt och tolerant! Tycker jag. I det här landet dras människor väldigt lätt med i det som är PK i halv hysteri, samtidigt som den politiska medvetenheten är ytterst begränsad för att inte säga obefintlig.

    SvaraRadera
  6. "I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur". (Wilhelm Moberg i DN-artikel
    1965). Utsagan torde i hög grad vara möjlig att tillämpa på det som nu pågår i det kyrkliga namnet. Man kunde t o m fundera på om inte en "partibeteckning" måste infogas: "demo(n)kratur". Laglöshetens anda är emot både skapelse och ordning. Och är därmed upplösande. Men under sken av lag och rätt.
    Per Gustafsson

    SvaraRadera
  7. Och jag som trodde att det var HBTQIP som gällde (p som i poly alltså - men kanske har de asexuella brädat p:na?). Eller också kan vi kombinera: HBTQIPA. Äsch, det blir bara konstigt alltibop. Varför inte rensa lite i bokstavsgröten? Vad är det för fel på Q-personer och Q-rörelse? En återupprättelse för en missaktad bokstav dessutom.

    F.ö. är det bara bra att Pride-parader kunnat genomföras även i Belgrad de senaste åren. Om än - likt Mona Walters rinkebymöten - med kusligt stort behov av polisinsatser. Såväl Prideparader, 1 maj-demonstrationer och Jesusmanifestationer av olika slag hör hemma i ett öppet samhälle. Därmed inte sagt att alla måste knalla med i allt. Särskilt biskoparna måste börja ta sej en funderare nu.

    (Kom i håg att Stockholm Pride 2015 hade som tema "Gör slut": med förtryckande tvåsamhetsnormativitet - och då var det inte främst celibat man hade i åtanke - och med åsikten att könstillhörighet har med våra kroppar att göra).

    SvaraRadera
  8. "Vem betalar och vem hostar kvickt upp pengarna till en organisation som väl måste växa med uppgiften och därmed vara en satsning på något rätt okänt. Tänkte jag. Men så slog det mig, att saken kanske handlade om en affärsidé. Det är samma koncept som dras runt på en massa ställen. Vem äger konceptet? Tjänar någon penar på det?"

    Det går väl runt dels på inträden, som kostar en ordentlig slant, och dels sponsring. Arrangör brukar såvitt jag vet vara en förening. Föreningen vill gå ihop och ha lite överskott till något år då det går dåligt. Diverse företag stoppar in en halv fot i Pride i hopp om att det ska löna sig, sälja grejer och mat och så i anslutning till det men jag är inte jätteinsatt. Kolla upp ett par av de där föreningarnas sajter, så vet du säkert fort mer än vad jag gör.

    SvaraRadera
  9. BOD,
    Citat:
    Bloggfrågorna om Pride och Svenska kyrkans engagemang där är berättigade.

    Men jag förstår inte varför en ledamot av KM och tillika suppleant i KS undrar vem som har bestämt att kyrkan skall vara med. Varför tar han inte själv reda på saken i nämnda beslutsorgan eller på annat sätt? Det är ju faktiskt en styrelseengagerads uppgift.
    Då får vi läsare också svar på angelägna frågor.
    Slut citat.

    Svaret är nog att ett sådant försök skulle vara resultatlöst. Något Du antagligen är fullt medveten om, där sitter ju en majoritet av politiker, de flesta med samma handicap som Du. Dvs oförmåga att läsa innantill och ovilja att svara på raka frågor . Inom politikens värld tycks enbart gälla att hålla låda och inte lyssna på andra. Däremot försöker man knipa poäng genom att beskylla andra för just sådant, dvs inte lyssna, inte svara på frågor, inte vara mottaglig för argument.

    Att någon politiker skulle erkänna sig skyldig till ett missgrepp- ack nej. Inom politiken belönas inte ärlighet, inte kunnighet I sak utan enbart anpasslighet.
    Hur går det förresten med ditt grävande I Missionsprovinsen. Hittar du någon präst att anmäla eller annat skumt att rapportera?

    Ett tips. Leta bland dina kolleger och inom SVeK.

    //HH

    SvaraRadera