tisdag 1 november 2016

Klinisk ekumenik

Skulle någon få för sig att använda begreppet "civilreligion" för att förstå somliga insatser på eventet på Malmö Arena, kunde angreppspunkten visa sig vara analytiskt fruktbar. Vi skulle vara snälla, goda kanske rentav. Och ingen sa något om liken i Medelhavet eller dem som ska avvisas från Sverige eftersom de inte har asylskäl. Kattisitet är i vart fall inte katolicitet - inte romersk, inte evangelisk. Man behöver inte vara purist för att haja till när programledaren talar om "lutheransk" vad det nu var. Munib Younan var sådan. För mig, enkla själ, är detta skäl nog för bedömningen att personen som säger så inte vet att hålla reda på begreppen.

Risken just nu är att det som skulle hanteras undviks.
Det är mer som förenar än vad som skiljer, heter det.
Våra vänner bloggkommentatorerna får det svettigt. Så löd ju också prognosen. Det skulle inte bli lätt för alla romerska katoliker när speleverket drog igång i Lund och Malmö. Frasse talar vackert om vad reformationen gett. Frågan om det fanns en communio sanctorum i Sverige under de år när de romerska katolikerna inte var här, återstår att besvara. Det borde inte vara så svårt. Ett ja eller ett nej. Båda svaren för med sig en del svårigheter.

Jag funderade över mina vänner Staffan och Lars. Deras far Ingvar var en kämpe. Han ville inget annat än autentiskt kyrkoliv, det Jesus kallat oss till. Han var präst i Svenska kyrkan och tog smällarna, för han hörde till dem som trodde det tidigare, det som gällde den dag jag döptes i denna kyrka. Det vill säga: det som är katolsk tro. Om deras far levat, hade han och sönerna inte haft eukaristisk gemenskap
Jag tycker det är konstigt.
Konstigt betyder att det handlar om kyrkojuridik. Jag kan ange problemet. Problemet är inget annat. Kyrkojuridik är de avspärrningar som gjorts, bildligt talat. De kring Malmö Arena togs bort i går kväll. Sanningsfrågor röjer mer rejält, tänker jag.
Staffan bar ljus. Lars överlämnar i morgon en ikon till Frasse. De tror som sin far i allt väsentligt.
Å andra sidan häckar det gott om entusiaster i Svenska kyrkan. De lär något annat och det skaver när jag hör fraser som jag inte förmår uppfatta täcks av ett sanningsenligt innehåll. Skönljugeri. Ord som döljer verkligheten, inte avslöjar den.

Inte ett ont ord om min gamle bekanting Munib Younan, men när det begav sig och han var ung präst var han inte särskilt märkvärdig. Det är han nu. Hur gick det till? Det finns dock en risk att LWF av olika skäl inte kliniskt kan hantera Israel-Palestina-frågan - och att alla inblandade vet det. Hur står man på avstånd i en sakfråga och ändå nära människor? Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte vill se Israel utplånat, men inte heller palestinier orättfärdigt hanterade.

Jag funderade också över det här med jämställdhet.
Var det ett mönster att de som framträdde, kyrkoledarna oräknade, var 3 kvinnor och en man. Genomgående. Vanlig lekman ska man nog inte vara. Inte heller komminister, om ni undrar. Det fanns kanske några sådana, som slitit sig från den pastorala mödan i sina församlingar. "Pigg, käck och munter" är Bloggardag - men präster klär sig så man svimlar. En kom i silverelva /Strängnäs stift, antar jag/. Annars klär sig prästerskapet understundom för att 1. väcka uppmärksamhet eller 2. inte väcka uppmärksamhet alls. Ni fattar. Några har varit i församlingshemmets utklädningslåda, kändes det som.

Tillbaka till det kliniska.
Det står det sentimentala emot. Jag kunde tänka mig att läsa en doktorsavhandling på temat "Sentimentalitetens betydelse för det religiösa livet". Då kunde uppställningar av det här slaget analyseras. Men det kliniska skulle styra in på det lilla som inte förenar. Vad är vi oense om?
Preventivmedel, sexualitet, aborter, ämbetet (kvinnliga präster men inte bara), realpresensen?
Är vi oense på sådant sätt att det eliten (den som i Svenska kyrkan fått/tagit sig makten eller problemformuleringsprivilegiet) menar, avviker från katolsk kyrkolära eller är vi oense att det Svenska kyrkan i sin bekännelse hävdar avviker?
Är vi oense i sak eller skapar uttrycken en oklarhet/förbistring som kan uppfattas vara oenighet?
Det vore bra att få veta.
Bara det kliniska sättet, dvs skära upp och blottlägga, kan ge förståelse.

Vi behöver också kliniskt skilja sakfrågorna från varandra. Vi väljer inte vår historia, allra minst den för 500 år sedan. Somliga frågor handlar om politik. Den svenska revolutionskulturen var hård och hade ett oerhört kontrollbehov. Det är självklart, Karl IX hade kuppat sig till makten. Så återstår  teologin. Hur mycket styr deklarationen på teologi?

Och så det utanför Arenan och Swedbanks stadium, i världen. Två dödade i Västra Frölunda i går kväll kl 20.26. Rykten om krig - Jemen, Syrien, Irak och vårt närområde. Då har jag inget sagt om avspärrningarna som gav trafikstörningar. "Det är inte Svenska kyrkan som ställer till det utan den romersk-katolska" var slagordet.
Har vi börjat vandra tillsammans på försoningens väg så är det inte fel. Men har vi?
Jag såg en SvT Nyheter i går kväll. "Lutheransk" hette det igen.

Men det inomkyrkliga?
"Get your house in order", sjöng Tensta Gospel Choir. Varför det? Svaret var klart: Jesus is coming back again. Är det svårartade att Svenska kyrkan inte borde göra något annat än självkritiskt granska sig i ljuset av ståtliga proklamationer. Kliniskt. Hur är det under ytan?

I Malmö? Uselt väder, sägs det. Blåst och väta. Nordvindar. Men11 plusgrader. Utomhusmässa.
Hissen stannade. Överlast. En liten, tunn kvinna hade stigit in sist. I hissen stod längst in en "traditionally built" kvinna med ursprung i Afrika. Den nyanlända lilla damen ville ogärna lämna hissen, men gjorde slutligast detta med repliken: "You should leave because you are heavier."
Jag tänkte att det var bästa att bevara glädjen inombords, tills jag kommit ur hissen.
Nu får ni dela den.
Helt kliniskt, naturligtvis.







18 kommentarer:

  1. Vad fick broder Dag för intryck och tankar av de fem imperativen man enades om i Lunds domkyrka igår? /John

    SvaraRadera
  2. Jag var tillsammans med Munib Yonan en tid. Han klagade hela tiden över att "israelerna tar vår mark". En dag frågade jag honom var han själv hade sina rötter. Det överraskande svaret blev att hans farfar kom från Grekland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Younan betyder just "grek" -en från Jonien. Israeler tar även grekiskättade palestiniers mark. Folket i de trakterna är inte mycket araber:de är mer eller mindre östromare/bysantinare, hela högen, och de kristna ofta medvetet så. Pratade med kyrkfolket i Nasarets ortodxa kyrka-där "Jungfrun gick till källan"- och det visade sig att alla hade grekiska mostvarigheter till sina arabiska namn: tex heter Bashar- Evangelos!

      Radera
  3. Gripande högtid, påven i Rom firar reformationsjubileum i Lund. Det stämmer till eftertanke. Var det de som drog längsta strået, Younan, Antje o Franciskus? Påven fick en mässa och EU-projektet - reklam?
    Vi såg halva släkten på scenen o i arenan. Då blir tillställningen snarast manifestation av splittring. Är det bra eller dåligt? Tvingar svenskar till eftertanke och ställningstagande?!
    Helmersson intervjuad som katolik försäkrade att syftet är att svenska missionsprojektet med hela kittet - ja ni vet vilket - ska implementeras också i Rom.. Ska vi konvertera dit för att fortsätta våndan där utan att kunna skylla på några okristliga politiker? Med självaste påven som det liberala bidraget?an.

    SvaraRadera
  4. Känner ingen större glädje och entusiasm över den "ekumeniska" gudstjänsten igår. Antje kan väl knappast vara representant för lutheraner, liberal protestant som hon är. De goda lutheranerna fanns ju inte med i går - de från ILC. Fridshälsningen mellan Frasse och Antje är ju rena rama hyckleriet. Där finns väl inget gemensamt. Vilken "frid" handlar det om? Kan det vara något annat än en låtsad falsk frid?Roland K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roland, jag tycker du är väl hård. Skall vi söka oss närmare varandra, får vi börja där vi faktiskt är. Även om vi inte är romare kan väl också vi följa vad som står i Roms katekes, § 818: "Dessa troende (d.v.s. i andra kyrkosamfund) har blivit rättfärdiggjorda av tro i dopet och är inlemmade i Kristus; de har därför all rätt att kallas kristna, och den katolska kyrkan erkänner dem med rätta som sina bröder och systrar i Herren."

      Sedan kan man ju undra varför den officiella Svenska kyrkan har olika standard för mellankyrklig och inomkyrklig ekumenik och kristen gemenskap.

      Radera
    2. Vad fick broder Roland för intryck och tankar av de fem imperativen man enades om i Lunds domkyrka igår? /John

      Radera
    3. Det är svårt att tro att Antje har viljan att göra några som helst förändringar dom kan innebära ett närmande till RKK. Ett första steg vore väl att inbjuda Mpr:s biskopar och företrädare till ett försonande möte och gudstjänst. Då skulle jag se hennes ekumeniska inställning som trovärdig. De fem imperativen låter bra, men jag vill se konkreta resultat innan jag kan säga ngn åsikt om dem. En gudstjänst skall vara sann. Jag tycker inte att den var det. Kanske är jag för hård. Har jag fel är jag beredd att ändra mig.
      Roland K

      Radera
    4. Ja, där håller jag med dig fullständigt. Att prata om ekumenik och samtidigt medvetet stänga ute grupper som Missionsprovinsen är inget annat än rent bedrövligt. Finns det inga ansatser till en dialog från något håll? /John

      Radera
    5. Antje har väl inget mandat att göra någonting och med tanke på att ett löfte bara gäller till nästa val vem vill skriva kontrakt?

      Radera
  5. Facebook använder termen lutheransk. Anglicism?

    SvaraRadera
  6. Ja, även jag var på Malmö Arena. Jag fick intrycket-önsketänkande(?) att Antje besvärades av att "tvingas" läsa texten om Olivträdet och grenarna som tas bort om de inte bär god frukt. Kanske funderade hon över om grenen redan var avkapad,,, och i såfall vilken gren.Kanske båda?

    En sak är säker. Ekumenik är en god och eftersträvansvärd sak men detfår inte resultera i synkretism.

    Det gäller inte att dölja skillnaderna, inte heller att söka en mgn /Minsta gemensamma nämnare). Inte ens det mera omfattande ,en sgn (största gemensamma nämnare)

    Det gäller att dels uppmärksamma skillnaderna och ärligt mha den Helige Ande först finna ut om dessa skillnader är sådana att båda har fel eller bara den ena. Kriteriet som alltid, då skriften och den helige Andes vägledning.

    Inte politik, inte makt inte skenbart rättviseskäl eller annat som för tillfället är PK.

    Den som felar måste då acceptera att ändra sig och inte inbilla sig att skillnaden kan överbryggas eller negligeras.(Då talar jag naturligtvis inte om sådana seder och traditioner som visserligen skiljer mellan kyrkor, såväl inom samfunden som lokalt men i övrigt inte på något sätt strider mot Skriften)

    Därutöver måste man rannsaka och fundera över inte bara det som skiljer utan också om det är något som saknas.

    Där tror jag själv att frikyrkorna är de som "syndar" mest därvidlag. De har ju oftast bildats utifrån en iofs lika ofta välmotiverad upprördhet över brister i den "makthavande" kyrkan och dess missbruk av makten. Problemet är bara att de då tenderat att glömma /förtränga resten.

    Påven sa inte så mycket men det han påpekade om vad som åsamkat probleme bl.a maktstrid och politik (istället för vilja att teologiskt lösa problemen hade han förvisso helt rätt i)

    För femhundra år sedan var RKK den som hade makten och också till stor del styrde politiken. Nu inom framförallt vårt , men inte bara vårt SVeK. är det istället politiken som styrt SVeK.

    Ekumenik , värt namnet kräver att båda parter är villiga att återgå till Kristi Kyrka. Det räcker inte med vackra ord.

    Avslutningsvis, synkretism ger ingen Kristi Kyrka,det ger möjligen något som kallar sig kyrka .

    Visst kan man hitta såväl mgn:er som sgn:er i såvitt skilda religioner som Islam och Kristendom men en "kyrka" baserad på t ex sgn av dessa två blir något som varken är kristet eller islamskt.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ytterligare ett alternativ: att båda har rätt, på sitt sätt. Det kan vara så att samma sak uttrycks på olika sätt, beroende på teologisk tradition och kulturellt sammanhang etc. (Givetvis kan det också vara det motsatta: att det som i förstone verkar vara detsamma, vid uppmärksam genomgång visar sig vara olika.)

      Radera
  7. Även här på denna blogg blir jag lite överraskad när man dyker ner i det negativa...
    Jag satt i Arenan och lyssnade via skärmen från Lund och hörde life från estraden att vi nu skulle försöka se det positiva bland våra systrar och brödrar.
    Har folk så svårt att ändra sig i "gamla invanda" tankebanor ?
    Alla tre kyrkorna Ortodox Luteran och Katolik behöver givetvis en REFORM inom sin egen kyrka.
    Det går inte att fortsätta med...
    "Det var bättre förrrrrr"
    Vad betyder då de fem imperativen för människan idag ?
    Följer med intresse vad som komma ska...
    OCH jag tror på den helige anden .
    Som Beatles sjöng " All you need is love..."

    SvaraRadera
  8. Helt kliniskt eller inte.Det är sällan jag påverkas rent fysiskt av evenemang i min omgivning. Påvebesöket fick mig att må illa.För mig var det ett besök renons på äkta och sann ekumenik. Vad håller de höge i LVF på med? Vad är det för omdöme de svenska biskoparna t ex visar när de deltar i den s k gudstjänsten i Lunds domkyrka?
    Det är spektaklet och fallandet i farstun för denne Jorge från Buenos Aires som går in i det fysiska.
    Jorge slutar sin resa symptomatiskt genom att fåna till sig om Svenska män och flickor från Argentina? De italienska och latinamerikanska tjejer jag kommit i kontakt med har haft skinn på näsan. Och nog hade det varit vettigare om Jorge kommit hit på friarstråt än till spektaklen i Lund och Malmö. Men det förstås ;även gräbborna har skinn på näsan.
    Och allhellgonahelgen som stundar. Kan jag förmå mig att besöka en gudstjänst i Svenska Kyrkan efter det obehagliga som timat. Nå, jag kan ju rädda mig till St
    Kunds Vej på Fredriksberg och Kristensamfundet.
    Här sitter jag och kan inte annat än att peta med pekfingret.Sutte jag och skrev med bläck och penna vet jag vilka jag skulle kasta bläckhornet på. Johan och Fredrik får se upp...
    ULF H BERGGREN, LUND -HÄLLEBERGA

    SvaraRadera
  9. +Göran,
    Med risk att än en gång tala bredvid varandra menar jag att det inte här är fråga om att ha rätt ur olka synvinklar eller hur man nu betecknar frågan utan om sådana frågor som t ex reformationen handlade om.

    En del av dessa kan kanske kallas för prästagnabb och andra vara rena definitionsfrågor t.ex vad man skall mena med sakrament.

    Men det finns onekligen frågor som måste lösas om man vill återgå till en Kristi Kyrka och där jag själv hävdar med emfas att någon kompromiss inte är möjlig.

    //HH

    SvaraRadera
  10. Kristi Kyrka är enligt Bibeln, trosbekännelsen och Konkordieboken gemenskapen av alla som genom tron är förenade med Kristus: "Jag är vinträdet, ni är grenarna". Den moderna ekumeniken far totalt vilse när man försöker skapa gemensamma kyrkosamfund utan att man är eniga i tron. Bibeln förmanar de kristna att vara nitiska i att bevara sanningen. Det finns inte en rad om att organisatorisk enhet är viktigare än fasthållande vid Bibelns lära. Varför springer alla efter enhet med villolärare?

    SvaraRadera
  11. Japp det är därför som Frasius måste konvertera, inte jag.....

    SvaraRadera