Så här är det nog

Jag läste gästlistan för commemorationen som ska äga rum i Lund - det som i första hand blev Frasses besök i Lund och Malmö. Det hela ter sig faktiskt egendomligt.
Stefan Löfven ska ta emot. Vad har Löfven med Lutherska Världsförbundet att göra?
Hans Dahlgren är där. Och Margot Wallström. Alice Bah Kunke dessutom. M fl.
Så kommer hovet. Drottningen ska väl klä sig lätt muslimskt, som brukar ske när det ska bli möte med påven. På mig verkar det som om påven och muslimerna räknas till samma kategori, kategorin "sådana man tar klut på sig för".
Lundanoblessen är inbjuden.
Alla Svenska kyrkans biskopar - de som kan uppfattas vilja omfatta allmänkyrklig tro och moralsyn och de andra.
Kommunalråd. Landshövdingen, förstås. Regionrådet.
Svenska kyrkans ledning gillar att umgås med fint folk.

Det finns fler intressanta på gästlistan.
Inalles är de tydligen 353. Domkyrkan rymmer fler. De platserna tar journalister. När det var stort möte i Paris för miljöavtalet, fick journalisterna följa allt från tv-skärmar. Nu sitter de på plats och kan sjunga psalmer och be. De deltar i det de skulle bevaka... Inbäddade, heter det. Tyrberg twittrade om mycket folk i kyrkan. Jojo. Christina Odenberg dyker upp.

Ingen kommer från Mekane Yesus-kyrkan. Suck. Men fru Löfven finns där och Heinz Jackelén. Muslimer, mosaiska trosbekännare och minst en buddhist.
Vad ska de egentligen fira?
Och de inbjudna vederdöparna, vad firar de?
Den här typen av uppställningar uttrycker oftast det offentliga ljugandet, skulle August Strindberg tröstande säga. Inget att förvånas över och än mindre kommentera.
Biskop Hanss Jensons kommer från Lettland. Han var oönskad som präst i Svenska kyrkan. De svenska biskoparna säger måhända "peace" om det blir en fridshälsning, men menar väl i enlighet med kyrkoordningen "piss off".

Vad är det vi ser?
Vi ser nog en uppsättning av dem kyrkoledningen vill umgås med.
Vi ser alltså inte kyrkostyrelsen men kyrkostyrelsens chefstjänstemän och så arbetsutskottet.
Så här är det nog.
De andra, kyrkostyrelsen at large sitter i Malmö och tittar på - utom de som blev irriterade över de ovälkomna insikterna om kyrkostyrelsens egentliga betydelse och stannade hemma.
Jag tycker egentligen att det är bra att alla får se att så här är det nog.

Inte konstigt att kyrkostyrelsen på sju år (längre genomskådar jag inte vad som skett efter det jag satt i styrelsen och dess au) aldrig fört en enda diskussion om vad som egentligen händer i Svenska kyrkan.
Jag har - och det sägs till min heder - vid två tillfällen påtalat detta som jag uppfattar vara ett problem. Det ändrar ingenting. Förslagsrätt har jag inte. Och i kyrkomötet finns inga möjligheter att fråga om saken, inget interpellationsinstitut, inga enkla frågor.
Samtidigt är det mycket som faller samman och därför mycket styrelsen borde talat om.
Styrelsen har inte ens fått läsa utredningen om SKUT. Det är via media det mer detaljerade nått ledamöterna.
Styrelsen har aldrig diskuterat den svällande byråkratin eller hanterat påståendet om "en herrelös byråkrati som löper amok".
Ska det talas om behov av fortgående reformation kan kyrkostyrelsen börja med sig själv.
Det är rimligtvis som det sas, att Vatikanen och LVF inbjuder till ett möte där Svenska kyrkan är värdar - och Svenska kyrkan företräds när kyrkomötet inte är samlat av kyrkostyrelsen och kanske biskopsmötet, även om den saken inte tydligt formaliserats. Det blir både märkligt OCH begripligt att kyrkostyrelsen inte är på plats. Så här är det nog. Vi ser.

Det finns sådana som gärna skäller på den tidigare generalsekreteraren Sören Ekström. Jag hör inte till dem. Sören hade aldrig godtagit en ordning där styrelsen sätts åsido. Inte dåvarande AU heller.  Alla viktiga frågor skulle med alla sina komplikationer redovisas för styrelsen. AU skulle lösa problem men principfrågorna och ansvaret skulle styrelsen ha. Det blev många problem att lösa och AU valde att delegera mycket till chefstjänstemännen. För mycket, konstaterar jag nu.
Beskedet om alla anställda, kyrkligdokumentation, nu, kommer antagligen som en överraskning för somliga styrelseledamöter. De räknade nog med att de i demokratisk ordning haft koll på läget genom den mängd handlingar de försetts med och fattade inte, att i mängden material kan mycken fiffighet döljas av ett alert kansli.

Allt är jubel och sång, ändå. För några timmar i varje fall. Sedan blir det kanske värre än vanligt, anar jag. Om inte annorlunda. Jag lyssnade på Människor och tro utan att fatta särskilt mycket mer än att vi ska vara - ja, vad då? Mindes Anders Arborelius egentligen religionssamtalen i Marburg och den gemensamma uppställningen mot de reformerta i Augsburg? Och vad vet egentligen biskop Anders om andelivet i Svenska kyrkan, ett liv han väl egentligen aldrig delat inifrån och inte haft egentlig anledning att sätta sig in i. Jag tillåter mig undra.

Den katolska tidskriften Signum distribueras efter festen, tycks det. Där finns den skarpa ledaren. Jesuiter kan. Jag vet. Benediktinmunken anförtrodde mig att jesuiter är precis sådana som det sägs i kritiken av dem.

Jag får inte återge texten. Där avslöjas i vart fall, så mycket kan jag skriva i en censurerad text, hur XXXX, vilket ska utläsas XXXXX, agerat bakom XXXX för att försöka XXXX påvens mässa och konstateras att festen med dessa preludier nog inte signalerar en ny XXXX.
XXXX i förberedelsearbetet ger besked. Vad var XXXX emot? Ledaren kommer att ge besked. XXXX nog att påven skulle ge de romerska katolikerna XXXX. Så kommer ledaren med den vanliga informationen om Svenska kyrkan - XXXXX och så där. Svenska kyrkan är som en XXXX och tappar sin XXXX som XXXXX.
Vatikanen - Kyrkans Hus 10-0, verkar det.
Allt ljus på påven och på katolikerna. Kritiken och löjet tilldelas Svenska kyrkan.

Hur kommer detta förhållande att uppfattas i Kyrkans Hus?
Med stoiskt lugn, förmodar jag. Eller med dold indignation. Men tryggt eftersom alla andra är dumma och inte fattar det fina i kråksången (sic! Åke Bonnier!).
Eva Brunne kan vara mönsterexempel. AP, Associated Press, intervjuade.
Kommer den katolska kyrkan att följa Svenska kyrkans exempel när det gäller enkönad vigsel?
Hon svarar: "Why not. It took us 50 years in the Church of Sweden. It hasn't happened from one day to the other."
"Vi går före hållningen" betyder att kritik kan avfärdas - men egentligen också ekumenik. Rom kommer efter. Tids nog.

Jag sätter mig på tåget. Det måste väl finnas några på plats som vet att Svenska kyrkan är mer än nomenklaturans och posörernas arena.
Jag har sett Svenska kyrkan som något annat. Det betyder: som något mer än yta, förställning och piruetter. Så har jag den mångåriga teologiska utbildningen med mig. Lillklassen och Sveriges Barn för att nämna begynnelsen.
Att denna utbildning skulle göra mig till främling i den Kyrka Jesus och jag har ihop, tycker vi båda är underligt.
Vad tycker Frasse om den saken?