lördag 31 december 2016

"... och kommer icke mer"

Eva Nordung Byström levererade en insikt så här mot årets slut.
En kyrkoherdetjänst är ingen prästtjänst. Det har jag i några illustra fall anat, men nu har vi fått auktoritativt besked. Källa?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=6597586

Agneta Lundvall lämnar Svenska kyrkan efter 40 år som präst och tittar sig omkring för att se vad som hänt och försöka fundera över vad som bör göras. Det kan hon inte klura ut - men ett vet hon: det här kan inte fortsätta.
Här är det nya.
För rätt länge sedan kom högkyrklighetens dystra förutsägelser och detta inte bara med boken Vida hon famlar. Då, därefter och fortlöpande skälldes denna högkyrklighet ut. Sedan gick det alls inte så illa som det förutsagts av de högkyrkliga. Det blev värre, storskaligt värre. Och nu säger stiftschefen i Härnösand att en kyrkoherde inte är präst. Vilka fler vittnen behövs?

Grundskadan är väl det som kallas folkkyrka, men som alltmer blir en kyrka utan folk och utan det folkomsyftande draget att förkunna evangelium utan i stället förkunna religion. Då börjar det kyrkliga systemet i stället producera något behjärtansvärt, som har det goda med sig att det behjärtansvärda blir födkrok för kyrkoherdar, kommunikatörer och administratörer.

Det är ofta vi åldrade funderar, vi som ett tag till återfinns i kyrkbänkarna - men inte på Nyårsdagen, för då är det sammanlysningar över vidsträckta områden. Inte bara i Kalmar utan också i Växjö med omnejd är gudstjänstlivet förlagt till domkyrkan. Från Åseda går buss strax efter kl 8. Ska man bakfull sätta sig och åka buss från Åseda till Växjö?
Detta är, bortsett från att inte uttrycka en diakonal hållning till medmänniskan utan en lagisk, för en som var ung präst för 45 år sedan en sanslös avveckling.
Må vara att Nyårsdagen inte var en stor gudstjänstdag - men den var gudstjänstdag i det lokala. På något sätt. Och något extra kunde man göra. En lokal stadsdelsgemenskap byggdes på plats genom idoghet. Något ord kunde bytas vid kyrkkaffet och barn kunde leka tillsammans också en nyårsdag. Det är inte riktigt till för barnfamiljer i Åseda att med buss ta sig till en högmässa i Växjö och sedan tillbaka. Det blir väl i stort den dagen till detta. Och hur är det med mat? Människan lever icke allenast av den själaföda klerkerna delar ut.

Detta vet kanske inte kyrkoherdarna. De är ju inte präster.
"Vill man jobba som präst, ska man inte jobba som kyrkoherde", sa Nordung Byström. Hennes parallell är rektorstjänsten. Att hon i sak, fast hon säger sig inte känna igen Agneta Lundvalls beskrivning, håller med, kan noteras. Agneta-stackarn trodde sig ha en prästtjänst fast hon var kyrkoherde!

- Herre, hur hamnade vi här?
Herren såg på mig med sin kärleksfulla blick, svarade och sade:
- Du vet det själv. När ämbetsteologin tas bort blir det så här. Administration och förvaltning. Det förklarar också varför kyrkoherdetjänster betalas så mycket bättre. Kyrkoherden är administratör.
- Så vad ska vi göra nu?
- Det gamla vanliga. Omvänd er och tro evangelium. Fast jag medger att jag undrar om jag i Sverige kommer att finna tro när jag kommer tillbaka.
- Nu finns det ju andra kyrkor än Svenska kyrkan för att inte tala om samfunden...
- Och du tror att de går fria från den samtidskultur som vill ta över tänkesätten och handlingsmodellerna? Då tror du fel. It's the same shit everywhere, som det heter på ekumeniska. Det återverkar fram till dess att jag återkommer. Frid! Jag ska gå till mina nyårsfyrverkerier. Stjärnfall.

Mycket förmår fortfarande överraska mig även om det som överraskar är variation på tema. Temat "dumhet".

Nuförtiden ska man vara nykter när man skjuter smällare och raketer, sas det i radioapparaturen. Jag häpnade.
Nog var jag nykter när jag i tidig adoloscens sköt smällare avsedda för dem över 18, men därefter? Har jag någon gång som vuxen man (men barnslig inuti) smällt vid nyår och varit nykter i lagens mening?
Hur många normala svenska karlar har varit det, när de pangat på med raketerna nedstoppade i den just tömda champagneflaskan?
Nå, vid min höga ålder har jag slutat med sådana dumheter. Fyrverkerier, alltså. Jag tittar på. I Moheda säljs också fyrverkerier inte bara öppet utan befriande skamlöst. I min barndom kunde vi småpojkar köpa både karbid och stubintråd i Moheda järnhandel. "Pappa behöver" löd vår "Sesam öppna dig"-replik. Vi gick fortfarande i småskolan. Ni förstår. Eller alls inte.

Ann Heberlien förklarar nu att Antje Jackelén är den som driver Svenska kyrkan mot avgrunden. Det är inte riktigt sant men riktigt intressant.
http://ledarsidorna.se/2016/12/ann-heberlein-svenska-kyrkan-gar-mot-sin-undergang/

Det är inte Antje "som förvandlade Svenska kyrkan från en bred folkkyrka till en krympande klubb". Det är vida allvarligare processer än så.
Men vad ska Antje göra? Hon försvarar paradigmet, det är hennes historiska roll.
"Högmodigt styr hon skutan käpprätt åt helvete", skriver dr Heberlein.
Men tänk om den bistra sanningen är den, att ärkebiskopar egentligen inte styr? De lägger ut drivankare, det är det hela. (Apg 27:29) Lasten åker över bord t ex genom att Strukturutredningen implementeras. (Apg 27:18-19)
Inte konstigt att det blir som det blir, men inte Antjes fel. (Apg 27:20)
Ärkebiskopar omgivna av de medarbetare de valt och en stor byråkrati, som de inte valt utan som tillsatts av andra byråkrater, gör att det enda de kan göra är att upprätthålla de gamla paradigmen till dess de ersätts av de nya.
Hela den svenskkyrkliga strukturen har
1. med kraft och på övertid försvarat det gamla och
2. eliminerat dem som tänkte annorlunda. Det blir som det blir.

Antje är förstås ledsen över Ann Heberleins kritik, det kan man förstå. Hon kan bara uppfatta den som orättvis. Vad ska hon kunna göra? Vad ska man göra när man gör så gott man kan och det ändå inte räcker? Antje har verkligen ansträngt sig och sprungit på alla bollar. Ändå förlorar hon. Hur vänder en ärkebiskop en historisk process, när prästerna samfällt blundat i decennier och det fortfarande finns sådana som tror att Svenska kyrkan är på rätt väg? Detta sagt är det likväl svårt att hävda att Ann Heberleins kritik inte i sak är allvarlig.

Liberalerna trädde i går fram med bedömningen att begravningsavgiften är Sveriges sämst utformade skatt. Det blir dyrare för somliga och billigare för oss andra. Nu tycker liberalerna att de kommuner som vill ska få ta över ansvaret för begravningsväsendet. Gör det!
Svenska kyrkan kan vara ett alternativ för de kyrkogårdar som ligger vid kyrkor och då ta ansvar för sina medlemmar. När liberalerna kräver att en statlig myndighet ska gå in och godkänna lokalt fattade beslut, men också att Stockholm och Tranås för all framtid ska få fribrev från solidariteten, blir det bara roligt.

Tack för 2016.











30 kommentarer:

  1. Inte är Antje Jackelén oskyldig, tvärtom har hon misslyckats ganska ordentligt. Kanske har hon försökt göra något bra, men har tänkt fel.
    Jag uppfattade henne som mycket bättre i Lund, men något gjorde att hon körde i diket redan under ärkebiskopsutfrågningarns där hon inte kunde ställa den levande Jesus före en profet som kanske inte ens funnits.
    Hon har sedan varit ovillig att diskutera, talar hellre maktspråk än samtalar, och verkar helt i händerna på den centrala kyrkobyråkratin. Dessutom gillar hon inte debatt.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  2. Häromdagen tyckte Bengt Olof Dike att kyrkans teologi skulle vara i läronämndens händer. Det bär mig emot att erkänna att jag i min enfald fick googla läronämnd och hoppas att det inte är sådana kunskaper Jesus frågar efter när han kommer.

    Men Eva Nordung Byströms namn fanns med där. Så detta är väl den rätta teologin då. Suck.

    Fredrik Modeus är också med. Honom hörde jag en gång. Han gillade inte när det är ljummet i kyrkan. Han angav inte den perfekta temperaturen, men nu är det ju stängt och kallt. Vet inte om det är bättre.
    Gott Nytt År!

    SvaraRadera
  3. Bäste dr Sandahl, tack för ett piggt, käckt och muntert 2016!
    Antony

    SvaraRadera
  4. Var finns engagemanget och hoppet för Svenska kyrkan i nyårsaftonens bloggtext?

    Ja, kära läsare, ett nytt år står för dörren med kyrkoval och allt vad detta innebär. Men bloggaren, tillika KM:s nestor med många uppdrag såväl i det avlagda bagaget som i den nuvarande portföljen och med ett kontaktnät som andra i kyrkan knappt ens kommer i närheten av,levererar en mörkrets text, som också kan tolkas som ett rent begravningstal över folkkyrkan, hans egen, som han har om inte svurit så ändock vigts till trohet åt.

    Utgångspunkten är en - en enda av flera tusen i landet - prästs i Härnösands stift kritik mot kyrkan och beslut att lämna sitt ämbete, vilket BEKLAGAS av stiftets biskop.

    Och vips får vi, bloggarens läsare, veta att högkyrklighetens förutsägelser besannats. De blev till och med mycket värre än vad avsändarna trodde.

    Jaså, för att en, säger en, präst i vårt avlånga land hoppat av efter egen och mild kritik mot kyrkan?
    Utgår bloggaren möjligen ifrån att hennes kritik delas av alla landets övriga präster? Han och ett antal kommentatorer på bloggens öppna fält borde, om några, begrunda Goethes ord:

    "Wir sind nie entfernter von unsern Wunschen, als wenn wir uns einbilden, das Gewunschte zu besitzen"

    Inte ett uns av engagemang för kyrkans 2017 skymtar i raderna. Ännu mindre hopp, ett av kyrkans och kristenhetens ledord! Engagemang för och vilja att göra en insats för Svenska kyrkan, som faktiskt borde vara självklara kriterier för en högt uppsatt företrädare i densamma. Bara dysterhet, blickar sextio år eller längre tillbaka, och åberopande av i sammanhanget helt irrelevanta s k förutsägelser.

    Trist, tråkigt, obegripligt för att komma ifrån just DS, som är intelligent nog för att i sitt kyrkoarbete ändock hålla en viss distans till högkyrklighetens oftast helt fastlåsta hållning.

    För egen del vill jag se ett Gott Nytt kyrkoår (kalenderår) med samlat engagemang för vår kyrkas uppgifter, där missionen är det viktigaste. Och naturligtvis ett engagemang för det öppna, fria och demokratiska val, som bär upp kyrkans organisation.
    Om vi alla vill och bjuder till ordentligt, kan vi också lägga meningsskiljaktigheterna åt sidan och koncentrera oss på allt som förenar oss: att var och en på sitt sätt och tillsammans försöker bereda väg för andligheten, missionen, för sanningen och rätten och den äkta mänskliga solidariteten.

    Svårligen kan jag begripa att bloggaren inom kyrkans ramar skulle ha något emot att arbeta för sådana hoppingivande mål. Hans enorma erfarenhet i den kyrkliga fataburen och predikningarna från pennan kommer väl till pass i detta arbete. När jag för några år sedan hörde honom i Hjelmserydsstiftelsens gamla kyrka såg han ju helgon till och med i det jordiska centrum, som han då befann sig, minns jag.
    Stiftelsen är ju ett helgon, fastslog han, vilket kanske var en lätt överdrift med tanke på att vi då skulle ha ytterligare x-antal helgon: vågar jag säga alla Svenska kyrkans församlingar?

    Alltså, kära vänner, Gott slut på det gångna året och önskan om ett Gott, lyckosamt Nytt år för vår kyrka och hennes (denna feminina form accepteras ju av högkyrkligheten)centrala uppgift!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur BOD som varit med så länge i det kyrkliga kan ha så snäva förutfattade meningar om högkyrklighet är obegripligt. Kyrkan som "hon"! Det är ju det som är poängen i kontroverserna. Evigt feminin och personlig. Inte en organisation, inte en byråkrati, inte en partipolitisk riksdagskopia.

      Radera
    2. BOD hoppas sannerligen att 2017 blir året då "Wenck wird kommen"! Tyvärr är jag rädd för att det inte kommer att hända?!
      Antony

      Radera
    3. Hoppet är det sista som överger människan, heter det. Bengt Olof är ett tydligt exempel på detta. Det är på sitt sätt vackert.

      Radera
    4. Man kunde ju stilla undra om BOD på något sätt stämmer in i Ann Heberleins kritik?
      Eller om överheten (kyrka och stat lika) ska slippa utsättas för subversiva och kritiska röster.
      ÄB är ju rätt bra på att undvika inomkyrklig kritik (Svenska Akademien kan ju knappast kallas inomkyrklig), åtminstone enligt Heberlein och undertecknad.

      Radera
    5. Peter T,

      -Nej, jag stämmer inte in i den utan förbereder ett svar på hennes artikel.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  5. Demokratin är dömd till undergång förklarade Jean Paul Marat under den franska revolutionens dagar. När demokratin har att kämpa mot despotiska makter vilka utmärks av raskhet i beslut och åtgärder går det illa för de demokratiska krafterna och dess grundläggande idé om samfällighet och samförstånd. Det som sker i nutid är således ett välkänt fenomen i mänskliga relationer och i dess organisatoriska strukturer sedan lång tid tillbaka.
    / Historien upprepar sig alltid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för en utmärkt sammanfattning av läget, broder Dag! Särskilt notervärt under året har varit att det är kvinnorna som börjar reagera och lämnar det gistna vraket.
      Jag ber att få önska dig och hustrun ett riktigt Gott nytt år! Framåt mot Reformations- och Revolutionsåret 2017! /John

      Radera
  6. Tack för o år alla utan undantag. Och ett särskilt tack till den vars arbetsinsats möjliggör denna blogg -jag firar Dag och Tryckfriheten i samma andetag. Låt det bli vårt signum 2017- att visa oss värdiga att knyta hans sandaler...
    Ulf H Berggren, barfotabarn...

    SvaraRadera
  7. Om nu kyrkoherde inte längre är en prästtjänst så är ju båda leden i titeln missvisande.
    "Kyrko" kan väl vara relevant för en kyrkoadministratör, men vem är en herde för flocken om inte prästen?
    Men vilken prästtjänst ska då vara en herde för hela församlingen, inte bara för de anställda?
    Eller behövs det inga herdar inom SvK längre?
    Varför då ha präster om ingen vill vara en herde för fåren?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, pastoratschef borde det nog kallas i stället för kyrkoherde. Och varför kunde inte då en diakon bli pastoratschef? Eller en församlingspedagog?
      Canutus Hahn

      Radera
    2. Det är snart över. Frågan löser sig då själv. /John

      Radera
    3. Ambitionen att känna dem vid namn blir nog svår att klara i ett storpastorat också.

      Radera
  8. +Biörn,

    -Han är humoristisk ibland med glimten i ögat, den ärade emeritusbiskopen från gamla östgötska textilstaden. Han såg en poäng i min lilla lustighet och gjorde den till högkyrklighetens poäng, där orden "Evigt feminin och personlig" kan bli en presentationsklassiker i kyrkodebatten.

    Alltså en feminin kyrka utan feminina ämbetsbärare!
    Tillika ett heltäckande alternativ till kyrkans organisatoriskt,sammanhållande kitt!

    +Biörn finner min syn på högkyrkligheten snäv och obegriplig. Det är den ingalunda, bäste broder. Högkyrkligheten står för en klar, tydlig och djup teologi och har min största respekt för detta. Men oviljan att lyssna på andra och det ständiga fördömandet av dem inger inget förtroende.

    "Dömen icke, på det att i icke mån bliva dömda". Det finns kanske fler teologiska sanningar än högkyrklighetens, och världen är heller inte densamma i dag som den var för ett antal decennier sedan.

    Men visst var det smått pikant att +Biörn bröt ut denna lilla detalj - bisaken - i min text men förbigick huvudsaken: det som förenar oss i arbetet för en starkare kyrka och en andlig renässans. Att aldrig överge hoppet!

    Jag önskar Dig Guds rika välsignelse och en önskan om ett Gott Nytt År med nya arbetsinsatser för kyrkan och dess Högste till ära!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Högkyrklligheten, BOD, är en påfallande mångfacetterad företeelse. Den hålls samman av en sakramental förståelse av söndagens firande med eukaristi. Ja, kyrkan är grundläggande feminin och ämbetet maskulint. Även jag har försökt finns en väg runt detta förhållande. Varför vara högkyrklig förutom det teologiska? De högkyrkliga har alltid roligt trots påhoppen. Nu är det kyrkoledningen som är utsatt. Så nu vet de hur det är att betraktas som pesten.
      Jag önskar ett Gott Nytt År tillbaka och en god omvändelse från folkkyrkochimären.

      Radera
    2. Skydd som "presten" heter det kanske nu för tiden.

      Men om en kyrkoherde inte är präst, vad är då en biskop? Ännu mindre präst? Hur ska detta uppfattas av oss i allmogen? Detta måste redas ut och det är bråttom.

      Radera
    3. +Biörn igen,

      Tack för lektionen! Jag gläds åt att ni har roligt. Men kanske är det påhopp också från omvänt håll, såvitt jag läser på denna blogg.
      Men visst vore högkyrkliga predikningar i folkkyrkolandets katedraler kanske något att stå efter.

      Så länge "folkkyrkochimären" är tryggt och säkert vänd mot Gud, finns det ingen anledning att vända den ryggen. "...en helig allmännelig kyrka...", att alla kunna samlas i en sådan en gång! Vore det inte fint?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  9. Vad göra för att vända skutan rätt? Om detta bör talas. Att makten får något att ta spjärn mot även om det är sanningar redan sagda men glömda. Sånt behöver återsägas inför det nya året. Stellan Bengtsson Södertälje

    SvaraRadera
  10. Känns lite' ovant att kunna instämma med både +Göran (15:33) och UHB (13:42); ja. t.o.m. med Antony (10:35) och BOD (slutklämmen 11:28). Tack, Dag, och Gott Nytt År till alla!/Paul

    SvaraRadera
  11. Tolvslaget närmar sig - om drygt fem timmar är det här!

    Jag tacka också bloggaren för hans fria och öppna blogg och hoppas att den under 2017 ger värdefulla bidrag till att förstärka vår fina folkkyrka och beklagar djupt förlusten av varje tillhörig. I det avseendet var det gångna årets siffror trista.

    Gud vare med Dig, bäste Dag, och vår svenska kyrka!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inför Reformations- och Revolutionsåret 2017 vill jag önska min värderade trätobroder herr Dike uti Mörrum ett strålande Gott nytt år med hopp om åtskilliga nya och härliga möten här på bloggen!
      Jag vill också, fritt efter Sverker Åström, ge herr Dike ett ord på vägen som jag hoppas kan komma till stor användning:

      “Varje morgon går jag upp och läser vad John har skrivit på BloggarDag. Då blir jag så förbannad att jag lever en dag till!”

      /John

      Radera
    2. John,

      -Jag önskar också ett Gott Nytt År men då med just härliga och för kyrkan konstruktiva möten - inte sådana som syftar till att ta livet av DEN!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  12. Eva Nordung Byström har gjort en ecklesiologisk och därmed teologisk utsaga som är dramatisk.

    SvaraRadera
  13. "She worked hard. She really, really worked very, very hard. And that was honestly meant", raljerar Rickard från Rickomberga. Var hörde ni det senast?

    De övriga katterna tittar frågande och lite trumpet på varandra.

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  14. Ett Gott och Välsignat 2017 önskar jag såväl Dag som alla läsare av denna blogg!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  15. Om Kyrkoherden inte är präst - vad är en biskop då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vill man ju gärna veta.
      Om jag biktar mig för en kyrkoherde, är det då inte giltigt? Vederbörande har ju klivit ur ämbetet, eller?

      Och ärkebiskopar? Är de ännu längre bort från ämbetet? Om nu prästsmittan försvinner på vägen? (Upp?)

      Man måste ju få veta. Framför allt de intoleranta som umgås med biskopar och ärkebiskopar ju få veta vad som finns under mitran och de fina tygerna. Kanske måste vi under en tid framöver märka vissa av dem:
      "Kan innehålla spår av präst".


      Radera