lördag 14 januari 2017

Antjes fel?

Tegel i Berlin och frågan när den nya flygplatsen ska tas i bruk. Jag vetr svaret. BER, som den ska heta på taggarna, öppnar under fjärde kvartalet. Tagesspiegel räknar med att det blir den 31 december och räknar dagarna. 351 dagar kvar idag och då är det 1687 dagar sedan flygplatsen ursprungligen skulle öppnat, nämligen den 3 juni 2012. Det är roligt med siffror, tycker nog redaktörerna på Tagesspiegel.

Antje fick frågan om de rekordhöga utträdesssiffrorna.
Det var bra att hon sa, att en ärkebiskop inte ensam kan orsaka eller vända en utveckling som finns i hela samhället - för så är det antagligen. Men varför skulle en ärkebiskop stå ensam? Kansliet finns ju och noga taget finns väl ett Gudsfolk som bär på kallelsen att ständigt omvända verkligheten till Verkligheten. Vi är många, vi är tusenden. Men det förutsätter ett, ett enda. Att vi talar omk allvaret, dvs just detta som på allt sätt under decennier undvikits. "Nu ska vi inte vara pessimister utan..."-argumenteringen, sålunda.

Lite roligt för dem som läser Bloggardag var det förstås att det sas att civilsamhället inte klarat flyktingmottagandet utan de kyrkliga insatserna. Det var, och saken ska upprepas, motioner från Frimodig kyrka som i två omgångar fick kyrkomötet med sig. Om ni tycker att jag tjatar detta, tycker ni rätt. Men tjatade jag inte, skulle alla vilja glömma denna lilla omständighet. Frimodig kyrka ska ju framstå som något helt annat än anhängare av radikal kristendom med ansvar.

Nu faller Antje i en enkel fälla när hon säger att Kyrkan behövs under perioder då oro och rädsla når nya nivåer. Hon glömmer förutsättningen, att folk fattar själva det hoppfulla budskapet, dvs evangeliet. Saknas den insikten, kommer det kyrkindustriella komplexet bara att fungera som Röda Korset och mana till hopp, men inte ge något hopp. Sekulariseringen är inte snäll mot människor.

Antje försökte, och det är vackert att hon gör vad hon kan, påminna om att miljö- och friluftsorganisationer också tappat. En enkel själ, som min mycket osofistikerade, fattar kanske ändå inte riktigt vari parallellerna består.
När hon säger att politiska partier och frikyrkor tappat mera, vem tröstar detta faktum? "Egen framgång är guld värd, men andras motgångar är inte heller att förakta", är själva hållningen. Var det Jesus som sa det? Matt 30:27?
.
Lägg nu märke till en omständighet.
Antje nämnde inte kv*nn*pr'stm*st*nd*rn* som en orsak till utträdena. För inte så många år sedan hade det varit den huvudsakliga orsaken. Visserligen var det havlig lögn då, men så pass har läget förändrats, att denna havliga lögn inte längre kan brukas. Dåförtiden var detta inte en förklaring utan en bortförklaring, som innebar att ingen tog i frågorna när det fortfarande varit möjligt. Ogräs ska rensas tidigt. När det inte skedde, ser det ut som det gör nu. Det hade faktiskt varit bättre om vi hållit samman år 1993, när Kyrka Ämbete Enhet kom med förslag till samtal.

Skulle det vara klokast att uppfatta att högre utträden kommer vid en historiskt given tidpunkt och kan utlösas av nästan vad som helst?
Vi har levt på övertid men inte aktat att den tiden skulle användas för evangelisation, dvs för att förklara varför det är meningsfullt att vara medlem och praktisera medlemskapet i Svenska kyrkan, som med ackuratess drar in människor i Guds rikes sammanhang och svarar mot vår djupaste längtan efter Gud genom att ta själva ärendet och människor själva på allvar. Det blev inte så. Vi ser ett kyrkosystem som transformerats. Det har skett genom de små stegens tyranni och ärkebiskoparna har administrerat detta system, men sannerligen inte ensamma.

Egon slog till i Tyskland och följs upp med med kyla och snöoväder från Sibirien. Jag inhämtade uppgiften att 1400 beskäftiga skulle röja snö i Berlin. Dom är då för roliga, tyskarna. Men lite uppfinningsrikt. Då slipper man de beskäftiga (Beschäftigen) i andra sammanhang. Låt dom röja snö!
I dag ska det bli riktigt kallt i Berlin. Skönt att vara hemma.

37 kommentarer:

  1. Det är väl inte Tegel (flygplatsen i franska zonen, som byggdes under Berlin-blockaden) vars utbyggnad är fördröjd, utan Schönefeld (i ryska zonen / Östberlin)?

    SvaraRadera
  2. BER är inte ens Schönefeld utan en helt nybyggd men ännu inte i bruk tagen internationell storflygplats. Tempelhof las ner. Med Tegel vet jag inte hur det är tänkt att bli. Schönefeld tror jag ska vara kvar. Jag svänger mig lite med flygplatser i Berlin för jag har flugit på dem alla. Utom BER. Ännu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bunden av militär tystnadsplikt kan jag inte närmare gå in på detta intressanta tema utan nöjer mig att redovisa mina civila flygningar. Major Barkevall från F12 skulle uppfatta att jag svek annars, tror jag.

      Radera
  3. Nu kom jag ju alldeles av mig i mina djupa tankar, när herrarna diskuterar flygplatser!
    Ändock, jag kommer förmodligen aldrig till Berlin men roas ändå av uppgifterna här.
    ÄB då...
    Jag måste erkänna att jag lite "ser rött" när jag hör/läser tal om att kyrkan är bra i svåra o oroliga tider! Självklart är den det! Det är väl då å andra sidan många väl medvetna om då många t.o.m. kan vara åt fräsande hållet om att kyrkan "är bra för svaga o utsatta" därmed menandes enbart dessa. "Jag klarar mig allt själv!"
    En av grunderna till dagens probelm (i den mån man ser vikande medlemssiffror som problem, jag är inte alltid alldeles säker) är väl att vi inte lyckas förklara att kyrkan är lika bra när vi inte är svaga, utsatta, oroliga mm?
    Sedan tycker då jag, oavsett vad jag tycker om nuv. ÄB, att ansvar ska läggas där det hör hemma. ÄB har givetvis ett stort men vem som än har den tjänsten står den ju under KM. O går man ur pga höga resekostnader ska man väl i första hand tala med närmaste kyrkoråd kanske?
    Att jag så tycker ÄB verkar smått uppgiven är mer ett sorgset konstaterande o väcker undran om vem som kan föra in lite "spunk" o självförtroende i SvK.
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett arv, ytterst från den medeltida kyrkans maktapparat, är att man sekulariserat kyrkan. Kyrkan ses inte som frälsningens gemenskap och den organiska förlängningen av Guds människoblivande, utan som en produktionsapparat för fromt snack, konserter och välgörenhet. En sådan institution kan man förstås göra vad som helst med.Men en kyrka är inte detta! "Kyrkan är inte en organisation som har sakrament, utan ett sakrament som har organisation" Jfr vad som sägs i 1 Tim 3:15 i Efesierbrevet och evangeliet om Petri bekännelse mm!

      Radera
    2. O då kan man ju tycka att vi, i vår "upplysta o fria" tid, snarare skulle kommit ifrån det Gustav Vasa o andra satte igång, med maktens övertagande av kyrkan. Alltså låtit kyrkan verkligen bli o vara det ven bör varaTack för både 1 Tim o meningen om sakrament! Användbart.
      Eva H

      Radera
  4. 'Det kyrkindustriella komplexet' är ett begrepp som förklarar mycket.

    Hur kunde det gå så illa? Ut jagades de klassiskt kristna och in kom en produktionsapparat med föga hum om företagets kultur. Inte att förvånas över att konsumenterna vägrar betala för produkten längre.

    PP

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Det kyrkoindistruella komplexet" är en bra beskrivning över hur Svky korrumperats och fyllts av heretiska/gummiryggade korryféer. Det är mycket tragiskt, mycket, mycket tragiskt!
      Antony

      Radera
  5. Tyskarna missade att kalla den "BIER"! Så synd! Motståndet mot er nya kyrkoohanbok väcker viss respekt. Det finns alltså positiva knappar att trycka på -Mitt kors är en annan. Finns det flera? Jag tror det.De arma människorna i er kyrkomöte och -styrelse tror väl att de är representativa-det tror inte jag. Kanske synliggörs detta av konflikterna. Medlemsraset är oundvikligt. Fokuserar man på det så kommer man bara att följa med i raset.
    Börjar folk -de som är kvar -att fokusera på allvar på sin Frälsare och hans gemenskap, kan något positivare hända. Om Gud vill, och det är, om man säger så, inte precis bevisat.

    SvaraRadera
  6. Enligt Wikipedia ska Tegel stängas när BER kommer igång. https://en.wikipedia.org/wiki/Berlin_Tegel_Airport

    SvaraRadera
  7. Den nya flygplatsen heter Berlin Brandenburg Willy Brandt med koden BER. Det gamla Schönefeldt som ännu är i bruk blir en del av den nya storflygplatsen. Det pågår en kampanj för att behålla Tegel vid sidan av BER, där f ö allt ser klart ut utifrån men brandskyddet är inte OK ännu. Tyskarna skyller förseningen på politiker, erkannerligen en S- märkt borgmästare med sällsynt fallenhet för självrådighet. Kan här någon parallell dras till Svenska kyrkan och Wanja?
    För övrigt bör alla svenskar som besöker Berlin gå till DDR-museet. En nyttig lektion i hur mycket DDR-tänkande som importerats till Sverige, inte minst i skolans värld. Där finns ett Stasi-förhörsrum, en dold avlyssning i lägenhet samt en Trabi att provsitta förutom Honeckers förlängda Volvo.
    Hakon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hakon förstår inte vad han skriver om. "DDR-muséet" i Berlin ger ingen djupare kunskap om livet i den Tyska Demokratiska Republiken. Det, liksom “mur-muséet” på annat håll, förmedlar i stället en borgerligt tillrättalagd och förljugen bild av ett framgångsrikt socialistiskt land som många tyskar med personlig erfarenhet av tvärtom säger sig sakna idag. Inte minst är det samvaron och samhällsgemenskapen de menar har försvunnit och ersatts av ett kallt utplundrande marknadstänkande, en marknadsdiktatur.
      DDR var ett land som Sverige hade fulla diplomatiska förbindelser med vilket även innebar en stor mängd kontakter på åtskilliga områden, inklusive skola och kyrka.
      Vad är det som påminner om DDR i dagens vinstmaximerade privatiserade svenska skola? En “skola” som under en rad år fått lägsta betyg i Pisa-undersökningarna. En “skola” med lärarlösa lektioner på rad och dokumenterat fusk med betygssättningen.
      Och “övervakningen”? Studera amerikanska CIA:s och svenska FRA:s "lagliga" rätt idag till övervakning och avlyssning av allt och alla för att få perspektiv på den i DDR. Ingen ursäktar den andra.
      Nej, ta och ruska om skallarna, Hakon och andra okunniga blåögda fördummade. Ni har ett stort problem: de borgerliga propagandalögnerna går inte ihop. /John

      Radera
    2. Vi som hade möjlighet att besöka DDR under dess glansdagar, delar säkert inte din beskrivning om landet.Visst blev gemenskapen mellan de utsatta DDR medborgarna tätare och varmare.Men mellan staten och dess medborgare fanns inte denna gemenskap bara det fruktansvärda förtrycket som fick många att fly därifrån med livet som insats.
      Varför bygga en mur och minera gränsen runt DDR om det var det himmelrike Du beskriver.

      Radera
    3. "det fruktansvärda förtrycket" i DDR är en livaktig skröna som de borgerliga hulkat fram långt efter det att DDR annekterades av "väst".

      Det var heller inte runt DDR som det "byggdes en mur och gränsen minerades". Det var runt Väst-Berlin. Det är en avsevärd skillnad.

      Herr Sneider ger intryck av ett uppenbart offer för den borgerliga lögnpropaganda han hamnat i klorna i.

      /John

      Radera
    4. Die antifascistische Schutzwall byggdes f a stänga UTE skadliga influenser som droger och pornografi.

      Utbildning i DDR var gratis och på hög nivå. Mindre skönhetsfläckar var att konfirmerade/ej ungdomsvigda inte hade tillträde till gymnasier och högre utbildning. Detta motiverades med att samhället inte skulle slösa resurser på illojala, som (ännu) inte bekänt sig till den vetenskapliga ateismen. Jugendweihe avslöts med en trohetsförklaring till Marxismus-Leninismus und die wissenschaftliche Atheismus. Å andra sidan konfirmerades mot slutet endast några få procent av varje ungdomskull och ungdomsvigningen omfattade 90-95% . M-L, marxism-leninismen följde eleverna genom skolväsendet under två veckotimmar fram till doktorsexamen.

      Den ungdomsvigda, lojala ungdomen organiserades och fostrades på fritiden i Junge Pioniere och därefter i Freie Deutsche Jugend. Gemenskap med innehåll, utflykter, ett landstäckande nät av Jugendherberge, sång, friluftsliv och paramilitär träning (inte mycket värre än scouting) stod gratis till de ungas förfogande.

      Utbildning och lärare hade hög status och lärare erhöll motsvarande dubbel läkarlön. Visserligen måste lärarna avstå från alla kontakter med väst, även ev nära släkt, men de kunde ganska fritt resa i Sovjetsfären, något som var svårt för vanliga DDR-medborgare.

      Särskilt dugliga elever fick gratis elitutbildning i sovjetiska elitskolor.

      Högre tjänstemän bodde i särskilda kvarter med god tillgång till Mangelwaren som importerade bananer, fyrcylindriga Wartburg kombi (eller rentav för nyckelpersoner Volvobilar) samt kunde hyra eller äga ett Ferienhaus.

      Bodarna för billiga Wodka-shots öppnade i städerna i god tid före den söndagliga gudstjänsten, så att die Genossen kunde komma i form på vilodagen.

      Alla Volkseigene Betriebe utsåg en eller flera Mitarbeiter des Monats, vilka hedrades som förebilder och gavs premier för att höja produktionen.

      På första maj paraderade befolkningen minst 90-procentigt för att visa sin solidaritet med sin stat och dess ledning på tribunerna. Skolklasser med sina lärare, anställda med sina chefer. En festlig glädjedag för gammal som för ung. Hav av manande banderoller och röda fanor.

      Noter, böcker, musikinstrument och konserter var överkomliga för alla. Kulturlivet blomstrade. Kyrkorna fick bidra och komplettera statens omsorg genom att driva Altersheime och omhändertagande av förståndshandikappade.

      Det tekniska kunnandet var högt inom industrin och ingenjörskåren

      Familjelivet underlättades med Muttertage, billiga barnkläder, leksaker och barnomsorg.

      Säkerhetsstyrkorna garanterade att der Bauern und Arbeiterstaat inte utsattes för subversiva krafter och element. Die Nationale Volksarmee des Friedens var dess yttersta värn och arbetarklassens väpnade arm. En framgångsrik garant för freden i Europa.

      Den överallt synliga politiska propagandan var inte mer besvärande än dagens reklamskyltar:

      -Es lebe die antifascistische Schutzwall!
      -Dank Euch, Ihr heldenhaften Sowjetsoldaten!
      -Mit der Sowjetunion ins Zukunftsland!
      -Von der Sowjetunion lernen, ist siegen lernen!
      -Höhere Produktion bringt Kommunismus näher!
      -Es lebe die Nationale Volksarmee, Armee des Friedens!

      var inget som fick die Genossen att höja på ögonbrynen.


      https://www.youtube.com/watch?v=DTV92wqYjfA


      /smun

      Radera
    5. Ja, es waren schöne Tage:

      https://www.youtube.com/watch?v=MwSYz82k1KA


      /Aleksander R

      Radera
  8. Berlin, Svenska kyrkan och utträdessiffror!

    -Ja, den nya flygplatsen i Berlin har länge väntat på sin öppningsdag. Det har just Tagesspiegel berättat om åtskilliga gånger. DS säger sig veta när öppnandet äntligen sker. Men det vet han förstås inte med säkerhet, liksom hans slutsats att "de små stegens tyranni" - som hans egen kyrka påstås ha tagit - naturligtvis inte är orsaken till fjolårets förfärliga utträdesstatistik.

    Det har sagts förut och kan upprepas igen: omdömeslösa församlingsledningars och SKUT-kyrkans orgier i resor, mat och dryck är huvudorsaken - inte något kyrkosystem. Och jag upprepar åter, nästan till leda detta: utträdesfloden började på allvar rinna, då kyrkan skildes från staten.

    Det jag saknar i såväl bloggarens som doakörens texter är engagemanget och flammande appeller för att stoppa medlemsraset. Att alltså göra konstruktiva insatser för kyrkan, lägga förslag, åtgärder, recept och en brinnande vilja att rycka kyrkan till undsättning, när siffrorna är negativa.

    Precis som ett förlorande fotbolls- eller ishockeylag samlar sig för att vända förlusttrenden.

    Tyvärr märker jag i stället och ej sällan ett slags skadeglädje, som är så sorglig och destruktiv att ta del av. En skadeglädje som ackompanjeras av felsökningsanalyser, vilka inte är värda mer än papperet eller nätet, som datorn har skrivet skadeglädjen på.

    Tänk om vi i stället hade fått läsa ett löfte från högkyrklighetens apologeter att samlas till en kyrklig konferens med ett välunderbyggt och positivt återhämtningsprogram för Svenska kyrkan!

    Hur stoppar vi medlemsavtappningen? Vad kan kyrkans nationella nivå, stiften och församlingarna göra? Skall vi ha lokala missionsprogram i församlingarna? Vilka utåtriktade arrangemang är nödvändiga? Vilket tryckt material är nödvändigt. Vilka kyrkliga appeller skall vara ledstjärnor i kampanjen? Vad kan högkyrkligheten göra i gott samarbete med församlingarnas förtroendevalda och arbetslag?
    Hur skall den samlade front, som är nödvändig för att vända förlusttrenden, organiseras?

    Se där några centrala frågor bland många som vore givna ämnen för konferensen om Svenska kyrkans renässans och återtagande av förlorade tillhöriga.

    Konferensen kan lämpligen avslutas med en deklaration av deltagarna i denna konstruktiva samling med exempelvis följande lydelse:

    "Vi ett antal samlade företrädare för högkyrkligheten ser med stor oro på den försvagning av Svenska kyrkan som de höga utträdessiffrorna sedan år 2000 manifesterar. Vi är djupt bekymrade över vår kyrkas situation och den samtidiga minskning av antalet gudstjänstdeltagare som är ett beklagligt faktum.
    Vi anser därför att extraordinare insatser är nödvändiga och vill gärna ge vårt samlade och aktiva bidrag till detta. Vi vill ingalunda förhäva oss i egenrättfärdighet och självberöm men anser oss faktiskt utgöra en teologisk och erfarenhetsmässig resurs, som ksn utgöra ett positivt bidrag till Svenska kyrkan i dess utsatta situation genom de höga utträdessiffror som vi tvingas notera.

    Vi erbjuder oss därför, såväl i befintliga kollektiva former som enskilt att ställa våra krafter till aktivt förfogande för att stärka vår kyrka, göra Gud och Jesus mer synliga i vårt land och för att åter medvetandegöra de kristna traditioner, som alltid tidigare har varit levande i Sverige.
    Vi vill ge vårt bidrag till denna viktiga uppgift och lovar att med engagemang, glädje och framtidsoptimism sätta kraft bakom denna deklaration.

    För högkyrkliga konferensen i X ort, X datum.

    Dag Sandahl, Ålderspresident i Svenska kyrkans kyrkomöte och suppleant i kyrkostyrelsen. Stiftsfullmäktige- och stiftsstyrelseledamot.
    Teol dr och docent, präst i Svenska kyrkan sedan 1960-talet.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller så här:
      Vi är samlade till aKF-dagar och vill inte anta en av Bengt Olof Dike antagen fantasi. Vi skriver så här:
      Bengt Olof Dike och hans gelikar har i decennier målat ut oss som något vi i all mänsklig svaghet dock icke är. Nu inser han att det är någon kris på gång i den svenska statskyrkan, just det Ringaren fattat år 1962. Då ska vi, se sargade, marschera upp till hjälp. Vi ska lägga fram förslag fast våra under alla år lämnade avvisats därför att vi avvisats. Det var alltid fel förslagsställare. Nej, det blir inget av det. Vi säger som Frälsaren själv: "I haven spottat i kålen. Nu fån I äta av soppan." Om inte, förstås, om inte prästkandidater av vår sort släpps fram och biskopar av vår sort väljs.

      Radera
    2. Till de närmast sörjande: Det finns ingen naturlag i hela världen som säger att en kyrka ska ha hela befolkningen som medlemmar.
      Sv"k":s idag 6.2 miljoner "medlemmar" är bedrövliga rester av en nära femhundraårig tvångs- och kollektivanslutning. Först 1952 blev det möjligt att utträda ur denna tvångsgemenskap utan att behöva gå över till ett annat samfund. Dagens, av många beklagade, medlemsavtappning påverkas självfallet av yttre händelser men handlar i grunden om människors rätt att bestämma över sina egna liv. I det här fallet att lämna det de uppfattar som meningslöst och onödigt. Några försök av sv”k” att få dem på andra tankar har inte noterats och kommer sannolikt inte att bli av. En kyrka mitt i byn som aldrig missionerar där den står kretsar till slut bara kring sig själv och sina egna problem. Det finns många exempel på det. Ytterst få, utöver de som har sin direkta inkomst av den, har den slumrande "relation" som fru Jackelén och andra i sin uppgivenhet så ofta fabulerar om.
      Ett realistiskt medlemstal för sv"k" om 25-30 år, när den ömkansvärda gamla folkkyrkoskutan lagt sig till ro på bottnen, är 2-3% av befolkningen. Varken mer eller mindre. Det är lika många som de politiska partierna har idag och lika mycket som frikyrkorna ock Katolikum samlar. Det är inga dåliga siffror för en så pass diffus företeelse som sv"k".
      Det bästa sv”k” kan göra nu är att tacka för den tid som trots allt har varit och förbereda sig på en så värdig sorti som möjligt. /John

      Radera
    3. Svenska kyrkans mest vitala skede var utan tvekan före reformationen och statskyrkans tid, från år 1100 och fram till 1593. Alla dessa sockenkyrkor, de stora katedralerna och klostren som vitala kulturcentra, miljömedvetna med sina jordbruk också. Och pengar fick kyrkan nästan förmycket av i och med att tro ochgoda gärningar hölls ihop. Vad gällde då? Episkopal ordning, inte byråkratisk. Söndagen firad som Herrens dag och firad med eukaristi efter känd apsotolisk ordning från äldsta tid. Ett lödigt firat kyrkoår med de stora festerna. Och helgondagar till uppmuntran. Regelbunden ottesång och aftonsång,om så bara två eller tre församlande. Programmet, BOD, är enkelt, men att få de många att anta det sedan kyrkan så länge undergrävts politiskt är svårt.

      Radera
    4. Det händer nästan aldrig, men denna gång delar jag Johns syn (16:04). Och Dikes besvärjelser må vara verbalt kraftfulla men saknar ändå all kraft. Den kyrkliga förnyelse som de högkyrkliga kunde ha erbjudit, har han själv energiskt medverkat till att passivisera./Paul

      Radera
    5. John! "Tvångs- och kollektivanslutning" var något som gällde i hela Europa, vare sig det var fråga om påvetrogna eller reformerade områden, i stort sett fram till franska revolutionen.

      Sedan har du rätt i att Sverige var ett av de sista länderna att införa fullständig religionsfrihet. Men med konkordaten mellan Rom och de sydeuropeiska staterna, kan man fråga sig hur mycket religionsfrihet som i praktiken var möjlig i dem.

      Radera
  9. BloggarDag,

    Nu ber jag alla läsare och kommentatorer noga beakta och dra ut konsekvenserna av bloggarens omedelbart, drastiskt kyliga och direkt avvisande svar.

    Innebär det att i vänlig kristlig anda fatta en utsträckt hand?
    Nej!

    Visar det en stark oro inför vår svenska kyrkas utsatta läge?
    Nej!

    Avtecknar svaret en vilja att använda befintliga kunskaps- och erfarenhetsresurser för att tillsammans med andra vända utvecklingen?
    Nej!

    Vittnar det om en äkta lojalitetskänsla mot den gemensamme jordiske huvudmannen - att rycka ut när hjälp behövs?
    Nej!

    Liknar svaret det som räddningstjänster ger, då den rycker ut för att släcka en hotande eldsvåda eller rädda någon som fallit i vattnet? Dvs frågar efter adressen, sätter på alarmsignalerna och tänder blåljusen?
    Nej!

    Är svaret ett föredömligt exempel på generositet, öppenhet, värme och föredömlig oegennytta?
    Nej!

    Är det ett representativt svar från den samlade högkyrkligheten, dvs varje företrädare för den?
    Nej, det vägrar jag faktiskt, trots allt, tro, Ty man skall aldrig ge upp hoppet - varken om sina medmänniskor eller den av sviktande medlemsiffror plågade Svenska kyrkan.

    Inte ens hoppet om en attitydförändring hos bloggaren!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu, Bengt-Olof Dike, har du visat upp en gedigen okunskap (eller ovilja att förstå?) om svensk kyrkohistoria under de senaste 6-7 decennierna. Var höll du hus medan aKF och andra grupper på otaliga sätt försökte göra kyrkans ledning uppmärksam på vartåt skutan så länge varit på väg?
      Dina två senaste kommentarer är så infama/dumma att jag mest blir beklämd å dina vägnar.

      Jag i Halland












      Radera
    2. Ännu en försåtlig hundträckpåse inslängd av den Förträfflige i Mörrum. /John

      Radera
    3. Jag vet vad som kan göras!
      Tydliga nationella upprop om medmänsklighet och alla födda människors lika värde.
      Ett rejält ställningstagande i en lokal konflikt med religösa undertoner 1000 mil åt sydost och inte minst kraftfulla klimatuttalanden.
      Ett ständigt gående före i teologiska frågor så de ekumeniska kontakterna belastas av att de gammalmodiga samfunden inte hänger med i tiden. En sammanblandningen med de sekulära maktstrukturen genom att tillåta politiska partier att kandidera.

      Slutligen ett ständigt ifrågasättande av trossatser som kyrkan hållit för sanning i alla tider.

      Jag menar, varför ändra ett vinnande koncept?

      Radera
    4. Av alla de låga, förvirrade och närmast förljugna kommentarena från BOD så tar nog denna "intoxikation" priset!
      Antony

      Radera
    5. Jag i Halland,

      -Det räcker inte, käre vän att beskylla mig för dumma och infama inlägg, när de inte är sakligt exemplifierade. Vad är dumt, vad är infamt, vad är fel i det jag skrev och bad om=?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  10. Nå, Bengt Olof. Först slår du skoningslöst - också personligt. Du ska himdra mig från en forskningsmöjlighet och lyckas. Det blev en bok ändå. Långt senare. Kyrklig Splittring. Men det var att forska på andra villkor. Du ville inte ha den kyrkligt förnyade kompetensen. Nu blir du indignerad på oss, vi de avvisade. Sålunda kan jag ägna min kraft åt att hålla föredrag och sammanträde på andra ställen. Saken kan formuleras den ogifta äldre damens så kloka ord: "Anbud har inte saknats."
    Men fattar du inte vad du i årtionden hållit på med? Misstänkliggörande och personligt illvilliga kampanjer. Det är inkarnerad motkristendom. Städa trappan uppifrån så ska vi se vad vi kan åstadkomma därefter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är det BOD begär? Alltsedan början av 1960-talet har aKF årligen utgivit Kyrkodags/Årsbok och ställt föredrag, reflektioner, analyser osv till kyrkans förfogande.
      Björn Fyrlund, ordf aKF

      Radera
  11. Nej, BloggarDag,

    -Här har inte slagits skoningslöst eller personligt!

    Jag försöker alltid skilja mellan sak och person. Forskningstjänsten var inte utlyst på övligt sätt; den hade - preliminärt - ordnats via konakter bakom kulisserna och av en viss orsak, som jag inte går in på här. Jag, och andra, ville bara att den skulle tillsättas under korrekta former och omständigheter. Om den utlysts och Du hade sökt den, hade chansen kanske varit stor, att du fått den.

    Slår jag personligt? Jag som år efter år i samtal och debatten hävdat, att Sandahls och andra högkyrkligas inställning till kvinnliga präster INTE är en jämställdhetsfråga utan teologisk, som vi skall respektera. Detta när kritiken mot er hela tiden formulerades som vore ni obotfärdiga motståndare till just jämställdhet.

    Och vem var det som under kyrkomötet föreslog Dig att regelbundet i tidningar skriva om kyrkofrågor; pressen kunde knappast ha fått någon mer teologiskt bevandrad skribent och recensent!

    Att jag sedan också konsekvent har hävdat att ni, i enlighet med vad många lutherska kyrkor har gjort, måste försöka (för er egen skull) överge kvinnoprästmotståndet, är en annan sak. Det handlar om realiteternas nödvändighet. Verkligheten är en faktor, bäste Dag, som alltid finns och som vi människor har att förhålla oss till, antingen vi vill eller inte.
    Som militären städse säger:
    -Vi måste gilla läget.

    Låt mig avslutningsvis tillägga att jag vid åtskilliga tillfällen - många, många - har sett högkyrkligheten som en just teologiskt och synnerligen erfaren kyrklig resurs, som kan tillföra kyrkan mycket. En högkyrklig prästs predikan har ofta ett djup, ett perspektiv, en tyngd och en påverkan på den lyssnande som saknas hos flera av de - på ren men stark svenska! - särskilt yngre flumpräster som finns i vår kyrka, särskilt i Stockholmsområdet.

    Jag vill vara nyanserad, undvika personkritik, inte döma hunden efter håren eller prästen efter temperamentet. Som Du vet har jag sett en hel del texter på Din bloggs allmänna torg - texter som skrämt mig ibland - men också hos vissa av deras avsändare skymtat en tilltalande och ödmjuk ton. Den har glatt mig.

    Vem är jag att döma och rikta personkritik mot Dag Sandahl? En kunnig, erfaren kyrkoföreträdare med - jag upprepar det - ett kontaktnät i landets klerikala kretsar som ingen annan.

    Men han behöver bli motsagd, replikerad ibland - och hans åsikter då och då ifrågasatta.

    Min ringa person är också i samma predikament. Den som serveras vassa argument, tvingas vässa sina egna ännu mer. Ingen diskussion mår illa av det.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om det är något som är en realitetens nödvändighet för SvK att överge, så är det sekulärpartiernas inblandning i kyrkans angelägenheter.
      En företeelse som är väl så hatad bland medlemmarna som spillrorna av något avlägset kvinnoprästmotstånd.
      Sen om det är Guds eller medlemmarnas tyckande som är viktigast kan vi väl prata om någon annan gång?

      Radera
  12. En stilla reflektion

    Med politruker som BOD och anhang fortsätter naturligtvis kräftgången. Det vore befriande om än kanske verkningslöst att ngn få läsa en politruks erkännande av egna misstag och eget ansvar i den utveckling som SVeK nu befinner sig i.

    Det lär vi dock kanske vi får läsa- "Det var inte vad vi avsåg / menade / tänkte oss...!"

    Tyvärr så dags då.Alltför sent och med all trovärdighet borta.

    Hittills läser vi bara flum och förnekanden av eget ansvar och total avsaknad / insikt i vad som de facto sker inom SVeK på dess väg mot synkretism, gnostisism och ren sekularisering.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter T och HH,

      -Den förstnämndes slutsats föranleder bara en - men principiellt och demokratiskt viktig - fråga:

      -Vill han förbjuda politiska partier eller kandidater från politiska partier att ställa upp och kandidera i kyrkovalen?

      Vad gäller HH, ber jag läsarna särskilt notera hans karakteristik av kyrkans alla tusentals förtroendevalda personer. De är ett "anhang"!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Jag gillar inte mögelost. Men det betyder inte att jag vill förbjuda det.
      PGGF

      Radera
  13. Om medlemmarna i en omröstning önskar förbjuda selulärpolitiska associationer bland nomineringsgruppwrna, så har väl ändå medlemmarna rätt?
    Varför inte inse realiteten och faktiskt fråga medlemmarna?

    SvaraRadera