För klen helvetespredikan

Helvetespredikningar hör vi sällan nuförtiden. Det är skada. Folk har fått för sig att prästerna förr skrämde folk med helvetet. Det tror jag inte. Det var inte värre än nyheterna var dag om alla faror som möter om vi inte bantar eller motionerar och alla faror som möter om vi skulle banta eller motionera. Pröva att upptäcka moraliserande helvetespredikan i det dagliga nyhetsurvalet, t ex. Miljön i första hand, förstås.

Poängen med prästernas predikningar var att det kan gå åt helvete med oss. Det är en klok insikt. För det kan det. Varför säger präster så sällan det? Ska vi inte varnas för det som är riktigt och evigt farligt?

Vad i det svenska lagomsamhället är det som kvalificerar till en upphöjd plats i Guds rike? Att vi är en humanitär stormakt med mer än 1 miljon aborter? Vad tycker Gud om det? Att människor blir så väl behandlade i det svenska yrkeslivet och kan utveckla sina av Gud givna begåvningar? Att samhällsetiken är så högt utvecklad? Att medlemskapet i Svenska kyrkan är så omfattande? Man kan fundera.

Och hur ser helvetet för det svenska lagomsamhället ut? Ett "lagom" utan slut? Det blir bara lagom och lagom och lagom, inga excesser åt något håll och till sist så trist att, ja vad då? Ett lagomliv är väl noga taget inget liv utan ett, just det, helvete.

Om risken för förtappelse får jag föga veta i det kyrkliga.
Annorlunda var det, jag upprepar mig men det är saken värd, med den påståeliga damen, som följde efter biskopen Yngve Brilioth och sa:
-Biskopen, jag tror inte på helvetet.
Brilioth låtsades inte höra.
Damen gick närmare och knackade biskopen i ryggen:
-Biskopen, jag tror inte på helvetet.
Yngve Brilioth vände sig om, tittade på damen, höjde ögonbrynen och sa:
-Tänk vad moster ska bli förvånad.

Det finns i det kyrkliga en låtsad förtrolighet i det andliga som kontrasterar mot tanken på att det kan gå riktigt illa. Frälsaren talar dock om saken, vilket borde få mer än en präst att hesitera. Vad är det vi har sysslat med?

Grundfrågan är förstås den som vi hanterade i fastetid, stilla vecka och inte ska glömma i påsktiden. Varför behövde Jesus lida och dö? Vad fick detta för effekt? Fick det någon? Eller är det mest så att Jesus är ett etiskt föredöme och att det var en metafor som uppstod och det är bra nog?

För snart tre veckor sedan fick jag se de samlade biskoparna. Kanske kastade de  några pärlor när de mötte Kyrkostyrelsen. Det handlade om undervisning, didaktik. Sades något om förtappelsehotet? Jag lyssnade så uppmärksamt jag förmådde efter en kort natt i sovvagn. men då var det en pärla som gick min nos förbi. Undervisar vi för att människor ska få veta hur illa ställt det är, men att det finns en utväg, en enda?

Det händer att jag funderar över mitt liv. Bortsett från explosionen i Moheda år 1958 och Kubakrisen har de yttre hoten varit få. Jag kunde efter studentexamen för 50 år sedan ha min bästa maj-månad med läsning och segling innan det blev krig i Israel och jag fick rycka in på pansarregementet, sedan få komma till Lund och i tidens längd förses med akademiska examina på olika nivåer. Jag har haft mat på bordet. Trogna vänner. Goda grannar. Jag ska inte klaga. Utanför det kyrkliga har jag gjort insatser som uppenbarligen värderats. Men jag undrar över världen.

Verkar det bli bättre och bättre dag för dag? Eller är det konturerna av ett sammanbrott jag ser, sammanbrott av den ordning och de värderingar jag vuxit upp med? Hur är det med immigrantströmmarna över Medelhavet? Hur många lever i läger i Italien eller i Turkiet? Vad ska jag tänka om de billiga apelsiner jag kunde köpa om jag fattar att de immigrerade lantarbetarna i Italien lever med arbete 14 timmar per dag och svältlöner? Jag är dock akademiledamot i Tyska Orden, Palermo, Sicilien. Vad ska jag tänka om Iskander-robotarna, som kanske skulle kunna nå också till mig och definitivt till Kalmar? Hur många dör nu per vecka i den militära konflikten mellan två stater i östra Ukraina? Det lilla krigsförrådet hemma räcker inte särskilt länge - så vad betyder talet om ett försämrat säkerhetsläge? Nu får ju folk det beskedet, men krig stavas kris för att tanken ska uthärdas
Börjar det inte bli läge för allvarligt tal, dvs helvetespredikningar?

Nu undrar ni över varför denna bloggpost kommer en lördag? Därför att det var till helvetet Frälsaren nedsteg just lördagsdygnet. Det tål att tänka på. Gör det! Själv åker jag för att övervara barnbarnet Hugos konfirmation. Vi konfirmerar för att ungt folk inte ska hamna i helvetet, antar jag. Varför gör vi det annars? Som en vänlig religiös passagerit vid adolescensen? Jag ska verkligen lyssna om jag får höra något om helvetet denna lördag.

I Kalmar är det ont om "R". Flickan på gymnasieskolan använde inte solkräm. Hon drack rikligt med  Fanta. På flaskans etikett står ju "Skydda mot solljus".