lördag 20 maj 2017

För klen helvetespredikan

Helvetespredikningar hör vi sällan nuförtiden. Det är skada. Folk har fått för sig att prästerna förr skrämde folk med helvetet. Det tror jag inte. Det var inte värre än nyheterna var dag om alla faror som möter om vi inte bantar eller motionerar och alla faror som möter om vi skulle banta eller motionera. Pröva att upptäcka moraliserande helvetespredikan i det dagliga nyhetsurvalet, t ex. Miljön i första hand, förstås.

Poängen med prästernas predikningar var att det kan gå åt helvete med oss. Det är en klok insikt. För det kan det. Varför säger präster så sällan det? Ska vi inte varnas för det som är riktigt och evigt farligt?

Vad i det svenska lagomsamhället är det som kvalificerar till en upphöjd plats i Guds rike? Att vi är en humanitär stormakt med mer än 1 miljon aborter? Vad tycker Gud om det? Att människor blir så väl behandlade i det svenska yrkeslivet och kan utveckla sina av Gud givna begåvningar? Att samhällsetiken är så högt utvecklad? Att medlemskapet i Svenska kyrkan är så omfattande? Man kan fundera.

Och hur ser helvetet för det svenska lagomsamhället ut? Ett "lagom" utan slut? Det blir bara lagom och lagom och lagom, inga excesser åt något håll och till sist så trist att, ja vad då? Ett lagomliv är väl noga taget inget liv utan ett, just det, helvete.

Om risken för förtappelse får jag föga veta i det kyrkliga.
Annorlunda var det, jag upprepar mig men det är saken värd, med den påståeliga damen, som följde efter biskopen Yngve Brilioth och sa:
-Biskopen, jag tror inte på helvetet.
Brilioth låtsades inte höra.
Damen gick närmare och knackade biskopen i ryggen:
-Biskopen, jag tror inte på helvetet.
Yngve Brilioth vände sig om, tittade på damen, höjde ögonbrynen och sa:
-Tänk vad moster ska bli förvånad.

Det finns i det kyrkliga en låtsad förtrolighet i det andliga som kontrasterar mot tanken på att det kan gå riktigt illa. Frälsaren talar dock om saken, vilket borde få mer än en präst att hesitera. Vad är det vi har sysslat med?

Grundfrågan är förstås den som vi hanterade i fastetid, stilla vecka och inte ska glömma i påsktiden. Varför behövde Jesus lida och dö? Vad fick detta för effekt? Fick det någon? Eller är det mest så att Jesus är ett etiskt föredöme och att det var en metafor som uppstod och det är bra nog?

För snart tre veckor sedan fick jag se de samlade biskoparna. Kanske kastade de  några pärlor när de mötte Kyrkostyrelsen. Det handlade om undervisning, didaktik. Sades något om förtappelsehotet? Jag lyssnade så uppmärksamt jag förmådde efter en kort natt i sovvagn. men då var det en pärla som gick min nos förbi. Undervisar vi för att människor ska få veta hur illa ställt det är, men att det finns en utväg, en enda?

Det händer att jag funderar över mitt liv. Bortsett från explosionen i Moheda år 1958 och Kubakrisen har de yttre hoten varit få. Jag kunde efter studentexamen för 50 år sedan ha min bästa maj-månad med läsning och segling innan det blev krig i Israel och jag fick rycka in på pansarregementet, sedan få komma till Lund och i tidens längd förses med akademiska examina på olika nivåer. Jag har haft mat på bordet. Trogna vänner. Goda grannar. Jag ska inte klaga. Utanför det kyrkliga har jag gjort insatser som uppenbarligen värderats. Men jag undrar över världen.

Verkar det bli bättre och bättre dag för dag? Eller är det konturerna av ett sammanbrott jag ser, sammanbrott av den ordning och de värderingar jag vuxit upp med? Hur är det med immigrantströmmarna över Medelhavet? Hur många lever i läger i Italien eller i Turkiet? Vad ska jag tänka om de billiga apelsiner jag kunde köpa om jag fattar att de immigrerade lantarbetarna i Italien lever med arbete 14 timmar per dag och svältlöner? Jag är dock akademiledamot i Tyska Orden, Palermo, Sicilien. Vad ska jag tänka om Iskander-robotarna, som kanske skulle kunna nå också till mig och definitivt till Kalmar? Hur många dör nu per vecka i den militära konflikten mellan två stater i östra Ukraina? Det lilla krigsförrådet hemma räcker inte särskilt länge - så vad betyder talet om ett försämrat säkerhetsläge? Nu får ju folk det beskedet, men krig stavas kris för att tanken ska uthärdas
Börjar det inte bli läge för allvarligt tal, dvs helvetespredikningar?

Nu undrar ni över varför denna bloggpost kommer en lördag? Därför att det var till helvetet Frälsaren nedsteg just lördagsdygnet. Det tål att tänka på. Gör det! Själv åker jag för att övervara barnbarnet Hugos konfirmation. Vi konfirmerar för att ungt folk inte ska hamna i helvetet, antar jag. Varför gör vi det annars? Som en vänlig religiös passagerit vid adolescensen? Jag ska verkligen lyssna om jag får höra något om helvetet denna lördag.

I Kalmar är det ont om "R". Flickan på gymnasieskolan använde inte solkräm. Hon drack rikligt med  Fanta. På flaskans etikett står ju "Skydda mot solljus".



20 kommentarer:

  1. Vidundret,Draken är nedkastad.
    Utmaningarna i vår apokalyptiska tid är legio. Hur omvandlar vi djävulen?
    Jo,med Gud är vi ständigt nyskapande!
    Framåt i kamp...
    Ludvig på Hälleberget

    SvaraRadera
  2. Inte kan väl detta stämma. Han steg ju ner till dödsriket som alls inte är detsamma som Gehenna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustaf Björck20 maj 2017 10:55

      Dag har rätt. Tidigare -före 1903 -läste vi också så i den apostoliska trosbekännelsen.

      Radera
    2. Och när hörde vi en prälle i SvK utlägga den skillnaden?
      Det är knappt man hör endera ordet nuförtiden förutom i den sporadiskt förekommande trosbekännelsen.

      Radera
    3. Ad inferos står det i originalet. Har enligt Ekenberg i fornkristet latin flera betydelser än helvetet, dödsriket här för så förstod man tosbekänelsen från början. Helvetet finns inte förrän efter domen?
      /Lars

      Radera
  3. Men snälle herr prästen!
    Det har du väl förstått att Gud som ju älskar alla människor preciiiiiiiiis som de är tar emot med öppna armar bara du är snäll mot barn o djur o inte slår ihjäl dina medmänniskor i onödan?
    Jesus vill oss alla väl så självklart ställer han inga krav på oss, för krav är jobbigt.
    Att det står annorledes i Bibeln? Ja men den är ju skriven av vanliga människor för så länge sedan ju! Vi vet ju mycket bättre idag.
    Förlåt, men ibland är sarkasmen o ironin extra svårstoppad.
    Ber om en fin konfirmation.
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren20 maj 2017 14:13

      Eva och jag har nog fått samma undervisning. Bibeln är vanliga människors förnimmelser och återuppväckta minnen som de på gamle dar knåpade ihop på någon ö i den grekiska ö-världen. Eller annorstädes, det är inte så noga.

      Jag trodde Gehenna var soptipp utanför någon stadsmur. Kommer inte ihåg vilken mur det var men det var nog ändå bara metaforiskt.

      Radera
    2. Eva: Kan du ge något exempel på när du menar att "människor vet så mycket bättre i dag" (ej det uttjatade ämnet samkönade vigslar om jag får välja)?
      Har du själv inga problem med hur Gud framställs i GT, dvs tror du att Gud ensam dikterade alla påbud och förbud då och att de skulle gälla ända tills Jesus kom (men inte heller då skulle "en prick förgås" fast ändå en del prickar som att inte stena folk.

      Radera
    3. Ska försöka Anna.
      Först vill jag då bara påpeka att det om "vi vet så mycket bättre idag" inte är något jag använder själv men dock får mot om du förstår.
      Det jag nog hört det allra mest om (o där ingår äktenskapssynen väl iofs) är synd rent "allmänt". Att vi idag kan mer om människans psyke o därmed är synder både från GT o NT omoderna o Gud har säkert ändrat sig Han också. Ungefär så har jag mött i nu rätt många debatter om t.ex. syndabekännelsen.
      Jag har stora problem med Gud i (ffa) GT o hur Han presenteras där. Jag har ingen aning om det hjälpt mig till någon sorts "försoning med Gud" (låter närmast hädiskt men jag hoppas det förstås) men jag har läst t.ex. Olof Edsingers bok "Domen - om krigen i GT" o sedan vidare för att försöka förstå.
      För mig blev det till mycken hjälp när jag mer började tänka på/inse hur stor Guds helighet faktiskt är. Lydnad o att lita på att någon vet bättre (Gud i detta fall då) är inte min starka sida för att uttrycka det milt men när just storheten i Guds helighet "föll över" så...
      Inte så lätt att förklara ens om jag tar mig frihet till många ord, men kanske lite ledning hur jag tänker.
      Eva H

      Radera
    4. Ok, tack för svar Eva. Förstår kanske på ett ungefär. För mig är lydnaden dock ett problem eftersom jag inte är övertygad om att allt är Guds ord. Lagarna som förmedlades till Mose var i vissa avseenden totalknasiga och kan inte ha varit dikterade av Gud. Och kan man ifrågasätta dem kan man ifrågasätta annat.

      Radera
    5. Då blir ju min fråga hur långt/mycket vi kan ifrågasätta?
      Trots min vilja att förstå så "tar" jag hellre det att allt inte förstås i detta livet. Om vi börjar ifrågasätta o plocka ut det vi väljer att se som äkta gudsord (vilket ju iofs rätt många inom t.ex. SvK gör idag...) har vi väl med tiden inget som längre ses som sanning. Där vill jag inte vara med.
      Naturligtvis tycker jag också att en del är oerhört konstigt/knasigt men det är liksom inte min åsikt som är viktig tänker jag då.
      Eva H

      Radera
    6. Ändå så måste väl du ha blivit beskylld för just detta "att plocka ut det vi väljer att se som äkta gudsord" när du blev präst (för det är väl den Eva H jag talar med)?

      Du kunde uppenbarligen se kvinnan tige i församlingen och att undervisa tillåter jag henne inte som äkta gudsord? Så vad är skillnaden mellan dig och de du anklagar?

      För mig är det så att lyda blint och inte ifrågasätta bara förekommer inom sekter, och till viss del inom islam. Människor slutar att tänka och känna för Guds lag (eller sektledarens direktiv) får inte ifrågasättas.

      Jag tror att all religion som "bara kommer utifrån" dvs inte också är förankrad i förnuft och hjärta är farlig.

      Radera
    7. forts till Eva: Dock inser jag problemet. Hur mycket kan man "ändra" i den kristna tron utan att sakta avliva sig själv som kyrka?

      Detta sagt så är lösningen ändå inte att gå emot förnuft och känsla och bara "lyda".

      Radera
    8. Förlåt att jag inte sett tidigare!
      Nej, jag är inte präst.
      Eva H

      Radera
  4. Alphadeltagaren20 maj 2017 11:30

    Efter vad jag har hört på sistone så är Jesus ett etiskt föredöme. Kristen blir man när man delar värderingarna. Det är därför det finns så många arbetsgrupper.

    Det är dock inte sant att inte prästerna skräms idag. Men det är inte eldgafflar med i bilden längre, utan brännmärkning med olika epitet. Har man fått ett av dessa är man inte längre med runt den förste socialsekreteraren från Nasaret. Som visserligen dog snöpligt, men innan dess sa en massa bra grejer.

    SvaraRadera
  5. Statskyrko-"prästerna" i sin falska "folkkyrka" har långt ifrån inte bara "skrämt" folk med helvetet.

    Först och främst har de förstört och förpestat mängder av liv genom att stämpla människor som "oäkta", uppmanat till förföljelse av sexuellt annorlunda och genom tiondesystemet aktivt hindrat den ekonomiska utvecklingen på landsbygden som orsakade att synnerligen stora grupper fick leva sina liv i påtvingad fattigdom.

    Statskyrko-"prästerna" utgjorde avgjort en bärande del av den ekonomiskt utsugande och socialt förtryckande överklassen i det gamla klassamhället.

    Idag återstår av dessa ondskans parasiter (med ett fåtal undantag) ett löjeväckande följe av lismande yogaprästinnor av bägge könen.

    Det är underbart att följa deras meningslösa och oefterfrågade “verksamhet” steg för steg mot avgrunden. /John

    SvaraRadera
  6. Tips på en lyckad helvetespredikan: "Kyrkoherden i Cucugnan", från 1866, novell av Alphonse Daudet i samlingen "Brev från min kvarn".

    LG

    SvaraRadera
    Svar
    1. https://www.youtube.com/watch?v=8pmWrfJl1C8

      Radera
  7. John! Du skriver som en riktig Luther!! RK

    SvaraRadera
  8. Nåja, herrar (och damer?) teologer kanske ändå kan försöka besvara frågan huruvida helvetet egentligen finns (kan finnas?) redan före den yttersta domen. Själarnas (och kropparnas?) tillstånd dessförinnan är väl ändå en (möjligen mer eller mindre angenäm?) väntan på den slutliga domen? Och - "den trösten jag ej glömmer, att min Herre Jesus dömer"./Paul

    SvaraRadera