Insikter

Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett, men idag hjälper Herren. Det gjorde Herren i går också, när min forskning styrde ut i intet. Det blir så ibland. En lös trådända med några frågor som pockar på svar och vips är man rätt långt borta.

Jag ägnade mig åt att söka ett par sammanhang. Lite grepp om dem fick jag. Begrepp, alltså. Men här och var gick jag vilse. Vad var det egentligen för fel på min uppsats till Smålands Författarsällskap, den refus, som ledde till att jag lämnade sällskapet. Men det gjorde också ordföranden Gunnar E Sandgren. Nu var det nog inte riktigt som dom fått för sig, att jag var för polemisk och att artikeln inte skulle passa i en bok i Elin Wägners anda. De var för dåligt pålästa och alltför fördomsfulla, de där fina i styrelsen. I Smålandsposten den 31 maj 2005, Enigt beslut stoppa Sandahl,  förklarar Thage G. Peterson, "tidigare talman och statsråd" anger han tydligt, att han inte på något sätt lagt sig i sällskapets bokutgivning. Tidningen stod på sig i sitt svar: Petersons inlägg bekräftade att Peterson, tidigare talman och statsråd, vägrade medverka om den kontroversielle prästen skulle vara med.

Vad uppfattade Peterson, tidigare talman och statsråd, att jag åstadkommit? "Prosten Dag Sandahls bidrag var ett sedvanligt påhopp på kvinnliga präster", för det hade framlidne författaren Ingvar Parmestål berättat när han, Parmestål, fått kalla fötter. Då fick jag gå till artikeln, den publicerade jag i boken Den stora berättelsen, Församlingsförlaget 2005. Anklagelsen är faktiskt inte sann. Jag tror att jag faktiskt fullgjorde vad jag borde och skrev den artikel som beställts. Hur var det i det kyrkliga nu efter Tusen år i Småland. Det fick läsekretsen veta. Men bara den som läste min bok, inte den som läste den bok Smålands Författarsällskap totat ihop. När jag numera ser någon presentera sig som medlem av sällskapet, undrar jag vad det är för fel på honom eller henne. Något är det. Märkligt nog informerades jag aldrig om att det var diskussion om mitt bidrag. Vad hette de där i sällskapet? Ingvar Parmestål med rötter i Moheda och så Yvonne Teiffel, kulturell i Jönköping. Ja, ack ja.

Konstigt med bildmakarna. "Sedvanmligt påhopp på kvinnliga präster". Visa mig tre eller fem eller tio exempel på sådana sedvanliga påhopp. Är det inte ett beslut och det som föregått och följt på det beslutet jag diskuterat återkommande? Varför ska det bli till sedvanliga påhopp på kvinnliga präster? Det går naturligtvis att förstå, men då tittar man in i själva stupiditetens hjärta. Vem vill egentligen det?

Jag hittade en del annat. Inte bara det där med att S år 2005 skulle sätta stopp för kv*nn*pr*stm*st*nd*et under slagordet "Älska varandra!" Det var lustigt redan då. Men detta var programpunkten. Har partiet levererat? Vad ska partiet leverera? Och varför? Det är inte den ointressanta frågan. Ställ den nu!

I mitt letande hittade jag också en ledare i SPT nr 49/1977. Partipolitiken i kyrkan. Det är en sån där text, en av flera under flera decennier, som somliga påstår inte finns. Då var det Pastoratsförbundets kongress som partipolitiserats, den partipolitisering som 1några år senare (men inte 1979!) fördes in i Kyrkomötet. SPT fick till det:

"Kyrkan bygger ytterst sin existens på något, som är oåtkomligt för mänskliga beslut, mänskligt tyckande och mänskliga åtgärder, nämligen en uppenbarelse, ett gudomligt ingripande i vår tillvaro. Beslut i kyrkans angelägenheter måste i flertalet fall fattas utifrån andra bedömningsnormer än dem som tillhandahålls av partiprogram och partikanslier. Folksuveränitetens princip är lika självklar i samhället som främmande i kyrkan. Det betraktelsesättet är naturligt för var och en som vet att kyrkan inte är en kommunal inrättning eller en förening av likasinnade utan ett Guds folk och ett redskap för Gud själv." ( s 919-920)

SPT menar att det är en komplicerad fråga hur Kyrkan ska styras, men den partipolitiska styrningen hör till de sämre. Det "borde ändå kunna erkännas." Året var, som sagt, 1977.

Hade ni bort på norra Öland hade ni behagfullt kunnat sätta er i församlingshemmet och läsa gamla årgångar av SPT och därmed blivit lite lärdare. Nu får ni försöka komma på vilka präster eller diakonissor (dom kallades så...) som har en uppsättning på vinden. SPT ger nyttiga insikter för den som år 2017 vill ställa basala frågor.

Själv ska jag till Stiftsfullmäktige en stund denna tisdag. Men jag forskade och skrev tidigare i morse, tro inget annat.