Skotskt och tyskt: Verstehen und erklären

Det blev hetsig debatt om det konstprojekt, ett bord, som ska placeras vid Uppsala domkyrka. Bertil Murray kom med invändningar. Idén till bordet är Antjes och 4 miljoner har Kyrkostyrelsen garanterat. Det tycks som om saken inte riktigt förankrats lokalt, men det är inget ovanligt när goda idéer kommer uppifrån.

Nu behöver man inte förvånas. Murray är en man med skotskt dna. I hans ådror flyter sekler av whisky och haggies har byggt upp hans kropp. Har man sett Braveheart vet man. En skotte faller liksom inte i farstun för överheten. Jag försvarar naturligtvis gärna Murray, min gruppledare och vän. Han uppfattar, och inte bara han, att 4 miljoner kronor är mycket pengar. Det draget ligger kanske också i hans dna?  IKEA, så har det sagts, har billigare bord. Och idén har ifrågasatts. Vilka kommer att sitta vid det där bordet? Att det dessutom alltid är blåsigt på den där kullen i Uppsala har påpekats. Men där skulle just Bertil Muray kunna komma oss till hjälp, för det blåser mycket i Skottland också - och regnar! - men skottarna har uppfunnit ett flytande motmedel mot detta. Fast jag hiar mig. Jag tror att det kan bli besvärligt om folk sitter vid bordet och dricker livets vatten för att hålla den värsta kylan borta. Men jag vet inte.

Så här långt har jag andats förståelse för Bertil Murray. Nu är jag gammal församlingspräst och van att medla i olika sammanhang. Antje måste försvaras också. Det sker när vi förstår "hela bilden", som biskop Sven Lindegård brukade uttrycka saken.

Antje rör sig i det ekumeniska och möter tyskar, de som nu diagnosticeras med ordet "Luthermania". Denna mani präglar Tyskland i år. "Man muss die Feste feiern, wie sie fallen", heter det. I Tyskland kostar firandet cirka en halv miljard euro. 500 miljoner euro blir i kronor 5 miljarder. Den evangeliska kyrkan EKD satsar en halv miljard kronor och då kan man verkligen tycka att fyra miljoner inte är så mycket att bråka om. Jag vill att ni ska förstå Antje och därför förklarar jag.

I Tyskland handlar det om fler utgifter i betydelsen förlorade intäkter. Den 31 oktober är i år helgdag i hela Tyskland. Det kostar den tyska ekonomin ungefär 10 miljarder euro, €. Vi talar alltså 100 miljarder svenska kronor och en minskad tillväxt med ungefär 0.5%.

Det totala beloppet i Tyskland blir alltså i runda tal 10.5 miljarder €. 1370:- per invånare. Om vi struntar i den extra helgdagen så kostar kalaset ändå 60:- per invånare, inte kyrkomedlem. Invånare. 25% av tyskarna är protestanter... Hos oss kostar bordet 40 öre per invånare.

Professor Dr, Dr h.c. Margot Kässmann fick ansvaret för reformationsfirandet. Det var hon som, rätt rejält på kanelen (1.54 promille), körde mot rött ljus framför en polisbil i Hannover. Hon avgick som biskop och EKD:s främsta ledarinna. Nu har hon blivit Botschafterin des Rates der Evangelischen Kirche in Deutschland (EKD) für das Reformationsjubiläum 2017. Bara de riktigt elaka, och jag tror ingen svenskkyrklig platsar i den kategorin för vi är som medborgare i en humanitär stormakt blida, vänliga och förstående, men de riktigt elaka påpekar att det är bra att en kvinna med festvana får leda jubiléet. 1.54 promille. Nu snackar vi fest.

Ni undrar över min massiva lärdom i frågan? Ni spörjer var de riktigt elaka dväljes?
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/04/16/luthermania-i-tyskland

Hela denna bloggpost har syftat till att vidga frågeställningen i syfte att förstå och förklara, basala filosofiska dygder. Sett i europerspektiv är 4 miljoner kronor ingenting, dvs € 400 000. Tror ni att Murray låter trösta eller lugna sig? Jag antar att svaret blir ett nej. Han kommer att fråga sig och andra om det är rimligt att blåsa upp firandet på detta sätt i Tyskland och ta över det uppblåsta konceptet Luthermania i Sverige. Vill det sig riktigt illa, ställer han frågan om hur det kunde bli så här? Vilket är syftet? Den frågan kan fortsatt avhandlas vid det bord som kommer på plats utanför Uppsala domkyrka nästa år. Men sett till kontexten ska inte Antje ha kritik för att det kostar mycket, det där bordet. Jämförelsevis är det uppseendeväckande billigt. I vart fall om man har optiken från Jena att se det hela genom.

För länge sedan var det Fredrik Sidenvall och Joakim Svensson, tror jag, som i kyrkomötet aktualiserade att reformationsåret 2017 borde firas. Kyrkomötet sa väl som vanligt att allt stod väl till och därför gjordes inget då. Efterhand begreps att det var en större begivenhet, en som inte kunde avfärdas med att de i sammanhanget olämpliga påtalat saken. Det kallas "verklighetens normerande kraft". Om inte annat så talar euron. Högt.

Jag passar på att tacka för alla gratulationer som nått mig å denna min högtidsdag. 50 år sedan jag tog studenten.