fredag 5 maj 2017

Skandalomsusad präst

Det var i GT, som inte betyder vad GT brukar betyda i våra sammanhang utan Göteborgstidningen, jag såg nyheten om den skandalomsusade prästen. Var det fylla eller sex? Droger, kanske? Bilkörning? Utsatta medarbetare? Konfirmander? Var han pedofil? Och vem var det, när han var skndalomsusad? Det brukar ju vara tyst lom förövarna. Präster som dömts till fängelse eller tvingats avgå får inte sina namn i tidningen förrän dom i laga ordning fallit och ofta inte ens då. GT stod i detta fall till tjänst med bild och namn. Den skandalomsusade var Peter Artman. Men skandalen då?

Hade han kört Vasaloppet dopad? Ånä, det gavs klart besked. Han var skandalomsusad för han hade varit i Uppdrag Granskning.  Nu påminns folk om hur de minns att det var och någon (anonym) talar om sin upprördhet över att detta inte är min kyrka längre, nämligen om Artman får bli präst i Lysekil. "De åsikter han framför där är mycket skärmade:" Det står "skärmade" i tidningen men kan betyda skrämmande inser jag mot bakgrund av en omfattande själavårdserfarenhet. Nå, det skärmade är inget dumt ord. Avskärmat från verkligheten för riktigt hur det var med Uppdrag Granskning hade flesta glömt. Det var programmet om bögbotarna där inte en enda präst trädde fram just som bögbotare. Men Peter Artman svarade på frågor av den fejkade bögen, för allt var en mycket förenklad Walraff-uppsättning, och nog tänker sig Artman fortfarande att det finns en mening med att be när man har problem. Hade den fejkade bögen varit en fejkad Volkswagen 1300-ägare och kommit till Artman och redovisat problemet med frågan om pastor kunde be för situationen, hade Artman sagt att det kunde han göra, men om jag känner Peter Artman rätt, hade han sagt att det brukar vara förgasarfel (eller så). Men bön använder en kristen människa sig av i olika situationer och med viss entusiasm för de kristna ber i Jesu namn och det betyder att det är helt ok att en del böner inte besvaras med ja omedelbart. Bön är att lita på Jesus och be för sig och de problem vi står inför.

Ingmar Ström talade om "varje litet journalistfrö" som hade bestämd mening om Kyrkans ämbete. Året var 1948. Tro mig, det kommer ständigt nya journalistfrön. Men tyck inte illa om dem. Tidningar ska säljas. Det får man ha förståelse för. Men det finns gånger när också en erfaren prostituerad skäms å journalisters vägnar. Läsekretsen kan förstås också ha synpunkter på om den uppfattar sig bli lurad eller om deras tidning används som instrument i en tillsättningsprocess, där allt sköts efter regelboken men utfallet gått personen emot. Transparens är inget oviktigt.

Om en medarbetare i ett börsnoterat och välrenommerat företag hängts ut som "skandalomsusad medarbetare" i en aftontidning, vad hade hänt då? Är det scoutaktigt att tro att kommunikationsfolket sett till att uppenbart illasinnat ryktessmideri fått ett slut? Kunde man tänkt sig att företagsledningen sett till att bilden av medarbetaren skulle vara en annan eftersom skandalomsusningen kunde ge effekter på företaget? Jag antar tills vidare detta. Då undrar jag också vad Svenska kyrkans kommunikationshorder nu gjort. Jag antar att svaret är "ingenting". Inte eens an kompetent analys av hur GT-artiklen skrivits ihop - Peter Artmans namn är det enda som nämns, inte kyrkoherdens i Lysekil och inte den i församlingen delaktiga men upprörda person journalisten talat med. Själva tipsaren, iscensättare, får vi tro. Får vi tro? Vi lever i ett på papperet fritt land. Kommunikatörerna kunde kanske också påmint om hur Uppdrag Granskning gjort sitt reportage, det om bögbotarna utan att få fram en enda bögbotare i hela Svenska kyrkan. Så vad har vi kommunikatörer till? Nöjer de sig med att skriva vackra texter och lägga ut på twitter? Vackra texter? Ja, eller pekoral om ni har normala poetiska anspråk. Kommunikatör Alfred Vesterlund slår till. Så det kanske är lika bra att Svenska kyrkan inte förmår kommunicera när en enskild präst stämplas som skandalomsusad och därmed -! - skandaliseras.

Nu tänker jag äta frukost för att lugna nerverna.






31 kommentarer:

  1. Om en bög kommer till en präst och berättar att "bögeriet" inte känns rätt (vilket förstås är den kristne bögens insikt) men att det ändå är svårt att slut "böga", ska prästen då säga -"böga på du bara", eller ska han möjligen i djup ödmjukhet om personens svårigheter och kamp be Gud, genom den Helige Andes kraft om nådens styrka och frihetens väg?

    De kristna kyrkornas präster väljer det senare alternativet medan Svky lär -"böga på"!

    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja skulle någonstans, någon gång, någon stackars kretin försöka något annat, ser samhällets propagandaapparat med kraft till att hen lär sig acceptabel mores.

      Åsiktskorridoren är inget nytt fenomen.

      Lars-Gunnar

      Radera
    2. Har pater Tobias godkänt detta inlägg, Anthony? Marcus

      Radera
    3. Bäste Marcus, din pater Tobias finns nog i sagornas värld.

      Jag väntar fortfarande med spänning på att få veta vilket stift du tillhör (om du nu överhuvudtaget tillhör något)?!

      Antony

      Radera
    4. Nej Anthony det är du som befinner dig i fantasiernas värld. Det är mycket märkligt att en som säger att han känner till 20 katolska präster i Sverige och förut detaljerat beskrivit pater Tobias kyrka, en av de största i Sverige inte har en susning om vem han är! utan tvärtom skriver "det finns ingen". Känn dig avslöjad Anthony! Marcus

      Radera
    5. Avses möjligen kyrkoherde Tobias Unnerstål, i Kristus Konungens katolska församling i Göteborg? Fast han är väl sekularpräst och bör alltså inte kallas "pater"?/Paul

      Radera
    6. Det är klart att jag begripit att "oraklet" Marcus menar f. Tobias Underställ, men det har varit lite underhållande att protestanten inte kan skilja på en sekularpräst och en ordenspräst. F. Tobias känner jag till men har nog bara träffat honom två gånger, så han tillhör inte de "bekanta" prästerna.

      Frågan kvarstår fortfarande, tillhör Marcus något stift eller är han sin egen "påve"?!

      Antony

      Radera
    7. Nåja, Antony, jag tror att även de allra flesta "födda katoliker" har svårt att skilja på sekular- resp. ordenspräster. Den här sortens finlir brukar mest intressera nyblivna konvertiter./Paul

      Radera
    8. Rent löjligt att se hur fake-"katoliken" Anthony slingrar sig framåt i takt med panikgooglandet. Katolska stiftet kunde han inget om först och med kyrkoherden i Göteborg fick han nu hjälp från annat håll. Otroligt löjligt med dribblandet sen mellan "olika typer" av katolska präster som en förklaring. Låtsas-katolik-bluff-hat-predikanten har avslöjat sig. Som många före mej säkert redan förstått. Marcus

      Radera
    9. Paul, det ligger lite i vad du säger, särskilt som det bara är i vissa länder man gör skillnad i "tituleringen", samtidigt har jag, under mina nu rätt många år som katolik, stött på flera "cradle catholics" som sedan barnsben är väl medvetna om skillnaden (inte bara i titulering) mellan ordens- och sekularpräster.

      Marcus, du behöver professionell hjälp med din paranoia och dina galna spekulationer. Jag har svarat på dina frågor, och aldrig skrivit något "fake".

      Jag svarade inte på ditt påstående om att du vet att f. Tobias är min kyrkoherde eftersom att det inte är sant, samt att det är dina fortsatta "spådomar" och utfall mot min person som verkligen avslöjat dig.

      Om det är någon som är aggressiv, feg och fake så är det du, Marcus.

      Min fråga kvarstår, tillhör du något stift?

      Antony

      Radera
    10. Dimridåernas möjlighet är förbi wannabee-Anthony! Man läser dej som en öppen bok. Marcus

      Radera
    11. Frågan om vilket stift man "tillhör" är också talande. Man tillhör inget stift, Anthony. Man tillhör en församling. Googla på det också! Marcus

      Radera
    12. Marcus slingrar sig som en ål i olja!

      Det är klart att jag tillhör ett stift, visserligen en församling som är en del av ett stift. I en katolsk ecklesiologi är stiftet, gemenskapen med biskopen, en integrerad del av den katolske kristnes identitet.

      Jag är inte förvånad över att du Marcus inte begriper detta, om du är en medlem i det postkristna kongregationalistiska samfundet som kallas "Svenska kyrkan".

      Dina utfall och stolligheter blir mer och mer patologiska - sök hjälp!

      Antony

      PS. Jag ska sluta fråga dig om din stiftstillhörighet, du lär ändå aldrig krypa fram ur din håla!

      Radera
    13. "Den här sortens finlir brukar mest intressera nyblivna konvertiter" skriver Paul ovan om "katoliken" Anthony. Och då har Anthony inte ens kommit så långt. Marcus

      Radera
    14. Oraklet Marcus verkar leva i en absurd hittepåvärld, vilket förvärrats av att han saknar förmåga att läsa innantill?!

      Jag kan upplysa oraklet om att jag varit katolik i mer än halva mitt vuxna liv, och jag har nu uppnått en hyggligt ålder, kanske t.o.m. passerat "zenit"?!

      Antony

      Radera
    15. Och då avslutas debatten om detta här!

      Radera
  2. Finns Ingmar Ströms ord om "varje litet journalistfrö" i tryck någonstans? KW

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vår Kyrka nr 22-23 1948 s 2 och 13. Citerad också i boken Värstingkristna i drevet, Artos 2010 s 107-108

      Radera
  3. Är det alltså så, att den präst som säger sig beredd att be blir"skandalomsusad"?

    LG

    SvaraRadera
  4. Jag börjar faktiskt skaka här. Kan synas fånigt men ilskan när jag minns hur "UG" behandlade dessa präster (o väl ffa P.A.?) o hur lite stöd de fick av sin arbetsgivare.
    Se'n inser jag att jag darrar lite av nyfikenhet - när kommer uttalande från SvK, komminukatörer el andra, till stöd för P.A.?
    Den darrningen/förväntan släckte min hjärna dock snabbt men jag blir gärna förvånad så kom igen SvK - ställ upp för vad KM beslutat nu!
    Eva H

    SvaraRadera
  5. När jag ser hur snart sagt varje traditionellt kristen präst blir uthängd och förtalad i press och på kyrkliga evenemang tänker jag: Tack, gode och barmhärtige Fader att du lät mig slippa bli präst. Tack, käre biskop NN som vägrade lägga dina händer på mig.

    Gå till Ica, se löpsedeln och känna blickarna. Nä, jag har inte tro stor nog att bära det oket.

    /Laikos

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gode Gud låt mig inte vara en sådan präst som aldrig blir förtalad! Kan man också be. "Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull." Matteus 5:11

      Radera
  6. Men nu är det väl så att hela kristendomen var och är en skandal. Så sades det på romartiden och så är det nu också. Tänk att Gud kommer och förlåter människor, helar dom från sjukdom. Och tänk att låta sig spikas upp på ett kors för att försona världen/människorna med Gud.Med sin död. Inte bara det utan också uppstå på tredje dagen. Allt detta är ju en skandal utan like. Kristus är uppstånden, Ja han är sannerligen uppstånden./Sven-Åke Nilsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stig Walldin5 maj 2017 17:25

      Visst är evangeliet ett scandalón. Detta eftersom det klär av oss alla möjligheter att frälsa oss själva, som man t ex sjunger 1 maj.
      Det är ju märkligt att vi reagerar, som vi gör: med förvåning.
      Nej, låt stötestenen få vara en stötesten. Låt människor först få snava över den, då kan man genom Guds nåd bli upprättad. Först Sion, sedan Golgata. Ordet är ju utsänt för den sakens skull.

      Radera
    2. Nu tar jag en Sido-stig...
      Först Golgata - så Sion.
      Vi dör med Kristus för att uppstå med honom...
      Ulf H Berggren

      Radera
  7. Varje person med minsta lilla själavårdsutbildning, t.o.m. min trepoängskurs, vet att det är konfidentens problemformulering som själavårdaren har att förhålla sig till.
    Så en konfident som mår dåligt för att denne är heterosexuell, chakuterian eller vad helst det vara må, behöver själavårdaren möta på konfidentens nivå.
    Själavårdaren säger aldrig till konfidenten att denne tänker fel, har fel teologi etc. Om konfidenten vill ha förbön för något specifikt, så är det inte ovanligt att själavårdaren formulerar sin bön med ord om att "Gud, hjälp min medmänniska med det hon brottas med."
    Peter Artman har på inga sätt misskött sitt uppdrag som biktfader och själavårdare.
    Det skandalen gäller och som Peter Artman fälldes för i domkapitlet var att han efter offentliggörandet av det smyginspelade samtalet faktiskt kommenterade att det ägt rum. Biktens sakrament och den absoluta tystnadsplikten kräver att han inte ens inför sin biskop får avslöja om det faktiskt ägt rum eller inte. Fejket i det hela befriar inte prästen från sin tystnadsplikt.

    Den anonyma källan borde vara mest förargad för att församlingen får en präst som lät sig smygfilmas av Uppdrag granskning.
    Frågan är om någon präst i det uppkomna läget vägrat be en bön för konfidenten om Guds hjälp med det konfidenten brottas med? Den prästen kan då sägas ha misslyckats i sitt uppdrag som själavårdare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å andra sidan kunde biskopen kostat på sig att säga att UG också begick ett brott mot tystnadsplikten som man ju gör när man t.ex. tjuvlyssnar på en bikt.

      Radera
    2. Peter T: Alltså, ett par ber för att deras barn med Downs syndrom ska bli "normalt" - prästen ställer upp? En man ber att hans fru ska gå ner i vikt så han slipper vara otrogen så mycket, då han tycker att frun är oattraktiv. Prästen ber för att hon börjar banta? En pappa ber för att sonen ska ändra sitt yrkesval som busschaufför och bli något med mer status, prästen ställer upp?

      Påminner om att jag var mycket kritiskt till TV-programmet, men kan inte hålla med om det som framförs i både inlägg och kommentarer att prästen alltid ska ställa upp på det som konfidenten vill att det ska bes för.

      Radera
    3. Tystnadsplikten är bara relevant vid själavårdssamtal, ett samtal mellan en präst och en konfident. I detta samtal, som var TV-produktion, fanns präst men ingen konfident. Inget konfidentiellt meddelades. Samtalets karaktär var så långt från själavård man kan komma, enligt kyrkoordningens definitioner som utgår ifrån "personliga angelägenheter". Peter A

      Radera
    4. (Gör ett nytt försök)
      Det jag var utsatt för var inget själavårdssamtal utan TV produktion. Definitionen enligt kyrkoordningen är ett samtal med karaktär av personliga förhållanden eller problem. Så var inte fallet. Här fanns präst men ingen konfident, då inget konfidentiellt förmedlades.

      Radera
  8. Givetvis är det rätta att moltiga!

    Skademinimering är alltid rätt. Verkar kyrkan i ett samhälle som tror si, är kyrkan positiv till si. Är det så som gäller, tror kyrkan så.

    Det hela är inte mera märkligt än miljömärkningar, HBQT-certifieringar eller desinvesteringsprogram och handelsbojkotter mot Israel. Sakfrågan är likgiltig, men kunderna måste vårdas och hållas på gott humör. Skulle någon anställd reta, får vederbörande offras. Bättre med bondeoffer än att offra värdefullare pjäser, som biskopar eller kommunikatörer.

    Så kämpas den goda kommunikationskampen om kunderna, och kunden, eller om man tvingas välja, kundmajoriteten, har alltid rätt. Valet är lätt som en plätt, som vi brukade säga när jag gick på Södertörn.

    Bill, kommunikatör hos EKM

    SvaraRadera