Först läser jag hur vår tid är utpräglat individualistisk. Det är ingen omtumlande ny sociologisk insikt utan något välkänt. Visserligen kan jag invända med ett stillsams "och ändå inte" för det är IKEA som möblerar, Dressman och HM som ekiperar och den där avskydde och älskade Ernst som ger alla samma goda tips för att bygga, pynta, fixa, trixa och laga mat samt baka. Syltar och saftar han, gör vi det allihop! Bortsett från denna lilla omständighet, som de flesta inte vill kännas vid, återstår att var och en vill bestämma själv. Det gamla kollektivistiska att ta sig till kyrkan söndag förmiddag, har fallit. Mödan att ta sig in och ta till sig Kyrkans allraheligaste tro, det som kräver lite reflektion, lockar inte allmänt. Var och en kan konstruera sig något att leva. I bästa fall, jag skriver "bästa" (fast med ironi) blir det Auswahlchristentum, som Paul Zulehner sa. Kristendom i urval. Det Bästa ur kristendomen.
Samtidigt talas det väldigt mycket om ledarskap.
Vem eller vilka ska ledarna leda i en tid när ingen vill bli ledd? Och hållningen är på sitt sätt klok, för ledd kan betyda förledd. Ledarskapet måste oupphörligt förtjänas. Jag förnimmer att vi har problem här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar