Sånt här vill vi inte läsa

Det är så tråkiga nyheter i det kyrkliga, så mycken negativism, sådant som ger dåliga vibbar och inte skapar tilltro. En del som skrivs motiverar till och med människor att lämna Svenska kyrkan och de tar med sig inte bara sina solkade själar utan också sina solkade sedlar. Vilket som är värst, kan kanske diskuteras. Det allra värsta är väl att inte bara högkyrkliga präster håller på att förmedla negativism och ovälkomna analyser. Nu gör en sådan som Maria Schottenius det också. Då finns det en uppenbar risk att kulturella människor läser och drar handfasta slutsatser. De kanske fattar att de håller på att bli lurade. Då blir de besvikna och går, själen i ena handen och sedlarna i den andra.
http://www.dn.se/arkiv/kultur/maria-schottenius-nar-det-blir-skarpt-lage-har-biskopen-inget-att-saga-till-om/

I Namibia är jag inte och inte helt uppdaterad på programmet för LVF:s generalförsamling, men utgår från att det är rätt styrt uppifrån men kanderat med många personliga möten och seminarier, som kallas något fint.
Svenska kyrkans representation sker utifrån den parlamentariska basen. Min gamle kyrkoherde Pehr Edwall skickades till LVF i Helsingfors, men det var ett mandat som berodde på hans teologiska kompetens. När Wanja Lundby Wedin och Mats Hagelin skulle åka (Mats blev sjuk, dessvärre) är urvalskriteriet ett annat och förhållandet inte helt utan intresse. I en sådan situation blir handläggarnas inflytande avgörande. Sverige kommer inte att ställa till med något.
Nu bryr sig de flesta kyrkomedlemmar inte ett dugg om LVF eller ens om ekumenik. Det får de som vill ägna sig åt. Att ekumenik inte heller bärs av ett kyrkfolk, kan man notera. Det är få som bryr sig om att diskutera LVF vid kyrkkaffena. I Växjö stift har frånvaron av Modéus II, som också är med i Namibia, inte kommenterats nämnvärt. Hur det är i Härnösands stift med Eva NB vet jag inte.

I Visby motiveras det återkommande intresset på grund av "förhållandena". Vi talar om en liten storhet, som alltså har den egenskapen att den just inte är stor och att därmed det som händer där blir småttigt. Kretsarna är små och fixandet tycks vara grundhållning. Minns att det var synd som Mats Hermansson, när han satte sitt namn under intyg som intygade något som inte var sant: att det byggts på ett sätt som skulle innebära ekonomiska subsidier. Det hade inte byggts alls och Mats var nytillträdd och visste inte riktigt vad han falskeligen skrev under. "Tyda allt till det bästa!" är grundregeln. Och det allra bästa är väl att Sofia Lilly Jönsson fått en äreräddning. Det har inte alla på ön fått och kommer inte att få heller.

I Visby är kretsarna små. Det återverkar. Det tycks som om märkliga förhållanden placeras under radarn. Som det uppseendeväckande att domprosten, domkapitlets vice, alls inte deltagit i årets sammanträden med domkapitlet. Det finns sammanträden när domkapitlet varit mycket klent besatt och jävssituationerna decimerat. Och domprosten deltar alltså inte. Om sådant får vi inte läsa, inte när det händer i Visby. Om detta varit situationen i andra stift (förutsatt att domprosten inte varit sjuk eller i fängelse), hade stor veklagan utbrutit. I Visby, tja. Men så kan vi inte ha det. Domprosten Hermansson framträder alltmer som en underlig domprost.  Kan inte biskopen göra något? Egentligen inte. Borde inte domprosten sjunga med i Eurovison: I can't go on eller är det bara Robin Bengtssons insikt, den som bär till final?
Domprosten Hermanssons anmälan av Pastor Patrik Pettersson, P3, är inte avgjord ännu. Anklagelsen? På bloggen Kyrkliga Ting har pastorn återgett sådant som stått i tidningarna om Hermanssons göranden och låtanden. Detta återgivande var, menade domprosten, olämpligt och anmälde. Han ville se P3 avkragad.

I Malmö fylkades massorna till konferensen Samhälle & Existens. Så här såg det ut när det handlade om deltagande, till det ekonomiska kanske vi efter en grävande insats av en som utlovat sådan kan återkomma. Vilken kvällstidningsredaktör som helst hade insett att konferensen blev en enorm succé.

Ungefär 422 deltagare.
Av dessa var 169 anställda och 54 förtroendevalda. Ingen betalar själv, alltså.
132 anmälda från kyrkliga organisationer/församlingar, dvs andra betalade. Mörrum t ex
Då återstår frågan hur många privatpersoner som deltog. Svaret är 10. Det var studenter och pensionärer som deltog för en kostnad om 500:- per person. Det var inte särskilt dyrt för dem, men jag vill minnas att dryck inte ingick. Wiehe fick de höra. Siffrorna är ungefärliga. Några anmälda kan ha fått förhinder, några tillkommit och någon journalist kan ha tagit sig in. Men ni förstår. Hade Anders Ekhem fått vara med, hade en tillkommit. Fel! Två! För då hade Helle Klein också varit där.

Denna granskning fick ni inte heller se i våra vanligaste kyrkliga medier. Den kan förmodas vara olämplig. Däremot kunde Kyrkans Tidning på nätet förtälja att det skrivits brev till biskoparna om Utbildningsinstitutet. Det visste ni redan och har säkert inte glömt var ni nåddes av nyheten först.

Så vad vill vi läsa som god och nyttig bloggläsning?
Vill ni läsa att en internationell karriär väntar Antje Jackelén efter hennes idoga resande i MENA-området. FN har nämnts som intresserat. Jag vet inte, men regnar det på ärkebiskopen, skvätter det på Svenska kyrkan.
Vill ni läsa om pigga lokala inslag i kyrkolivet, sådant som förmedlar hopp? Säkert. Torsdagsdepressionen förser oss.
Eller vill ni fördjupa er i Svenska kyrkans insatser på sociala medier där detta intelligensprov återfanns i går: "Gud, jag tror vi behöver prata om det här majvädret. Det står inte december i almanackan. Amen."

Det kristna svaret på en sådan idiotisk bön är att Gud är Gud och gör som han vill, när han vill och var han vill. Det är verkligen inte mycket att prata om, mer meditera över. Men den påminnelsen vill ni nog inte läsa när ni läst något finkristet och fromligt (fast bort i tok...).
Ni vill nog inte heller läsa om unga högkyrkliga  präster, de som på sin tid sa sådant som var högst ovälkommet, men som i perspektiv visat sig vara alldeles riktiga analyser. Det fanns möjlighet till andra val. Då. Samtiden är onödig. Det vill ni absolut inte behöva läsa.