(S-)tackarna!

Barbro Matzols ställde till med en debatt på Kyrkans Tidning mellan Olle Burell och Bertil Murray. Den ska ni se. Vart Burell tog den debatten är informationsbärande.

Jag valdes till elevrådets ordförande vid Katedralskolan i Växjö för Röda Hanen. Då var Olle Burell inte ens påtänkt. Jag har gått i armkrok med Tage Erlander, Olle Burell var även då otänkt. Jag har enligt Aftonbladet varit med och sett til att 1968 års socialdemokratiska valrörelse äntligen tände (Arbetarkommunen bjöd på Loranga som tack). Jag har dömts enligt lilla socialistlagen, Hjalmar Branting och jag fast vid olika tillfällen. Br:B 16:16.  Burell var fortfarande inte påtänkt. Och den där Burell, som återkommande uppträtt i kyrkomötet iförd folkdräkt (!!), placerar mig och kamraterna i Frimodig kyrka i en högerbur. Mig?! Det var dock jag som för Frimodig kyrka skrev de TVÅ motionerna om flyktingarbete, de som fick Kyrkomötets gillande. Också Sverigedemokraternas. Och så ska vi  av en socialdemokrat, som kanske inte ens vet vem Ragnar Eriksson är och var han först hörde hemma, åthutas. Ånä!

Burell är skolborgarråd. Det var väl Zäta Höglund också. Höglund håller jag av. Och ifrågasätter i vilken mening Burell är socialdemokrat. Är han  inte bara en vanlig apparatjik, en som tog sig fram med rektors gillande i Ludvika eller vilken rumpmasort han  gick i skola i när det startades SSU-klubb? Och han blir skolborgarråd i - Stockholm, min födelsestad!

Låter jag arg? Jag låter närmast upprörd eftersom jag undrar hur länge svensk socialdemokrati ska låta sig busas ner av sådana som Olle Burell, han som vigde en massa par utan att ha tillåtelse. Mot lagen! Och stackarna trodde sig vara gifta, men icke. Burell, Burell. Ska han inte hålla låg profil då? Man kan efter detta bevisligen i vanlig enkel mening inte lita på Olle Burell, det är mitt budskap till världen. Hans vigslar var inte giltiga och han är inte en solidarisk kamrat i ledet. Han är en klättrare, en som sparkar neråt. Maningen är lättfattlig. Skaka lössen ur arbetarrörelsens fana! De gamla parollerna ter sig mycket moderna och aktuella.

Bertil Murray fann det komiska i debattsituationen. Burell liksom utvidgar debatten till att inte handla om partier i kyrkovalet. Den utvidgningen kan väl fler uppfatta och kanske uppskatta. Burell tar sig själv på stort allvar och pumpar upp sig. Han gör gemensam sak med Bengt Olof Dike, att Frimodig kyrka är en liten gruppering. Nåja. 33 000 röster ska väl inte föraktas för en gruppering som bara kommit i tonåren?

I Burells värld avgörs emellertid sanningsfrågor utifrån mandat. Arma kyrka som råkar ut för en sådan man. Skicka in folk av detta slag i kyrkolivet så kommer inte sanningsfrågor att avgöras utifrån Kyrkans handfasta auktoriteter, Bibel och bekännelse. Att hävda detta är ingen högerståndpunkt. Det insiktsfulla och eftersinnande är Kyrkans sätt att leva. Men Burell blev störd av att Murray såg komiken, det märktes.

Burell var tydlig. Frimodig kyrka är en ytterlighetsgrupp och "ni ska inte ha större inflytande". Nähä. Men ska det inte bli kyrkoval - så vem bestämmer detta? Ytterlighetsgrupp? Jag hävdar i det kyrkopolitiska inga andra hållningar än dem jag praktiserat som församlingspräst. Och det var ett arbete som många människor kom att stödja. Inte minst i det Norrliden där det var höga opinionssiffror från S. De uppfattade uppenbart mig som sin präst. Inte utan anledning, heller. Jag uppfattade förtroende också på norra Öland, där den politiska sammansättningen var något annorlunda.

Till Burells retorik hörde talet om ansvarstagande. Nåja, det var väl si och så med hans närvaro i kyrkostyrelsen och så avgick han. Men kyrkopolitiken är "jätteviktig" för S eftersom Svenska kyrkan är en viktig resurs. Det här ska vi tala om. En resurs för S eller för Gud? Fundera. Var det här svaret på varför partierna satsar på kyrkovalet ska återfinnas.

Murray fick fram budskapet att Frimodig kyrka välkomnar och behöver socialdemokrater i sina led. Det trodde Burell berodde på att sossar är duktiga. Egentligen beror det på att de är - sossar! Frimodig kyrka är nämligen inte vad Burell uttalar: "ett högerkristet ganska kyrkligt extremt parti". Vi är dessvärre rätt vanliga kyrkokristna, men sossar fattas oss - för de får ju inte vara med. Nu är det socialdemokratiska partifolket för dåliga maoister för att fatta finessen med att vara de revolutionära, nåja reformistiska, som rör sig i stimmet. Några socialdemokrater i FK skulle göra mer för partiets trovärdighet än i det nuvarande systemet.

Jag har för egen del, antar jag, skrivit mer i socialdemokratisk press än Burell och varit hemma i fler  hem där man röstar S än Burell. Sug på den! Jag var ju präst i ett område där folk var sossar eller kommunister.- "Dom är ju kloka" sa diakonissan, vars morfar var landstingsman Fredriksson, S, i Malmöhus län. Det fanns somligt hennes morfar skulle gråtit över, brukade hon tillägga, när hon såg tillståndet i nationen. Han var nämligen en hederlig socialdemokrat, en arbetarrörelseman. Ett ord från en sådan var att lita på, för det var sant.

Nu kan Olle Burell köra talet om elitkyrka och det sektartade som en sådan som jag står för endast utifrån två förutsättningar:
Den första är att det inte finns ett kyrkfolk, som kan tala sanning och säga hur det egentligen är. Den andra förutsättningen är att det kanske alls inte längre finns ett kyrkfolk. Då, endast då, kommer S att skörda triumfer. Då möter vi en ny civilreligion, S-ivilreligionen par preference. Då körs Svenska kyrkans andliga arv till soptippen, inte ens återvinningsstationen, för i S-ivilreligionen är inte Jesus Herren. Kan inte vara.

Jag tror det finns mer att skriva, men det bästa är att ni kan se debatten, köra den ett par gånger och inse att vad jag skriver är sanna ord med lugn besinning. (Apg 26:25, 1917 års översättning, alätheias kai såfrosunes). Det finns mer att kommentera, men kolla ni debatten i lugn och ro! Gärna ett par gånger om alltså. Och kolla Bertil Murrays ansiktsuttryck. Glädje utstrålar han. Men han utstrålar inte (S-)kadeglädje över (S-)tackarna utan den entusiastiska glädje den person visar, som fattar att han får vara med om något avslöjande (S-)tort.

Lägg märke till ett. Jag har inte diskuterat halten i Burells kristna tro. Det är det politiska jag tagit upp. Och det finns hederliga socialdemokrater, människor av hög halt och lätta att hålla av. Goda kamrater, helt enkelt. Det är synd om dem, (S-)tackarna.

http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/debatt-tv-striden-om-kyrkans-frihet-ar-inte-avslutad-annu