Gasparo Contarini

Detta reformationsår går våra tankar inte sällan till Gasparo Contarini, årsbarn med Martin Luther (1483-1542). Familjen Contarini var noblesse i Venedig. Gasparo blev diplomat och deltog vid riksdagen i Worms 1521, men mötte inte Luther. Det kanske var skada, för Gasparo tänkte i viktiga reformationsfrågor som Luther. Också om det är söndag och ingen ska uppröras, påpekas under årets firande att Luther ska ses i sammanhanget senmedeltid och då och där talade många om reformationsbehovet. Gasparo Contarini var en av dem och faktiskt lekman när han 1535 utnämndes till kardinal. Året efter blev han biskop av Belluno.

Varför var påven angelägen att göra Contarini till kardinal? Svaret är att Contarini hörde till de evangeliskt katolska. Rom har två sätt att behandla den sortens folk. Göra dem till kardinler eller förklara dem som kättare. Det är en icke oväsentlig faktor att alperna ligger mellan Italien och Tyskland.

Contarini var inte okänd för sina meningar och stod för dem också sedan han blivit kardinal. De evangeliska katolikerna höll samman i något som kallades Spirituali och de hade klar blick för samtida kyrkliga missförhållanden. Rapporten som skrev av den kommission Contarini ledde var skarp men påven Paulus III var inte ovilligt stämd mot den. Hans efterträdare Paulus IV satte rapporten på index över förbjudna böcker. Contarini hölls fram av Ignatius Loyola eftersom Contarini i hög grad hjälpt till att få jesuitorden godkänd 1540. Och här är ännu ett exempel på hur reformsträvanden inlemmas i kyrkosystemet. Sådant var uppenbart lättare att hantera om det handlade om situationen söder om alperna.

Det är fortfarande söndag, men Contarini är lärorik. Själva principen är den president Lyndon Johnson angav när han tog in en kritiker i sina sammanhang. Presidenten menade att det var indianvisdom att ha en kritiker inne i tältet. "Bättre att ha honom inne i tältet så att han pissar utåt än utanför så att han pissar in i tältet." Språkbruket, det presidentlika, klargör saken och situationen.

Det för över till reformfrågorna i Svenska kyrkan. En av reformerna som eftersträvades förra året var den om hur förtroendevalda skulle få uttrycka sig på sociala medier. Kyrkostyrelsen arbetade med frågan och i Kyrkomötet gavs osanna besked. Nu har besked kommit från arbetsutskottet. Saken ska tas upp, men först nästa mandatperiod. Då kan man hoppas att det inte sitter någon förtroendevald som bloggar i styrelsen och då kan saken lättare och mer principlöst regleras. Intressant på sitt sätt. Men vem är det som tror att det skulle bli lättare för översåtarna då?

Frågan ställdes varför det skrivs så lite på Bloggardag om handboksarbetet. Svaret är att andra gör det och den som bloggar men också kan följa arbetet i kyrkostyrelse och gudstjänstutskott får hantera frågorna där och främst lyssna på kritiken. Den levereras i omgångar i SPT, Svensk Pastoraltidskrift, och kan läsas där. Christer Pahlmblads bok Mässa för enhetens skull finns att läsa också på kyrkligdokumentation.nu. Det finns alltså mycket material att samtala om. Initiativet till den konferens som ledde till docenten Pahlmblads bok, var inte så uppskattat av tjänstemän i Kyrkans Hus, som kritiserade att en ersättare i styrelsen, men bara en ersättare dock, agerat här. Det var  styrelseledamöter inbjudna att delta. Och kyrkomötesledamöter. Samtliga ledamöter fick också boken. Det var generöst av oss, men i Frälsarens efterföljd har vi lärt oss att kasta också liturgiska pärlor.

Känns det inte lite meningslöst att försöka peka på alternativ? Inte med Gasparo Contarini i minne. Det där med evangelisk katolicitet är inte så dumt. I veckan som gick fick de upphetsade grälen bland några kommentatorer fortgå. Jag finner det intressant att se den romerska kritiken av Svenska kyrkan när den inte är verserad utan liksom Frisch vom Fass. Det spekuleras i vem Antony är. Någon tog fasta på de tre första bokstäverna Ant-- och anade vem som med behov att få dra till ordentligt, döljer sig. Jag tror mig kunna säga att denna spekulation är grundlös. Men eftersom det är söndag sätter vi grälpunkt idag. Gräla om annat fortsättningsvis!

Själv drar jag österut för att predika och hålla föredrag i Ryssby, Kalmar län. Och i morgon är det Margit Sahlin-symposium i Stockholm. Det är något att göra mest vareviga dag, som kyrkoherden sa.