onsdag 24 maj 2017

Konflikt och insikt

I dag skulle jag träffat Strukturutskottet med stiftsprosten Bengtsson. Det går inte. Jag är sjuk. Jag var sjuk i går också, ögonen rinner, näsan rinner och jag ska utstå små kommentarer om män och förkylning. Kvinnor förstås inte hur utsatt den manliga organismen i en situation som denna. Hostar gör jag också. Bengtsson kanske inte vill träffa mig. Inte bara på grund av min iråkade sjukdom utan efter den insändare som publicerats i Östra Småland idag och uttrycker kritik mot hans rapport. Nu ska ni få höra:

Stiftsprosten Bengtsson, tillika kontraktsprost över Kalmar-Öland, åkte på och iväg för att utreda en konflikt i Ryssby-Åby pastorat, dvs Rockneby och Läckeby norr om Kalmar. Det slutade med att han angav två lösningar. Kyrkoherden skulle bort, jag uppfattade detta som den möjliga lösningen, eller så skulle det bli nya tag och försoning mellan kyrkoherden och de förtroendevalda. Hur det blir, kan ett barn på 7 år räkna ut. Jag noterade att den tidigare kyrkoherden, som gick i pension 2014, utan namns nämnande fick omdömet att han inte tagit tag i ledningsfrågorna utan nöjt sig med att vara församlingspräst. Detta omdöme gjorde den pensionerade kyrkoherden ledsen. Det kan man kanske förstå, inte minst som han varit på plats i pastoratet länge.

Nu var jag i Kalmar på barnbarnets konfirmation. Folk hälsade vänligt på mig i gathörnen och på torget. Jag lyssnade på vad som berättades mig, men jag har inget särskilt ansvar för vad som händer i och kring Kalmar. Jag fattade så mycket, att det finns problem. Jag insåg att jag ogillade att strukturella problem gjordes till personfrågor. Ändå tänkte jag inte mycket på saken. Jag for hem och på hemvägen tänkte jag att någon borde skriva ett inlägg och försvara den gamle och den nye kyrkoherden, men också lägga ett gott ord för församlingen. Jag var ju där och predikade, höll föredrag och blev omkramad. Jag uppfattade inte heller att de förtroendevalda är ondsinta. Jag såg en struktur där kyrkorådet träffas två gånger per år, resten tar ett arbetsutskott hand om. Fyra personer. Kyrkoherden är inte med. I AU leds och fördelas arbetet. Av de fyra är två gifta med varandra. Hur väl man än vill är det strukturella problemet tydligt men det är ärvt. Jag skulle kunna skriva några rader om detta till Östra Småland, som på två hela sidor lyft fram stiftsprostens rapport, tänkte jag när jag sudade igenom de stora skogarna. Jag satte mig arla i måndags morse och skulle vara scoutaktigt käck och hederlig. Där och då slogs jag av insikten.

Jag var kontraktsprost i Norra Möre 1989-1999. Sedan sparkades jag. "Jag kan inte försvara att jag har dig som kontraktsprost", sa Wejryd. Man kunde undra: försvara inför vem? Ett svar är sedermera kyrkoherden, prosten Elisabeth Lindow. Men när jag sparkats sa hon att hon inte hade velat att det skulle gå så. I mig har hon en svuren fiende men jag skulle aldrig drömma om att offentligt beskriva henne som jag tänker henne. Lite gentleman är man väl, alternativt lite begränsad är allt scoutaktigheten.

Insikten? Det var ju situationen i det här pastoratet jag uttalat mig om när jag var kontraktsprost, att de s k förtroendevalda i strid mot vår kyrkas ordning, tagit över. Jag talade och sade: "Bonnläppar ska inte kommendera präster." Det är 18 år sedan. I kyrkomötet upprepade jag mig i mer hyfsade ordalag: "Agrarlabialer ska inte kommendera präster", men då var jag redan sparkad.

Jag tänkte inte på sambandet förrän jag satte mig ner för att skriva i måndags morse. Förträngning eller en hållning att lägga det gamla bakom sig - jag vet inte vad - men nog är det fascinerande att det som inte gjordes då (eller av efterträdaren, som i likhet med de andra kontraktsprostarna lärt sig välförhållandets ädla konst) skaffar en kris nu. Ansvaret är den konflikträdde Wejryds. Resultatet är 18 bortkastade år, falska anklagelser mot kyrkoherden som inte fått den uppbackning han skulle fått av stiftet, en ledsen fd kyrkoherden och en ledsen nuvarande kyrkoherde samt kaos i arbetslaget. De strukturella problemen har bestått. Det syns inte när folk far illa. Wejryd seglade vidare till nya höjder, men detta åstadkom han när han inte tog i problemen. Han visste i den meningen man vet, när man inte vill veta.

Det är väldigt bra att ha fåt en uppfostran i jämställdhet, en som gör att man känner igen maktlystna, självupptagna gubbar av arten agrarlabialer. Den som är avlad av en pastor Misionsförbundet kanske inte har denna erfarenhet, det ska sägas till Wejryds försvar. Han ville inget ont. Han kalkylerade och fattade beslut utifrån sina kalkyler. Han överskattade sin kompetens när han kom till Växjö stift men Jan-Olof Johansson var honom ett stöd. Det gemensamma för dessa två är förmågan att undvika att ge sig in i det som kan smutsa ner kläderna. Smutsiga (och ledsna) kan kyrkoherdar och den kyrkliga personalen vara. Passar det inte att vara smutsig, kan de flytta. Men sveket är också ett svek mot de nya förtroendvalda, som kommer in i onda strukturer och inte kan ompröva. Det är synd om alla och det är biskoparna som svikit sitt ansvar. Då blir det så.


32 kommentarer:

  1. Stackars dig, du får krya på dig! Jo, vi är många som har konstaterat att manliga förkylningar är av en mycket speciell karaktär.Ytterst svåra!
    Nu är du inne på ett av mina älsklingsämnen.Tyvärr var väl lille Wejryd inte bara konflikträdd, utan också lättduperad. Det är ju många han inte har kunnat försvara att ha kvar. Jag åkte ju också ut 1999 med fallskärm från rektorstjänsten på Ohmns folkhögskola. Där konflikterna naturligtvis fortsatte sedan. Kan ingen göra djupresearch på hur många "lik" han har i sitt bagage? Han var ju bedrövlig i sitt agerande! Min tröst är dock att mitt liv blev oändligt mycket intressantare när jag kom hem till Blekinge igen. Men ändå, känslan av att inte bli lyssnad på... Människor som går att manipulera kan en del lukta sig till. Det utnyttjas, som bekant! Och ja, jag gjorde säkert en del dumheter i tjänsten. Finns det någon som inte gör det?

    SvaraRadera
  2. Nej, jag måste fortsätta när jag ändå är i gång, för nu dyker de där gamla historierna upp. Jag kan säga dig, Dag, att under mina 6,5 år som rektor på en av Växjö stifts folkhögskolor hörde jag aldrig ett ont ord om dig som kontraktsprost. Tvärtom. Och detta gällde från kvinnor också. Sedan har jag hela tiden undrat hur andra- av alla kända som motståndare till kvinnor som präster- men kanske lite halare än du- fick vara kvar på ett uppdrag som du fick lämna. Publicerar du detta?
    Fegheten gynnades. Den lever vidare i anonymitetens klädnader. Idag har även jag spytt här på bloggen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Högkyrklighetens gummiryggar är ett välkänt fenomen. De leker "katoliker" på birettakarnevalen i Vadstena en gång om året för att sedan glida runt som inoljade ålar i karriärssumpen och då de blir pensionärer så kommer de till Rom med en hycklande snyfthistoria om hur de varit "martyrer" - patetiskt!
      Antony

      Radera
    2. För den suktande:

      https://www.youtube.com/watch?v=Sr9JmBw8MA8

      /smun

      Radera
  3. En sakupplysning till att börja med. Rapporten mynnar inte, såsom Dag skriver, ut i alternativen (1) kyrkoherden skall bort eller (2) söka försoning mellan kyrkoherden och de förtroendevalda. Stiftsprosten Bengtsson skriver (här anonymiserat): "Situationen har blivit alltmer ohållbar och jag ser ingen möjlighet till lösning om inte grundläggande förutsättningar förändras. Det kan ske enligt nedan: XX anställning som kyrkoherde avslutas av honom själv eller arbetsgivaren och XX och xx (de två förtroendevalda som är gifta med varandra, ML) lämnar sina uppdrag såsom förtroendevalda, ELLER Kyrkoherden och de tongivande förtroendevalda söker försoning och börjar på allvar arbeta ..." Alternativen är alltså (1) att BÅDA parter i den akuta konflikten kliver ner eller (2) att de båda parterna söker ett gemensamt förhållningssätt. Det är ingen oväsentlig skillnad.

    Vilket inte betyder att prostens rapport faller inom ramen för kyrkans ofelbara dokument. Att lämna ut den f.d. kyrkoherden på detta oblyga sätt var inte vist och är att göra det för enkelt för sig; samtidigt måste man kunna konstatera att de strukturella problemen ärvts från hans tid.

    frågan är till sist också om det verkligen är biskoparna som här svikit sitt ansvar? Sedan lokalanställningarna av prästerna år 2000 sitter biskopen vingklippt. Det är en vanmaktens organisation som inte har nästa några redskap alls att ta tag i sådana här situationer. Fallet Visby visar med tydlighet att det pastorat som vill strunta i biskopens tillsyn i hög grad kan göra just det. Vi har fått en kyrkoordning som bygger på att alla är överens och att alla är frivilligt lojala med ämbetslinjen. Det är när det bränner till som det visar sig vem som egentligen har makten. Konflikterna ger insikterna. Fallet Ryssby, Kalmar län, är på det sättet mycket upplysande.

    Mikael Löwegren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste nog hålla med om kritiken mot biskoparna denna gång var förhastad. Det var inte biskoparna som ville flytta arbetsgivaransvaret till pastoraten. Därefter hade biskop ochdomkapitlet inget att säga till om vid konflikter, inga omplaceringsmöjligheter, inga medel att friställa etc. Biskopsämbetet avlövades sakta med säkert. Med storpastoraten finns inte ens en moralisk autoritet. Inte ens storkyrkoherden i Malmö klarade sig mot kyrkopolitierna.

      Radera
    2. Någon av oss reserverade sig för stiftsanställning av präster.

      Radera
    3. Det episkopala i Svenska Kyrkan är på väg att ha tjänat ut. Medlemmar,präster m fl är nu myndigförklarade.
      Och vad gäller Malmö agerade Anders Ekhem på ett sätt som gjorde hans ställning ohållbar. Ett konkret exempel som visar det visa i att det kyrkopolitiska finns.
      Grundfelet i Svenska Kyrkans nuvarande struktur är att församlingsråden är indirekt valda och saknar reell makt och reellt inflytande.
      Fram för direktvalda församlingsråd i lagom stora församlingar. Församlingasråd som t ex har att utse präster och andra anställda i ifrågavarande församling.
      Ulf H Berggren, Lund

      Radera
    4. Men biskop Biörn, missminner jag mig eller var det inte så att K G Hammar i debatten om lokalanställning för prästerna gick upp i talarstolen och meddelade att biskoparna tänkt om i frågan och istället stödde förslaget?

      Mikael Löwegren

      Radera
    5. Jag vill minnas att jag sett ett brev från ÄB K G Hammar med vädjan till prästerna att bejaka lokalanställning. Detta p g a det svala mottagandet från en förkrossande majoritet. Alla fattade ju vad som väntade...
      Kh hemma var bestört över att de okunniga nu skulle få allt för mycket att säga till om, och så blev det också! Kyrkan avkräver livslånga löften men ger inget stöd. Biskopen liknar kungen, mycket yta men inget inflytande. Församlingarna har blivit politrukernas tummelplats där kyrkoherdar byts och tillsätts efter behag!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  4. Stig Walldin24 maj 2017 09:07

    När såg man en biskop träda upp för en enskild präst? Bispen som skulle vara primus inter pares har blivit så konflikträdd, rädd för vad Makten (läs S och C) och den tredje statsmakten, massmedia säger.

    Ligger också förklaringen i, att man förlorat makten genom det kongregationalistiska styrelsesättet av den lokala församlingen?

    Vi kan anföra exempel på hur biskopen i stället använder sig av massmedia där de offentligt angriper präster. På det sättet får man ju "folkets"stöd.

    Jag tänker ånyo på den prästvigning inom den anglikanska kyrkan, när lille Peter frågade sin mamma, vad man gjorde vid handpåläggningen av pappan. Jo, sa mamma, "de plockar ur ryggraden ur honom."

    Det är sannerligen inte så lätt för oss som bekänner att kyrkan är episkopal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag minns det var det dock, fram till åtminstone 80-talet, att domkapitlet i en konflikt instinktivt tog parti för prästen. Sedan dess har det förändrats. Med alla lekmannaledamöter kyrkopolitiskt valda (i gamla domkapitlet var ju endast en av lekmannaledamöterna kyrkopolitiskt vald) är instinkten att ta parti för kyrkopolitikerna i den problematiska församlingen.

      Radera
  5. Jag kortade resonemanget, medges. Men stiftsprosten kan inte avsätta förtroendevalda. Konkret handlar det om att kyrkoherden drar, strukturerna består. De är mycket gamla. Fick Mörekonflikten med storbönder mot statare sin fortsättning i storbönder mot präster? Storbönder måste ju med naturnödvändighet ha några att djävlas med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kortade på ett halkigt sätt som i onödan skapade en halv lögn vad gäller prostens faktiska förslag. Det sagt är det naturligtvis helt korrekt att stiftsprosten inte kan avsätta förtroendevalda. Vilket just var min poäng - att det vi ser i fallet Ryssby, H län, är ett STRUKTRURELLT problem, inte bara på pastoratsnivå utan även på stiftsnivå.

      Mikael Löwegren

      Radera
    2. Du kastar dig över en SJUK man! Men visst handlar det om strukturer.

      Radera
    3. Ibland märks intressanta glidningar hos bloggchefen. Metaforiken vinner insteg.
      Det är förkylt för högkyrkligheten i allmänhet och den med kv*nn*pr*stm*tst*nd i synnerhet.
      Den medicin jag skulle rekommendera i nuläget är självövervinnelse. Acceptanssubstans för Svenska Kyrkans ämbetssyn morgon och kväll skulle få hosta,heshet och feberyrsel att gå över.
      Ulf H Berggren
      Medicinsk sakkunnig kontorist, som när det begav sig tog emot remisser från en provinsialläkare Sandahl i Moheda.

      Radera
  6. Det gamla vanliga, o rätt vanligt förekommande, att flytta på resultatet av problemen snarare än probemet självt.
    Suck...
    Vi är inte alltid särskilt snälla alls mot varandra inom SvK. Präster, såväl "på golvet" som kyrkoherdar, kontrakts- mm prostar o biskopar (förmodligen) tar alltför mycket stryk. Förtroendevalda också men, o förlåt mig här nu, den kategorin är trots allt mer utbytbar. Våra präster måste vi värna om även om jag givetvis inser (vet av erfarenhet) det finns s.k. rötägg o rena dumskallar bland sådana också. Dock tycker jag nog att strukturen med människor vigda för prästtjänsten hör till de som inte ska ruckas.
    (O om "någon" nu skulle läsa in att jag vill ha bort samtliga förtroendevalda så är svaret nej. Lika bra tala om det tänker jag.)
    Eva H

    SvaraRadera
  7. Alphadeltagaren24 maj 2017 11:51

    Är det samma Lindow som med en oerhörd svada kränger böcker?

    SvaraRadera
  8. Varför stiftsanställning?

    -Jo, vi märker det allt oftare: att en del präster kräver stiftsanställning i stället för att vara församlingsanställda.
    som någon har betonat: med stiftsanställning är arbetsgivaren alltid långt borta, i Luleå stift kanske uppemot hundra mil bort.
    Tänk om landstingsdirektören skulle vara anställd av staten eller kommundirektören av landstinget eller SKL, Sveriges Kommuner och Landsting? En bra form?

    Nej, lokalanställning är förstås bäst, naturlig och ger mest för alla parter.

    Orsaken till kravet på stiftsanställning är att många präster inte vill lyda under förtroendevalda. Men det gör ju ovannämnda landstingsdirektör och kommundito. Geografiskt och lokalt ansvar är alltid bäst. Märkligt är att de som kritiserar strukturförändringarna i kyrkan och kräver mindre enheter samtidigt vill att den avlägset belägna stiftsledningen skall vara arbetsgivare.
    Få ihop den ekvationen, den som kan?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan enkelt få ihop ekvationen för jag har levt i det tidigare system Svenska kyrkan hade. Var nu statskyrkosystemet så bra utan kommunalkyrkan ska stå fram som ideal? Hur ska Dike ha det? För egen del funderar jag över hur det kyrkliga systemet ska se ut och det får väl bli något i motionsväg till Kykormötet.

      Radera
    2. Det finns nog ett gott skäl till att det säkert vore bättre med stiftsanställning. Kyrkopolitiker är ofta mycket lokala, speciellt på landsbygden Det är bygdens söner/döttrar, som känner bygdens folk. Anställda, förutom prästerna är kanske också från trakten. Prästen kan ha rekryterats utifrån. Alla som har bott på mindre orter vet vad sådant kan innebära. Vid en konflikt bland de anställda känner man sedan barnsben kyrkorådsledamoten Per, Oskar, Karin etcetera, och det finns ett ömsesidigt förtroende mellan bygdens folk. Detta kan faktiskt räcka för att kyrkoherden, prästen, utifrån kommande, kan ligga risigt till. Jag lovar att många av oss har sett den modellen. Sedan har jag naturligtvis inte nämnt kvaliteten- och därmed förmågan till rätt bedömning- på de förtroendevalda på olika nivåer. Sådant talar man ju inte om!

      Radera
    3. Att utköp, sjukskrivningar och kortare anställningar för kyrkoherdar ökat sedan 2000 kan knappast ens BOD förneka.
      Vad kan det då bero på?
      - Församlingsanställning?
      - Inkompetenta förtroendevalda i det lokala?
      - fler inkompetenta präster som inte genomskådas av de inkompetenta rekryterarna?

      Vilken av orsakerna håller Bengt Olof Dike främst?

      Radera
    4. Alphadeltagaren25 maj 2017 08:08

      Det är kallelsen som gör präster sjuka. Det har jag läst i Kyrkans tidning.

      Radera
    5. Jag vet inte vad BOD anser, men min egen erfarenhet av förtroendevalda på församlingsnivå säger att det långt ifrån är alla som är kompetenta för att vara arbetsgivare och hantera personalkonflikter. Och så är det kanske, som jag skrev ovan, lite "främlingsfientlighet" inför en inflyttad präst, för det är kanske ofta prästerna?

      Radera
    6. Inte anställningspudelns kärna!

      -Varför skall arbetsgivaren finnas på 100, 50 eller 25 mils avstånd, när det finns ett kyrkoråd på 25 meters från prästerna? Vem ser problemen på arbetsplatsen först och lättast?

      Nej, skon klämmer förstås i det jag antydde: att prästerna INTE vill vara underställda kyrkorådets förtroendevalda som landstingsdirektören och kommunditon är.
      En arbetsgivare som inte är närvarande passar förstås perfekt för dem som är kritiska mot överordnade förtroendevalda.
      Men här gäller det församlingens, verksamhetens och personalens bästa; all erfarenhet talar entydigt för att problem skall lösas på platsen och inte på milsvida avstånd därifrån.
      Det kan tilläggas, att ännu har tydligen inte ordningen att KR är arbetsgivare för prästerna riktigt anammats av de sistnämnda eller accepterats.


      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  9. Fredrik Fernbom24 maj 2017 12:43

    Biskop Per Eckerdal förespråkar i sin ämbetsberättelse, uppläst som pausunderhållning under gårdagens domkapitelsval, stiftsanställning åtminstone för kyrkoherdar. Detta följdes av långa applåder i domkyrkan. Hans företrädares företrädare, tillika äldre bror, lade ju en gång ett helt pastorat under interdikt när de förtroendevalda inte skötte sig. Så nog kunde biskopar agera till stöd för prästerskapet i det äldre systemet. En del valde att göra det också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att farsamlingens högste tjänstemannaprelat ska vara stiftsanställd medan övriga är anställda av lokala politruker verkar som ett befängt förslag, men i bunkern råder det nog fullständig förvirring och förnekelse!
      Antony

      Radera
    2. Bunkern: ännu en tredje-riket/nazi-relaterad kommentar av Antony. varför tar Sandahl in sådant? Mångfald? Marcus

      Radera
    3. Åja, Marcus, du, om någon, ska väl vara glad över att Dag publicerar en massa smörja.

      Radera
    4. "Kyrkbunkern", "Den Röda Bunkern", och t o m "Führerhauptquartier" har blivit nära nog vedertagna beteckningar för Kyrkokansliet på Sysslomansgatan i Uppsala.

      Mot humor kämpar byråkratierna förgäves!

      https://www.svenskakyrkan.se/bilder/1010801.jpg


      PP

      Radera
    5. Oraklet Marcus verkar vara fixerad vid nazismen?!
      Antony

      Radera
  10. Nja, inte för en KA-officer, där just bunkern inte är at förakta.

    SvaraRadera