Åke och nassarna

Åke Bonnier vill förbjuda nazismen. "Det finns inget demokratiskt skäl att tillåta nazismens existens i Sverige!" Just för nazister ska demonstrationstillstånd vägras och organisationsmöjligheter kraftfullt begränsas. Grundlagen ska ändras för att detta syfte ska kunna uppnås. På frågan varför just nazismen, blir svaret att dessa är "direkt destruktiva". Andra grupper tar Åke inte ställning till i sitt uttalande. Åkes uttalande har till 95% mötts av gillande, meddelar han. Vad nu det betyder...

Till skillnad från Västtyskland kriminaliserades inte nazism i Sverige. Däremot kunde tidigare nazister i mängd återgå till statliga anställningar och detta med mindre problem i Östtyskland, tycks det. Naturligtvis fanns nazismen kvar på så vis, men dold. Oviljan att förbjuda i Sverige berodde på en farhåga att börjar en stat förbjuda, brukar fortsättning följa. Nazismen skulle i stället bemötas genom att folk visste vad saken gällde. Nu blev det lite si och så med detta. Det blev statsminister Göran Persson medveten om och startade informationskampanjen "Om detta må ni berätta" och såg till att Forum för levande historia kom till. Det kommer också en strid ström av böcker om nationalsocialismen. Ska inte detta förstås som en tilltro till argument och klokskap, alltså en hållning som är för det "demos" som styr, "kratein"?

Men nazismen började oansenligt och växte sig till något starkt under Weimarrepubliken! Visst, men det som kallades "den tyska fascismen" utomlands kom till på grund av historiska omständigheter. Antisemitismen var för den delen inte nazistisk utan allmängods i Polen, Tyskland och Österrike (och i Sverige och England!) Något mycket omvälvande måste inträffa om det i Sverige ska kunna finnas en verklig jordmån för nazism, dvs nationell socialism, högerrevolution. Annars har nazismen också i Tredje rikets dagar varit en obetydlig politisk rörelse i Sverige. Som rörelse alltså. Inte som maktfaktor. Undfallenhet och gillande gällde hos ämbetsmän och högre officerare samt en och annan styckjunkare.

Argumentet mot förbud är att ingen vet var förbudsivern tar slut.
I Sverige har vi en lag om hets mot folkgrupp. Också den får besynnerliga konsekvenser då och då. Ska lagen reglera om någon säger "Säga vad man vill om Führern, men det var en bra karl", som folkskollärarinnan i Småland sa i början av 1950-talet på en lektion. Det var dumt då och skulle det sägas nu vore det minst lika dumt. Det vet väl folk utan att det behöver bestraffas? Vad ska man säga om Stalin då? Får man säga att "Stalin var en bra karl för han visste att hantera de kristna hycklarna på ett resolut sätt?"

I vems intresse är det att förbjuda somligt?  Bloggardag undrar.

Alternativet till förbud är självfallet att omintetgöra basen för nazism och detta är i första hand ett politiskt arbete. Det förutsätter att politik hålls i ära, politiker är respekterade och att politiken levererar en välfärdsstat. När det utanför ICA Grytan i förrgår efter partiledardebatten utfärdades omdömet "Dom är idioter hela bunten, den ende man kan rösta på är Åkesson", hajade Bloggardag till. Nog borde vi då söka anledningen till ett sådant påstående, inte omedelbart avfärda det. Eller ska vi förbjuda folk att säga så fula saker om partiledarna i Sverige med Åkesson som enda undantag? Vilka erfarenheter av partiledare har alltså dessa medborgare skaffat sig? Vad är det de ser som föranleder idiotförklaringen?

Vill någon läsa nyutkomna skildringar om vidrigheter i Tredje riket så kasta er över Rolf Tardells nya bok Kvinnorna i Ravensbrück (Ekerlids Förlag) eller den bok Harald Stutte och Günther Lucks ställde samman med vittnesmål, Hitlers bortglömda barnarmé (Lind & Co) alla andra böcker att förtiga. Jag antar att polemiken mot nazisterna ska vara tvåfaldig: Repetitiv när det handlar om Tredje riket och resonerande när det gäller de missförhållanden nazisterna ser i samtiden och vill göra något åt. Att bemöta nazister med att skandera slagord och ringa i kyrkklockor verkar rätt improduktivt. Jaga Sverigedemokrater likaså. De uppfattas ju som för veka numera. Och Sverigesocialdemkoraterna står väl för samma restriktiva politik när det handlar om migranter och därmed samma människosyn? Är det något Bloggardag fått om bakfoten?

Tillbaka till förbudsivraren.
Borde inte Åke ställas inför följdfrågorna om vilka fler han vill förbjuda.
Tycker Åke Bonnier att kv*nn*pr*stm*st*nd borde förbjudas i Sverige?
Tycker han att Bonnieroperan med Nationalteatern borde förbjudas att framföras?
Tycker han verkligen att kommunismen inte ska förbjudas?
Tycker han som en gång statsminister Göran Persson att det ska vara förbjudet att tala illa om Sverige utomlands?
Tycker han klimatförnekelse ska förbjudas?
Tycker han att förnekelse av att Jesus är Herren ska förbjudas?
Hur ska en tillräckligt omfattande lagstiftning för förbud av allt man kan tycka illa om egentligen se ut och vilka ska straffsatserna vara?

Om Åke ville utveckla sina synpunkter kunde det bli ett riktigt intressant bidrag till aktiviteterna detta valår. Och givetvis till frågan om vilka friheter en biskop ska ta sig. En Marahrens i Hannover är nog inte Åke trots allt. Eller kan Åke tänka sig att prästvigda de kandidater som kyrkosystemet inte vill  ha, som biskopen i Hannover då gjorde som en insats för Bekännelsekyrkan och i klar opposition till Deutsche Christen, det kyrkobärande partiet?

Ni ville höra några synpunkter på att muslimerna får böneutropa varje fredag kl 13.00.00 till 13.03.45? En dag i veckan. Ljudnivån begränsad så att den utomhus inte är högre än vad en motorsåg låter på en meters avstånd.

Modéus II måste vara glad över denna seger för religionsfriheten. Och så pågår Pridefestival i Växjö med Svenska kyrkan först på plan. Kommentarerna får anstå. Muslimerna är mot pridandet men för böneutropen. Prideentusiasterna är också för böneutrop. Lite förbryllande är också detta. Vad ska förbjudas då? Om ett samhälle definieras av att man håller samman, tycks det inte riktigt som om det gamla samhället och den tidigare sammanhållningen består. Bloggardag ska fundera på saken.