Blicka framåt, glöm det som är och det som var!

Den som läst boken Gökboet minns kanske hur Stora Syster ler mot patienten för att komma överens om reglerna. Patienten ler tillbaka. Båda vet att kriget har börjat. Så tänker jag när jag manas att se framåt. Jag ser ju hellre hur allt hänger ihop. Det mesta gör nämligen det, logiskt. Också det befängda har sitt logiska sammanhang. Men då är det bättre att se detta faktiska än drömma sig bort i något som kan tänkas. Men om det tänks efter tycks denna dröm särskilt trolig, givet att man ser sig tillbaka och ser sammanbrottets logik. "Det går åt helvete, förstår du väl!". Det var Olov Hartmans analys när han granskade Ingmar Ströms hållningar och handlingsplaner. Vi befinner oss i den avundsvärda positionen att vi kan jämföra hur det troddes och tänktes i Svenska kyrkan då och vad som sedan kom att följa och bli vårt nu.

Låt oss se framåt och glömma vad som varit. I vart fall för stunden.
Så heter det när POSK ska kommunicera den nya kyrkohandboken.
Se framåt mot att vi ber till Gud vår fader och vår moder? Se framåt mot eukaristiska böner som är språkligt undermåliga och i sin teologi alls inte evangeliska och/eller katolska. Se framåt och glömma vad revisorerna sa om processsen liksom glömma vilka aktiva val den lilla inflytelserika gruppen i Antjeborg gjort? Se framåt och... SPT ställer frågan vad som gagnar Guds rike och det blir i sammanhanget på sitt försiktiga sätt en revolutionär maning. Den som insupit något som kan kallas "svenskkyrklighet" med modersmjölken vet att inte glömma det som har varit och kan just därför blicka framåt.

Act Alliance är tydligen ett formidabelt misslyckande. Det betyder att vi som alls inte trodde denna konstruktion har fått rätt. Vad säger missionsförbundaren Lysén då? Mer av samma men utstofferat blir hans hållning. Det ska heta Act Svenska kyrkan eller act Svenska kyrkan, det är inte bestämt." t-et" kan gestaltas som ett kors. Vad säger Kyrkostyrelsen? Kyrkostyrelsen tyckte att detta var klokt sagt och kunde ta beslutet vid sittande sammanträde. Och Frimodig kyrka? Nu ska vi vara solidariska och se framåt. Frimodig kyrka, med plats i kyrkostyrelsen, menade sig inte skaffa rådrum för att prata om de verkliga problemen när det gäller Svenska kyrkan. Beslut om en månad skulle bli detsamma. Själva grundproblemet lämnas olöst för kosmetiska förändringar, i grunden meningslösa även om det läggs 27 miljoner på dem.

Det är inte klokt. Grundproblemet är att hela den folkrörelsestruktur som Lutherhjälpen och SKM var är borta. Det kyrkfolk som paketerade fastebössor och de som engagerade sig för SKM med missionsauktioner och som visste vilken kyrkoårstid som hörde med vilken insamlingstid finns inte längre. Utan kyrkfolk stannar Svenska kyrkan. Det blir en apparat som blir beroende av att få bidrag och kan leva på tanken att kyrkor är bra på socialt och internationellt arbete. Färre gudstjänster gör sitt.

Ormesberga kyrka måste vara ett typexempel. Där drogs in rätt bra kollekter sett till invånarantalet under insamlingsperioderna. Nu var där inte en enda gudstjänst söndag förmiddag. Det blev inga kollekter alls. Detta kunde styrelsen övervägt och sagt att ett namnbeslut tas inte förrän vi frågat forskarna om vad de ser av framtid för allt vad insamlingar heter i det nu konkurrensutsatta läget. Är det för den delen så nödvändigt att ha egna kyrkliga organisationer om människor ändå ger frikostigt? Nog finns det mycket att rannsaka. Inte minst som många under lång tid varit tveksamma, inte minst folk i Frimodig kyrka. Så vad säger FK? "Nu ska vi ser framåt!"
(Jag har fortfarande inte läst reservationerna om upphovsrättseländet eller detta att Artos fick "nej", men det är kanske en annan sak). Verkar Bloggardag bister? Det är ett intet mot vad Dag Sandahl är! Men Kyrkostyrelsen kan vara nöjd. Enighet gäller. Utan eftertanke.

Varför är Dag Sandahl bister? Redan förra århundradet ställde han frågorna om det internationella arbetets bas när gåvorna minskade och anslagen ökade. Var fanns folkrörelsen? Den dog ut. Och för Dag Sandahls del gäller att han till det internationella antagligen ger 1% av vad hans morsa gav. Till SKUT ger han inte en krona. Det handlar helt enkelt om tillit. Där den saknas, vill man inte ge något bidrag. Varför skulle Dag Sandahl vilja ge bidrag till abortverksamhet, till exempel? Eller ens ge bidrag till ett system som aldrig skulle anställa honom i någon funktion? Vill de inte ha honom ska de inte ha hans pengar, tänker han. Och våndas över kyrkoavgiften! Bloggardag vet hur Dag Sandahl tänker eftersom tanken verbaliserats, noterat för dem som undrar.

Vad handlar de sjunkande bidragen alltså om? Bristande tillit. Den gamla generationen är borta, den som närmast instinktivt uppfattade vad en fastekampanj var. Missionsivern? Den upprätthölls av missionärer med föredrag till ljusbilder. Sådana gives icke mer. Vi talar om försvunna folkrörelsemodeller/kyrkfolksrörelser! Kvar blir en organisation som uppifrån ska tända entusiasm med hjälp av ett nytt namn och en ny logga. Act Svenska kyrkan. Högst begripligt och entusiasmerande? Engelska och svenska i oskön förening. Agera. Svenska kyrkan var Yngve Kalins förslag.Ni behöver inte bekymra er. Kyrkostyrelsen tänker åt er. Beslutet är fattat. Nu ska ni blicka framåt. Men riktigt hur den där loggan ska se ut, vet ingen ännu. Inte ens Kyrkostyrelsen. I Kyrkostyrelsen fattas visa beslut. Blicka framåt!