Mitran kantad med korvaskinn

Till sist läste jag vad Sören Dalevi i Karlstad fått ur sig. Två insatser i Torsdagsdepressionen, den ena inte mer begåvad än den andra. Nu kanske vi främst inte ska lägga oss i bråket mellan Dalevi och Jan Eckerdal, de skulle tydligen mötas på barrikaderna för Folkkyrkan 2.0 och så blir det nog. Men på varsin sida– för Jan Eckerdal är specialist på folkkyrkoteologi, detta som Dalevi mest poserar med.

Vad gör Dalevi? Han uppfattar att vi som luthersk kyrka "inviger" den nya kyrkohandboken. Vigvatten? Rökelse? Vi evangeliska brukade fordomdags mest "ta i bruk". Men då slår det Bloggardag att den gamle kavinisten Dalevi nog inte riktigt har pejl på detta faktum. Då brukar orden ofta bli för stora.

För Luther och hans evangeliska följeslagare är orden viktiga. De tydliggör. Kyrkohandboken ska göra evangeliet klart och tydligt så att människor kan tro. Kolla Deutsche Messe. Dalevi menar häpnadsväckande nog att framtagandet av en kyrkohandbok tydligen fått "en något olycklig betoning på de skrivna ordens betydelse". Han talar om en övertro på de nedskrivna ordens betydelse. Men, Herre, du var förr ditt folk nådig, har denne man inte alls förstått vad en kyrkohandbok är, nämligen nedskrivna ord?

Kalvinisten Dalevi drar på. Det helt avgörande är "hur orden sägs, hur orden framförs." Stor teater sålunda. Jag har mött sådana aktörer. Det brukar bli vämjeligt. Svenska kyrkan har försökt distansera sig från den sortens oratoriska konstspel. Men för kalvinister är det inlevelse och närvaro som skapar orden. Var hittade dom Dalevi?

Ordtrött är vår tid. Det heter så. Så hette det redan på 1930-talet (läs Yngve Brilioths artikel Vår kyrkogång i Svenska Dagbladet den 30 dec 1934). Bloggardag tror inte att detta är riktigt sant. Det trodde inte Brilioth heller; trots störtfloder av ord och tal bevarar predikan sin ställning, skrev han. Ord som utsäger väsentligheter blir människor inte trötta på. Det är de andra som dränerar, kanske mest därför att de är ord utan mening. Dalevi ska nu reducera ordens mångfald och mer förlita sig på musikens och den meditativa bönens språk. De brukar säga så, de pretentiösa mystikerna som inte är mystiker i Kyrkans mening utan mer mysteriösa. Det finns folk som går på det. Bloggardag inte.

Dalevi landar efter sin mångordighet (sic!) i utmaningen att inte "rent mekaniskt" ta den nya kyrkohandboken i bruk. "Utmaningen handlar om att göra innehållet levande och relevant." Det är inte utan att jag ömkar prästerna. Här gäller det att sångens och musikens glädje tar överhanden. Så vad ska då den stackars prästen göra? Joddla?

Nu tänker jag inte låta mig undervisas om gudstjänstgldäje av den gamle frikyrklige Dalevi och jag hoppas vi är många som håller gränsen, som Fälldin manade oss till när det handlade om U-137. Dalevi är en personlig förolämpning mot varje seriöst verksam prästman i Svenska kyrkan och mot en hel del andra också. När Dalevi träder fram ska ni observera mitran kantad med korvaskinn och bete er därefter. Kom också ihåg att handboken ska framföras med inlevelse och närvaro och kom ihåg var ni läste den kritiska reflektionen kring denna dumhet först!

Kyrkohandboken tas i bruk i "Himlabromässan" i Alvesta pastorat (vad nu Himlabromässan är, men det ser man väl om man kollar i den handbok jag faktiskt inte själv har – trots dubbla löften! – men kan det verkligen förhålla sig så att kyrkohandboken tas i bruk i en gudstjänstform som avviker från kyrkohandboken?). Det i sammanhanget klart informationsbärande är att det hela annonseras i Smålandskomposten som "Gudstjänster söndag 20 maj". Kyrkligt sett är det faktiskt Pingstdagen vi firar. Kommer begreppet Pingstdagen inte med i annonsen har antingen en hundhedning eller en kalvinist hållit handen på tangenbordet. Tertium non datur.

Hur det går med de juridiska turerna om kyrkohandboken? Fråga inte mig men med tanke på hur allvarligt upphovsrättsbrott betraktas, kan det finnas skäl att vara försiktig med stöldgodset. Så vad händer i mrogon om någon i det lokala anmält brottet och polisen några minuter innan sammanringningen kör fram till kyrkporten med målad bil och uniformerad personal för att bevissäkra och av utredningsskäl  tar kyrkohandboken (kyrkohandbok, missale och musikbok) i beslag? Jag säger som en gång biskop Gottfrid Billing: "Jag får diarré bara jag tänker på det."