Frasiga tal

Nu serveras biskopars och översåtars frasiga tal och vi sätter glada i oss anrättningarna. Frasiga är de ju. Men är de sanna?

Årets förnyarpris, för att börja där, gick till Bergsjöns församling. Nu minns ni reklambyråns agenda för kommunikation: Dela ut pris för att skapa uppmärksamhet för er själva och era kompisar.
Jag har en kompis som bor i Lilla Edet. Han kanske kan ordna ett sponsoravtal, vi tillsätter en priskommitté och så utdelas priset till "Årets klerikala skitpratare". Eller varför inte månadens eller veckans? Det beror, jag ska fråga min kompis, på hur omfattande sponsringen kan bli.

Förnyarpriset delas ut av Torsdagsdepressionen tillsammans med Gotlands kyrkvecka och Visby domkyrkoförsamling. Ständigt denne Hermansson, som förresten är kompis just med kyrkoherden i Bergsjön. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag ska tala med min kompis i Lilla Edet!

Puristen påpekar att detta frasiga inte var tal men väl skrift. Jag svarar: Nu ska vi inte förfalla till formalistisk småsinthet. Frasigt tal kan också vara tal i skrift, dvs talrika ord.

Ta Antje till exempel. Bloggardag satt bredvid två uppskattade vänner på den öppna delen av konferensen mot populism i Berlin. Hade det varit någon med den undersökande journalistiken hade Antje ställts inför ett antal frågor:

* Du talade om troll och trollfabrik samt fake news. Nättrollet är en person som skriver i syfte att provocera fram känslomässiga svar, gräl eller ofruktbara diskussioner som inte leder någon vart, läser vi på Wikipedia. Kan du mer explicit förklara och exemplifiera med vad du ser trollen göra?
* Du sa att dessa troll fanns inuti kyrkan och förde fram, förstod Bloggardag, ovederhäftig och osaklig kritik. Kan du ge oss några konkreta namn på dessa inomkyrkliga troll? Vad är det i deras kritik du ogillar så mycket att du måste "zäuberisera" dem?
* Tycker du att det är i sin ordning att du utomlands och ekumeniskt beskriver din kyrka som ett tillhåll för troll – eller har du tidigare tydligt fört fram den kritiken i Svenska kyrkan och gjort den inte bara begriplig utan igenkänd som saklig?
* Hur ställer du dig själv till kritik av den överhet du själv utgör? Kritisk?
* Förresten, när vi ändå frågar, vad kostade Svenska kyrkans eget engagemang vid konferensen?
* Varför beskriver du kritiken mot politisering i termer som får oss att förstå att du menar att kritiken har en politisk hemvist och agenda, underförstått "till höger"? Har du inte hört en kritik som handlar om substansförlust och kyrklig anpasslighet, för att inte säga just populism, som är teologisk och har sin spets mot dig och dina kompisar?
* Vilka kritiker lär du dig i dagsläget mest av?
Denna sista fråga är inte så dum som du tror, Antje. Det var biskop Bo Giertz som deklarerade att våra meningsmotståndare alltid har rätt på någon punkt. Det är vårt ansvar att hitta den punkten. Det motiverar en avslutande fråga i detta lilla samtal:
* På vilken punkt har du uppfattat att de inomkyrkliga kritikerna (de idogt arbetande trollen i fabriken) har rätt?

Nu tror jag ingen undersökande journalist på Torsdagsdepressionen kommer att ställa frågor av detta slag. Frågorna behöver inte vara utan intresse för det.

När det gäller frasigt tal har Bloggardag hållit en frestelse från sig, nämligen att nagelfara vad Antje hade som avslutning i sin kulturella insats i Torsdagsdepressionen. Det var mycket tal om vår svaghet, våra begränsningar, vår bekvämlighet, vår rådvillhet och brist på mod och ropa Kyrie eleison. Vi skulle hålla fast vid Jesus och visionen om Guds rike.
http://www.kyrkanstidning.se/teologi/kronika-kristna-kan-inte-lata-bli-att-engagera-sig

Bloggardag, vars fromhet är av den mer fryntliga sorten, tycker att det är fascinerande att se hur mänsklig svaghet ska hissas som ett segel ihop med fromhetens storsegel, men också lite intressant att se att Guds rike nu blivit en vision och inte något som kommit och är mitt ibland oss. Detta är en hållning som tycks from och fin men lite sorglig samtidigt för den är så osakramental. Finns det inte ett vardagligare sätt att uppfatta och leva sin kallelse? En hållning av typ "med alla mina begränsningar så kallar du mig, rustar mig, sänder mig-hållningen"? Men vad förstår väl jag gamla fnask, sa domprostinnan i Linköping.

Hde det varit någon kräm med Torsdagsdepressionen hade inblickar i Sveriges Kristna Råd levererats. Där bedrivs nedskärningsarbete, men det tycks lite oklart varför det blivit så. Ska vi inte få veta vilka problemen alldeles konkret är? Det är väl ändå vi som betalar kalaset?

Antje gled undan frågan om det finns oenighet om vad SKR ska göra. Antje sa att det betoningar var olika. Var alla överens i sak då? Baptisten Wiborn talade däremot ut. Vi förstod att de ortodoxa inte gillade det Svenska kyrkan och Equmeniakyrkas representanter ville köra. Så nu avvecklas projekt. Då kanske en del av migrationsarbetet kan avvecklas när vi fått förslag från Sverigesocialdemokraterna?

Det var väl frasigt tal när den nya migrationspolitiken presenterades även om socialdemokraterna inte sa att vi nu anammat Sverigedemokraternas människosyn och gör upp med vår tidigare öppet erkända naivitet. Centrala mottagningar, koncentrationsmottagningar alltså. Gränskontroller. Resoluta tag för att bli av med dem som inte ska vara i landet. Har Svenska kyrkan, Antje och SKR några meningar om detta?  Är det inte rätt uppenbart att den nya trygga migrationspolitik som förelås alls inte är något sådant som Svenska kyrkan eller SKR pläderat för? Så vad med frasigt tal? Vad det inte just frasigt det blev?

Den resoluta verkligheten är en annan. Minns var ni läste detta först!