Ett enda ord, gång på gång: Lund

Det är till Lund och bokrelease alla tycks ta sig denna tisdag. Det är som när Gustaf Wiungren kom till staden den 10 juli 1927: "Vid sjutiden på söndagsmorgonen stannade tåget. Det var redan ljust sedan länge, klart och varmt. Konduktören gick längs vagnarna och ropade ett enda ord, gång på gång. Jag kan ännu höra i mitt inre detta enda ord: Lund, Lund, Lund." (Gustaf Wingren, Mina fem universitet, Proprius, Stockholm 1991, s 43)

Jag tar alltså tåget till Lund som så många gånger tidigare i mitt liv. Release kl 13 på Kastanjegatan 19 och mingel förstås. Jag känner mig som Herrens mor Maria i min oro, men jag lugnas. (Jh 2:3)

Man får rätt mycket bok för de 200:- som den kostar vid releasen. Den som inte själv kan komma, ska alltså använda sig av skickebud för att undvika porto. Men det lägger jag mig inte i. För egen del tänker jag på resan till Lund (hoppas att tåget går i rätt tid) fundera över det innevarande, ni vet det där med "färden i världen och tingen däri". (sv ps 512:6)

I går avkrävdes jag ett inlägg om Antje & Co:s insats i DN i söndags.
Jag hade tänkt skriva, men Bengt Olof Dike har uppenbart missförstått vad en blogg är. Det är jag som väljer teman och dessa teman kan kommenteras. Däremot kan Bloggaren inte kommenderas. Nu har jag och prosten Reinholdsson bildat oss i Berlin så ämnesområdet, de finas antipopulism, var väl ändå mitt ämne. Jag fattar: först ska jag manas skriva så att en kommentator kan ta sig utrymme att föra sina synpunkter i det av honbom anbefallda ämnet vidare och han har redan bestämt vad inte bara han utan också jag tycker. Längtar världen att få veta? Men ska denna omständighet förhindra ett bloggande om ämnet? Jag tror inte det. Men Dike bör passa sig, kan jag säga. Gäster ska aldrig försöka ta över ett hem.

Jag läste sålunda insatsen av företrädare för sex stora civilsamhällesorganisationer på DN Debatt i söndags och blev brydd.
https://www.dn.se/debatt/hatet-vinner-terrang-nu-maste-politikerna-besinna-sig/

I vilken mening är Kyrkan egentligen en del av civilsamhället? Är inte Kyrkan något i sig självt mellan stat och samhälle, nämligen Kyrka? Var det inte en sådan markering som gjordes på statskyrkotiden när det fanns något som var frivilligt (kanske civilsamhälle) medan det andra var lagreglerat. Systemet med ärkebiskop, biskopar och domkapitel var statliga myndigheter och till skillnad från civilisternas system var detta det klerikala. När vi har andra relationer mellan kyrka och stat men en lag om Svenska kyrkan ifrågasätter jag rätt idogt om Kyrkan, när den företrädas av en ärkebiskop, verkligen är civilsamhälle. Men om ärkebiskopen som styrelseordförande skriver artikel? Då kan jag signalera osäkerhet. Har Kyrkostyrelsen fattat beslut om att ärkebiskopen som ordförande ska stå som undertecknare av en debattartikel i Dagens Nyheter? Det verkar inte så. För den styrelsen styrs av politiker och att politiker skulle skriva upprop till politiker med budskap att de måste besinna sig, ter sig egendomligt.

Naturligtvis kan man som vår vän herr Omar, också vän med privatdetektiven Ture Sventon om jag förstått saken rätt, ifrågasätta om organisationer som till stor del finansieras med skattemedel verkligen tillhör civilsamhället. Den bullrige Björn Eriksson från Riksidrottsförbundet kanske är en god illustration till hur lite civilt det mesta är, gammal rikspolischef och landshövding som han är. Forums Göran Pettersson har väl också sett en eller annan skattekrona rulla in i sitt system? Röda Korset kanske var civilsamhälle med folkrörelsekaraktär. Håller det fortfarande? Bloggardag vet inte. Herr Omars invändning kan uppfattas som plausibel till dess något nytt besked kommer.
Jag antar att Antje läser herr Omar. Hon borde särskilt fundera över kommentarerna.
https://detgodasamhallet.com/2018/05/28/antje-jackelens-politik-leder-till-att-intoleransen-vinner-terrang-i-sverige/

Det lite stöddiga budskapet från de sex i DN var: "Våra organisationer bidrar varje dag till möten mellan människor i olika åldrar, med olika bakgrund och livssituation. Dessa möten präglas av glädje, socialsammanhållning och delaktighet." Men så är det väl ändå inte? Varje dag? "Ni ville att det skulle vara på det viset och det är kanske gott nog" är väl det trötta svaret.

Så kommer det märgfulla budskapet. De är emot något de ser som en retorik i populistisk riktning, Det är intressant när organisationer med folkrörelseanspråk vänder sig mot populasen. Och nu har dessa företrädare (i fortsättningen "Företrädarna") bestämt sig för att vi lever i en värderingskris, men själva är de "helt överens i denna övertygelse: att humanitet, medmänsklighet och allas lika värde är grundläggande för ett gott samhälle". Strunta i den usla svenskan men strunta också i att Företrädarna tror att begreppet "dignity" betyder allas lika värde. Det är likväl dom mot de bortdefinierade!

Civilsamhället bärs tydligen nu upp av Företrädarna och deras organisationer. Så här låter det när de sex uttalar sig: "Vi tar ställning mot de hatiska och fördomsfulla uttryck som rasism, extremism och intolerans står för. Vi göt det målmedvetet över hela landet genom hundratusenstals medlemmar, aktiva och frivilliga." Företrädarna kommer att samarbeta både lokalt och nationellt, fundera på det. Företrädarna för Svenska kyrkan, Riksidrotsförbundet, Röda Korset, Rädda Barnen, Sveriges statsmissioner och Forum har talat.

Hur fattades det demokratiska beslutet om detta, det som har bäring också på det lokala? När fattade Kyrkostyrelsen ett beslut som griper in på lokal nivå och påfordrar samverkan t ex med Moheda IF? Kan man få beslutsdatum och paragraf? Eller kan det vara så, att Ante här tar sig ett mandat och använder Svenska kyrkan för något hon gillar och styr uppifrån? Företrädarna är för en sansad debatt "utan polariserande populistiska övertoner". Då vet vi det också. För vem eller vilka uttalar de sig? Får den som spelar fotboll i division 6 inte vara populist eller ha kritiska synpunkter på migrationspolitik? Inte? De som inte spelar fotboll i division 6 då?

Jag ställer inte frågan hur översåtlig okänslighet riskerar mycket i Svenska kyrkan.
Men det finns de som ställer allvarliga frågor om Antjes härskarteknik. Är det något Antje inte fattat? Eller har hon mycket väl förstått?
http://www.gp.se/ledare/sonesson-när-medkänsla-blir-en-härskarteknik-1.6251776

På väg till Lund, detta enda ord gång på gång, hinner jag tänka. Går verkligen folk på detta översåtliga? Vad händer om människor inte köper ukaserna? Och vad är det för företrädare för ett civilsamhälle, som består av subsidierade organisationer och i Althussers mening är "ideologiska statsapparater" som sysslar med genom sina utsända ukaser? Jag bråkar inte, men exemplet på vad det är at vara ideologisk statsapparat, staten i annan form, är klockrent, skulle Louis Althusser påpekat. (Althusser, Inledning till en teori. Zenit nr 1/1973.

Röda stugor tågar jag bokstavligen förbi, hoppas jag. Och funderar sammanfattningsvis: Antje skriver att hon vill "skapa förutsättningar för att öka demokratisk delaktighet och reell inkludering". Var är alltså just det demokratiskt fattade beslutet som står bakom det hon skrev under i DN? Vem tog initiativet och vem skrev texten? Vad tänker därtill Antje göra med de dissidenter som i och av Svenska kyrkan exkluderats och inser att någon reell inkludering inte gäller dem, dessa som dessutom är mer svenskkyrkliga än hon själv? Om detta har väl den bullrige Eriksson dock inget att säga? Eller kanske? Osvuret är bäst med Eriksson och med tågåkande.

Nästa Lund.