Så tänkte unga arbetsvilliga högkyrkliga

Vi går 45-50 år tillbaka i tiden och möter studenter. Där fanns i Lund de unga och arbetsvilliga. Det var studenter som diskuterade inte bara kyrkoliv (skvaller) utan också församlingsliv (strategier). De skrev i PO, Pro Ortthodoxia. De läste förstås PO Sjögrens böcker och Gunnar Rosendals. De höll sig med SPT.  Några läste också SKT, STK, KÅ, Göteborgs Stiftstidning, Kyrka och Folk, Vår Kyrka, Norrskensflamman, SDS, DN, Smålandsposten, Tidsignal, Aftonbladet liksom materialet från Religionssociologiska Institutet. De hade sålunda inte någon helt obetydlig kännedom om politiska frågor både nationellt och internationellt. De besökte antikvariat. Icke helt få bodde så till att de hade fri tillgång till tideböner och mässor. På sommaren var de engagerade till exempel i det som kallades "Sommarkyrkan" med insatser av den typ som praktiserades i västra Tyskland med beteckningen  Kirche Unterwegs. Det sagda räcker för att ni ska förstå typ eller art.

De unga tänkte sig komma ut i vanligt församlingsliv och menade att evangeliet var själva ärendet. I grund och botten fanns tilliten till att vanligt folk skulle genomskåda de enkla propagandistiska slagorden mot dem, de som var osanna. De var till exempel inte "emot kvinnor" eller ens "dörrstängande elitister" och allt vad som sades. De visste av egen erfarenhet att andra präster och blivande präster  inte var särdeles ambitiösa när det gällde. Teologi roade dem inte. Inte slitjobbet heller. Kunde de hålla sig undan, gjorde de så. Deras egentliga tillgång var att de intog korrekta (men teologiskt omöjliga) ståndpunkter i dagsaktuella frågor. De undvek debatter. Någon förklarade glädjen över att få vara präst med orden "ostkaka, grädde och sylt". De läste inte Sjögren eller Rosendal.

De ambitiösa var inte så oroliga. Folk skulle fatta vilka som ville bygga och hurdana de andra var. Och visst fattade folk även om det tog tid, men de fattade också felaktiga beslut. När de såg vilka som tog över kyrkosystemet, begrep de att det inte fanns goda skäl att vara kvar längre. Vi är uppenbarligen mitt i den processen. Bloggardag förvånas över att hätska inlägg inte riktas mot dem som från maktpositioner skandaliserar Svenska kyrkan inte därför att evangeliet är en skandal utan däför att dessa mellanskiktets människor agerar destruktivt när de propagerar sin MTD-religion i formen för dagen. En sak är om folk drar iväg därför att de inte tror att Jesus är Herren. En helt annan sak är om de drar därför att de upptäcker ett bedrägligt krkosystem, ett som inte tar dem eller ens sig självt på allvar.

Sålunda kunde vi nu tala om Limhamn och Malmö. Floskler som nya trossatser, skriver Fradrik Haage om i en ledare i SmP.
http://www.smp.se/ledare/floskler-som-kyrkliga-trossatser/

Haage undrar vad högre kyrkliga företrädare har att säga om det officiella twitterkontot och något har de kanske sagt, för twitterinlägget är borta. Saken gällde dock P18 som återuppstått på Gotland. Detta var, meddelade Svenska kyrkan i Limhamn, ett misstag. Rysslands militära kapacitet innebar att Ryssland aldrig kunde besegras militärt och friheten måste försvaras på annat sätt. Detta var budskapet. Twittern är alltså borta. Men problemet att ett officiellt svenskkyrkligt konto kan användas för den här sortens utspel borde diskuteras. Några tar det gemensamma i anspråk i eget intresse. Och detta är ett grundmönster för det opålitliga mellanskiktet, det mellanskikt som i Svenska kyrkan utgör det högre skiktet.

Ska vi tala om Malmö är det förstås nyheten att ny kyrkoherde utsetts. Han ser fram emot att få vara med på den resa som Svenska kyrkan i Malmö håller på att göra.
http://svenskakyrkanmalmo.se/blog/2018/05/22/ny-kyrkoherde-utsedd-for-svenska-kyrkan-malmo/
Utmaningen, den största, som regionen har är att "få ihop det multikulturella samhället till en välfungerande gemenskap". "Där tror jag att vi som kyrka har en stor och viktig uppgift att fylla. Visionen för Svenska kyrkan i Malmö är att bidra till fred i världen." Den nyvordne kyrkoherden Svensson – av alla namn Svensson! – riskerar med denna programförklaing att en del människor i Malmö finner detta vara ett statement som inte motiverar fortsatt medlemskap. Kunde vi nyttja tidsmaskinen och föra aposteln Paulus till den multikulturella staden Malmö, hade han känt igen miljön men inte budskapet från det som ska vara Kyrka.

Vi kunde också tala om kommunikatörer av den typ som kommunicerar broccoli. Broccolin blev den grönsak som välte medlemskapet för en skrivkunnig person och han meddelade sitt utträde socialt. Fler kan följa. Inte för att de har något emot Jesus, själva ärendet, eller står främmande för vad Svenska kyrkan gestaltat i högmässor, diakoni och undervisning utan därför att de finner kommunikationsutspelen vedervärdiga och alls inte värda ekonomisk support. Har Svenska kyrkan problem eller har Svenska kyrkan problem? Och det är faktiskt inte de präster som slitit med det vanliga som ställt till det. Inte ens de som kallats kv*nn*pr*stm*st*nd*r*.

Danderyd, som satsar på att bli kvitt plast, kunde också vara exempel. Församlingsbladet gick ut och effekten blev minst ett utträde.
https://danderydsforsamling.se/wp-content/uploads/2014/10/Livet-2-18_web.pdf
Vem kunde bemäktiga sig det gemensamma bladet för att köra plastbantningskonceptet? Var det en fiffig miljöpartist? Själva reaktionen att lämna Svenska kyrkan kan man förstå också som en reaktion mot att alltid utsättas för snubbar av de miljömedvetna. Vi är ju några som sedan barnsben är för miljö men som lika länge varit emot påståeliga miljömuppar. Jorden slits som en klädnad. Vad är problemet? Och varför kan de problemet inte tas upp i den oöverträffade form som samtalet innebär och som församlingshemmet skulle kunna vara en ypperlig plats för. Nu ställer dom bara till det och får folk att lämna. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är skillnad på kyrkliga grovarbetare och de kyrkliga joddlarna.

45-50 års erfarenheter ger besked. Det var verkligen skillnad på präster och präster. Somliga klättrade sig upp. Folk reagerade dock inte som de högkyrkliga tänkt. De såg och trodde det var bäst att ta sin kyrkoavgift och gå. De högkyrkliga tänkte att folk skulle fatta och markera mot klättrare, anpassliga, lättjefulla och i den meningen moraliskt korrupta, att de lät det sägas oemotsagt som dock icke var sant om deras medkristna.  Det är rätt ynkligt alltihop. Inte minst som sammanbrottet drabbar oss alla. Men det ska nog i klartext sägas vilka som inte fattar vad de ställer till med årtionde efter årtionde. En levande, folklig Kyrka är något annat.

Bloggardags fråga är egentligen rätt enkel. Ska idioterna obehindrat få förstöra? Andra ser. Ser inte ni? Eller hör ni till förstörarna? Vi tänkte ju dåförtiden inte fel även om vi inte fick rätt. Tid att rätta till något?
https://www.aftonbladet.se/a/xREVkj

Det tycker tyckmyckenchefen på Torsdagsdepressionen. "Haverikommission för kyrkans gudstjänster vill han ha. Det är torsdag. I söndags togs ny kyrkohandbok i bruk. Lite gudstjänststatistik fick vi oss till dels också. Minus 30,4% på 15 år. Torsdagsdepressionen är verklig. Xiomara får fart på gudstjänsten i Barkarö. Då kunde det också gjorts ett reportage om de tidigare gudstjänstfirare som nu tar sig till andra ställen. Bensinen kostar över 16:- per liter. Varför kunde Svenska kyrkan inte lyssna på dem som sa hur det måste gå om ingenting gjordes skulle det bli precis så här och värre. Svaret är: fel personer, fel, fel, fel. Torsdagsdepressionen är verkligen verklig.