Vem?

Frågan om "vem" är väl en vettig fråga att ställa när vi firar Heliga Trefaldighets Fest. En kyrkokristen stimuleras av Athanasius att inte söndra eller sammanblanda det gudomliga väsendet. Personerna existerar självständigt men är av evighet till med varandra. Denna insikt har ett så starkt bibliskt stöd att den inte kan rubbas, ser vi i Apologien. Självfallet fördömer vi valentianerna, arianerna, eunomianerna, muslimerna och andra dylika, så lär Svenska kyrkan efter sin bekännelse, men också samostenerna, både gamla och nya. Så här långt i tanken brukar jag ge upp. Den heliga treenigheten är det högsta mysteriet och därefter kommer mysteriet att Kristus är och förblir Gud och människa i evighet, det som Antje förnekade ni minns. Konkordieformeln( s 526 i Svenska kyrkans bekännelseskrifter) sätter punkt för min tankeverksamhet. Alltså kan jag på ett mycket enklare men likväl mystiskt sätt fråga "vem?" när det handlar om frågor inom skapelsens ram, sådana som kan utforskas och som det är ett mänskligt ansvar att beforska. Klimatfrågan alltså.

Vem har bestämt att klimatfrågan är en fråga i ental, absolut form? Så fort Rachel Carsons bok Tyst vår kommit, skaffade Morsan boken. Jag tror hon högläste den för sönerna vid köksbordet för synminnet säger att den förvarades i en kökslåda. Men klimatlarm är en sak, naturliga klimatvariationer en annan. Och vart tog det där med skolvisdomens biologiska "survival of the fittest" vägen? När tog tilltron att det alltid klarar sig slut och vem bestämde det?

Jag kan fråga vidare. Vem definierar vad "vetenskapen", ental och bestämd form, kommit fram till? Vetenskapen brukar vara professor Johan Rockström, säkert en sympatisk agitator men med ett kroppsspråk som signalerar att han tycker om att kommendera oss andra. Är det inte, oss emellan, rätt typiskt att klimatforskarna dyker upp med en dysterhet hämtad från det mörka i Mumindalen? De pläderar hotfullt för en klimatpolitik som är utan apell. Flyg och bil ska avskaffas och skatteväxling måste till genom att skatten på arbete ska sänkas. Vi som inte arbetar då, den åldrade befolkningen? Lappri. Kalibreringen handlar om en fördelningspolitik och "detta är naturligtvis lösbart om man tar klimatutmaningen på allvar". Vem tycker att detta är en anständig argumentation och vem börjar tala om en sofistikerad form av cirkelbevis?

Jag antar att jag börjar hesitera när budskap enstämmigt trummas in eftersom en kyrkokristen vet,  att den mänskliga världen inte riktigt är så entydig. När det därtill krävs skärpta skatter och avgifter ringer några små klockor, som de brukar göra när den politiskt opålitliga medelklassen är på gång. På något egendomligt sätt skulle prioriteringen av järnväg nu gälla Stockholm-Oslo med höghastighet. Argumentet skulle vara "nordiska dimensioner". Köpenhamn är väl lika mycket nordiskt fast sydligare?

Jag försöker tränga in i en tankevärld som ibland tar sig former som miljöfascism. Det finns i miljörörelsen tydliga sådana drag, har jag läst i filosofiska genomgångar. Är inte resonemangen alarmistiska med möjlighet att sedan fatta beslut om en helhetslösning, det totalitära draget? Men vem har kommit på att just Sverige ska bli världens mest klimatsmarta välfärdsland? Vem har sagt att vi alls ska tävla i den branschen? Räcker det inte med att vara klimatsmarta och borde då inte en kör av röster höras med olika förslag? Är klimatfrågan det enda område där det råder entydighet? Det tror jag faktiskt inte.

Om det bor 10 miljoner människor i Greater London och 10 miljoner i Sverige kunde man kanske jämföra de två kategorierna. Vore det inte en tanke värd att pröva hur mycket koldioxid som kan bindas på respektive ställe och det finns mer skog i Sverige än i London? Hur blir det om vi jämför Danmark och Sverige? Om en mängd koldioxid verkligen binds här, vad gäller egentligen bråket? Hur påverkar Sverige temperaturen i hela världen genom mänsklig aktivitet? 2 grader eller mer?  Då ställer jag inte frågan om hur klimatet varierat under tid oberoende av människor för det vet jag inte. Vet någon?

Konsumtionen av kött ska ner. Vem säger det? Hur mycket metangas släpper ruttnande gräs ut? Och vilken nytta gör djuren som betar? Vem bestämmer att ett enda perspektiv ska anläggas på den enda frågan och vilken sakkompetens att hjälpa mig att bedöma har journalister? Kan det vara så enkelt att de mest blir megafoner och jag manipulerad?

Är det oartigt att ställa frågor om de skattemedel som används för att stötta de goda bilarna? Jag fick för mig att detta närmast är ett lurendrejeri, men vem är väl jag, som domprostinnan i Linköping så precist frågat. Skulle detta kunna tänkas vara ett mönster när det gäller behjärtansvärda frågor att pengar kan rulla lite hur som helst?
https://www.dn.se/ekonomi/motor/121-miljoner-kronor-i-statliga-premier-till-supermiljobilar-som-salts-till-utlandet/?utm_campaign=dn_prio_kvall&utm_medium=email&utm_source=nyhetsbrev&utm_content=

Jag ska alls inte göra mig kompetent att avgöra frågor om klimatet, men kompetent att undra är jag. Hör jag inte i journalistiken ett urval röster som ska förstärka klimatbudskapet (ental och bestämd form). En klimatförnekare av enkelt slag mot fyra duktiga varav en ersatt sugröret av plast med ett hon diskar och använder flera gånger fick uttala siog i ett radioinslag. Jag har sett själva denna duktighetsmekanism bland klasskamrater under alla åren av skolgång, det sitter djupt. I dem och i mig. Min brors enkla fråga bär jag med mig:
- Vad blev det av dom som satt längst fram i klassrummet och alltid höll med våra lärare?
- Inte vet jag.
- Det var dom som blev våra chefer.

Ställ nu frågan om "vem" så får vi se vad vi tillsammans kommer fram till. Den frågan är bara värd att ställa för dem som vet att haja till när de möter entalet i bestämd form. De andra bryr sig inte av det enkla skälet att de inte ser att det finns något att bry sig om. Att fira den heliga trefalden med en liten kampanj mot den heliga enfalden är för den delen aldrig fel.