Pingstpremiering

Pingstpremiering ägnar sig den åt som tar sig till kyrkan för att fira Andens stora fest denna dag och som dessutom inte faller undan för statens åtgärd att ta bort Annandag Pingst som röd dag utan tar sig till kvällsmässan. I Kyrkans liv firas Annandagen förstås. Att denna dag skulle bort för att vi skulle fira nationen den 6 juni var väl inget annat än fånigt. Vettigare hade varit att införa en verklig nationaldag och inte bara  hotta upp Svenska flaggans dag, alltså en dag för firande av fanskapet. Vad ar det för fel på det gamla nationaldagsdatumet?

I Svenska kyrkan ska de medvetna gudstjänstkonsumenterna noga lägga märke till hur den nya kyrkohandboken hanteras. Några firar stort. Andra tonar ner firandet, nämner det med några lugnande ord att det mesta är som vanligt. Det finns en tredje kategori, de församlingar som har kvar den gamla agendan och säger att "får Bollebygd, får vi", dvs vänta med allt till i höst. Några präster som inte vill ägna sig åt häleri av stöldgods kan vara nervösa. Tänk om deras bristande entusiasm anmäls till domkapitlet?

Nu är det ett problem med kristna som söker martyriet, det var en utväg som fäderna såg vara en avväg. Men det är också ett problem om t ex präster faktiskt inte vågar stå upp för vad de tror och tänker. Räds ej bekänna Jesu namn! Få ting kan, menar Bloggardag, i vår tid te sig som mer lockande än att föras till kättarbålet på handboksfrågan. Det blir att stort kliv rakt in i kyrkohistorien. Tänk er att efter kättarbålet bli uppställd på altare, bli tillbedd och ärad av en mängd obekanta människor. Det finns sådana som inte vill bli heliga på detta sätt därför att de inte vill bli tillbedda mest av gamla fula kvinnfolk, men det är ett problem mest hos Ignazio Silone i boken Bröd och vin (Bonniers 1944).

Jag är inte säker på att metoden är helt tillförlitlig men tillräcklig. Bloggardag kollar vilka som entusiastiskt hälsar handboken och tror sig därmed får bekräftelse på att detta inte är en kyrkohandbok för en sådan som mig. Det är en annan tro som uttrycks. Det vet Läronämnden. Därför blir knepet att undvika formuleringarna, de kätterska/heretiska, och i stället lyfta sig till en helhet där en passabel mångfald kan uppskattas oavsett återkommande heresier. Det går Bloggardag inte på. Och tro mig – det är inte Bloggardag det är fel på!

Nu behöver Bloggardag kanske inte vara så nervös. DN skriver om kyrkohandboken. Det blev precis en sådan artikel som varje av kvinna född festgeneral avskyr allra mest. Hinner ni, som inte har en prenumeration, köpa DN och ha under armen när ni kommer till Pingstdagens högmässa? Annars får ni läsa in er på frågan och aktualisera samtalsämnet vid kyrkkaffet och tårtan...
https://www.dn.se/kultur-noje/kyrkohandboken-lanseras-trots-upphovsrattstvist/

Vad är det rättschefen säger? Att vi inte uppfattar att "Arvtagarna# kräver att handboken återkallas" – inser juristerna plötsligt att det kravet kan ställas i nuvarande läge och att en sådan åtgärd är helt rimlig? Men fattar folk frågans omfattning?

När TT fick ihop det hela var det med uppenbar hjälp av kommunikatörerna. Likväl kom ordet "omstridd" med. Det där med "neutral" om Gud fick Bloggardag att fundera... Är det inte nåt fel som är trasigt?
https://www.svd.se/dags-for-omstridd-ny-kyrkohandbok

Det i grunden mest irriterande är förstås att all denna kritik med lite fingerspetskänsla och lite intellektuell ansträngning hade kunnat undvikas. Detta är en av kyrkokansliet självförvållad motreaktion. Vi, de svenskkyrkliga, förstod och försökte säga. De andra fattade inte. Det är inget att säga om. Något borde likväl förmått dem att inte traska på i ullstrumporna. Bloggardag uppfattar att de svenskkyrkliga utgör en minoritet i kyrkostyrelsen och en minoritet i kansliet också.

Bloggardag tänkte trösta sig med att läsa Åke Bonniers Jesus-text. Så fort någon säger "Jesus" är det lätt att bli glad.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/sjalvklart-att-jesus-uppstod-fran-de-doda
Bloggardag blev glad, men fundersam redan när han såg rubriken. Det är "självklart" att Jesus uppstod från de döda. Är det verkligen självklart? Var det inte en hård och kosmisk strid som utspelades? Saken var knappast heller självklar för lärjungarna, kvinnor som män. Inte ens för Maria, om Bloggardag fattat allt rätt. Har inte tron blivit väldigt konstig om den nu ska torföras som självklar? Då borde väl alla automatikä tänka så?

Åke avlägger sedan en bekännelse och det gör han väl som biskop i Skara stift för som sådan gläder han sig "över alla nyformuleringar av den kristna tron i form av psalmer, böner och andra texter." Alla? Verkligen?

Vad tror Åke i övrigt? Att "Jesus mycket väl kan ha utfört underverk." Kan ha? "Men poängen är kanske ändå inte huruvida vi tror att han utförde underverk eller inte utan hur de kan tala in i vårt eget liv". De brukar säga så om de heter Borg, Holloway eller Spong, men om det aldrig har skett, så vad då?

Åke talar dock gott om sådant som "mycket väl" kan ha hänt för 2000 år sedan. Kristen apologetik kanske är mer handfast än så, tänker Bloggardag, som är en sakramental materialist. Såg ögonvittnena det de berättat om?

På samma sida i Torsdagsdepressionen skriver också Erik Aurelius.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/undren-over-alla-under
Han ger sig in på vetenskapsteori. "Att Jesus inte har uppstått är tvärtom en förutsättning för vetenskaplig forskning." Riktigt så enkelt är det nog inte, men exegeter är ett eget släkte, specialiserat på aorister och hitpael. Inte konstigt att Aurelius beskriver ett missmod som dyker upp inombords varje dag. Gamla präster kan förvandla vad som helst till personliga dekorationer. Inte minst missmod. Det ligger väl i sakens natur om man heter just aurelius, ett namn med guldglans.

Nu känner Bloggardag att Torsdagsdepressionen har sin verkan. Man får hoppas på högmässan och Anden som motmedel. Det kan funka.

I går planterade Bloggardag ett äppelträd. Också om den yttersta dagen skulle komma i morgon ska jag i dag plantera, tänkte han. Om aftonen gick han ut till grillen, halvknall redan i början av grillprocessen, Som majoriteten av svenska män en somrig lördagskväll sålunda.