onsdag 13 juni 2018

Annie och Ödets man

Den lärde akademiske läraren vid Lunds universitet hade läst Antjes predikan i Polen och häpnade över hennes utsagor om Kristus (Bloggardag 10 maj). Han var ställd också inför talet om "en tro, som ger henne en osviklig inre kompass" vid dopet av prinsessan Adrienne. De evangeliska brukar inte tala så. Varifrån kommer själva tanken? Annie Åkerhielm (1869-1956) kanske kommer oss till hjälp med sin bok Ödets man, tänkte Bloggardag och tog fram boken med underrubriken "Några tankar om Hitler och hans folk". Holger Schildt, Stockholm 1938. När Annie skriver boken har hon gått ifrån att vara auktoritärt konservativ till att bli radikal nationalsocialist. Nu går jag raskt igenom hennes bok, ger citat och sidhänvisningar. Jag har läst den – icke utan häpnad.

Annie Åkerhielm beundrar Adolf Hitler:
"Ett snille må han väl ha rätt att kallas; hans verk bär vittne för honom." (s 10)
Och så kommer det:
"han har en inre visshet om att gripa rätt" (s 11)
En inre visshet!
Denna tankemodell är densamma som när man tänker sig en tro som ger en osviklig inre kompass, kan Bloggardag förstå.

En osviklig inre kompass i betydelsen en inre visshet hade alltså Adolf Hitler, menade Annie. Men tror vi verkligen det? Eller är hela tanken på en osviklig inre kompass orimlig? Nå, en vän sedan snart sagt 50 år (det slår på några veckor!) menade sig ha just en sådan osviklig inre kompass, men den var illa kalibrerad hävdade hon, för den slog alltid till en sekund för sent. Så var det inte för Adolf, alltså. Jag menar att det nu går att förstå ur vilket trossystem tanken på den inre osvikliga kompassen kommer – och det är inte evangelisk tro och tanke.

Annie fortsätter sin insiktsfulla analys:
 "På denna inre visshetskänsla beror väl också det gigantiska mod, varmed han på en gång utmanat fyra världsmakter: marxismen i alla dess former, judendomen, de båda kristna huvudkyrkorna och den allmänliberala åskådning, som åtminstone under de sista hundra åren präglat allt europeiskt tänkande. De ställde sig alla fientliga mot hans livsverk eller hindrande däremot; gott, han gick till storm mot dem alla."  (s 11)
Finessen är närmast det där osvikliga. Då kan han utmana det mesta. Men lägg märke till att kyrkorna räknas till fienden och att Annie är klar över!

Finns det inte en del problem Annie måste hantera, som det där med judarna och bokbål? Nja, judefrågan såg hon i det närmaste vara eliminerad och därför var hetsen i Der Stürmer knappast nödvändig, än mindre smaklig. Hon var fin och förstående, Annie.
Bokbålet vid Opernplatz? Annie nämner inte specifikt platsen i Berlin men väl bokbålet.
Det var "en reningsbrand, genom vilken den av hitlerrörelsen gripna ungdomen sökte befria sig från de föregående årens dekadenta mentalitet." (s 15) Goebbels kunde inte sagt det bättre. Den skedda skadan var ju ej stor eftersom det inte var hela upplagor som bränts, menade hon vidare. (s 15) Inget att bråka om, kan man säga. Och Annie sa det. Goebbels sa "Fabelhaftig gut organisierte Spontanität!" men det hörde inte Annie. Myten räckte för henne och den räckte hon vidare till sin tacksamma läsekrets.

Militariseringen?
Militärlivet ska genom träning förefalla naturligt och förtroget ända sedan barndomen. "Här kommer tyska folkets alldeles särskilda läggning och lust för disciplin och militärt präglade levnadsformer till hjälp." (s 26)
Kanske det där med "tyska folkets särskilda läggning och lust" är ett ord att bevara i tacksamma hjärtan? Churchill hade svårt för den.

Det där kristendomsfientliga, borde inte det bekymra? Annie vet besked:
"Det må chockera aldrig så mycket, men det är sant: Nationalsocialismen kom och gav den hjälp, kristendomen icke kunde giva. Rasläran kom och gav folket mod att lyfta pannan på nytt." (s 52) Ni kan gärna läsa den meningen en gång till, ni som vet vad som sedan hände.

Annies kritik blir en kyrkokritik:
Kristus själv "har aldrig varit längre bort från denna jord. Och tyska folket vände sin längtan till dessa germanska fäder, hos vilka stoltheten var en oeftergivlig mannadygd och som alsdrig besegrades av romarne..." (s 52)
Annie uppfattar en Kristus skild från denna jord, kanske en som inte längre är, som det heter "incarnated in a human body", en som behövde bli "taken away from the physical world". Detta kan man länge fundera över om man ger sig tid. Kristen tro är det inte men en rätt kvalificerad heresi. Annie kan inte ha så mycket emot tankefiguren Hon har ju sin Adolf. Kyrkorna får skylla sig själva:
"Kristendomen hade svikit det slagna folket – vad under om den i stor utsträckning förlorade det? (s 53)

Annie ser Adolf Hitler som religiös, så som de stora ödesmännen visat sig vara. Hon ser också nya heligheter ta de gamla heligheternas plats och observerar att påven liksom bekännelsekykan är emot de nya. Men egentligen är kyrkokampen inte problematisk. Bara om de öppet protesterar mot den nazistiska staten får präster i Tyskland problem. Om de kritiska är tysta, accepterar staten detta. Bloggardag undrar om han inte sett denna tankefigur om diskretionens betydelse vid dogmatiska skiljaktigheter tidigare, men en något åldrad man kan ha svårt att orientera sig.

Adolf Hitler är alltså religiös på det där nya och för hans del ordkarga sättet. Annie vet vad hon ska tro:
"Så skulle jag tro att Hitler, utan att ha bestämt förnekat eller bekänt några lärosatser, bär inom sig en äkta och oskrymtad religion, som består av Gud och Guds vilja, som utkorat honom till Tysklands återupprättelse." (s 56)
Att detta är en tro utan Jesus som Herren är dock rätt uppenbart, men inte så mycket att dividera om, förstår Bloggardag. Det är i varje fall religiöst. Annie kan tala om Gud och Guds vilja. Hon kan självklart inte i detta sammanhang tala om Herren Jesus Kristus. Hon hade nog menat, Annie, att den nya kyrkohandboken härvidlag är ett framsteg.

Annie, som tydligen ser sig som bildad gudstroende, var klar över sakförhållandet: Gud verkar genom Hitler (s 64). Hon kan elaborera temat: Om Hitler skulle förklara hur han tror, skulle en majoritet av tyska folket göra hans tro till sin tro.
"Stora minoriteter skulle väl stanna kvar inom kyrkorna, men manfallet skulle vara tillräckligt för att slå dem båda (den romersk-katolska och den evangeliska, DS) med förfäran." (s 65)
Lite roligt är argumentet, att medlemstalet används i sammahanget. Tänk om folk skulle tröttna på kyrkorna nu när nationalsocialismen som ett Guds eget verk tar sig fram? Det är ett kraftfullt argument om medlemstal, som kanske fortfarande kan vara gångbart, men då inte som stöd för nazismen, kan Bloggardag tänka. Sannolikt är argumentet trots detta lika klent för den som ställer sanningsfrågor. Men bara för den.

År 1938 är det mycket som väntar, men Annie Åkerhielm funderar över mörker och ljus och finner inte nationalsocialsmen mörk, om man så säger:
"Det är om Hitler och hans Tyskland falla, som världen blir mörk." (s 98-99).
Hur är det då nu år 1938 i Tyskland?
"Eldstoden går ännu framför tyska folket – endast framför detta folk. (s 100)

Det är rätt långt som den osvikliga inre kompassen kan föra en troende människa och inte utan konsekvenser för andra. Men nu har vi varsnat var det egentligen tänks på det viset. Det är inget att säga om mer än säga, att detta är en heresi och vi ser vilka som förföll till den.

Annie Åkerhielm skrev inte böcker efter år 1945. Så det kan bli. Men varför?

Jag ringde min vän i Varberg. Han hade inte detaljkännedom om Åkerhielm, sa han, men såg de nazistiska medlöparna i Sverige fördelade på tre grupper: lindorholmarna, nationalisterna och överklassnazismen.
Linderholmarna, samlade kring styckjunkaren Linderholm, stod emot nazismen när Tyskland anföll Norge. I den meningen var de nordister.
Nationalisterna stod emot nazisterna när Tyskland annekterade Tjeckoslovakien eftersom de var just nationalister. /Rättat! DS/
Överklassnazisterna var det, mitt ordval, klass på. De stod samman med Per Engdahl – (middagsgäst bland annat hos familjen Lind i Malmö ur vilken biskopen Martin Lind kommer). Och Åkerhielm kan nog räknas till denna klass tillsammans med Carl Ernfrid Carlberg och förbundet Manhem. Bara så ni vet. Den här sortens överklassnazister höll fast vid nazismen.

Min vän trodde inte heller på talet om osviklig inre kompass, om jag förstod honom rätt.

50 kommentarer:

  1. Besläktad med Annie Åkerhjelm är väl norske Nobelpristagaren Knut Hamsun. Jag läste nyligen Tore Rems biografi "Knut Hamsun och resan till Hitler". Tore Rem visar att det faktiskt inte finns några ursäkter för Knut Hamsun (såsom att han skulle ha varit en naiv åldring som inte riktigt förstod vad det handlade om.) Knut Hamsun, som skänkte sitt Nobelpris till Goebbels, som han mycket beundrade, visste vad han gjorde. En läsvärd bok.

    /Läsare

    SvaraRadera
  2. Den hedonistiska varianten av MTD-religionen, vilken företrädes av fru dr führerin Jackelén och flertalet i Svkys nomenklatura, har likt nationalsocialismen skapat en antikristen antropologi. I nazisternas fall var det den perversa läran om den germanska "rasens" übermensch och alla andra "rasers" underordning/förslavande/utrotning. I Svkys hedonistiska MTD-religion är antropoligins konsekvenser inte lika brutala men ändå dödliga i sitt anammande av den perversa hbtq-hedonismen och dess fullständigt antikristna antroplogi!

    Antony

    SvaraRadera
  3. Här antyder bloggisten att ärkebiskopen skulle hämta sin inspiration ,direkt eller indirekt ,från Adolf Hitler gällande begreppet "inre kompass".

    Detta är en smula magstarkt. Hur skall man förstår sig på sådant? Vad är det för en kraft och frustration som framkallar detta? Dessutom denna intellektuell lågvattenmärke skadar skrivaren mer än dennes hatobjekt.

    Om bloggisten hade vistats åtminstone en smula utanför den teologiska diskussionens gränser , då hade han stött på begreppet överallt i nutida hälsospalter och diskussioner. Det räcker inte att fördöma MTD-teologin , utan man bör fördjupa sig i det nutida kontexten begreppet kommer ifrån, dvs nutida hälsokulten. Hade DS googlat begreppet, hade han kunnat undvika att trampa över anständighetens gränser.Men starka negativa primitiva drifter bryr sig inte om anständigheten, utan söker och hittar dom för honom lämpliga okvädingsorden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet du, Markku, jag är säker på att Dag, liksom många av oss som reagerat negativt på Jackeléns uttalande, har vistats tillräckligt mycket "utanför den teologiska diskussionens gränser" för att veta var det omtalade uttrycket har sin rätta hemvist. Kanske borde vi då låta uttrycket stanna kvar i den s k hälsovärlden. Vad åtminstone jag reagerar så negativt på är att Jackelén försöker införliva "osviklig inre kompass" med den kristna tron. Med en "osviklig inre kompass" inom oss skulle vi ju inte behöva någon Frälsare, eller hur? Min egen inre kompass är definitivt inte osviklig - för mig är Jesu offerdöd nödvändig.

      Jag i Halland

      Radera
    2. Om jag inte mins fel , hänvisade Luther till sin inre kompass i Worms som den absoluta auktoriteten för honom .Hela reformation vilade på hans lyhördhet på detta.

      Radera
    3. Bra inlägg, Markku!

      DS' referat av Åkerhielm är i och för sig utmärkt och läsvärt som inblick i dåtidens tankevärld. Kopplingen till Antje är dock svag. Som bäst får vi tolka samkörningen som uttryck för inte helt rumsren humor? En ståuppkomikers eller rappares frihet att tänja gränserna och häckla makt och etablissemang kanske även gäller i pigga, käcka och muntra bloggar? Enkla, obefordrade komministrars rätt att dissa de programmatiskt über-havliga?

      PP

      Radera
    4. Markku får nog läsa in Ingemar Öberg, Bibelsyn och bibeltolkning hos Martin Luther, Artos 2002 för då blir bilden och minnesbilden en annan.

      Radera
    5. Mina finska auktoriteter som Lennart Pinomaa och Aarne Siirala och Eino Sormunen håller nog motett som Luther forskare.Jag lojaliserar med dom.

      Radera
    6. Finns inte att få tag på, möjligen på antikvariat.

      Radera
    7. Tack Markku, jag ser nu tydligare likheterna mellan Luther och Hitler, det måste vara något tyskt!

      Antony

      Radera
  4. Det finns många historiska nöjsamheter att ta del av. Och vilka perspektiv de kan ge! Problemet blir att ta sig tid att läsa och ännu mer att hitta nöjsamheterna. Bloggarens bibliotek rymmer mycket, liksom ett läsande liv som rymmer mycken erfarenhet. Därvidlag, liksom i berättar- och undervisarglädjen påminner Bloggaren om sin vän Jan Myrdal. Tack för en roande recension med bäring på samtiden! Reductio ad Hitlerum kan fungera på många sätt..

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  5. Osannolikt att hon blev ärkebiskop!

    -Nu har bloggaren citerat en lär akademisk lärare i Lund som har häpnat över en predikan av Svenska kyrkans ärkebiskop.

    Jaja, ännu en röst på bloggen, låt vara indirekt, som underkänner Antje Jackelén. Det har varit många, ett otal antal, röster som på detta forum - inklusive bloggaren själv - som inte har varit, och är, nådiga mot henne. Ärkebiskopen får underbetyg, blir underkänd, underpresterar i allt hon gör. Hon är helt enkelt, enligt alla dessa röster, olämplig, okunnig, ovärdig som ärkebiskop.

    Jag undrar då bara hur har då Antje Jackelén överhuvud kunnat bli ärkebiskop? Hon är ju enligt de allvetande mästrarna på bloggen komplett oduglig.
    Ändå bekläder hon kyrkans högsta ämbete. Hur är det möjligt mot denna bakgrund.

    Är den bloggbreda kritiken mot henne ett underbetyg åt dem, som valt henne?

    Eller är det ett kollektivt underbetyg till kritikerna - utan att de har den blekaste aning om detta? Det finns ju som bekant personer, som saknar självkritisk förmåga.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fru Jackelén är ingen biskop.

      Ingen kvinna kan vara präst eller biskop. Av personaladministrativa skäl skulle den "valda" ärkekommandoran möjligen kunna benämnas titulärbiskop. Den andliga dimensionen i titeln är dock helt frånvarande eftersom den protestantiska så kallade ”vigningen” fråntagits sitt nödvändiga grundläggande Sakrament. Det samma gäller även den stora horden av lismande prästinnor.

      /John

      Radera
  6. Bedömningar av egendomliga påståenden är bedömningar i sak. Ska vi stilla Dikes undran genom att ge honom i uppgift att ta reda på hur många personer som faktiskt röstade fram henne i äb-valet? Och då talar vi som bekant om en kyrka med 6 miljoner medlemmar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vald enligt KO.

      -Jo, Jackelén är vald enligt KO:s regler, därtill med klara siffror. Och dessa torde vara betydligt högre än kritikernas antal på bloggen.

      Svenska kyrkans demokrati fungerar alltså. Ingen på bloggen vågar föreslå en annan ordning för biskopsval än den nuvarande, fast alla där egentligen inte gillar den.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Det där låter intressant, hur går valen av elektorer för ÄB-val till?
      Antalet elektorer är väl också av intresse, för det är väl inte så att biskopskollegiet samlas i ett rum tills det kommer ut vit rök?

      Radera
    3. Den rimliga ordningen är väl att prästerna och bara de den som ska vara prästernas präst, pastor pastorum. Valordningen före år 1962 alltså.

      Radera
    4. "Ingen på bloggen vågar föreslå en annan ordning för biskopsval än den nuvarande, fast alla där egentligen inte gillar den."

      Jaså. Vad är det för fel på direktval när det gäller utseende av ÄB (som ju föreslagits på bloggen)? Du gillar ju direktval i alla möjliga (och omöjliga) sammanhang, så varför skulle inte alla de nästan 6 miljonerna medlemmar få rösta fram ärkebiskop? Är du inte demokrat, Dike?!

      Radera
    5. Jaså, Elisabeth!

      -Tvivlar Du på det, Elisabeth? Men det är ju trevlig att även Du kan tänka Dig direktval i kyrkan, fast det finns en reservation, som finns inom parentes.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  7. Hur är det att vara Dag? Varje morgon går han upp tidigt i ottan och redan före morgonkaffet börjar tankarna spinna i huvudet: Hur ska jag komma åt att sätta dit ärkebiskopen i dag? Har jag kört för mycket på nazistgrejen eller kan jag ta det en gång till? Vad finns det annars?

    Skulle jag kanske kunna beskylla henne för dopning eftersom vi alla såg henne förrätta dop i TV nyligen? Och kan hennes "samröre" med spädbarn då kopplas till ouppklarade barnamord i trakten? Kanske minns du Dag att du kört förbi en död hare på vägen mot Uppsala någon gång - kan det ha varit ärkebiskopen? Och har hon i så fall inte bara mördat den utan också förgripit sig på den sexuellt innan hon långsamt körde över den med bilen? Äh, jag kör nazistgrejen en gång till, man kan aldrig nog behäfta sina meningsmotståndare med nazism, och jag har sådan tur att hon dessutom är född i Tyskland tänker du kanske!(Vill dock här påminna om det jag läste en gång, att när man börjar beskylla sin meningsmotståndare för "nazism" så betyder det att man inser att man förlorat diskussionen.)

    Jag förstår att det är sådana tankar som snurrar i huvudet medan kaffet bryggs. Mina egna tankar den här förmiddagen rör sig om vad du vill säga med den mustasch som du på bilder pryder dig med. Visar den på att du känner dig mentalt besläktad med inte bara Hitler utan även med Stalin och Saddam Hussein? Och när jag nu såg att den var bortrakad, betydde det att du ville undanröja bevis för ditt mentala samröre med dessa herrar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu beskylldes dock inte Antje för nazism. Blogginlägget handlade om hur Annie på sin tid beskrev nazismen, och hur hon då uppfattade det här med inre visshet/kompass.

      Radera
    2. Oj, oj, oj Anna, vilka piller har du glömt att ta idag?!

      Antony

      Radera
    3. Anna, vi håller oss ett tag och ser om vi inte snart nog hamnar i en dogmatisk diskussion om vad Antje lär. Det är den diskussionen som är den viktiga och problematiska för Antje. Men vi ska inte blanda Annie och Antje även om namnlikheten i en mening är tydlig. Lilla Anna betyder båda diminutiverna.

      Radera
    4. Anna tar idag ut svängarna som en Dieudonné. Välformulerat men på gränsen.

      PP

      Radera
    5. Att dra paralleller till tysknationalsocialism är legio OCH högrelevant o ett eftersocialistislt folkhem, mer relevant än det systemkommunistiska. Antje Jackelen blev ÄB därför att sossarna svängde över till hennes fördel. Hon var Centerns kandidat. Sossarna satsade på rektor på pastis som inte verkar fungera ö.h.t.
      Vilka kyrkliga ledargestalter har Liberalerna/liberalismen fostrat????an

      Radera
    6. "...blev ÄB därför att sossarna svöngde över till hennes fördel. Hon var Centerns kandidat." - det kan inte bli mer avslöjande. Den Helige Ande har definitivt lämnat Svky och ersatts med S och C!

      Antony

      Radera
    7. Göran: "Nu beskylldes inte Antje för nazism." Jag borde ha skrivit "när man börjar anspela på nazism i någons uppfattningar".

      Men nazismen har överhuvudtaget inte med detta att göra. Det bloggaren är ute efter är att hennes namn och vad hon gör ska förknippas med en av världshistoriens mest avskyvärda ideologier och handlingar, såsom han har gjort så många gånger förr. Om det handlar om nazism eller Stasi eller något annat går på ett ut - ta till det värsta som finns och se till att man associerar till detta när man hör hennes namn, det är syftet.

      BloggarDag: Jag tror inte på dig ett ögonblick, att du är ute efter en dogmatisk diskussion. Möjligen som en bieffekt. Se mitt svar till Göran ovan.

      Radera
  8. En äldre bekant uppvuxen i Tyskland under krigsåren var 1981 på kundbesök på ett svenskt stort industriföretag.
    När inköpschefen fick klart för sig det tyska ursprunget och att fadern varit vid artilleriet under krigsåren, så gick det åt sidan där inköpschefen bedyrade sin beundran för det tredje riket.
    Så överklassnazismen var ännu utbredd i Sverige 40 år efter krigsslutet.
    Så skönt då att inget riksdagsparti i Sverige idag omhuldar några tankar om en "inre visshet om att gripa rätt" i den riktningen.

    Psykologiskt är bloggposten intressant, dock är kopplingen till SvK idag synnerligen svag.

    SvaraRadera
  9. BOD,

    "Är den bloggbreda kritiken mot henne ett underbetyg åt dem, som valt henne?"

    Ja det kan man nog säga utan att ens diskutera att emot skriften välja en kvinno till det högsta ämbetet.

    Det var politrukerna som "valde" om man nu överhuvudtaget kan kalla denna tillställning för ett val.

    Deras kriterier var f.ö . Det skulle vara en kvinna som ÄB. SVeK skulle ju som vanligt gå före ..?

    Det fanns inte så förfärligt många kvinnor som här kunde vara aktuella. Tom politrukerna insåg att t ex välja Eva Brunne vore den gången lite väl utmanande även för anpasslingarna och i övrigt ljumt kristna.

    Rent krasst fanns det bland tänkbara kvinnliga kandidater egentligen bara en. En som vad teologiska meriter tom överträffade Antje. Problemet för politrukerna var att hon inte ansågs tillräckligt anpassningsbar gentemot politrukernas propåer så hon var inte aktuell för dem.

    Att man sedan ville låtsas att man valt den mest meriterade -bland kvinnor N.B- sköttes med sedvanlig elegans genom att konsekvent undervärdera motkandidatens meriter och skyhögt lyfta upp Antjes.

    Männen var bara staffagefigurer och det visste de om. Visste också att om de skötte sin statistroll väl kunde de räkna med en biskopsstol eller i vart fall något pekuniärt gynnsamt uppdrag längre fram som plåster på såren.

    Att tala om val här är inte ens ett skämt, liknar mera valen i vissa kommunist och diktaturländer där den segrande ofta ståtar med siffror närmande sig 100%.

    Överhuvudtaget har vi stort sett bara skämt till val eftersom politrukerna mha lydiga domkapitel och försåtliga frågor ser till att obehörigförklara alla kandidater som t ex kyrkfolket, de som regelbundet bevistar en mässa även en vanlig söndag och utan att TV eller radio råkar sända från den kyrkan den söndagen. ( Ja mest gäller det ju TV ty i radio syns de ju inte kan som bäst hoppas på en intervjusnutt efteråt).

    Alltså, du menade säkert att vara sarkastisk men här bommade du återigen som så ofta förr. Det var inget val utan något av politruker och deras anpasslingar bara ett spel för galleriet. Utfallet var redan bestämt.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säger allt, HH!

      HH:s jämförelse mellan Svenska kyrkans ordning för biskopsval och valen i kommunistdiktaturer säger allt - om HH:s syn på vår demokratiska folkkyrka.
      Kommentarer onödiga.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Förmodligen kan man redan av publicerade texter avslöja hur kampanjen bakom valet av Antje såg ut. Som HH skriver såg man ett gyllene tillfälle att välja den första kvinnan. Läs Seglora smedja och leta efter andra artiklar i kyrklig press. Kolla sociala medier. AK Hammar är en central person i kampanjen och har normalt sett få spärrar i kampen för sin världsbild. Man skapade målmedvetet bilden av en superstjärna, långt överlägsen alla andra. Fördelen var att Antje undervisat vid en skola i Chicago, vilket kunde framställas som hon vore en sorts ledande professor. I verkligheten är Antje i nivå med en vanlig lektor med en solid men icke fördjupande avhandling. Hon har aldrig skrivit något nytt eller speciellt men kan syntetisera och argumentera för sin linje. Hon klarade sig bra som biskop i Lund, även om många på stiftskansliet upplevde en befrielse när hon försvann. Som ÄB går det inte alls längre. Hennes kansli liknar delvis rena Grönköping, hon vägrar ta in andra och ifrågasättande röster som kunde hjälpa henne. Hon förstår inte sitt eget samfund på djupet och rent politiskt har hon målat in sig i det förlorande hörnet. Med större social smidighet och en mer intellektuell hållning hade det gått bättre, men bilden som superstjärna steg hon åt huvudet. Det är djupt synd om henne men ännu mer om kyrkan.

      /TD

      Radera
    3. Men hon är vald, TD,

      -Kampanjer eller inte, men ytterst är det ju de röstberättigade som fattar beslutet om vem av kandidaterna de skall rösta på.

      Är de lättledda, TD - kyrkans folk, förtroendevalda och präster?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  10. Bäste BloggarDag!

    Nu förstår jag inte riktigt vad du är ute efter och min lust att gissa är obefintlig. Blir alltså tacksam om du kan förklara hur du tänker och menar.
    Att du stör dig på uttrycket "en tro som ger en osviklig inre kompass" begriper jag. Men sedan blir det svårt. Jag förstår - eller tror mig förstå - också att du söker efter liknande tankar i historiens dunkel och att du då låter ärkebiskopens rötter som individ leda dig till det land där hon föddes tio år efter andra världskrigets slut.
    Sedan förstår jag inte alls dina associationsbanor och blir alltså tacksam för en förklaring. Vad menar du - egentligen?
    Jag tillåter mig anse att jag själv har en inre kompass - osviklig skulle jag väl inte våga kalla den, men den är stark och håller sig med absoluta termer - jag anser faktiskt att jag har moralbegrepp som är håll- och användbara i mänsklig samvaro - trots att jag inte bekänner mig till någon religion. Det var bland annat detta som jag och mina vänner och kurskamrater diskuterade livligt och ingående under det år vi studerade tillsammans på Teologiska fakulteten:

    "Kan jag utan att bekänna mig till någon religion, kan jag verkligen ha någon moral?"

    Svår fråga. Facit har vi inte men jag lever i den fasta övertygelsen att jag har det.Och jag tror inte att jag vinglar omkring bland olika ideologier i opportunismens tecken. Jag har levt så många år och den kompass jag har - som finns i alla de religioner jag känner till - handlar om att behandla mina medmänniskor med kärlek och respekt.

    Du säger om ärkebiskopens formulering:

    "De evangeliska brukar inte tala så."

    Om detta vet du betydligt mer än jag.

    Som jag uppfattar det, har hon i denna sin formulering om kompassen gett sig in på en väg som kan leda direkt åt pipsvängen, för att tala med Astrid Lindgren(kan jag få göra, min morfarsfar var också född i Gryssebo precis som Astrids mormor.

    Men där tror vi olika du och jag. Jag gillar Kant och han var noga med att påpeka, att det är avsikten som räknas och jag tror att ärkebiskopens avsikt var god.

    Det är alltid intressant att försöka följa och förstå vad du möjligen menar i det du skriver. Men den här gången måste jag be dig förklara lite bättre - det här var svårt och jag har som sagt inte lust att gissa.

    Med vänliga hälsningar
    Ingrid B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det enkla svaret är att jag misstror talet om en "osviklig" inre kompass som resultat av tro för jag vet vad slags tro som ger den osvikligheten. När jag läste Annie Åkerhielm och mötte samma tankefigur var det rätt rimligt att illustrera hur det där inre fungerar. Då blir folk upprörda tycks det. De evangeliska talar om människan på ett mer dystert sätt och menar att dopet gåva är liv och salighet samt en Hjälpare. Den inre kompassen är i väl så hög utsträckning något yttre, Bibel, gudstjänst, förlåtelse. Klart att jag menar att detta bör sägas gång på gång.

      Radera
    2. Kompassen som metafor är väl ok, frågan är hur vi vimsar till kartan. Vårt " inre" känslor mm kan ju hitta på vad som helst vi känner för. Vårt "yttre" omgivningens tyckande ger rädslor och behagsjuka som kan sluta vart som helst. Då blir det Bibeln, Ordet som blir kompassinriktningen. "Min 'sanning', som är 'rätt' för mej" kan sluta var som helst.

      Mitt i individualism, sekularisering, relativism finns en sanning som många söker, men som kyrkan misslyckas att svara på.

      Radera
    3. Svårt det där med helgelsen, den är ju en del av den kristna tron. Paulus skriver ju bl.a "Nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig." Det måste ju ge någon form av "inre kompass".

      Min erfarenhet, om man ska psykologisera lite, är att kompassen finns där och den är om inte "osviklig" så åtminstone ganska tydlig. Väldigt ofta i livet så VET man vad som är rätt, sant och gott, problemet är bara att GÖRA det. Jag uppfattar det som att det är det som är problemet med den fallna människan. Gudsavbilden finns kvar där inne, vi VET för det mesta vad som är rätt men vi förmår inte göra det. Lättja, bekvämlighet, njutningslystnad m.m m.m tar över och driver oss i alla möjliga riktningar. Skrev inte Paulus ungefär, "Det goda som jag vill det gör jag inte och det onda som jag inte vill det gör jag, vem ska befria mig från detta elände" (ungefär). Så fungerar den fallna människan, Gudsavbilden finns kvar men vi är invaderade av "skit".

      Sedan kan säkert det "goda" i människan förstärkas eller försvagas beroende på hur man lever. Livet i Bönen, Ordet och Sakramenten borde väl kunna förstärka det, åtminstone något.

      H.G

      Radera
    4. Bra, Astrid! Du inser att man måste ha en karta. Utan en sådan är en kompass inte till stor nytta – om man vill nå ett mål.

      Radera
    5. Astrid (och Göran): Just med tanke på detta kanske ÄB talade om en "osviklig" inre kompass, dvs hon vet att kompassen i sig inte behöver leda en rätt.

      H.G. Är du också nazist? Jag menar att det du skriver är klokt men det skulle kunna ses som ett försvar för ärkebiskopens utsaga.

      Radera
    6. Nja, Heil Paulus möjligen då... Nazisterna drev nog så långt bort från sanningen att de till slut inte hade någon som helst känsla för rätt och fel. Läs mitt sista stycke.

      H.G

      Radera
    7. H.G. Jag skojade. Jag menade att det du skrev skulle nog ÄB skriva under på, du försvarade ju en kompass som den kristna tron faktiskt kan föra med sig, fast den inte är osviklig (det kan man bara be om) och henne vill flera här associera till nazistiska tankegångar. Därav min fråga om du också var nazist.

      Radera
  11. Visst hade en manlig ÄB varit otänkbar. Men den lite hummande kopplingen till nazism verkar ytterligt svag och bör snarast överges av Bloggaren.

    LG

    SvaraRadera
  12. Tack för ditt svar, Dag!

    Min tolkning av ärkebiskopens formulering är, att hon talade om den osvikliga inre kompass, som dopet stöder i och med den kristna tron.

    Helt enkelt uppfattar jag det som att hon önskar barnet hon döper en kristen tro, som kommer att leda till en osviklig inre kompass.

    Sedan är det svårt med osviklig - fast kanske ändå inte om man tänker sig kompassen stödd av den kristna tron. Och jag tänker, att det väl ändå måste vara underförstått att det hon talar om är den gåva barnet får i och med dopet.

    Så tänker jag således. Jag har på mig mina rosafärgade glasögon för jämnan och utgår från att människor menar väl, även ärkebiskopar. Och bloggare. Och så talar vi med varandra och ser vad vi i kärlek vill och lever lyckliga i alla våra dagar.
    Vill jag tro!
    Fast jag har en viss verklighetsförankring, det har jag.

    Ännu flera vänliga hälsningar
    Ingrid B

    SvaraRadera
  13. Ingrid Berlin,

    Ja KAnt eller inte , filosofer finns det många av och det mest utmärkande är väl att de flesta / alla sprider olika teorier om hur det är , hur det bör vara och varför man skall göra det ena eller det andra. Teorier som sedan i många fall leder till världsåskådningar omsatta i politik och då ofta-mycket ofta leder till kaos-milt sagt ibland ren terror.

    Att trycka på att avsikten varit god- ja vem i styrande ställning skulle någonsin medge att han eller hon haft en ond avsikt bakom sitt beslut eller "bara" stöd för något som sedan gått snällt sagt snett?

    Det är erfarenhetsmässigt så att om det är några som är farliga så är det sådana som kallar sig idealister / kanske tom tror sig vara idealister ty för dem finns ofta inga begränsningar- de anser målet vara värt vilka offer som helst och vilka metoder som helst.

    Har de en inre kompass så har den drabbats av missvisning och ingen måttlig sådan.

    Dock, även för mera "normala" människor, dvs sådana som inte accepterar att ändamålet helgar medlen , f.ö var det inte jesuiterna som myntade uttrycket , det finns belagt långt innan det fanns jesuiter och det finns många som tillämpat den maximen i långt högre grad än tom de tidiga jesuiterna.

    Ja, för den normale människan är det knappt någon tröst att en makthavare av något slag hävdar att avsikten varit god- det gör han / hon alltid som skrivet och att bevisa motsatsen torde vara omöjligt. Jag ville ju bara väl ....

    Dorothy Sayers uttrycker i en av sina böcker- ett tunt häfte som jag vill minnas hette "tro eller kaos" på svenska en sanning som sällan beaktas nämligen att den ofta citerade satsen: Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser inte skall / bör tolkas som ouppfyllda goda föresatser- ivartfall inte generellt utan långt vanligare med goda föresatser som uppfyllts och drivits så långt att de vänts till något ont.

    Hon påpekar också det som den gode humanisten alltid förtränger att enbart Gud kan vända något ont till gott medan en människa utan Guds hjälp inte ens kan bevara något i sig gott utan det blir fördärvat och slutligen något som istället är ont.

    Som sagt, visst kan man tycka Kant var en stor filosof men tesen att det viktiga är avsikten är med förlov sagt bara en undanflykt, en floskel . Det krävs mera bl.a ansvar men inte ens det räcker men är en bit på vägen.

    För att anknyta till SVeK så alla dess beslut motiverades säkert med att avsikten varit god.. som skrivet , ingen lär väl ställa sig upp och påstå att han / hon hade en ond avsikt bakom? Frågan är då bl.a för vem / vilka / vad var avsikten god?

    //HH

    SvaraRadera
  14. Bästa HH!

    Jag började med att titta i ne.se efter definitionen av floskel.
    Så här stod det där:
    "högtravande men intetsägande fras som verkar löjlig genom kontrasten mellan form och innehåll"
    i SAOL:
    "tom fras"

    Jag håller inte med dig om att tanken att avsikten är viktig är en floskel enligt någon av dessa definitioner.
    Det är ett påstående, en teori som man kan ha olika åsikter om - naturligtvis - men av avfärda sådant man ogillar som floskler tycker jag är att göra det lite lätt för sig.

    Du lyfter fram : "Det är erfarenhetsmässigt så att om det är några som är farliga så är det sådana som kallar sig idealister / kanske tom tror sig vara idealister ty för dem finns ofta inga begränsningar- de anser målet vara värt vilka offer som helst och vilka metoder som helst."

    Där är vi helt överens. Och då utgår jag ifrån att du också ser helhetsbilden - så fort någon är uppfylld av en övertygelse finns risken att den personen inte ser på sin omgivning med den kärlek och den respekt som är helt nödvändigt för all mänsklig samvaro.

    Dorothy Sayers var/är en mycket intressant och mångfacetterad författare enligt min åsikt. Eftersom jag samlar på memoarer och biografier har jag även en om henne. Det är nog så, att det alltid måste bli väldigt olika livssyn mellan en som ingår i en formulerad religion - exempelvis kristendom - och en som har en mindre formaliserad syn på tillvarons mystik. Men det är viktigt ändå betrakta varandra med kärlek och respekt.

    Din slutfråga tycker jag är mycket intressant:
    "För att anknyta till SVeK så alla dess beslut motiverades säkert med att avsikten varit god.. som skrivet , ingen lär väl ställa sig upp och påstå att han / hon hade en ond avsikt bakom? Frågan är då bl.a för vem / vilka / vad var avsikten god?"

    Är inte en god avsikt alltid god?

    Nu märker jag att jag förirrar mig in i områden där det går att beskylla mig för att vara både floskulös och flummig.

    I rest my case.

    Ingrid B

    SvaraRadera
  15. Ingrid Berlin,

    "Är inte en god avsikt alltid god?"

    Nej det är den sannerligen inte. Är man t ex statsminister och som sådan har ansvaret för hela Sveriges befolkning kan man knappast tala om god avsikt om beslutet enbart gynnar den egna gruppen. Där kommer frågan för vem /vilka in liksom ansvaret som ämbetet innebär här då helt förbigås.

    Det finns många andra exempel jag kunde / kan dra men ofta om man synar den goda avsikten noggrannare så blir man desillusionerad när man bakom flosklerna och de vackra orden ser egoismen titta fram. Iofs dold bakom PK-tjafs och allmän godhetsfilosofi utan eget ansvar.(UPA).

    Det är en filosofi som våra politruker anammat när de t.ex tog bort ämbetsmannaansvaret. Tanken var väl god(?) dvs mot tjänstemännen men knappast för alla de som drabbats av tjänstemän som misskött sig. De är många.

    Ja, jag vet att på papperet har ett visst tjänstemannaansvar återinförts (alltså återigen en god tanke(?) men i praktiken är den så urvattnad att den är meningslös.

    Den som drabbas av försumlig tjänsteman måste inte bara bevisa att tjänstemannen felat grovt. Han måste också bevisa att tjänstemannen felat med ont uppsåt. (Hur bevisa det(?). Var låg nu den goda avsikten?

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH
      Missar inte du Ingrid B s poäng? Det är inte filosofiska resonemang, utan en konkret situation det handlar om ,Det är ärkebiskopen och dopet, inte statsministern eller någon annan politiker, hon pratar om. Det är väldigt svårt att förneka ÄBs goda avsikter, skulle jag tror. Eller, hade hon kanske onda avsikter med sitt tal och dophandling?

      Radera
  16. Markku,

    är hennes avsikter goda med tanke på hennes uppgift som ÄB. Gynnar det evangeliet? Kristi Kyrka eller något annat utom hennes image som "godhetstalare UPA?

    //HH

    SvaraRadera
  17. Vad man än tycker om inlägget, erkänn att det kickade igång en ovanligt intressant och spirituell diskussion. Och Annas inlägg var faktiskt väldigt roligt, även om jag inte håller med. Tack alla kommentatorer!

    SvaraRadera
  18. Som om ett i praktiken obefintligt ideologiskt eller tankemässigt arv från Nationalsocialismen/Hitlerismen skulle vara upphov till den katastrofala utvecklingen inom såväl kyrkan som i samhället i övrigt...
    Eller missförstår jag parallellen?

    SvaraRadera
  19. Det är väl ordet "osviklig" det handlar om. Hur kommer man på idén med en sådan förstärkning? Ordet smakar skit i sitt sammanhang, tycker jag. Istället för Hitler hade man kunnat ta Knutby som exempel. Efter bön hade den inre kretsen där fått en visshet. Jättefarlig tankekonstruktion. Men den kan någon gång också vara riktig. Om det är jag mot världen, kan det ibland vara fel på världen.

    SvaraRadera