måndag 18 juni 2018

Hög tid att agera och kanske reagera

Det "politikerna" i Karlstad beslutat om kyrknedläggning för att kunna behålla personal lockar Bloggardag att tänka.
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/stora-neddragningar-vantar-i-karlstad-pastorat
Referensen till Erik Eckerdals doktorsavhandling, som levererades av en insiktsfull person i en kommentar, utgjorde ved på den intellektuella brasan i hjärnkontoret. Hög tid att agera!

I Karlstad kan de fatta vilka beslut de vill. Nu borde den kyrkliga forskningsavdelningen i Antjeborg, kanske i samarbete med Karlstads universitet, få till en forskningsprojekt på temat "vad händer?" De kyrkliga reträtterna kommer att bli många så Kyrkostyrelsen borde anslå medel för att vi ska få veta vad som sker i det som sker i Karlstad. Bloggardag kan antyda några frågor:

Hur fattades beslutet och på vilket underlag? Vilka alternativa förslag fanns att ta ställning till? Vilken var hotbilden och hur formulerades de nya djärva målen? Vilka var de drivande aktörerna? Vilken pastoral praxis ledde till de uppenbara nedgångarna? Finns det ett logiskt samband mellan de strategier som gäller i Karlstad och det utfall som leder till kyrkstängningar? Kan man under en generation tillbaka se vilka avgörande beslut som påverkat och lett till ett uppenbart misslyckande – givet att stängda kyrkor ska uppfattas vara ett misslyckande? Var det en folkkyrkoteologi som var ursäkt för pastoral lättja som resulterade i det som nu sker? Rekryterade stiftet helt fel folk till prästeriet? Är det själva den kyrkopolitiskt givna normaliteten i det svenskkyrkliga som blir svenskkyrklighetens fall i Karlstad?

Vilka blir effekterna av stängningarna? Blir folk på plats upprörda och lämnar när de får mindre för sin kyrkoavgift? Blir några upprörda för att mormor eller farmor inte längre enkelt kan ta rullatorn till den kyrka med aktiviteter hon flitigt besökt? Vad gör de? Vad säger facken? Vad skriver lokaltidningarna?

Vilka stadsdelar är det Svenska kyrkan avyttrar lokaler i? Jag kollar Herrhagskyrkan och anar ett svar. Mitt i stadsdelen finns den, men inte i framtiden? Ser vi en historisk reträtt tillbaka till vad då?
https://www.svenskakyrkan.se/karlstadspastorat/herrhagskyrkan-do

Vad säger personalen egentligen om intervjuarna i det forskningsprojekt som behövs kommer och förklarar, att de anonymiserar det som berättas? Får vi höra något annat än budskapet i ett pressmeddelande från kdet eniga kyrkorådet då?
Hur uppfattar personalen egentligen att det är att arbeta i en nedläggningshotad upplevelseindustri? Påverkas rekryteringen av ny personal, dvs får Karlstads pastorat dåligt rykte?

Finns det några trogna kyrkobesökare i de berörda områdena och vad tänker de om situationen? Hur hanteras deras sorgereaktioner pastoralt? Betyder en avyttrad kyrka att en grundbult i deras tro och liv tas bort?

Hur reagerar "politikerna" i stiftet och på riksplanet när de hör om besluten i Karlstad? Blir de mentala effekterna stress och skräck vid tanken att så här ser framtiden ut? Hur tar "politikerna" ansvar för detta? Vill de ens se och förstå situationen?

Medge att en brett upplagd beledsagande, observerande undersökning med ordentliga utblickar när det handlar om pastoralteologi och pastorala strategier (i tiden både framåt och bakåt) skulle kunna visa sig vara något synnerligen värdefullt.

Hur gjordes de ekonomiska övervägandena? Vilka faktorer styrde och fanns det fakta att utgå från eller mest förnimmelser? Medlemstappet har varit 12% i Karlstad. Är det jämförelsevis mycket eller lite? Fattas beslut av detta slag av människor som inte bara befinner sig inom kritcirkeln utan gärna befinner sig där och inte förmår se något mer?

Många frågor går att ställa i ett beledsagande forskningsprojekt. Blir detta projekt någonsin av? Gör kyrkostyrelsen en insats?

I lördags var det tid att ta sig till Bergs kyrka, den nyrenoverade. 6-7 miljoner kostade det att sätta kyrkan i stånd. I den delen av världen bor 300 personer. De präster som kom ut på 1960-70-talen och fick vara med om kyrkbyggen, fick för sig at kyrkor byggdes för att gudstjänst skulle firas. Den gudstjänstfirande församling som i 13 år fått hålla till i en källarlokal visste vad längtan innebar.

På anslagstavlan kunde den intresserade kyrkkonsumenten se att det inte var mycket till gudstjänstliv i kyrkorummet men i alla fall en konsert den 3 juli. Fyra (4) präster stod som resurser för församlingslivet också i Berg. Dessa fyra möter församlingen occasionally, det ska nog heta så. Skulle inte fyra präster tillsammans kunna dra runt ett gudstjänstliv i den för 6-7 miljoner nyrenoverade kyrkan så blir Bloggardag häpen. Men frågan kanske inte gäller prästerna utan något helt annat? Kyrkorummet skulle saneras, renoveras och öppnas. Det var det viktiga. Sedan fylls rummet efterhand med aktiviteter. Gudstjänsten var inte Prio Ett. Vem lurade vem?

På väg till Rydaholms kyrka i går  tog Göran Rosenberg till orda. Ja, han var inte på väg till Rydaholm men i etern kom hans krönikeartade synpunkter. Jag lyssnade lätt fascinerad.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=6977893

Varför fascinerad? Han talade som om han beskådade ett nytt fenomen, trodde han. Han kunde ha beskådat Svenska kyrkan och upptäckt en grundhållning i hanterligt format för en journalist att granska som illustrerade precis det som Göran Rosenberg förklarade sig vara emot.

När det gäller frågor om demokrati och minoritetsskydd, det som kännetecknar demokratin och skiljer den från majoritetsdiktaturen, är Svenska kyrkan ett lysande och avskräckande exempel. Frågan är om den kommer att fortsätta vara det. Eller mer precist: frågan är hur länge Svenska kyrkan fortsatt kommer att vara ett avskräckande exempel. Det är ju möjligt att denna struktur är på reträtt bortom räddning och att Wenck aldrig kommer. Kyrkosystem har fallit samman tidigare och löftet gäller inte kyrkosystemens överlevnad utan Kyrkans.

Pröva nu den tes Göran Rosenberg driver i sin krönika: "Demokrati är ett konstitutionellt reglerat majoritetsstyre som förutsätter hänsyn till minoriteter. Ett samhälle där en aldrig så stor majoritet tar sig rätten att fritt undertrycka en aldrig så liten minoritet är inte en demokrati." Det är, menar Rosenberg, ett auktoritärt system. Gäller samma förhållande sålunda när vi skärskådar Svenska kyrkan, en enligt lag evangelisk-luthersk, demokratisk och rikstäckande folkkyrka? Ni kan motivera era svar utan natt behöva redovisa dem. Men en omständighet i sammanhanget var att det gavs utfästelser, löften, som minoriteten litade på och som på något demokratiskt sätt, som alltså inte ska uppfattas som demokratiskt utan som auktoritärt, avskaffades.

Om grundläggande demokratifrågor ställs är det inte säkerrt att allt förblir som majoriteten bekymmerslöst tänkt sig. Det inytressanta blir de nya frågorna som demaskerar det gamla lögnväsendet. Ni vet det där med att driva kyrkosystemet med lögnen som vapen och sveket som verktyg. Den som lever får se hur det blir. Hur reagerar ni på möjligheten att systemföreträdarna skoningslöst kommer att jagas av hederliga granskare som ser att de förvaltat ett lögnsystem som nu imploderar? Inte heller svaret på denna fråga behöver ni redovisa men det står alla och envar fritt att fundera.

19 kommentarer:

  1. Karlstad demonstrerar tydligt att det är viktigare att ha anställda än att fira gudstjänst.
    KO borde ändras så att en av de fyra huvudområdena för SvK blir "anställningar", för alla ser ju att de i praktiken är högre prioriterade än dagens fyra huvudområden.

    Som facklig gammal räv kan jag meddela att facket i alla lägen vill ha så många anställda som möjligt.Det är faktiskt fackets huvuduppgift och man lyckas tydligen bra med det i Karlstads pastorat.
    Det är däremot inte kyrkans huvuduppgift.

    SvaraRadera
  2. Ekonomi och demokrati.

    -Bloggarens måndagstext är indelad i två ämnen: ett ekonomiskt och det andra om demokratin.

    Om det första kan enkelt sägas, att det behövs inget forskningsprojekt om det som skall göras i Karlstads kyrkoorganisation: alla bloggarens frågor landar nämligen i just ekonomin; mindre kyrkoinkomster är lika med färre kyrkoaktiviteter.

    Vi var många som varnade för de ekonomiska konsekvenserna av det som beslutades 1995 och genomfördes år 2000. Nu ser vi följderna i Karlstad.

    Skilsmässan bejakades ivrigt av bloggaren. Ämbetsreformen försökte han stoppa. Tänk om det omvända hade gällt: nej till skilsmässan men ja till ämbetsreformen!

    Jag sammanfattar verkligheten så här: nu får de som applåderade skilsmässan så vad de har skördat. Pengarna sinar, inkomsterna tryter, många avvecklingar väntar.

    Det andra ämnets innehåll är intressant, därför att bloggaren menar uppenbarligen att majoritetens hänsyn till minoriteten antingen borde ha inneburit ett fortsatt förbud för kvinnor att bli präster eller också fortsatta möjligheter för högkyrkliga präster att vara kyrkoherdar i sina respektive församlingar och där vägra att tjänstgöra med kvinnor, dvs i praktiken fortsatt kvinnoprästförbud i olika församlingar.

    Är det demokratins essens, att olika villkor skall råda i ett och samma land, i en och samma kyrka?

    Den frågan kan möjligen bli föremål för ett forskningsprojekt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller som kyrkomötet 1958 beslöt, en klausul. Och samarbetsregler. Båda slagen tillsammans somen biblisk hållning eftersom ogräsrensningen ställer till det. Mt 13:24-29. Jag håller före att det är denna effekts av rensning vi ser i Svenska kyrkan. Direkt fånigt är den dum-moderata kommentaren om samband mellan kyrkoavgift (kyrkoskatt) och kyrkoliv. Men det finns en politisk hållning som inte ens är kapitalism utan bara Schatzbildung, som Karl Marx påpekade. Av detta skattsamlande blir intet. För övrdigt 'r det helt orimlogt att tänka att ett sttaskyrkosystem som finns bland "övergångsbestämmelser" i den nya grundlagen skulle vara något stabilt. Det är uttryckt ett övergående tillstånd. Men det måste man vid den tiden vara lagklok eller insiktsfull för att fatta. Därmed inget ont sagt om Judas Iskariot, han som hade kassan om hand och var angelägen om den – men kanske till sist bara om den.

      Radera
    2. Dessutom kvarstår faktum - som gällt även om det inte handlat om övergångsregler - att medlemstappet i tid sammanfaller med att kyrka-stat-skilsmässan ägt rum utan att därför det ena är en nödvändig följd av det andra. Det gick att utträda också ur Svenska kyrkan före 2000. Man kan utträda för att spara pengar, av ointresse för evangelium eller av irritation över kyrkans höger- eller vänstervridning, vilket man nu tycker sig kunna iaktta och irriteras av.

      Jag gissar att det enda som fått folk att stanna kvar i markant högre utsträckning hade varit om utträde ur en bevarad statskyrka också inneburit att man avsagt sig svenskt medborgarskap. Bengt Olof lär knappast dela denna min gissning, men vi har lika svårt att göra gissningen till något mer än just en gissning.
      Kh på landet

      Radera
    3. Inte stabilt - dagens bloggarskämt!

      En över hela landet spridd kyrka med stor personalstyrka, byggnader och olika aktiviteter kräver tryggad finansiering och god hushållning för att kunna fortsätta existera.
      Det vet varje gymnasieelev som läser matematik. Det vet Ica-handlaren i Moheda och - trodde jag intill (D)ags dato - även en annan välkänd person i denna småländska metropol.
      Men min förhoppning har alltså slagit slint. Det finns uppenbarligen ännu personer, som tror att en bensindriven bil kan köras med tom tank eller puttas igång utan hjul.

      Men skämtlynnet har bloggaren dock kvar, när han konstaterar att ett statskyrkosystem inte är stabilt.

      Påståendet vållar nog dagens skratt hos bloggens läsare - åtminstone de som likt undertecknad med eller utan tårar sörjer det brutalt avklippta äktenskapet mellan Svenska kyrkan och staten. Sveriges utan jämförelse längsta äktenskap i trygghet, stabilitet och pålitlighet.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Bengt Olof Dike verkar inte ha någon aning om hur de två lutherska kyrkorna i världen får sina inkomster.
      Det är nämligen inte via skattsedeln.

      Radera
    5. Håller med Bengt Olof. Om kyrkans 6 000000 medlemmar glatt betalar sitt tionde till församlingen så kan det inte vara svårt att ha gott om anställda. Det skulle tom. sänka arbetslösheten något, om man har 600 000 anställda. Underhåll av kyrkorna kostar ju något, men det är ett kulturarv som vi kan finansiera med den vanliga skatten, eller hur? Det kan en mellanstadieelev räkna ut. Medelinkomst ca 270000 x 6 000 000= 162 0000000000, så ont om pengar kan det inte bli! Dvs trygghet, stabilitet och pålitlighet för flera.

      Radera
  3. Inte Erik Eckerdals i och för sig mycket värdefulla avhandling "Apostolic Succession in the Porvoo Common Statement" (2017), utan brodern Jan E:s "Folkkyrkans kropp" (2012).

    SvaraRadera
  4. En moske ska byggas i Karlstad.... Karlstad kommun sade "ja" till moskebygget förra året.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tecknet skrivet på väggen! Där ser vi SvK:s och Sveriges framtid. /Gustav Fröding

      Radera
  5. Det är klart att det postkristna samfundet lägger ner sin verksamhet i "mångkulturella" problemområden och ser fram emot att gå under, sittandes i första klass.
    Ta er en titt på vilka opportunister och naiva socialtanter som blivit "präster" de senaste 30 åren (inte minst de "högkyrkliga"), ett gäng bedrövliga ryggradslösa karriärister som får mig att minnas vad Göring sa vid Nürnbergrättegången - "alla nejsägare ligger på sex fots djup"!

    Antony

    PS. Den Katolska kyrkan kommer däremot aldrig att lämna Rosengård, trots muslimernas trakasserier!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ingen särskilt klok kommentar. Svenska kyrkan finns i områden med alla olika sociala profiler och kommer att fortsätta med det.

      https://www.svenskakyrkan.se/framtidenborhososs

      Radera
    2. b-oss, Svky har redan lagt ner kapellet i Rosengård och verkar vara på väg att lämna det "mångkulturella" och "spännande" muslimska ghettona som man varit med att skapa. Det bor knappast några 800.000 kronors "kyrkoherdar" i utanförskapsområdena!

      Antony

      Radera
  6. Karlstad pastorat är trots allt ett föredöme med sin nykrassa insikt om att man har en på tok alldeles för stor kostym. En kyrka med 6 miljoner passiva medlemmar har bara genom detta faktum stora problem. Men ärkekommandoran et consortes hoppar i stället högt av glädje när endast 15% (!!) anser det mödan värt att gå och rösta i det allt annat än demokratiska "kyrkovalet”. I vilket företag som helst hade hon fått silkessnöret och fått gå på dagen.

    Sv"k" håller på att implodera och falla ihop tack vare sin uppblåsta tjosan-hejsan-självbild där man fortfarande inbillar sig vara nån slags poststatskyrklig myndighet tillika samhällsaktör.

    En människa med identitetsproblem har mycket att kämpa med. Det gäller i högsta grad också illa förankrade organisationer som sv"k". Vem är man? Vad vill man? För vem är man till?

    Det vi nu ser alltfler tydliga tecken på är början på slutet för sv”k”. Genom alltför många års blindhet och försummelser att avpassa verksamheten efter verkligheten väntar nu i stället ett långsamt och smärtsamt farväl.

    /John

    SvaraRadera
  7. Beslutet i Karlstad är verkligen värt att vara bekymrad över. Genom att stänga småkyrkor sänder man den tydliga signalen att det handlar om en rörelse (en institution, skulle väl Bengt Olof säga) som är på reträtt, som har förlorat hoppet inför framtiden, som inte har några ambitioner om att vara en folkkyrka.

    En tjänst kostar församlingen ung. en halv miljon. Att hålla en småkyrka kostar knappast så mycket. Det vi tidigare sett, att Svenska kyrkan, så folkkyrka den än vill vara, huvudsakligen består av dem som är anställda, blir tydligt.

    Jag gjorde mina sista år innan pensionen i Essinge församling (numera sammanslagen med församlingarna på Kungsholmen). Förutom två präster (med mig som extra adjunkt) hade församlingen 5-6 anställda. Jag besökte vid den tiden ofta en församling i Lewisham i södra London. Den täckte ung. lika stort område som Essinge, c:a 6000 invånare, men hade bara en präst och arvoderad organist och sekreterare. En präst med annan försörjning hjälpte frivilligt till, men I övrigt var det frivilliga ur kyrkfolket som skötte det som måste skötas med en kyrka och i en församling.

    Vi som gjorde våra första år som präster på 60- och 70-talen, småkyrkornas stora tid, hade att förlita oss mest på frivilliga insatser. Det fungerade alldeles utmärkt, helt tydligt bättre än när man nu har anställt folk som skall göra allt.

    SvaraRadera
  8. Det är hög tid för alla statskyrkonostalgiker att vakna upp. Tåget har gått! För länge sen. Det man inte lyckades uträtta under 500 år går inte att ta igen över ett veckoslutet på sista sluttampen. Bed i stället och tacka för det som har varit och att slutet blir så värdigt som möjligt. Slashasar som Dalevi får hitta nåt annat. Eller kvittera ut fallskärmen!

    /John

    SvaraRadera
  9. Dags för Dalevi att ta av sig skorna, gå in på mattorna i närmsta moske och falla på knä och be till den gud han anser vara densamme som den Gud Jesus har uppenbarat för oss och Bibeln vittnar om. För honom har ju toleransen inga gränser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gärna i full biskopsmundering då.

      Radera