Björn Söder, hatobjektet

Bloggardag besväras av kampanjen mot Björn Söder. Den är illvillig på fel punkt. En sak är att SD:s politik ogillas av andra partier, men nu är SD invalt i Sveriges riksdag och ska väl behandlas därefter, dvs med respekt för det förhållande som ogillas och därför kritik mot de hållningar som ogillas. Det måste betyda att partier. som inte håller med. minutiöst noga tar reda på vad SD har för politik och kritiserar den sönder och samman så att alla kan förstå vad som är rätt och vad som är fel. Det gäller då att komma åt grundläggande ideologiska ställningstaganden och se vilken praktisk politik dessa leder till. Gång på gång behöves också en granskning av hur partiet agerat i riksdagen, förstås. Ibland och kanske inte sällan kräver detta den kristna hållning, som innebär att tyda allt till det bästa. Andra gånger att nita ett resonemang. Men ska det nitas, ska det vara något som den som talat verkligen menar. Vilken är annars poängen?

Björn Söder illustrerar problemet att det inte finns något ord för att vara svensk i en svenne-identitet. Vilken är det? Kolla tavlan "Blir du lönsam lille vän?" så ser ni en klassisk svensk skolsal.
http://sis.modernamuseet.se/sv/view/objects/asitem/artist$0040311/2/primaryMaker-asc;jsessionid=90BCA9DFADC4D2C2EB0CB0BB00915CED?t:state:flow=f6b821df-25de-4025-a48c-6a9cc9e2567a
Där fostrades vi. Där fick vi en del av svenneidentiteten inte bara genom lektioner i historia, geografi, modersmål och kristendomsundervisning eller gymnastik efter Lings tänkande. Hela undervisningsmiljön var inpyrd med svenskhet. Vi formades i en nationell gemenskap till denna nationella gemenskap. "Jag är så glad att jag är svensk!"

Medborgarskap har fler än de med denna identitet. Kring detta funderade Söder. Om han var opedagogisk eller om saken inte riktigt kan redas ut, vet inte Bloggardag. Om det till yttermera visso var Söders avsikt att förklara, att medborgarskapet är en större sak som innefattar andra etniska/kulturella markörer, står det klart att ingen ville samtala om detta.

Blogardag tänker på stormakten Sverige. Kyrkolagen kom på svenska, finska och tyska för det var 1600-tal och Sverige var en stormakt kring Östersjön. Mängder med människor  var undersåtar och kungen av Sverige härskare. Här fanns olika folk och alla var inte svenskar. Om Söder anfört detta exempel kanske folk fattat. Eller inte? Bloggardag kände en kall pust av tveksamhet i nacken nu.

Bloggardags gamla scoutfostran, men kanske också det skolan lärde ut, gör att han ogillar varje form av mobbing. Han vill att ett friskare politiskt liv, men så har han också straffats för politiska brott. Har Sjöstedt det? Det är nerifrån mekanismerna tydligen lättare uppmärksammas. Bloggardag står upp för Söders rätt att bli rätt återgiven och få det han säger kritiserat i sak utan att han ska pådyvlas något han inte sagt och inte menat. Hur tänker ni andra? Tänker ni att eftersom Björn Söder är en sen inkarnation av talmannen Göring så är allt tillåtet eftersom ljugeriet sker i bästa syfte?

När det gäller SD har Bloggardag återkommande irriterats över Stefan Löfvens tal om "en annan människosyn". Skälet är enkelt. SD har inte kunnat naglas fast just på den  punkten. Om någon skulle korsförhöra Julia Kronlid och Stefan Löfven kanske konturerna av en annan människosyn skulle kunna dras upp. Jag är inte helt säker på att Löfven skulle komma från en sådan prövning helt oskadd. Hur reflekterad i en sådan fråga är Löfven, tror ni? Julia Kronlids människosyn har sannolikt formats av bibel och gudstjänst, dvs fortlöpande existentiell reflektion och detta vecka efter vecka. Och politiskt – om en mängd tidigare socialdemokrater plötsligt röstar SD, var har de då anammat en sådan annorlunda människosyn som det talas om?

Det där med rötter i nazismen är sannolikt rätt osant. I varje fall endast sant i samma mening som SAP mönstrade gamla nazister; nazisten Ragnar Eriksson blev Edenman och ecklesiastikminister S, t ex. Ska vi tala antisemitism är det förstås ett par tydliga sossar som stiger fram, Arthur Engberg och Bengt Lidforss. Centern och moderaterna kunde visa upp motsvarande, P-O Sundman och Birger Hagård. Folkpartiet stod fritt (om man inte räknar Birgit Rodhe dit, men hon beklagade sin ungdoms nazi-engagemang) och kommunisterna (om man inte ska nämna Nils Flyg i sammanhanget, men det blir nog lite konstigt). Kristdemokraterna lockade också sådant folk när partiet bildades. Bloggardag säger inget annat än att "rotfruktsresonemanget" är oprecist även om det kan vara politiskt användbart.

Nu kan väl Bloggardag rätt frimodigt skriva om detta för han har mött den högerextrema vreden vänd mot sig. Den något mindre högerextrema vreden också, säger bara Gösta Bohman. Vad var Demokratisk Allians på sin tid? Är några därifrån politisk bas för SD vet vi var gränsen går. Men är de? Hamnar dessa inte i Alternativ för Sverige och Nordiska Motståndsrörelsen? Eller i andra partier... Har vi pejl på vart alliansarna drog?

En gång åkte Bloggardag dit för uppvigling för att han delat ut flygblad med texten "Vägra döda, vägra värnplikt!" Bloggardag tänkte principiellt: Jag gör min värnplikt och lite mer just för att vi ska leva i ett fritt land där fredsdemonstranter ska få säga just detta. När polisen fraktade iväg PAX-folket, tog han alltså upp deras flygblad och fortsatte det arbete de fredliga just hindrats att utföra. "Uppvigling" var tingsrättens dom. Hovrätten friade. Där kunde rätten tänka principiellt. Det finns tillfällen när man måste värna rätten för dem som tänker annorlunda att tänka och tala och möta dem med respekt eller respektlöshet (välj vilket) i sak och med ett regelverk som är gemensamt för alla och fritt från trick och mygel.

Detta är Bloggardags mening och den respekterar han.
Men frågan om en same är svensk blir lite svår. Behövs det etniskt sammansatta Sametinget då eller skulle de vanliga parlamentariska verktygen i Sverige egentligen räcka? Är skåningar och blekingar liksom hallänningar svenskar eller östdanskar? Om vi frågar Björn Söder är de, oavsett vad de kallas, teminstingens en minoritet att integrera. Och fungerar inte integrationen, får de skickas hem.

En fråga återstår. Den borde ställas till Antje. Vad ska en kyrkokristen av svenskkyrklig modell tänka om massinvandring? Finns det ett kristet svar borde vi väl få tillgång till det.  I morgon kanske den frågan i all blygsamhet ska ställas till församlingsprästen efter högmässan? Vilket är detta konkreta svar? Hur ska vi tänka? Måste vi inte omedelbart få ett besked? Och hur tänker EU egentligen?