Lögn, dikt och förbannad dikt

Lämnar inte den kristna tron sakinformationer att förhålla sig till? Det tycks så för den oförvillade bibelläsaren av typ söndagsskolgosse. Graven var tom och Han är sannerligen uppstånden och visar sig. Som exempel. Så är det uppenbart inte för alla. De måste själva skapa meningar annars blir det – meningslöst.

Bloggardag läste i Torsdagsdepressionen nr 37. "Omistligt" för diakonen som skrev "Eftertanke" var att känna det hon känner. Nej, nu återgav inte Bloggardag saksammanhanget rätt! Det kändes omistligt. "Att klara av att känna alla mina känslor och klara av att hålla dem i min famn, det tror jag på. Det känns sant och verklighetsnära." Detta är en mening som August Strindberg hade kunnat göra något av. I Svarta fanor till exempel. Vi läser vidare:

"Det viktiga för mig är inte huruvida Lasaros steg ut ur graven eller inte. Det viktiga för mig är att Jesus greps av sitt medlidande. Släppte fram så starka känslor." En häpen allmoge kanske inte riktigt förstår utan undrar om Jesus verkligen uppväckte Lasaros från de döda eller inte. Om inte, vad var alla känslor då värda?

En diakon kan numera väljas in och som ansvarig för Kyrkans lära döma i ett domkapitel. Fattar ni problemet? Eller mer distinkt: Hur känns den insikten?
Bloggardag kan gå vidare och läser dagspress med präst (fast den ligger bakom en betalvägg, så ledsen!)

För Pontus Bäckström var det i Göteborgs-Posten "Tid att söka andra beskrivningar och bilder av Gud". Det låter något. Han blir kanske inte övertydlig, men här är vi inte småsinta. Varför är det tid just den 15 september 2018?  Det tycks bero på att vi bland annat fått en ny kyrkohandbok och att det varit (eller är?) #metoo-rörelse.

Efter #metoo-rörelsen, antyder Bäckström, eftersom "Gud Fader Allsmäktig" kom billigt undan. Tanken på en "Gud" som kommer "billigt undan" är faktiskt inkompatibel med kristen tro efter allt vad vi får veta om frälsningen i det kristna narrativet (vad man kan, tänker Bloggardag förtjust), som verkligen inte är att komma billigt undan. Bäckström är präst. I Svenska kyrkan! Tänker man så kom väl Gud Fader Allsmäktig också billigt undan när det handlar om Svenska Akademien? Då är det värre för Gud i Svenska kyrkan för där kommer Han knappast billigt undan i någon mening numera.

Tanken är att "det vi tänker om Gud påverkar hur vi tänker om varandra". Kan så vara, men grundläggande för detta sätt att tänka är uppenbarligen (sic!), att det egentligen inte finns någon uppenbarelse om hur Gud tänker om oss. Den tanken var tidigare en grundbult i evangelisk teologi, själa grejen. Och mer avgörande än våra tankar om Gud...

Just detta med "andra beskrivningar" betyder att det torde vara något fel på de tidigare beskrivningarna t ex i Den Heliga Skrift. Tanken är inte så ny. Professor Emanuel Hirsch i Tyskland var mån om att formulera en annan gudsbild än den judiska. Det var sysslan för fler stressade teologer  i Tredje riket än Hirsch. Jesus var till exempel inte "besmittad av det judiska väsendet" kunde det heta och därför kunde man i Tredje riket fortfarande tala för kristendomen – eller denna variant av kristendom som innehöll just andra beskrivningar.

Bloggardag kunde anföra andra exempel på operatörer av detta slag, Borg, Holloway, Jenkins, Spong i vår tid till exempel. Borde vi inte ställa frågan om vad som är oföränderligt i den kristna tron och vad det betyder att något uppenbarats/avslöjats en gång för alla? Hapax som det heter på grekiska. Är vi oense här, kan vi väl änå enas om att det är förnuftigt att vara oense? Att önska andra beskrivningar och bilder av Gud uttrycker en annan och mer lättjefull hållning än den där vi går genom portar för att förstå mer av vad Gud vill ge oss.

"Nu är tid att söka och formulera andra bilder och beskrivningar av Gud."
Bloggardag ser maningen vara informationsbärande. Den som vill veta, kan veta! Ajöss med profeter, apostlar, evangelister. In med – Bäckström!

"Gudsbilder och människosyn" hör samman, heter det religionsvetarförnumstigt (där fick Bloggardag till det!). Ingen säger väl emot, bortsett från det där konstiga talet om "gudsbilder". En kristen som har Gud till Fader har väl ingen bild av Gud just utan en insikt som delas med allt Guds folk tiderna igenom? Att göra sig en bild av Gud påminner betänkligt om något som är förbjudet i ett budord. Med goda skäl kan man förstå, tror Bloggardag.

"När någonting dör, uppstår någonting annat. Det är så frälsningen sker. Det är så det otänkbara med tiden blir det enda tänkbara." Bäckström har talat. Är det verkligen så frälsning sker och i så fall varför? Vad betyder i sak att det otänkbara med tiden blir det enda tänkbara? Vore satsen sann, skulle väl alla människor tänka ensartat både om Jesus och Lasaros? Bloggardag tror att frälsningen är något annat. Jesus är verkligen mer än ett "någonting"...

Pontus Bäckström och Kent Wisti är utomordentliga företrädare för en tro som skriver dikt. Det de skriver låter vackert. Men tolkning efterfrågas. Vad betyder orden i sak? Förhåller det sig så, att tomheten i mitt bröst  blir en resonanslåda för Gud? Detta var Wistis bidrag till verklighetsförståelsen i en tidigare Torsdagsdepression. Det egendomliga är att präster annars finns till just för att tolka, inte för att dikta. Det är skillnad på att avförtrolla verkligheten för att nå fram till hela den djupa och rika insikt som är kunskapen om Guds hemlighet och att fortsatt med ord förtrolla verkligheten. Att den djupa hemligheten avslöjats och är Kristus kunde man inhämtat i Kolosserbrevet, som Bloggardag just anfört. (Kol 2:2) Hållningen är en annan, minst sagt. Och det är den apostoliska. Varför tjatar Paulus om detta? "Detta säger jag för att ingen skall kunna övertala er under falska förespeglingar." (Kol 2:4)
Falska förespeglar – där fick Paulus till det! Kolosserbrevet ska läsas när det blir alldeles för religiöst och finformulerat i denna fallna värld.

Bortom de vackra orden av en diakon och två präster nås Bloggardag av en försynt fråga från sitt inre. Han känner att frågan vill ställa sig. Kanske är det så frälsningen sker, att frågor ställs och besvaras? Bloggardag hesiterar. Är inte frälsningen något mer objektivt och kosmiskt? Det blir till att läsa Kolosserbrevet igen. Men det där som finns i mitt bröst som en längtan efter svar får väl uppfattas vara en resonanslåda för något anslag av något slag. Så den försynta frågan pockar på att få ställas. Här kommer den:
Varför ska det vara så nödvändigt att vara kristen om det nu inte är den uppenbarade kristna tron man omfattar och vill förkunna?

Tomheten i mitt bröst blir en resonanslåda för besvärande frågor och sökande efter sanning och sammanhang, det är det mesta Bloggardag vågar säga nu. I Bokmässans officiöst fromsinta rum hanteras kanske frågan? Fast alls inte som Bloggardag har ställt den utan finare, mer sökande och med ett moralistiskt och terapeutiskt svar. Där känner de igen varandra. Fler är de inte. I detta fromsinta rum passar självfallet Bloggardag inte in. Det jämmerligaste är inte att han vet detta, utan att han uppskattar sitt utanförskap!
"Jag tackar dig Herre att jag inte är som de fromsinta finkristna på Bokmässan ej heller som de som känslofyllda konstruerar sig en tro som kan eka i resonanslådan."
Det är roligt att få framställa det egna förfallet, tänker Bloggardag. Så här usel blir han av att läsa de fromma framställningarna.