Illustrera det löjliga. Wingren, Hammar och Lind frisch vom Fass!

Bloggardag blev pärmbärare. Han beredde sig väg in i en av garderoberna å Lantegendomen för att se vad som kunde dölja sig längst in. Det var inte ointressant. Dagboksanteckningar från kyrkomöten med indiskretioner. Tidningsurklipp av sådant som tedde sig intressant dåförtiden och kanske av intresse också nu.

Bloggardag läste med förtjusning en artikel, som i och för sig låg utanför ämnet i boken En annan Kyrka, men som inte var ointressant för det. Gustaf Wingren anmälde KG Hammars   Är kyrkan för religiös? Mot slutet av Gustaf Wingrens anmälan driver han en definition av begreppet frälsning, som Bloggardag kan bli förtjust i: "Den som är frälst har inte respekt för någonting." Kan man inte uppfatta detta som en apostolisk hållning och vad gäller Gustaf i detta stycke gäller vad prosten Pehr Edwall undslapp sig då och då: "Också en blind kan få korn på en höna."

Lyssna på på Gustaf när han breder ut sig i Sydsvenska Dagbladet Snällposten den 20 april år 1975:

"Efter disputationen flyttade den unge docenten, som heter Karl Gustav Hammar, till Singapore i Sydöstasien. Där har han nu i snart tre år fungerat som professor i snart sagt alla ämnen vid en ekumenisk teologisk fakultet. Snart är han tillbaka ibland oss."

Alla i religionsfenomenologi orienterade inser, att så här hälsar Gustaf en storhet i vardande. "Snart är han tillbaka bland oss."  Det är dessa två, Gustaf och KG,  som i ämbetskonflikten konstruerar den lundensiska linje som får genomslag och utmönstrar högkyrkligheten. Det är två dödgrävare som håller ihop, men riktigt överens är de inte. Gustaf ser att KG:s kyrkokritik leder till ett avståndstagande från den traditionella prästrollen (vilken den nu var, men KG är prästbarn...) Gustaf kommer dock fram till slutsatsen att varje läsare av Hammars bok förr eller senare måste ställa frågan: "Varför skall man alls fira gudstjänst?" Gustaf ser här en svaghet i Hammars framställning: "Kyrkan är för honom problematisk men det världsliga samhället är inte lika problematiskt." Hur kommer sig detta? Och får detta några konsekvenser för fortsättningen? Inte undra på att man undrar...

Gustaf ser att vårt samhälle liksom det romerska är fyllt med avgudar, "livlösa ting som tillbedes utan förnuft." Detta kan man nog få till ett ord om i predikan i Göteryd på söndag. Gustaf vill se frigörelse både i kyrka och värld.

KG:s omskakande bok gavs ut på Håkan Ohlssons förlag i Lund, förlaget "varifrån nästan all omskakande teologi numera kommer". Gustafs böcker gavs ut på – Håkan Ohlssons förlag i Lund. Om inte allt Gustaf skrivit är informationsbärande så är det i vart fakl muntrationsbärande.

Senare tiders barn kanske förvånas över att Gustaf Wingren skrev teologiska artiklar i Sydsvenskan och att Olov Hartman skrev likadana i Aftonbladet. Men det var en annan tid. Gunnar Hillerdal kunde fylla en sida i Smålandsposten med teologi och kyrkoliv, som dåförtiden räknades till kultur. Och ett antal stora tidningar hade specialiserade kyrkoreportrar. Därtill borde den teologiska debatten på tidningarnas insändarsidor analyseras. Några stiger fram som extra intressanta, Smålandsposten bland dem. Vad gör egentligen Linneuniversitetet och FOJO?

Martin Lind bad om ordet i Sydsvenska Dagbladet Snällposten den 5 augusti 1972 och skrev på temat "Kristendom och socialism". Han vill visa hur nära en kristen tro kan komma det socialistiska alternativet. "Och slutmålet, som i socialismen kallas ett klasslöst samhälle, har förbluffande många likheter med bibelns tal om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor."

Hur är det då med Karl Marx och Jesus? Martin Lind kan ge besked:
"För Jesu budskap röjer Marx den största respekt, men för hans lärjungar som går de rika industriägarnas ärenden, hade han inte mycket till övers. Det måste då innebära att försåvitt kristen tro i dag ger människor mod och inspiration att arbeta för större gemenskap och rättfärdighet i dagens samhälle, då är de första stötestenarna mellan kristendom och marxism borta."

Docenten Johan Sundeen gläder sig över citat som dessa. Men varför skrev Martin Lind i Sydsvenska Dagbladet Snällposten? Lars Halldén har i en insändare om Broderskapsrörelsens familjepolitik tagit upp ideologiska frågor om kristendom och socialism och menat att socialismen medför tvång och ofrihet. Pastor Martin Lind kontrar med att tala om all ofrihet som skett och sker i Jesu namn. Exempel? "korståg, inkvisition, dop under våldshot, rasism med kristet förtecken speciellt i nazismens Tyskland men också i dag i bl a Sydafrika och USA." Till detta kommer att det klart kan visas "att människor blivit både ofria och sjuka av sitt engagemang i kristna församlingar."

Säga vad man vill, men Bloggardag lockas inte särskilt att bli en kristen efter denna apologi. Hur tänkte Lind? Handlar saken mer om psykologi är filosofi och teologi? Det är svårt att veta. Nu slutar Bloggardag för att inte ha sagt för mycket om Hammar, Wingren och Lind. Vill man läsa mer, läser man En annan Kyrka. Ses vi på Bokmässan om en vecka? Och när folk hinkar bag-in-box på torsdagskvällen ska Bloggardag höra Dag Sandahl i Vasa församlingshem.

Hur är det med Torsdagsdepressionen idag då? 19 prästtjänster annonserades det om. Ingen baksida från Växjö stift denna vecka heller. Och så egendomligheter som Bloggardag får smälta innan han vågar skriva att somligt är direkt skamligt. Man får inte förhasta sig när det gäller något så allvarligt som en pigg, käck och munter blogg. Men varför ter sig så mycket kyrkligt som fånigt? Torsdagsdepressionen slår till som vanligt.