Polisdomare Ivar Berger i Göteborg med lite mera denna högtidsdag

Det är International Buy A Priest A Beer Day och därmed högst angeläget att slå ett slag för nykterheten. Ni minns den hårda kritiken mot polisdomare Ivar Berger i Göteborg, han som visserligen "förverkat rätten att längre tagas på fullt allvar" och som glömt bort åttonde budet när hans nykterhetssällskap påstod sig vara en direkt arvtagare till domprosten Wieselgrens goda nykterhetsrörelse.

Polisdomarens nykterhetssällskap samlade sig kring fyra programpunkter.
1. motarbeta fylleriet genom att stärka drinkarnas karaktär
2. motarbeta tvång och förmynderskap
3. bekämpa den absolutistiska rörelsen
4. förhindra alkoholförbud och lokalt veto

Nu hade polisdomaren Berger och hans fyrahundra signatärer under uppropet inte riktigt Wieselgren med sig. Wieselgren erinrade år 1838 "att han är och nästan alltid in praxi har varit wattuman". Och grundhållningen, med Wieselgrens kursiv, stod klar:
"Om ej de måttlige gåvo anseende åt en måttlig supsed, skulle den omåttliga supseden snart bli urmodig."

Stackars polisdomare Berger hade nog inte riktigt Peter Wieselgren med sig. Wieselgren sa: "Låt oss bilda förbudsföreningar, så att vi får folkflertalet för oss, sedan begära vi förbud." Det är då man drar sig till minnes att i förbudsomröstningen år 1922 röstade det frikyrkliga Jönköpings län för ett förbud medan det gammalkyrkliga Kronobergs län röstade emot. Fromhet får konsekvenser! Det är en avgörande skillnad mellan Luther och Calvin. Fördel Luther, menar Bloggardag definitivt.

Bloggardag har nu citerat broschyren Vem talade sanning Domprosten WIESELGREN eller Polisdomare BERGER, EN KORT VIDRÄKNING MED DEN SENASTE APPELLRÖRELSEN AV AUGUST LJUNGGREN.
Andra upplagan trycktes liksom den första i 10 000 exemplar på Tryckeri Birger Jarl, Stockholm 1915.

Vill man fördjupa sig i hur Wieselgren tänkte, när hans resonemang skärskådades genom lundateologins och motivforskningens glasögon, läser man H. Sandahl, Försakelsebegreppet hos Peter Wiselgren. Lund 1946.

Den medicinskt skolade tredjeopponenten anförde vid disputationen:
"Enligt min mening ha de föregående opponenterna varit alltför milda i sin kritik av den här luntan, som förefaller mig sakna allt vetenskapligt värde. Det märker man redan på bokens titel: Försaklesebegreppet!  Kan man tänka sig ett mer negativt begrepp än försakelse? Och hur skulle något av positivt värde kunna byggas upp på ett negativt begrepp?

Visserligen blir man något mildare stämd, när man börjar bläddra i boken och det ser ut som om där skulle kunna finnas något av intresse också för en realistisk medicinare. Så finner man exempelvis efter förordet rubriken "undersökningsplan", som ju låter riktigt vettigt och verklighetsbetonat och påminner en läkare om de dagliga undersökningarna av patienter. Därför blir man besviken, när man i fortsättningen inte finner ett enda sjukdomsfall beskrivet. Det talas här och där om brännvinet som ett gift, men varför då inte beskriva en och annan förgiftning och de terapeutiska åtgärderna mot den? På sid. 13 talas visserligen om upplivningsförsök, men då det företogs av en troligen medicinskt oskolad biskop, var det väl dömt att misslyckas. För resten var det ett helt nykterhetssällskap han försökte uppliva, och han kunde väl inte hinna ge alla medlemmarna konstgjord andning eller lämplig insprutning på en gång?"

Tredjeopponenten fick alltså se sina förväntningar gäckade. Det finns inga läkemedel eller doseringsförslag  upptagna och ett kirurgisk ingrepp beskrivs liksom i förbigående i avhandlingen, Reuterdahl skriver om en böld. Skära bort en böld eller ha kompetens att göra något vid den sjukliga bildningen var Reuterdahls alternativ. Läkaren var inte nöjd med den kortfattade beskrivningen av detta problem. Därtill hade tredjeopponenten sett att det fanns en massa noter. Hade inte författaren bort debutera som kompositör och gett ut sitt verk i form av nothäften för att inte tala om det "vi" som återfinns i en mening som "vi ha velat påpeka". Vilka är medarbetarna? (Tredjeopponentens blyertsmanus i Dag Sandahls exemplar av avhandlingen).

Nu förstår ni att IBAPABD inte är att skämta med. Det hade inte lönat sig att bjuda en "wattuman" (ordet tycks väldigt användbart, menar Bloggardag) som Peter Wieselgren på en öl – hur uppskattade han insatser som präst än varit i och av församlingen. Nå, alla präster är inte wattumän.

För klarhets vinnande.
Bloggardag manades i en kommentar att gå runt på ICA Grytan och fråga folket om kv*nnl*g* pr*st*r. Arbetshypotsen var att folket var för själva företeelsen. Bloggardag gjorde, i den butik där det oftast är väldigt mycket folk, saken enkel för sig. Iförd kaftan med elva steg han in i butiken och ropade med hög röst ungefär som i Apg 12:22: "Finns det någon här som är för kv*nnl*g* pr*st*r?" Genast skingrade människorna sig och tog sin tillflykt till skyddade områden bakom hyllor och montrar. De som satt i kassorna stirrade tysta ner på varubandet och streckkodläsaren. Ingen enda svarade "ja" på frågan. Då är sakförhållandet alltså helt klarlagt. När frågan ställs, vill folket uppenbarligen inte ha kv*nnl*g* pr*st*r. Quod erat demonstrandum.

Skulle Bloggar i SVT säga detta, skulle statstelevisionen självfallet markera och ta avstånd. Uttalandet skulle vara generaliserande (fast just detta kan vara en vetenskaplig poäng om det är en företeelse som ska beskrivas, slår det Bloggardag) och peka ut kv*nnl*g* pr*st*r som en grupp som inte passar in i Svenska kyrkan. Varför hade SVT tagit avstånd. Jo "programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grunder och principen om alla människors lika värde (där kom felöversättningen och det feltänk som därav döljer! DS) och den enskilda människans frihet och värdighet." Om Wieselgren levat i vår tid kanske han nödtvunget inte varit wattuman utan för sin mentala hälsas skull nödgats gå på starkare fluidier. Några öl i varje fall. Och lätt omåttligt.

Skulle man på nykter kaluv kunna fråga och få svar få frågan hur det kommer sig att invandrare inte får jobb i samma utsträckning som svenskar? Åkesson hade en förklaring SVT tog avstånd från. Vilken är då den rätta? Nu vill Bloggardag veta. Så att det blir rätt, menar han.
Igen:
https://www.youtube.com/watch?v=8f4W-tejvd4
Och varför frågade inte några journalisterna alla de andra partiledarna vad de tyckte inte om vad Åkesson sa utan om SVT:s åtgärd? Det hade varit av riktigt stort intresse. Annie Lööf sa att det är allvar nu men var tydligen  emot att SD fick uppmärksamhet genom SVT:s avståndstagande. Men vad säger de andra? Vad ryms i en politisk debatt utan att dagisfrökenfasonerna måste till efteråt?  Får vi säga också dumheter och finns det något slags ethos i landet att försöka förstå vad någon säger i sammanhanget? Bloggardag som är en vän av yttrandefrihet blir mer än bekymrad. Det är uppenbarligen Bloggardags vän Patrik Engellau också.
https://detgodasamhallet.com/2018/09/09/slutdebatt-i-svensk-politik/#more-13243

Bloggardag får väl ändå gå och rösta. Ohågad.