Högerkristna, konservativa kristna och så de radikala

Vi ska vara varsamma med orden, men nu är det tid att sätta handen till galgen!

Ska man härja i begreppsvärlden, och det ska man, är ordet "högerkristna" att klassificera som mer än märkligt. Varför ska placeringen i det franska parlamentet fungera för att klassificera somliga kristna, medkristna dessutom kanske. Ska tron bestämmas av vilken stol de sitter på eller av vad de bär i sina hjärtan? Håller de Kristus verkligen helig beroende på stolens placering? Eller är hållningen den andra, 1 Petr 3:15?

Finns det för den delen somliga hållningar när det gäller den kristna bekännelsen som utan vidare sammanfaller med politiska ställningstaganden? Eller kan det vara så försmädligt enkelt, att t ex begreppet "hög" i "högkyrklighet" inte leder tanken till berusningsmedel (bara som exempel) utan till det enkla ordet "höger"? Då är det väl mer än dumt? Skulle man inte kunna tänka sig att det finns flera politiska hållningar som är möjliga för en kristen? Kanske till och med de politiska hållningar som innebär att de notoriskt är politiskt otrogna? De har ju redan en Herre och det betyder förhoppningsvis att de inte riktigt är att lita på, de kristna. Detta är i varje fall erfarenheten från det romerska imperiet på den tid de muntra martyrerna gick ut på skådebanorna.

Hur är det då med begreppet "konservativa kristna"? Om "konservativa" betyder vad ordet betyder, handlar det om att "bevara". Detta kan inte vara en hållning för en speciell grupp kristna utan är innebörden för samtliga. De ska ju alla kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga (Jud v 3). I Bloggardags unga år hette det ofta från predikstolen att Guds frid skulle bevara honom (Fil 4:7) så själva bevarandet tycks vara en kristen grundkategori. Jag ska bevara och bevaras. Bloggardag har för sig att konfirmationsprästen var inne på temat. Det finns här ingen anledning att gå in på frågan om präster som fordomdags konserverade prästänkor eller prästdöttrar, men tanken var väl på sitt sätt vacker. Med begreppet "konservativa kristna" avses dock inte, såvitt Bloggardag har sig bekant, dessa präster på friarstråt.

Kan en kristen vara något annat än en konservativ kristen? Inte i ordets egentliga mening. Men konservatism kan vara också detta, att lojalt bevara den rådande ordningen. Det är något annat. Det finns sådana ordningsamma kristna. De försvarar mer ordningen än tron, dock. "Order" före "Faith". Och det är alls inte säkert att de själva uppfattar sig som konservativa. Lojalitet är för dem ett plusvärde. De avskyr de radikala kristna, de som bara ställer till det.

Det finns konservativa kristna som på alla sätt vill försvara fattade beslut och därav framgår deras konservatism. De vill inte ha dessa fattade beslut ifrågasatta eller ens satta under debatt. De läser inte vetenskapliga framställningar, som försöker blottlägga hur det var när besluten fattades, och de vill inte ens sätt sig in i själva frågeställningen eftersom beslutet redan har fattats, kanske 60 år tillbaka i tiden.

De radikala kristna är självfallet radikala på så sätt att de går till roten, radix.  Om de läser kapitel 12 i Ordspråksboken eller Romarebrevet kap 11 eller 15 kan kvitta lika. Den rättfärdige är fast rotad, roten bär dig och telningen från Jishajs rot har kommit. Kolla Jes 11:10. Radikaliteten har med denne Jesus som är Kristus att göra. Då måste de radikala alltid fråga efter Herrens vilja.

Egentligen är denna radikalkristendom bara den gamla vanliga kristendomen – men med radikal laddning. Dessa radikalkristna utmanar inte bara den goda smaken, de utgör en fara för alla de kyrkoherdar som ska till att fira påsk under mottot "inte för mycket uppståndelse".  Det finns kyrkoherdar som i all stillhet firar påsk på det viset varje dag året runt. De rädes de radikala. Sannolikt stör de radikala deras goda nattsömn och uppenbarar sig för dem i mardrömmar. De vill aldrig att det ska ställas till med något och får beröm just därför utan att någon kollar om denna hållning möjligtvis skulle kunna vara en förklaring till att ingenting händer i det kyrkliga livet.

Vad är det egentligen som gör de radikala så farliga? Deras obenägenhet att på kommando sitta still. I detta liknar de apostlarna Petrus och Johannes, och sämre förebilder eller livsmönster kan man ha. De hörde till det vi kan kalla Frimodig kyrka (Apg 4:13). De tog inte kommando av översåtarna, som de utmanade genom att säga åt dem att tänka efter själva, det vill säga se och förstå. KÄFTEN TÄNKTE APOSTLARNA ALLS NTE HÅLLA. (Apg 4:20) Detta är att vara radikal. Vad gjorde de högsta styresmännen, de äldste och de skriftlärda då? Gav apostlarna en ny sträng varning. De radikalkristna har genom 2000 år skrattat hjärtligt åt denna översåtarnas oförmåga att hantera situationen. Makten var förlorad.

Så här är det fortfarande. Därför ska ordningen alltid återställas. De flesta som talar stort är konservativa kristna i den meningen att de lojalt försvarar ordningen, inte på det andra sättet, det radikala, det som bevarar tron. Dessa konservativas "radikalitet" är fraser men alls ingen bekännelse. De radikalkristna inser, att det är ett nöje att befinna sig i muntra martyrers sällskap. De ser heller inget egenvärde i att sitta stilla i Kyrkans skepp. Ska något stillas är det inte de radikalkristna utan stormen och vågorna. Till radikalkristendomen hör den tilliten till Jesus att han kan det. Mk 4:35-40

Vad Bloggardag nu skrivit är en utmanande genomgång av ord och ords betydelser, falska och rätta. Kanske skrev han lite mer därtill. I så fall är det för att försvara den romerska våldsmakten. Den insåg hur farliga de kristna egentligen var. Det gjorde den rätt i – men drog fel slutsats av sin insikt.

Är det då verkligen nu tid att sätta handen till galgen? Jo, det gör alla som jobbar i detaljhandeln och säljer kläder. Vad trodde ni? Har ni svårt med begreppen ni också?