Vet att han finns

Det gamla svaret håller alltid. En kristen tror inte på Djävulen, men vet att han finns. Lögnen är själva hans väsende. Och naturligtvis brådskan och upphetsningen. Han vet att hans tid är kort och det gäller att passa på. Han vet också att skaffa sig goda medarbetare, det vill säga folk som är tillräckligt klent begåvade för att inte se sammanhanget utan med liv och lust ge sig in i arbetet att sprida död och den olust som följer därav.

Djävulen är dum men listig. Han kunde inte se ens tre dagar framåt, som ni vet. Varianterna för bedrägeri är inte så många och egentligen alls inte varierade, pengar, makt och sex är favoritområden för det bedrägliga. Men som syster Kerstin fick lära sig som diakonisselev: "Går Djävulen ett varv runt Uppsala, går han sju varv runt Samariterhemmet." Ointelligent på det viset är han inte. Han kunde varsna fienden och försöka agera därefter.

Bloggardag tror inte att antagandet är djärvt, att detta är den fientliga kraft som den Romersk-Katolska Kyrkan ansätts av. Frasse försöker hantera situationen genom tystnad utåt och, möjligtvis men ifrågasatt, hårda tag inåt. Det räcker inte för det troende folket. Och då triumferar den där andre fursten. Några tänker att detta är tecknet på att de yttersta tiderna nu är nära. Då är Frasse den där påven som de fromma talar om alltsedan Fatima. Bloggardag får problem med de fromma kardinalerna, de som är heligt uppbragta. De blir uppenbart alltmer kritiska mot Frasse. För oss som står samman med augustinermunken behöver inte förvåning vara vår första reaktion utan snarare igenkännande och inkännande.

Bokmässan drar igång och den klerikala eliten ska vara på plats och träda fram som betydelsefulla teologer, sådana som alla så länge längtat efter. Nu får folk höra på dem. Och se! Se människan?

Läser ni Mölndals-Posten? Inte Bloggardag heller och artikeln är stängd, men reaktionerna på Facebook gick att studera. Ni får själva leta upp Mölndals-Postens facebook-sida om ni vill se. Den nye kyrkoherden trivs i sin stad men tänker inte viga samkönade par. "Bedrövligt" var ett omdöme. "Fräscht med en homofob som ansikte utåt för Svenska kyrkan i Mölndal". Och slutsatsen: "Han borde korsfästas." Det sedvanliga tidsargumentet kom också. "Skojar han eller, va fan 2018 liksom och detta är den man anställer." Bloggardag uppskattar särskilt det infogade "va fan". Som Bo Giertz sa: "Varje svordom på rätt ställe."

Vad saken gäller fick man också veta: "unkna åsikter om att vissa människor inte är värda att älska varandra". Religion uppfattades också vara till för "att föra in människor i ett ojämlikt, hierarkiskt system". Kommunikatören för Svenska kyrkan i Mölndal svarade att saken inte handlar om homofobi utan om bibelsyn med tack till kommunikatören för påminnelsen att någon som tänkt på saken kommit på att det var tid att lämna Svenska kyrkan.

När det bli så här monumentalt dumt kanske en kyrkokristen helt sakligt och teologiskt ska konstatera att det blev djävligt dumt? Men kanske än mer fundera över hur mycket som raskt bytt skepnad /ett annat trick när det gäller det demoniska/. Nu står striden här. Kyrkoherde Sjögren valde den inte. Han bara sa hur han tänkte. Han tänkte som Svenska kyrkan tänkte tills helt nyligen, dvs när just välsignelse av partnerskap och partnerskapsingående var sättet att slippa viga "samkönat". Förr gällde upprördheten ämbetsfrågan, nu frågan om homosexualiteten. Tänk om båda frågorna är lika eländiga, fel ställda, fel besvarade, fel hanterade?

Nu vandrar biskopar i Prideparader och detta uppskattas av somliga och bemöts med tystnad av andra. Det antyddes att en svans följde biskopen. Nå, svans och svans. Domen för pedofili och barnporrbrott handlade inte om svans så mycket som om en person som paraderade tillsammans med biskopen. Det är en omständighet vi inte talar mycket om. Begripligt naturligtvis. Men kanske inte så klokt. Och då är det inte stackarna som dömts som skulle fokuseras så mycket som biskoparna förstås.

Bloggardag antar att ni inte gitte kolla vad Dag Sandahl sa i kyrkomötesdebatten och som Antje tog upp.
https://www.svenskakyrkan.se/1736446
Hon ljög till sammanhanget och struntade i frågorna med hela den grobianartade sofistik som bara en akademabel tyska är mäktig. Fick Bloggardag med hela spektrat nu?
Det där med "grobianartad sofistik" kommer från Bengt Lidforss, som använde begreppet om biskop Gottfrid Billing, vill Bloggardag minnas. Nu borde till och med Det Trovärdiga och Sannfärdiga Vittnet få problem om hon bryr sig om att läsa. Om inte borde ni andra, som idogt ställt upp för henne, se att ni har problem med fulcitatösen. Där satt den! Ska ni hetsa upp er, får ni läsa själva. Bloggardag tackar synnerligast kommentatorn som påminde.

Bloggardag stiger fram på Bokmässan som verkshelgon.
Han avser inte att ägna sig åt de kristliga. Han är mer för hedningarna, de som icke hava lagen, men som har så mycket annat som kan glädja. Och så steppar Bloggardag fram i Vasa församlingshem i morgon kväll (DV) och vittnar bland bålen och svärden om Gud. Det blir något för barnen i himlen att få.

Många kyrkoanställda lär vara på plats på Bokmässan. Går de på betald arbetstid? Betalar arbetsköparen för resa, boende, traktamente? Eller har det tagits ut ledighet? Klart att de kyrkoanställda kan få ihop en rejäl arbetsinsats om bokmässodeltagande räknas, jag menar resa, program, rundvandring och umgängelse. Men blir det så mycket gjort? Vem blir gladast av detta? Ska vi fråga församlingsborna?