onsdag 26 september 2018

Vet att han finns

Det gamla svaret håller alltid. En kristen tror inte på Djävulen, men vet att han finns. Lögnen är själva hans väsende. Och naturligtvis brådskan och upphetsningen. Han vet att hans tid är kort och det gäller att passa på. Han vet också att skaffa sig goda medarbetare, det vill säga folk som är tillräckligt klent begåvade för att inte se sammanhanget utan med liv och lust ge sig in i arbetet att sprida död och den olust som följer därav.

Djävulen är dum men listig. Han kunde inte se ens tre dagar framåt, som ni vet. Varianterna för bedrägeri är inte så många och egentligen alls inte varierade, pengar, makt och sex är favoritområden för det bedrägliga. Men som syster Kerstin fick lära sig som diakonisselev: "Går Djävulen ett varv runt Uppsala, går han sju varv runt Samariterhemmet." Ointelligent på det viset är han inte. Han kunde varsna fienden och försöka agera därefter.

Bloggardag tror inte att antagandet är djärvt, att detta är den fientliga kraft som den Romersk-Katolska Kyrkan ansätts av. Frasse försöker hantera situationen genom tystnad utåt och, möjligtvis men ifrågasatt, hårda tag inåt. Det räcker inte för det troende folket. Och då triumferar den där andre fursten. Några tänker att detta är tecknet på att de yttersta tiderna nu är nära. Då är Frasse den där påven som de fromma talar om alltsedan Fatima. Bloggardag får problem med de fromma kardinalerna, de som är heligt uppbragta. De blir uppenbart alltmer kritiska mot Frasse. För oss som står samman med augustinermunken behöver inte förvåning vara vår första reaktion utan snarare igenkännande och inkännande.

Bokmässan drar igång och den klerikala eliten ska vara på plats och träda fram som betydelsefulla teologer, sådana som alla så länge längtat efter. Nu får folk höra på dem. Och se! Se människan?

Läser ni Mölndals-Posten? Inte Bloggardag heller och artikeln är stängd, men reaktionerna på Facebook gick att studera. Ni får själva leta upp Mölndals-Postens facebook-sida om ni vill se. Den nye kyrkoherden trivs i sin stad men tänker inte viga samkönade par. "Bedrövligt" var ett omdöme. "Fräscht med en homofob som ansikte utåt för Svenska kyrkan i Mölndal". Och slutsatsen: "Han borde korsfästas." Det sedvanliga tidsargumentet kom också. "Skojar han eller, va fan 2018 liksom och detta är den man anställer." Bloggardag uppskattar särskilt det infogade "va fan". Som Bo Giertz sa: "Varje svordom på rätt ställe."

Vad saken gäller fick man också veta: "unkna åsikter om att vissa människor inte är värda att älska varandra". Religion uppfattades också vara till för "att föra in människor i ett ojämlikt, hierarkiskt system". Kommunikatören för Svenska kyrkan i Mölndal svarade att saken inte handlar om homofobi utan om bibelsyn med tack till kommunikatören för påminnelsen att någon som tänkt på saken kommit på att det var tid att lämna Svenska kyrkan.

När det bli så här monumentalt dumt kanske en kyrkokristen helt sakligt och teologiskt ska konstatera att det blev djävligt dumt? Men kanske än mer fundera över hur mycket som raskt bytt skepnad /ett annat trick när det gäller det demoniska/. Nu står striden här. Kyrkoherde Sjögren valde den inte. Han bara sa hur han tänkte. Han tänkte som Svenska kyrkan tänkte tills helt nyligen, dvs när just välsignelse av partnerskap och partnerskapsingående var sättet att slippa viga "samkönat". Förr gällde upprördheten ämbetsfrågan, nu frågan om homosexualiteten. Tänk om båda frågorna är lika eländiga, fel ställda, fel besvarade, fel hanterade?

Nu vandrar biskopar i Prideparader och detta uppskattas av somliga och bemöts med tystnad av andra. Det antyddes att en svans följde biskopen. Nå, svans och svans. Domen för pedofili och barnporrbrott handlade inte om svans så mycket som om en person som paraderade tillsammans med biskopen. Det är en omständighet vi inte talar mycket om. Begripligt naturligtvis. Men kanske inte så klokt. Och då är det inte stackarna som dömts som skulle fokuseras så mycket som biskoparna förstås.

Bloggardag antar att ni inte gitte kolla vad Dag Sandahl sa i kyrkomötesdebatten och som Antje tog upp.
https://www.svenskakyrkan.se/1736446
Hon ljög till sammanhanget och struntade i frågorna med hela den grobianartade sofistik som bara en akademabel tyska är mäktig. Fick Bloggardag med hela spektrat nu?
Det där med "grobianartad sofistik" kommer från Bengt Lidforss, som använde begreppet om biskop Gottfrid Billing, vill Bloggardag minnas. Nu borde till och med Det Trovärdiga och Sannfärdiga Vittnet få problem om hon bryr sig om att läsa. Om inte borde ni andra, som idogt ställt upp för henne, se att ni har problem med fulcitatösen. Där satt den! Ska ni hetsa upp er, får ni läsa själva. Bloggardag tackar synnerligast kommentatorn som påminde.

Bloggardag stiger fram på Bokmässan som verkshelgon.
Han avser inte att ägna sig åt de kristliga. Han är mer för hedningarna, de som icke hava lagen, men som har så mycket annat som kan glädja. Och så steppar Bloggardag fram i Vasa församlingshem i morgon kväll (DV) och vittnar bland bålen och svärden om Gud. Det blir något för barnen i himlen att få.

Många kyrkoanställda lär vara på plats på Bokmässan. Går de på betald arbetstid? Betalar arbetsköparen för resa, boende, traktamente? Eller har det tagits ut ledighet? Klart att de kyrkoanställda kan få ihop en rejäl arbetsinsats om bokmässodeltagande räknas, jag menar resa, program, rundvandring och umgängelse. Men blir det så mycket gjort? Vem blir gladast av detta? Ska vi fråga församlingsborna?


44 kommentarer:

  1. När ämnet är Djävulen är nog min upplevelse att ondskan ändrat taktik. I flera generationer har onskans främsta lögn varit att den inte finns, ingen Gud, ingen Djävul, ingen andlig verklighet överhuvudtaget, materialism var ordet. Nu däremot kommer ockultismen tillbaka på bred front. En vanlig kväll framför TV:n kan man få se både medier, andeutdrivare, spåmän, seanser och magiker. Kraftgärningarna är bitvis just kraftiga och människor alldeles förförda, allternativt förskräckta. Problemet är ju bara att när kristendomen varit i stort sett avfärdad i många decennier så är människors kunskap om det andliga i princip noll och Allt andligt uppfattas som spännande, fräscht och fantastiskt. Människor är som sagt helt betagna och ingen förstår skillnaden mellan Helig Ande och motsatsen. Jag tycker faktiskt att detta påminner en del om Bibelns tal om att tecken och under ska ske och att många ska bli förförda inför den yttersta tiden.

    Det här tycker jag faktiskt att Kyrkorna borde tala mer om. Den våg av ockultism och tveksam andlighet som sveper över oss kanske egentligen är ett större hot och en större fara än både klimatförändringar och en och annan nationalist. Djävulen är listig sa någon, han är också ytterst flitig och numera inte heller blyg.

    H.G

    SvaraRadera
  2. Det där med att inte svara på ställda frågor är en taktik som ofta tillgrips av makthavare. Franciskus gör just nu samma sak med anklagelserna framförda av ärkebiskop Vigano. Han talar allmänt om att det är nödvändigt för Romersk-katolska kyrkan att städa upp, men har hittills varit knäpp tyst om de här anklagelserna, som rör honom själv.

    Man kan även i annat undra om påven och hans medarbetare har full krisinsikt. Nu avslöjas dels att präster och biskopar (åtminstone tidigare i sina ecklesistiska liv) har begått övergrepp, dels att detta har kunnat fortgå därför att biskopar under långa tider har dolt detta och skyddat förövarna. Nu tillsätter Franciskus en kommission att reda ut det här – och den består av biskopar! Kyrkans folk, än mindre världens, kommer knappast att nöja sig med en ordning som är uppenbart öppen för vänskapskorruption.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns flera som inte svarar, +Göran!

      -Jodå, taktiken att inte svara på frågor är välkänd. den tillämpas faktiskt även på denna blogg och i dess kommentarer. Här är en fråga, faktiskt ställd tidigare och upprepad några gånger, som inte fått något svar utan bemötts med isande tystnad:

      -Har Svenska kyrkan skadats av kvinnliga präster, under de sextio år som gått sedan kvinnor fick tillträde till prästämbetet?

      -Kanske Du, +Göran vill ge oss Ditt svar?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Just denna fråga har på just denna bloggsida besvarats med ett otvetydigt JA.

      Radera
    3. Jag konstaterar att sedan 1960, då de första kvinnorna antogs som präster, har
      medlemskapet i Svenska kyrkan sjunkit (från c:a 90 till c:a 60 %)
      antalet gudstjänster sjunkit
      antalet gudstjänstbesök sjunkit
      antalet dop sjunkit
      antalet konfirmationer sjunkit (till under 50 % i många områden)
      andelen kyrkliga vigslar sjunkit
      andelen kyrkliga begravningar sjunkit
      antalet förtroendevalda sjunkit (då församlingar slagits samman)

      Det tycks mig som om Svenska kyrkan är skadad. Man kan naturligtvis mena att det beror på att statskyrkosystemet har upphört. Men det kan också finnas andra orsaker.

      Radera
    4. Skojar Du med oss, +Göran?

      -Försöker Du verkligen på fullt allvar slå i oss att de åtta punkter, som Du räknar upp, har med kvinnoprästerna att göra? Eller lät Du bara datorn gå i avsaknad av ett sakligt svar?

      Här har Du däremot verkligheten:

      -Samtliga Dina punkter märktes först EFTER SKILSMÄSSAN år 2000. Under de tidigare fyrtiotvå (42) åren innan dess, märktes inget av detta. Men märkts hade det gjort, om riksdagen och kyrkomötet sagt NEJ till kvinnopräster. Då hade Dina punkter börjat gälla redan 1959, var så säker.

      Men Ditt svar på frågan om kvinnoprästerna har skadat Svenska kyrkan är intressant ändå, därför att det utelämnar helt teologin, den som annars brukar betonas från högkyrkligt håll.

      BloggarDag påstår att jag tidigare har fått svar på min fråga. Men detta är inte korrekt. Dag och Du har inget relevant svar på den, ett svar, vars riktighet kan beläggas.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Nej, BOD, +Göran skojar nog inte. Beslutet i ämbetsfrågan var verkligen en avgörande skiljepunkt, mellan dem som tror att Bibel och bekännelse är kyrkans grund och dem som tror att "demokrati" kan avgöra även läro- och bekännelsefrågor. Och utvecklingen efter -58 har väl gjort detta än tydligare (t.ex. i äktenskapsfrågan)? Idag tycks väl frågan gälla mer basala frågor, t.ex. valet mellan Bibelns eller Koranens gudsbild (Du själv tycks ju ibland - likt islam - vilja skilja mellan "Gud" och "Jesus", eller...)?/Paul

      Radera
  3. All heder åt Carl Sjögren, den nye kyrkoherden i Mölndal! Tydligen en mycket modig man, som vågar var fullständigt politiskt inkorrekt och vägrar viga samkönade par. Direkt blir han naturligtvis stämplad som en stor homofob. Att det handlar om kyrkoherdens sunda BIBELSYN förstår inte journalisterna och övriga menigheten.
    / Ville i Momåla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sjögren, f d domprost i Skara, är nog en av de sista att sticka ut hakan för käftsmäll i denna fråga. Att han öht kom i fråga, beror nog på ingripande från biskop Rappmann. Hon bör ha inflytande som biskop och förutvarande kyrkoherde i Mölndal samt intresse av att ge en försoningsgåva till den tillbakaträngda minoriteten i stiftet.
      /Conspirator

      Radera
  4. Det är nog så många kyrkliga anställda på bokmässan att man kan få till en välbesökt tidebön.
    Om det nu finns några kyrkliga anställda som vet vad det är för något?
    Vilken av veckans tideböner är din favorit?
    Det är en god fråga till alla, inte minst kommentatorerna här på bloggen.
    Själv svarar jag fredagens Laudes.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Completorium (med eftersnack på S:t Laurentii kyrktrappa i ungdomens tid).

      Boende på Limhamn

      Radera
    2. Den som använder appen kan konstatera att aktiviteten är högre i gryningen än när solen går ner. an

      Radera
  5. Många församlingar kämpar med att hitta lämpliga präster för sina tjänster, i dag så även i städerna. I en församling i Göteborgs närhet sökte i våras tre präster en komministertjänst. En av dessa var en utköpt präst från en annan församling, de övriga två var kandidater som av olika skäl söker tjänst efter tjänst men aldrig får något. Av någon anledning hade dock Mölndals församling ovanligt många sökande till en nyligen utlyst komministertjänst. Kanske borde fler församlingar profilera sig med kyrkoherdar som står för den traditionella och bibliska äktenskapssynen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anpassade präster föraktas men får tjänster och blir bjudna till kalasen.
      Icke anpassade hånas och stängs ute, men hålls högt av de mera insiktsfulla.
      Min svågers pappa var under Sovjettiden ordförande i den lilla östblocksstadens kommunistparti och borgmästare.
      Domprosten i staden hade kontakter med säkerhetstjänsten av informatörstyp, var lokal ledare för en kristendomsförfalskande, förment kyrklig organisation av typen "Tro och Solidaritet", hade bil med chaufför, sekreterare och belönades privat med hushållerska och semestrar på Krim.
      Den Romtrogne biskopen levde i närmast misär, ständigt övervakad och med minimala hjälpmedel och understöd i arbetet.
      Min svågers pappa umgicks privat över en bägare med den gladlynte domprosten, höll honom inte så högt, men hälsade högaktningsfullt på den allvarlige, förtalade och hånade biskopen.
      /Sophia

      Radera
  6. Carl Sjögren är en helgjuten människa, god liturg och predikant. En församlingsbyggare och ett givet biskopsämne om Svenska kyrkan inte vore så skruvad och inkrökt i MTD-religion.

    /Laikos

    SvaraRadera
  7. Hallå! Köp " Mässa för obekväma" finns en fin beskrivning av altartavlan, figurativ. Googla lite också. Använd hjärnan. Lägg ihop. Läs om den renläriga kvinnan. Läs
    Om Lena med.


    Fru En i Farsta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Opsansa! Den gyllene krisusfiguren med sina armar.

      123 51

      Radera
    2. Googlar och hittar inte. Vilken församling är det? Vad handlar boken om?


      Sebastian i Kärringstan

      Radera
    3. Jaga den som jagar!

      Jaguar

      Radera
  8. Om Antje hade sagt att Kabul i debatten beskrivits som ett helt OK semestermål hade hon väl inte varit helt ute och (el-)cyklat? Mycket av problemen i debatten - och diskussionen kring utvisningarna - beror ju på att Migrationsverket och andra myndigheter ser en skillnad mellan olika provinser i Afghanistan och menar att det går att utvisa till vissa delar av Afghanistan men inte till andra. Medan andra menar att Afghanistan som helhet är för osäkert för att det ska gå att utvisa någon dit. Den högt uppsatte person som Antje talat med ville väl helt enkelt inte säga att Afghanistan generellt är ett säkert land. Och den i Afghanistan boende svenska som Dag talat med ville väl framhålla att åtminstone Kabul är tillräckligt säkert för de semestrande familjer som vill besöka släkt och vänner. Huruvida en el-cyklande Dag Sandahl skulle tas emot särskilt hjärtligt i Afghanistan förtäljer ju dock inte historien, men rent allmänt kan jag ju rekommendera el-cyklar även i tjänsten (fasligt jobbigt att träffa biskopen i Enånger i morse när en har tjänstecykel utan elmotor).

    SvaraRadera
    Svar
    1. En intressant sitution skulle kunna inträffa om rent hypotetiskt en israelisk jude skulle söka asyl i Sverige genom att hänvisa till engagemang i exempelvis "Fred Nu". Skulle migrationsverket avvisa asylanten med motsvarande motivering att Sverige som helhet inte är tryggt för judar? /smun

      Radera
    2. Det slår mig, när nu avsikten med elcykeln var att Dag skulle kunna ta sig till Kabul, att han har all anledning att förvänta sig att Dagen presenterar en färdplan, ordnar med nödvändiga resedokument och utlovar traktamente för resan.

      Radera
    3. Det lär behövas något tiotal man från Nationella Insatsstyrkan i hasorna på bloggaren och kanske hkp-stöd.
      En intressant mission!

      Lars-Gunnar

      Radera
    4. Förvisso. Det är ju viss skillnad på att ta flyget till Kabul och att cykla genom de öknar där t o m Afghanistans största floder sinar ut. Men kanske Dagen kan ordna så att el-cykeln (och Dag) får tas med på ett flygplan sista etappen?

      Radera
  9. Är den för sextio år sedan avgjorda ämbetsfrågan fortfarande värd att tugga?

    -Mitt svar är förstås nej, nej och åter nej. Men också i dagens bloggtext skymtar den fram. Och ingen vet väl i dag vid hur många tillfällen under låt sos säga de tre senaste åren som BloggarDag har ventilerat, vänt, vridit, vrålat och virvlat med den - alltid med samma slutsats om dåtidens aktuella KM- och riksdagsbeslut!
    Men räknar vi med att hälften av blogginläggen under de tre åren (sammanlagt cirka 360+360+360=1080 har tuggat frågan har den alltså statistiskt figurerat 540 ggr under den aktuella tiden. Utgångspunkten har alltid varit att beslutsförsamlingarna och svenska folket hade fel men BD rätt: alla svek alltså BD (som då blott var tio år), biskoparna Giertz, Danell och andra.
    BD gråter och glömmer inget. Svenska kyrkan blev sig inte lik efter beslutet om kvinnliga präster. Men det tycker faktiskt alla vi andra att den är: den finns, bokstavligt på samma orter, är indelat i stift och församlingar och styrs demokratiskt, då genom att (bara) politiska partiers medverkan oftast i god samverkan. Nu med också andra nomineringsgrupper, fast partierna dominerar, sedan deras listor vunnit kyrkoväljarnas anklang. Och kvinnor får numera gå upp i predikstolen. Som om könstillhörigheten på trappan upp till den skulle påverka kyrkan negativt!

    Men BD gråter, ty detta faktum är heller inte bra. Han vill inte att partierna skall ställa upp i kyrkovalen. Men det vill ju tydligen folket. Alltså igen detta: BD (och några kommentatorer på bloggen) mot folket!

    Om jag nu i bästa välvilja och med omtanke om kyrkan, folket och BD själv vänligen vädjar till honom att sätta punkt för kritik mot besluten 1958, kanske han svarar att jag inte har med att göra, vad han tar upp för ämnen på bloggen.

    Det är korrekt. Bloggen är hans, bara hans. Men varför skulle han inte vara glad åt omtanken om honom och omtanken om kyrkan, folket och landet. Jag vet, vi alla vet ju och BD själv vet, att besluten från 1958 ligger fast, fast som murbruket är i Moheda kyrka.
    Vad nyttar då att gråta över spilld mjölk sex decennier bakåt? Det finns ju hundra andra, väsentligt viktigare frågor för Svenska kyrkan att diskutera. Här är ett par:

    -Hur kyrkan skall bli mer aktiv, modigare och nå flera människor än den gör i dag;

    -Hur dess tro skall kunna fördjupas ytterligare, nå och lyfta folket och landet, för att uttrycka önskemålet lite högtravande.

    -Därför, bäste bloggare, skulle vi inte kunna vara överens om att helhjärtat satsa på exempelvis dessa frågor - och andra - och därmed låta ämbetsfrågan vila i salig åminnelse?
    Med förhoppningar om ett positivt eller åtminstone förstående svar!

    Goda hälsningar!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. https://www.google.com/url?q=https://www.dagen.se/dokument/kommer-kristen-tro-do-ut-i-europa-1.1139645&sa=D&source=hangouts&ust=1538054049547000&usg=AFQjCNFGGX98GybG6eDuHspAX1fMy-p40A

      Radera
    2. Man undrar ju om det fortfarande är tid att älta kyrkans skiljande från staten år 2000, eller äktenskapsfrågan från 2009?
      Bakåtsträvare kanske ser både fel och rätt om de tittar bakåt i historien, när framåtsträvare ser mer framåt och förväntar sig att Jesus bevarar tron och uppenbarar sig för månniskorna.
      Men om man inte lär av histoiren så kanske man inte drar lärdom av tidigare gjorda erfarenheter.
      Kyrka och politik i sammanblandning har inte speciellt många exempel på god sammanblandning genom historien.

      Radera
    3. Ologiskt BOD!

      Just den demokratiska grundsyn som du så starkt förfäktar innebär att det inte finns några beslut som "ligger fast" för all framtid, inte ens den svenska grundlagen. Det handlar enbart om huruvida man lyckas få en majoritet för sin ståndpunkt eller inte. Om då Dag menar att nämnda beslut 1958 är felaktigt är det ju självklart att han arbetar för att övertyga folk om sin ståndpunkt. Något annat vore inte trovärdigt. Om du vill försöka förändra Dags uppfattning får du börja argumentera i sak mot honom. Att försöka tysta hans argumentation är inte i enlighet med demokratiska spelregler utan ger istället intryck av att den tystande inte förmår argumentera i sak.
      /Per H

      Radera
    4. Hur skulle jag kunna det, Per H?

      -Skulle jag vilja - och kunna - tysta Dag Sandahl?
      Någon omöjligare uppgift lär knappast finnas. Yttrandefriheten är central, som Du vet. Den slåss jag för.
      Och visst argumenterar jag i sak, bland annat genom att påvisa att Dag saknar sakskäl och alltså inte kan belägga att Svenska kyrkan har skadats av kvinnoprästerna.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Kunna - nej (tack och lov). Vilja - det är svårt att tro att Du inte skulle vilja utifrån Ditt tidigare inlägg där Du bestämt hävdar att ämbetsfrågan inte längre är "värd att tugga".

      Hur som haver - din definition av argumentation i sak är synnerligen vid om Du i den också innefattar att enbart hävda att din meningsmotståndare saknar sakskäl. Det är Du som tror att Dags enda (alternativt viktigaste) skäl är att Svenska kyrkan skadats av ordningen med kvinnliga präster. Jag vet att det finns fler skäl.

      I frågan huruvida kvinnliga präster skadat Svenska kyrkan har Du fått ett tydligt jakande svar från Dag. Då kan Du ju inte anse att Du gått in i argumentation i sak enbart genom att hävda att kyrkan visst inte har skadats. Förslagsvis ber Du Dag precisera på vilket sätt han menar kyrkan har skadats. Först därefter kan Du ju gå in och diskutera dessa skäl i sak.
      /Per H

      Radera
  10. Nu undrar Bloggardag: har Dike rätt i enda av sina slutsatser? Men kör i vind. Övertyga om att du ser kyrkan vara Krist kyrka och hur detta gestaltas och övertyga om att 1958 års riksdagsbeslut var gudomligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är den Kristi kyrka, vad annars?

      -Den som bevistar en mässa, eller en gudstjänst eller en andakt i Svenska kyrkan, ser, hör och vet därefter att det är Kristus som står i centrum, och tillbes. Vem är det annars, undrar jag stillsamt.

      Själv har jag aldrig karakteriserat besluten 1958 som gudomliga. De var naturliga, konsekventa och önskade och påverkade förstås inte Kristi närvaro i kyrkan. Den som påstår motsatsen har bevisbördan.
      Och vi vet redan nu att bevisen saknas.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. BOD må fråga sig "vem annars står i centrum"? Kanske livgiverskan?/Paul

      Radera
  11. Vilken uppblåst självbild måste inte den ha, som gör sig till talesperson för "alla vi andra"? Särskilt som han ju måste veta att alla de gamla, stora kyrkorna i världen delar Dags syn i den aktuella frågan./Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Paul,

      -Glömde Du nämna majoriteten av världens lutherska kyrkor?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Nej, BOD, men de lutherska kyrkorna faller inte inom min definition av "gamla". De tycks dessutom - åtminstone i Europa - vara lika tynande, dödsmärkta och icke-lutherska som SvK./Paul

      Radera
    3. F.ö., BOD - delar verkligen världens alla lutherska kyrkor SvK:s ämbetssyn?/Paul

      Radera
    4. En kärnfråga, som ni alla undviker!

      -Ni som med jämna mellanrum påstår, att Svenska kyrkan inte är en kristen kyrka, vägrar svara på min fråga, om vad kyrkan då är. Alltså påstått inte kristen - med vad är den då?

      Här också en påminnelse om dessa ord i Trosbekännelsen: "...en helig allmännelig kyrka".
      Vi tror alltså på EN HELIG kyrka!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Även om kyrkan är kristen och helig, så innebär det inte per automatik att en enda präst, anställd eller förtroendevald är det.
      Om vi tar just trosbekännelsen som vattendelare så går den en skarp gräns mellan dem som läser den bokstavligt och dem som läser den narrativ.
      En kyrka är helig endast för att den samlar heliga - människor som satt sitt hopp om uppståndelsen till Jesus Kristus den uppståndne - till gudstjänst och lärjungaskap.
      En kyrkoherde som menar att man kan vara "kristen bortom gud", är inte en av de heliga som utgör en helig kyrka. Bara för att ta ETT exempel.

      Vi som läser trosbekännelsen bokstavligt tror alltså på att kyrkan består av gudstjänstfirare Jesusefterföjlare som läser trosbekännelsen bokstavligt.
      Det övriga gudstjänstdeltagarna kan vara en del av den organisatoriska kyrkan, men knappast en del av den organisatoriska kyrkan.

      Jag blir glad åt de tecken som tyder på att Bengt Olof tolkar trosbekännelsen med precision och bokstavligt.

      Radera
  12. Vad vet Bloggardag och biskop Göran egentligen om vad de troende har för uppfattning? Har de själva pratat med de troende här i Sverige, i Nigeria eller Korea som bekräftar era teser?

    Mer uppbyggligt vore att ägna sig och bön och fasta (den 5 oktober) och sitta still i båten som de troende torde göra.

    Annars är det inte fel att inte föra i debatt i det offentliga utan ta det på tu man hand.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. JM, förvänta dig inte för mycket från lutheranerna +Göran och Bloggardag, särskilt inte den senare vars alter ego lever i ett hedonistiskt seriemonogamskt "äktenskap"!

      Antony

      Radera
    2. Skärpning Antony! Du vet inte något i sak och bör undvika stenkastning i enskilda fall. Det har alltid hört till pastoral klokhet att vara klar i läran, men se till människan i det enskilda.

      Skallagrim

      Radera
    3. Trams, Skallegrym, dr Sandahls hedonistiska samliv är en offentlig sanning!

      Radera