Mera Pyttsan!

Det var alltså 60 år sedan och på Bokmässan blev det något som kallades "spontant firande", Antje och en uppsättning kv*nnl*g* pr*st*r ställdes upp för fotografering för Svenska kyrkans twittersida. De var 11 på bild om Bloggardag  räknat rätt. Hur många av dem som har skrivbordstjänst vet jag inte, men inte en obetydlig andel. Dr Luther polemiserade mot präster av det slaget och kunde hävda att de alls inte var präster eftersom präster skulle vara ihop med folket, inte sitta inlåsta på institutioner. Kan man inte tänka att kanslier och kloster är rätt lika härvidlag? Men också dessa kanslipräster firar kanske en mässa då och då? Prästerna i klostren firade mässa varje dag. Luther drev sin tes ändå. För honom var det i polemiskt nit församlingspräster saken gällde.

Vad firades spontant? Vi konsulterar Östgöta-Correspondenten lilla notis den 27 september under rubriken "Det hände då".
"För 60 år sedan, 1958, hölls ett extrainkallat kyrkomöte då det beslutades att kvinnor skulle få prästvigas. Anledningen var att riksdagen hade kritiserat att kvinnor inte fick bli präster och påpekat att personalen inom kyrkan var anställd av staten, där könsdiskriminering inte fick förekomma. Beskedet möttes av kritik inom kyrkan då politiken fått bestämma över religionen."

Kanske inte rätt i detaljerna, men en intressant vinkling. Intressant också med det spontana firandet, för det som firas är ett annat beslut än det riksdagen antog. Man kan läsa mer om detta i boken En annan Kyrka. Folkupplysning på blogg är dock Bloggardags mission. Kyrkomötets beslut innefattade en samvetsklausul så firas beslutet spontant är det beslutet med samvetsklausulen, bestämmelsen att detta var en ordningsfråga om ingen behövde i kristen mening tro.

Fira på, fira på Antje och ni andra! Men det verkar bara kunna bli ett pyttsan-firande. Sådant ska dock icke föraktas. Men ni märkte kanske nu i efterhand problemet. Det var detta Dagblogg återkommande roade sig med för tio år sedan under mottot Det lustiga året (som blev en bok). Det kunde bara bli roligt när historien skulle friseras. Anders Wejryd klagade ju detta firningsår över att förlorarna och inte segrarna skrivit historien och detta skulle man nu ändra på. Ni får leta efter boken på sockenbiblioteket.

Smålandsposten återger denna lördag händelsen för 60 år sedan i en artikel från – Lessebo. Rubriken lyder: Det råder stark girlpower inom pastoratet. Det blir lika roligt som alltid. Magdalena Erixon Devall, "relativt ny i yrket" intervjuas. En "Ingrid Svensson" var den första kvinna som prästvigdes i Växjö stift, men hon hette Inger. Det dröjde till 1969, jo, men hon var ju inte färdig förrän då! Och det var inte, som redaktören hävdar, 60 år sedan kvinnor "fick bli präster", det fick de inte förrän den 1 januari 1959 och så värst många hade inte den föreskrivna utbildningen. Inte Margit Sahlin heller. Hon vigdes på dispens från den s k prakten. Dåförtiden teologie doktorer prästvigas utan denna specialtermin men Margit var filosofie doktor.

Nuförtiden är det inga konstigheter att vara kvinna och präst, berättar Magdalena: "Idag kan vi se på de 60 åren som en form av komihåg till de som kämpade. I dag är det väldigt få som tänker i de banorna, att en kvinna inte skulle kunna vara präst. Det är inte vi som är kvinnor och präster som är ufon, utan de som tror att vi inte skulle kunna vara det. Jag förstår inte vilken värld de skulle kunna komma ifrån. Det är egentligen en icke-fråga."

Där fick vi veta. Och kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* kan fatta, att med så svag insikt om Frågan, den som baxats in med drakoniska bestämmelser i kyrkoordningen just för att den inte var en icke-fråga, är inte längre byggd på sakargument för de sakliga argumenten finns inte. Denna historielöshet och denna teologiska omedvetenhet gör att det våras för kv'nn*pr*stm*tst*nd*rn*för så fort frågar poppar upp. Då är nämligen komminister Magdalena chanslös. Modéus II skulle sova oroligt om natten, det är det enda Bloggardag vill säga. Modéus vet ju hur Magdalena trots allt har det:
"Det finns fortfarande konservativa krafter kvar, de som har en annan ämbetssyn och som tycker att det är männen som ska vara präster. När jag möter en sådan person, och när jag känner av det i maggropen, blir jag ännu mer ödmjuk och kärleksfull till de innan mig. Då kan jag förstå en liten del av hur de hade det."

Bloggardag noterar att det inte är någon debatt som pågått, inget meningsutbyte. Magdalena reagerar instinktivt inför dem som har en annan ämbetssyn, som en vit sydatstabo reagerar inför anblicken av en n*g*r. Bloggardag finner båda beteendena sjuka. Men så här blir det i sönderfallet, det som inte intellektuellt gjorts reda för. Stämningar återstår, inte reflektion. I sydstaterna, i Lessebo och antagligen mångenstädes i det svenska kyrkosystemet. Så vad är det Magdalena känner av i maggropen och känner hon så när hon i Lessebo ser muslimer, som inte tror på Jesus, eller på de sekularioserade sominte heller tror på Jesus och inte går i kyrkan i Lessebo? Går hon runt i samhället med konstant oro i magen? Det är inte utan att man skulle vilja få större klarhet i magproblematiken. Modéus II ber nog inte Magdalena komma in och berätta. Han brukar inte reagera så när en kv*nnl*g pr*st beslutar sig för att sluta, om man så säger.

"Jag förstår inte vilken värld de skulle komma ifrån" är den informationsbärande repliken när beslutet 1958 spontant firas. Hon är inte ensam. De flesta förstår inte. De har inte läst boken En annan Kyrka och har nog inte ens fattat, att boken, som inte uppmärksammats publikt särskilt mycket, håller på att sälja slut. Det gäller tydligen att skynda sig.

Bloggardag har dock fått boken. Men han läser just nu en annan värdefull bok. Dags systrar skriver Dag-bok. Luftfuktigheten ökar. Det är då för rörande med omsorg. Och det finns systrar som vet vad de skriver om. Vilken värld kommer sådana kvinnor från. Min värld?

TILLÄGG
Om någon inte vill nyttja biblioteksväsendet eller vänta så finns Det lustiga året också på Kyrklig Samlings webbsida.