EFS-aren avslöjad!

Det kan inte hjälpas. Sanningen hann ifatt. Biskopen J A Eklund var inte EFS-are. "Bara nästan". Kyrkohistorikern dr A kunde ge det avslöjande beskedet.

När Eklund var komminister i Åsaka på 1890-talet knöts han till EFS kår av provinsombud. Han antog kallelsen som "en personlig opinionsyttring". (brev till EFS 17 juli 1894). Formuleringen tyder inte på ett större engagemang inom stiftelsen. Eller? Eklund avgick inte förrän 1911. Det betyder att domprosten i Kalmar och biskopen i Karlstad stod kvar som provinsombud. Kan man alltså vara folkkyrklig och EFS-are? Antagligen inte, lyder Bloggardags tentativa svar. EFS hållning är en annan. Det visar sig i detta att rörelsen bygger egna hus, kapell och kyrkor.

Kan man vara EFS-are och högkyrklig? Antagligen. Gunnar Rosendal räknar Rosenius till Kyrkans rätte lärare. Men då talar vi spiritualitet och det där med att göra en personlig opinionsyttring för dem som tar Jesus på allvar är ingen dum hållning.

Något annat skaver. Bloggardag funderar över vad det kan vara. Kanske är det själva den andliga stöddigheten. Den hör med till det frikyrkliga, "vi är de verkligt fromma och ska därför armbåga oss fram till det första duklaget när det är nattvardsgudstjänst i Helga Tref i Uppsala så att det åtminstone blir ett rent duklag". Här ser vi PP Waldenström i andlig helfigur. Det är väl samma hållning när EFS-arna i Kalmar hade lekmannaledd nattvard och byggde kyrka med namn efter troshjälten: Vasakyrkan. Inte vet jag hur väl de ville integreras i det svenskkyrkliga, men vägen för de anställda gick från EFS till anställning i Svenska kyrkan. Bloggardag funderar över detta eftersom han är skolad i misstänksamhetens hermeneutik. Bloggardags bror förklarade fenomenet med att det är urmänskligt att samlas vid lägerelden, där det finns mat och värme.

Hur bevaras alltså en väckelserörelsens spiritualitet som fortsatt ska vara rörelse och inte ett eget systembygge? Frågan kan gälla många i det kristliga. I Kalmar kunde Bloggardag bara uppfatta EFS-arna som en fortsatt skandalon åren igenom. De vårdade mindre sitt arv och byggde istället en frikyrka. Sådant tyckte de om. De kombinerade en väl uttänkt avgränsning med selekterad öppenhet. Det som var, skulle framstå som öppet och de ville ha folk i lokalerna, men deras församlingsprincip var inte i den meningen folkkyrklig som de högkyrkliga tänkte.

Bloggardag kan illustrera. EFS-arna skulle göra en missionskampanj och delade ut flygblad med besked att de skulle gå runt på gatorna i stadsdelen Norrliden och be. Hållningen var inte den där att gå in i sin kammare och be till Fadern som ser i det fördolda precis. Prästen på plats var inte road och det var inte miljöfrågan som stod fram när han tänkte på hur de entusiastiska skulle komma i bilar och sedan vandra. Han skrev ett flygblad på temat: Gott folk, ni vet vilka vi är. Vi bor i stadsdelen. Vi har barn i samma skola. Vi möts i många sammanhang. I Två Systrars kapell ber vi morgon och kväll också för vår stadsdel, vi firar gudstjänst, vi har söndagsskola, barntimmar, studiegrupper, konfirmander, ungdomsarbete och prästen döper, viger och begraver. Man kan tala med prästen, som har absolut tystnadsplikt. Bloggardag fruktar att han räknade upp en del annat som hände i och kring källarkapellet. I korthet var budskapet "ni vet! vi hör ihop" och "jag är er präst och vi är församling i stadsdelen". Bloggardag tror inte att prästen skrev att det var 16 gudstjänster i veckan, men det var det dåförtiden. Flygbladet trycktes och delades ut till samtliga hushåll. EFS-arna kom aldrig till skott efter den betan, men de fick klart för sig att de var välkomna att dagligen be i kapellet och bygga församling på plats. En del av de där vandrarna som kom av sig blev senare prästvigda av Svenska kyrkan. Kanske ska Bloggardags skepsis ses som en personlig opinionsyttring? Att församlingen i stadsdelen Norrliden dessutom läste Rosenius är en muntration i marginalen.

Bortsett från det syndiga behovet att bygga egna Babels torn i det kyrkliga avtecknar sig ett behov av allvar. Vilka viktiga påminnelser för det kristna livet kommer från olika spiritualiteter och vilka begränsningar finns inbyggda i dem? Frasses jesuiter är en sak. Den Ranghögste är präglad av karmeliternas fromhet. Några av oss uppskattar trappisterna och det betyder inte att vi bara läser Merton, om man så säger. Men den upprörde benediktinen minns vi också, han som ropade att "allt ont som sägs om jesuiter är sant!" Å andra sidan har Bloggardag bjudits på kaffe och kakor av en blid jesuitpater. Bloggardag har också umgåtts med en dominikan utan att bli bränd på bål. I den romersk-katolska kyrkan är det lättare att renodla olikheter och likväl hålla samman dem även om det finns beaktansvärda undantag från denna hållning. Svenska kyrkan är annorlunda. Där pågår en bestämd utmönstring utan att folk ska fatta vad som händer men mekanismerna är desamma som får vanligt sekulariserat folk att dra. På något sätt uppfattar de att de inte vill vara ihop med den härskande klassen i Svenska kyrkan. Hur ska problemet hanteras? Kanske genom en rätt evangeliserad kyrklighet, en sådan som inte bygger egna Babels torn.

Det som var "problem" ska nu kallas "utmaningar" har Bloggardag förstått och tröttnar på den politiska nyspråksarbetet. Skulle vi hellre börja tala om kallelser? Det finns spiritualiteter som är oundgängligen nödvändiga för varandra när de står samman, men som blir något annat och faktiskt något som kan undvaras när de renodlas för att vara det enastående.

Detta ska inte uppfattas vara något annat än en personlig opinionsyttring. Bloggardag går dock inte fri från sin undran var den falska Sandlund på Dagen hör hemma. Hon är redaktör på pingstvännernas Dagen, men hör hon också till EFS? Är det en frikyrklig hållning att lova en el-cykel i julklapp och sedan bryta löftet eller är det bara en hållning fri från all kyrklighet? Nå, Bloggardags sorgearbete har gått vidare. Han har nu kommit så långt att han kommit fram till att han inte vill ha någon el-cykel. Han vill inte tänka på el-cykeln, inte tala om den och inte skriva mer om den. Men det vore bra att veta var den falska Sandlund andligen sett hör hemma så att Bloggardag kan undvika det sammanhanget. Detta är naturligtvis endast en personlig opinionsyttring. Inget mer. Bloggardag undrar dock vad JA Eklund sagt om han bedragits på en el-cykel.

I dag är det högmässa i Göteryd. Tillfällighetskyrkoherden celebrerar och predikar. Mot aftonen är det också musikgudstjänst i Pjätteryd.