Produktivitet

Tanken slog mig, men jag slog inte tillbaka. Hur står det till med den faktiska produktionen i det kyrkliga? Det kostar en massa pengar och många sysselsätts i lokaler, som medieförs (bättre ord än "torgförs") så att alla kan visualisera det annalkande eländet.

Modéus II talade med lokalredaktören i Mönsterås och menade, att Svenska kyrkan om 30 år har färre anställda och fler frivilliga. 30 år? Vad sysslar dessa frivilliga med då? Och hur har de rekryterats? Bloggardag uppfattar sig själv höra till de yngre bland gudstjänstfirarna och om 30 år fyller han hundra. Då bortser Bloggardag från insikter om att klimatkatastrofen, den vi bevittnar med egna ögon, måste åtgärdas av den svenska riksdagen inom denna mandatperiod (4 år) annars är loppet kört för mänskligheten. Eller ska man bortse från detta? Modéus II kanske inte har varsnat allvaret?

Någonstans här bränner frågorna om produktivitet. Vad kommer ut av all kyrklig ävlan och tävlan? Gudstjänststatistiken visar negativa tal. Omorganisationerna kan inte dölja vad allt detta egentligen handlar om: minskade marknadsandelar och sviktande intresse från kundkretsen. Med den flyktighet som kännetecknar själslivet (till skillnad från andelivet) har den svenska folksjälen förändrat sig eller förändrats av ideologiska normsändare. Och ideologi är det falska medvetande som bestäms av sin samtid och intressena i den. Ska Svenska kyrkan dekonstruera sig själv för att motsvara denna kundkretsens flyktighet? Det är uppenbart att "the old time religion" inte riktigt säljer. Den produceras kanske inte längre ens en gång?

Så vad med den stora organisationen? Den omorganiserar och söker samarbetspartners. Den söker sin relevans. Det är en sak.  Men i en vanlig församling? Hur är det egentligen när vi inte kan upprätthålla 1970-talets innovationer, barntimmar, föräldragrupper (som var arena för hemmafruar, sådana fanns fortfarande).Arbetsformerna finns kvar men antalet barn kan räknas på ena handens fingar och dessa sysselsätter en gång i veckan två vuxna. Mammor och ppapor kommer med sina barn, men knappast efter 3 års ålder. Prästerna fick tid över när folkbokföringen försvann. Så vad läggs arbetstiden på? Måmga häftiga studiecirklar? Nja, sedd utifrån ter sig församlingsverkligheten som ett sammanträdenas eldorado och personalsamlingarna fylls med innehåll. Därtill finns det rejäla fikapauser. Och ställs dessa basfakta i reltion till produktiviteten ter sig bilden, som det heter "problematisk". Föga produceras och många av de anställda har därtill inte en aning om vad firman tillverkar.

Lägg därtill lokala styrelser som kan ha många pigga men ofokuserade idéer på tillverkningen där det väsentliga är att det alltid är några andra som ska utföra idéerna. Mycken tro ska till för att tro att i allt detta just framtid skapas. Självklart håller Nonsenskyrkan bara så länge det finns pengar, med drar Mammon sina färde, återstår bara det som har med Gud att göra. Är detta något förskräckande? Ja, för det var inte detta misslyckande Frälsaren och de muntra martyrerna dog för, deras ärende var viktigare ochskulle förvaltats mer medvetet. Fast svaret är samtidigt ett bleklagt ”nej”. Gud är Gud också om alla organisationsplaner, minnesanteckningar och aktiviter läggs öde. Det finns lägen när de meningslösheter som produceras avslöjas just som meningslösheter, ersätts av det meningsfulla och därför lockar. Till dess tror Bloggardag att vi borde föra samtal både om den faktiska produktiviteten, om hela den kyrkliga produktionsprocessen och självfallet också om produkten. Vi har en struktur där religion produceras med en också en i religiösa sammanhang uppseendeväckande brist på entusiasm för arbete och där en känsla av meningslöshet ligger som ett raster över hela alltet. Klart att detta inte håller.

Borde Bloggardag funderat över annat under den miljövänliga resan till Göteborg? Skulle han inte reflekterat över gårdagens varjehanda? Dagen slöt med den chockerande insikten att många systrar åstadkommit festskriften Dags systrar skriver Dag-bok. En sådan bok ska förstås inte snabbläsas, men snabbläst blev den i nattens timmar. Gaudete är förlaget. Boken är i hög grad läsvärd för det är mer reflektioner på viktiga teman och insikter än devota hyllningar till omslagspojken. Det hela är. Som moster Astrid skulle ha sagt ”mycket rörligt!”

Systrarna la ockå ut spår för en bildningsresa genom bok- och musiktips. Kommer ännu ea dag på Bokmässan till detta. Väskan hem kan bli tung men bättre börda kan ingen bära än mycket kvinnovett, som man vet.