Lessen grabbar!

Karin Johannesson
Karin Sarja
Carin Åblad Lundström
Det ska vara en Karin med eller utan C tydligen i Uppsala. Nu har vi med kyrkosystemet formgenetiska manliga biskopskandidater också:
Sven Hillert
Lars Åstrand
Återväxten i biskopsmötet är tryggad med andra ord.

Karin Johannesson vann helt klart med Karin Sarja som god tvåa. Nu har Karin Johannesson kommit väl till tidigare men slagits ut i Karlstad,. Den här gången går det nog vägen. Eller inte? På Svenska kyrkans hemsida är det Carin Åblad Lundström som lyfts fram. Det ter sig märkligt för den som föreställt sig att opartiskhet är något kommunikationsmässigt viktigt vid kyrkliga val. Inte här. Antingen promotas Carin eller så är någon ute efter att sänka henne. Bloggardag förstår som vanligt inte.
https://www.svenskakyrkan.se/lagunda/nyheter/val-av-ny-biskop-kyrkoherde-carin-gick-vidare-fran-nomineringsvalet

Hur eller hur kan bara ett sägas: Lessen grabbar.
Ni kan välförhålla er så mycket ni orkar, men i denna kvinnodomän är ni chanslösa. Inte bara så att 1. den kyrkpolitiska viljan slår igenom utan också så att 2. diakoner röstar och där är det massiv kvinnlig övervikt och därtill  röstar 3. prästerskapet, där det numera är gott om kvinnor. "Gott om" betyder majoritet.

Jag säger absolut inte mera än att så här hade kyrkomötet 1958 inte tänkt sig att det skulle gå.
Detta är en "utveckling" som också styrt bort från det som sades vara så eländigt, nämligen enkönade miljöer. Den kyrkliga miljön är fortsatt enkönad, men på det andra sättet.

Om Bloggardag går tillbaka i sitt arkiv möter ilskan över docenten Folke T Olofsson, som någon gång sagt att detta är vad som kommer att förverkligas. Han fick i bryska ordalag veta inte bara att hans sakbedömning var fel utan, kort och gott, att han var en misogyn och eländig människa. Biskopen Ahrén bedyrade också att den där "kvinnokyrkan" var vi långt ifrån och så skulle det aldrig bli. Dessa bedömningar bekymrar inte Bloggardag mer än på en punkt. Det visar sig nu att de inte stämmer. Folke T hade rätt. Om, givet detta "om", bedömningar  av systemmänniskorna rätt konsekvent visar sig slå fel, vad förväntas vi göra då? Bloggardag trodde i all oskuld att problem då skulle lyftas och debatteras. Han hade förstås fel. De ska döljas i det längsta och så ska det på övligt kristligt vis "hoppas".

Det ska också "hoppas" att det fungerar med kvinnliga biskopar. Det de gör, garanterar Kyrkans Herre. Frågar någon som doktor F i Oxford om en kvinnlig ärkebiskop verkligen kan viga män så att de blir biskopar är svaret oklart. Frågas de så vigda är svaret en kraftfull förhoppning att det blivit så. Vad ska de säga? De har ju trots allt inte ett Herrens bud att luta sig emot, inte heller en obruten tradition. Om inte tro så hopp i alla fall. Om en kvinnlig ärkebiskop viger kvinnliga biskopar kan alla se och förstå, det är mindre komplicerat sakramentalt sett.

Det är givetvis också enklare med kvinnliga biskopar som viger kv*nnl*g* pr*st*r för då kan de tveksamma släppa sin tveksamhet och bli tvivlare hela bunten. Dr F:s i Oxford hållning är känd. Han säger utan omsvep, att en sådan vigning skapar inga präster. Det är den gamla ekumeniska hållningen, den som Gunnar Rosendal på sin tid redogjorde för efter en ekumenisk korrespondens. Det är också Hellmut Liebergs slutsats, om det ska frågas "lutherskt". Då kan vi tro på vanligt sätt och slipper hoppas. Frågan borde egentligen tas upp till begrundan inte som en historisk fråga hur det var utan som en sakramental fråga hur det är. Med alltfler kv*nnl*g* pr*st*r borde frågan bli högaktuell. Är det som det säges vara? Eller inte? Och blir inte frågan alltmer aktuell ju fler kv*nnl*g* pr*st*r vi får? Hur ska vi bli sakramentalt säkra? Finns sådana som ännu inte ens ställt frågan, dvs för egen del prövat den sakramentala osäkerhetens hållning? Framförallt blir förstås detta en fråga för biskoparna att ge klara och underbyggda besked om.

Dr F i Oxford har jag inte informerat om kandidatvalet i Uppsala. Jag visste att han i går kväll borde befinna sig antingen på The Mitre eller, om han ätit en bättre bjudlunch och därför inte behövt sin middag/aftonvard, på The Bird and the Babe. I vilket fall kunde han få vara där han var sysselsatt med sitt vanliga utan att besväras med dystra nyheter från Svenska kyrkan. Han hade kanske egentligen inte brytt sig, men låtsas sympatisk på det där typiskt engelska sättet. Bortom en meny bestående av GT, sherry, Claret, whisky och några Pints kan besked lämnas: "Ni har i Svenska kyrkan under kort tid gjort er den apostoliska successionen kvitt och ni har en mycket hög procent präster som alls inga präster är. Vilka tror ni att i lurar? Man kan lura alla någon tid, man kan lura några all tid men man kan inte lura alla all tid. Inte i det ekumeniska i varje fall. Era utträdessiffror visar att detta nog gäller i en gammal nationalkyrka också." Förstår ni varför Bloggardag ville lämna Dr F var han nu än var? Han får sitta och muttra sina hemskheter för sig själv.

Återstår Torsdagsdepressionen.
Där fick i Jonas Eeks alldeles onödiga frånvaro Mattias Lönnebo  skriva ledare. Det blev alls inte dåligt. Det blev uselt. Definitionsmässigt slafsigt. Fromsint och i sak obegripligt. Precis så som de kristliga älskar texter. Han ber om, håll i er, "sunda politiska konstellationer som vilar på en god etisk grund." Vad betyder detta? God etisk? Finns det "ond etisk" kan man undra även om man inte är doktor i etik. Och "sunda politiska konstellationer" – nog vill man veta den sakliga innebörden i detta? Kunde kanske Lönnebo ge oss vägvisning genom att anförtro oss hur han själv röstade? Och om Lönnebo anför Rom 13 kanske saken ska kompletteras med Upp 13 också? Staten som ordnar väl och staten som demonisk är noga taget två sidor av samma mynt.
http://www.kyrkanstidning.se/ledare/vi-behover-lara-oss-leva-med-oenigheten

Eek själv då?
Självfallet var det vanvett att bara därför att någon nominerat honom göra honom arbetslös men betala betala lön för overksamheten å Torsdagsdepressionen. Nu kommer väl detsamma att hända i Stockholm och sedan? Ska han i korta pauser, dvs när biskop inte ska väljas, hinna skriva några rader och sedan bli arbetsbefriad? Om Jonas Eek på allvar hade varit biskopskandidat, dvs framröstad, hade saken kunnat vara en annan. Nu blev det bara deprimerande dumt.
Insani sunt Romani. Det gäller också ledningen för Torsdagsdepressionen.

Vad ska vi säga denna söndag?
Vi vet inte säkert om Vladimir Ilitij Lenin sa det, men vi vet med säkerhet att GA Danell yttrade orden: "Ju sämre desto bättre."

Och så till sist:
När det handlar om kvinnliga biskopar vigda av en kvinnlig ärkebiskop behöver ingen vara orolig.
Lessen grabbar, men så är det. Allt välförhållande är inte karriärbefrämjande. Ni kanske lika väl kan tänka om i ämbetsfrågan när det har blivit som det blivit och är som det är?